Världens Bästa Kicki

Tidigt i morse föddes min systerdotter, 4 kilo och 52 lång. Och här sitter jag, en tokstolt moster och bara längtar norrut för att få träffa det nya underverket. Måste idag shoppa lite bäbiskläder till Tvåan och nått till Ettan också som nu är närmare två år.

        

(Ads of the World)

Idag gjorde det ont. Oj så ont. Armbågar och knän kan vara så förbenat vassa att det är makalöst. Ringklockan gav mig ett "knä-mot-knä" och en armbåge mellan revbenen. Baloo kastade en armbåge på överarmen och ett "knä-mot-knä" och så fortsatte det hela träningen.

Men, trots troliga stora blåmärken i morgon, så var det som vanligt, helt sjukt kul. Fick med mig pojkvännen också och nu hotar han med att träna med laget när jag är på semester.

Jag har ju tidigare flaggat för mina brinnande intressen, bland annat Nintendo och lego. Mitt gamla 8-bit Nintendo spelas det på för ofta och jag sitter och pratar tv-spel med barnen på jobbet dagarna i ända.

Lego bygger jag väldans gärna och min son har drabbats av samma sjukdom. Letar begagnat lego på internet och bygger mer än gärna legobyggnader med barnen på jobbet.

Bloggberoendet fixar jag utan barnen på jobbet. Jag tänker i "blogginlägg", liksom vad jag kan blogga om och hur jag ska skriva och när saker och ting händer i min omgivning, sliter jag fram min kamera så jag kan få bildbevis till min blogg.

Bloggberoendet hamnar också på att läsa andras. Flera gånger om dagen. Finns så otroligt mycket intressant att läsa och i slutänden har man ingen aning om hur man kommit dit. Man länkar sig vidare från länkar och åter länkade bloggar. Att sedan hänga med på var man kommenterat och läsa kommentarerna på ens egna kommentarer på okända människors bloggar, blir likso mett litet beroende.

T-shirtfantast som jag är, borde jag fixa en tröja med trycket: "Escaped från BLOGG rehab".

Idag, den 28 juni 2006, är det 297 år sedan det berömda slaget vid Poltava, slutet på det svenska stormaktsväldet. Idag, för 92 år sedan, mördas kronprinsen av Österrike-Ungern, Franz Ferdinand, i Sarajevo av den serbiske nationalisten Gavrilo Princip. Det har räknats som startskottet för första världskriget.

Tänkte man då, när kronprinsen blev mördad, att det var på dagen 205 år sedan slaget vid Poltava? Två såna händelser på samma datum. Fast det kanske man struntade i 1918.

Med tanke på att året bara har 365 dagar, så borde en herrans massa historiska händelser inträffa samma datum olika år.  Undrar vad som hände imorgon?

Idag fick jag erbjudande om att spela elitbasket. Med ett lag i högsta ligan!

Eller spela och spela, egentligen fick jag väl ett erbjudande om att iallafall träna med laget. En enda gång. Idag alltså.

Sanningen att säga vet jag inte egentligen hur seriöst erbjudandet var, få spelare på träning och en tös på 190 cm i strumplästen kommer instövlandes med lite papper. Nästan huvudet längre än alla på plats. Erbjudandet kanske var lite ironi också. Och ett säkert kort eftersom jag varken hade strumpor eller skor. De kanske hade tagit vilket pack som helst som varit ombytt....

Hur som helst var det kul att titta lite på träning när jag ändå var där. Innan träningen började pratade jag lite med Hon-som-gilla-att-grilla och berättade att jag satte sexton straffkast I RAD innan förra träningen. Då började hon prata om att hon nog satt fjorton trepoängare i rad nångång. Jag har satt typ EN trepoängare i rad i min ungdom. Av misstag.

Träffade också Kloka Kapten. Alltid lika kramig och trevligt att träffa henne. Vi umgås på tok för lite. Hon ville att vi skulle leka i helgen men jag ÅKER PÅ SEMESTER på fredag! Jiho! (Inget jubel för att jag inte kunde umgås med Kloka Kapten, bara jubel för semesteråkandet).

I hallen träffade jag också The Fin. Vi kom fram till att ingen av oss nog kommer jobba heltid i höst, jag har ju nyss blivit avtackad och nu, två veckor senare, påkopplad igen på halvtid. Och han verkar just nu också bara var halvsysselsatt, så vi kanske kan träffas å ta en kaffe om inte annat.

Konstpaus (mobilen ringer)

Elitidrottskvinnan och Kloka Kapten är nu på ingående påstås det via det mobila nätet. De har köpt med sig mat från grillen. MEN jag är ju duktigt och nyttigt och håller på att komma i form så jag har redan ätit hemlagat: sill, färskpotatis, ägg och en massa grönsaker!

Får förresten diagnoser på jobbet varje dag numera. Det är inte lätt att lära gamla hundar sitta! Inte heller damer över trettio att kunskap är roligt och att barn är vi allihopa.

(Inte att blanda ihop med "i-språket".)

Att sätta bokstaven "o" framför en massa saker som är O-gjorda, gör jag dagligen. Saker jag inte gjort alltså. Jag har till exempel:

Olagat mat
Obäddat sängen
Oborstat tänderna
Otvättat fötterna
Ostrukit min pojkväns skjortor

Och så vidare. Nu är allt ovanstående lögner, eftersom jag lagat massa palt, bäddat två sängar, redan borstat tänderna för natten, duschade i morse och badade fötterna i Mälaren vid lunch och även om min pojkvän hade skjortor här, så skulle han få stryka dem själv.

O-sårpket fungerar alltid. Eller nästan. "Olagat" blir motsats till "lagat" och "otvättat" motsats till "tvättat", men hur hänger  då "roligt" ihop med "oroligt"? "Roligt" är ju "haha vad kul!" och "oroligt" lite mer åt det nervösa eller rädsliga hållet.

Å vad är motsatsen då till "otymplig"? "Tymplig"?

Vem är det som bestämmer?

Jag får ingen "oröra" på det här...

Kan någon "onorrlänning" förresten förklara följande ord:

Flänna
Lämmen
Övervänt

Först en liten bildkavalkad.

Tjugosju paltar i en paltkastrull (japps, kastrullen är inköpt av min mor till mig för just detta ändamål).


Detta är en palt i närbild.


Så ser det ut på tallriken just innan man börjar äta.

På fjorton minuter gick det åt sexton paltar. Fyra personer infann sig på middagen, förrutom jag själv också Sport-Mirre, Elitidrottskvinnan och Gudmodern.

Paltresultatlistan:
1. Elitidrottskvinnan - 5,5 paltar
2. Jag - 4,5 paltar
3. Gudmodern - 4 paltar
4. Sport-Mirre - 2,5 paltar och två Wasa Sport

Sport-Mirre hade svårt med tempot på denna middag och kände sig stressad och lite orolig. Hon pausade med lite Wasa Sport emellanåt och blev för detta annorlunda tilltag, utskrattat. När hon fick sin andra palt på tallriken (de övriga hade passerat sina tredje), började hon samtala med maten (sällskapet hade fullt upp med annat). Hon utbrister till smörklicken i paltgropen:

- SMÄLT DÅ!

Elitidrottskvinnan tävlade som vanligt och tyckte det var sport att äta mycket, så hon klämde i sig en femte också efter fyran. 30 minuter senare var hon inte mätt längre och kunde tänka sig äta lite mer av nått.

Gudmodern berömde kocken (det vill säga jag) och förklarade högt och tydligt att "Kickis hemmagjorda palt och kroppkakor är det bästa som finns" och det bara går inte köpa på affärerna ens nått som kanske liknar.

Tjugosju paltar blev snabbt bara elva.  Rakt in i frysen för att avnjutas en annan dag.

Jag har tappat bort 2,5 kilo kropp. Någongång de senaste sjutton dagarna har detta hänt och jag vill absolut INTE ha dem tillbaka.

Muggarna som hör till står i köksskåpet (tror de var fyra till antalet när jag var barn):


Man kan samla på allt har jag upptäckt idag.

Glad i hågen, gav jag mig iväg till hallen en halvtimme för tidigt. Förra gången kom jag till träningsstart och hade ingen aning om vad jag sysslade med. Såg nu till att jag hade bra tid att bli vän med bollen. Bestämde mig för att sätta 50 skott. Efter 42 i korgen tappade jag fokus och missade elva raka. Satte sedan ett närskott innan jag gick upp till straffkastlinjen och hade för avsikt att sätta sju straffar.

Jag SATTE SEXTON I RAD! Sen tappade jag fokus.

Sen började träningen. 19 glada pojkar och flickor svettades ihop i 90 minuter. Bara uppvärmingen satte igång hjärnverksamheten så det luktade bränt.

Tre lag med sex spelare i varje (ett lag var sju), spelade tokmånga matcher till fem bollar i korgen. Vårt lag vann bara en match, men hade väldans kul ändå. Laget med Blixten, Ringklockan och Hårbollen hade lite fysiska fördelar, om man nu kan säga så. Fast det gjorde inget. Mitt lag vann en match.

När man sällan tränar och har en son som älskar att panta, så saknas det vattenflaskor i detta hem. Varken sportiga flaskor eller tomma läskflaskor gick att finna. Man tager vad man haver:


Träning om en vecka igen!

Så här i midsommartider så ska man ju ha massa blommor och fina sommarsaker. Vi som fortfarande jobbar ser till att pynta vår arbetsplats. Kylan slog till idag, så vi i personalen är helt felklädda. Ingen tittade tydligen varken ut eller på termometer innan avfärd till arbetet. Små regndroppar kommer också, men det stoppar inte min kollega Asgarvet.


Redo för blomsterplockning i skogen!

Min kloka fyraåring bli snart fem. Han är nyfiken på allt nytt som går att lära, senast igår fick jag frågan:

- Mamma. Varför börjar Mario med bokstaven "M"?


I morse:
- Mamma, jag älskar dig. Och pappa. Och LEGO!!

Igår:
-Mamma. Jag ska bli fröken när jag blir stor. De får bara bestämma hela tiden. Idag ville jag gå ut men fröknarna bestämde att vi skulle läsa bok när det regnade. Byta blöjor kan jag faktiskt lära mig när jag blir stor.

På skoaffären på jakt efter nya gympaskor:
- Mamma. Vi måste köpa vita skor. Vita skor är snabbare än röda. Det är väldigt viktigt att kunna springa snabbt. Jag vill ha spikar under mina skor.

Är inte så bra på det här med blommor och har endast gröna växter hemma. Dock har min syster åkt på semester till norr med sin famlij i tio veckor eller så, så jag har fått låna ett antal blommor som jag ska sköta om och inte döda.


Mitt vardagsrumsfönster är proppat och det står fyra krukväxter på glovet, hänger två i köket och står en i somrummet. Blir ju lite nervös så jag pysslar om alla blommor hela tiden och kollar att de mår bra.

Denna morgon möttes jag av denna syn i min egen halvt levande ormbunke:


En närmare titt:

Svamp!

Vad gör den där? Finns det anlag i ormbunkar att producera svamp? Går den artbestämma? Är den skadlig? Vad ska jag liksom göra åt detta. Alla tips och idéer mottages!

Idag skulle vi avtacka en kollega som redan bytt jobb. Intet ont anande traskade jag över gården till andra fritidset utan att förstå att jag och skulle bli avtackad eftersom jag slutar om nio dagar.

Jag fick denna (med tillhörande fina vita platsrosor) stövla! Hur häftig som helst!



Tack alla mina kollegor för ett fruktansvärt roligt år!

Filip blev helt överlycklig över sitt begagnade GBC. I morse vid fem-tiden fattade han att det var hans EGET spel. Sedan var han grön i ansiktet hela morgonen.



På väg till dagis (när sonen i baksätet fortfarande hade grönt ansikte), hamnade jag bakom en cyklist i fyra korsningar. Vid varje korsning räckte hon ut handen och visade vad hon skulle! Kan inte minnas när jag senast träffan en så duktig cyklist. Kom på för sent att jag borde köra ikapp och förbi henne och stoppa henne och berömma....

Tjugo över nio i morse kickstartade jag igång Gudmodern och fick med henne på en promenad i det tokvarma vädret till loppmarknaden. Väldans lite lego fanns det men hittade två spel till Filips Game Boy Color.

Inte så oväntat dök det upp en massa andra viktiga saker som jag behövde. Till exempel:

Sexton Disney-böcker som fick nostalgiådran att pumpa för högtryck. Godmodern var hysterisk efter ett tag och dök ner i varje boklåda hon kunde hitta. Jag var lite mer fin i kanten och diskret och spanade på håll.


En Smurf från en känd hamburgerkedja. Denne Glasögonsmurf fick snabbt bada tillsammans med Tröttsmurf, Gnotten och Byggare Bob, när sonen anlände. Skulle köpt fler.

Hittade också:

- "Storfiskarens första handbok"
- "Klassiska teckande serier" (toktjock bok med Flinta och Tom o Jerry)
- "Nicke Nyfiken flyger luftballong"
- Tom o Jerry pussel
- Tre videofilmer: "Pinoccio", "Pappa är sjuk, sa Laban" och "Karl Alfred"

En bok om Hiawata köpte vi två av, så den ena skickades genast till Pappan.

Helt sjukt roligt var det. Inget kostade mer än 50 kronor (spelen). Böckerna kostade fem kronor styck så det var riktiga fynd. Kände när jag kom hem att jag skulle vilja gå tillbaka en sväng och titta igen...

Mitt nya liv började för elva dagar sedan. Det har innehållit en massa saker som jag väntat mig (träningsvärk, träningsvärk och åter träningsvärk). Dock håller jag kanske inte riktigt den nivån på intensitet jag borde, men trivs ändå med ett liite hälsosammare liv.

Två saker har återkommit med sju dagars mellanrum den sista tiden:

- Basketträning: jag har fixat barnvakt till träningen på onsdag. Basket igen. Gudmodern gör en insats för att gudsonens mor ska få ont i kroppen. Under hela förra året tränade jag basket tre gånger. Slås det rekordet i år?

- Kjolbärning: Jag har nu haft på mig kjol två fredagar i rad. Kjolfrekvensen är ökat markant. Under hela förra året hade jag kjol sammanlagt fyra gånger. Slås det rekordet i år?

Pojkvännen fick förresten en herrans massa fisk igår. En handfull abborrar (kan varit sju) och tvågäddor. Så nu leder han årets interna fiskeliga....

Imorgon ska jag bege mig till en loppmarknad med bara leksaker! Har varit där för ett par år sedan men då hade jag ju liksom ingen koll på vad varken jag eller Filip "behövde". Nu har jag stenkoll.

- Legosamlingen ska utökas. Vi(Filip och jag) måste kunna bygga större hus och andra byggnader. Man kan aldrig få för mycket lego.


- Fler spel till Filips nyinköpta, begagnade (släpptes 1996) Game Boy Color.

- Kanske kan jag hitta några fler, begagnade spel till Filips andra tv-spel: Nintendo 8 bit (1985), Supernintendo (1991) och Nintendo 64 (1996):


En härva med sex handkontroller och en zapper, vilar tryggt under tvn och omges av en massa spel.

Om du nu har svårt att tro att allt detta är Filips och är inköpt till Filip, har du helt rätt. Lego och tv-spel är minst lika mycket till mig. Dock anser jag att gamla tv-spel är barnvänligare, enklare och billigare än nya hightech-saker och passar utmärkt till en snart femåring och snart trettioåring.

Tänk om jag imorgon upptäcker att det finns en massa andra saker också på loppisen som jag inte ens visste om att jag behöver väldans mycket?

Hade bjudit över ett antal kollegor på middag igår, nio dök upp, däribland Essesskåaren, Knyppelfröken och Anännänäs. Efter att ha avnjutit en underbar middag bestående av chili con carne (börjar vara dags att komma på nått nytt att laga till stormiddagar) på papperstallrikar med platsbestick samt plastglas som man fick skriva sitt namn på, var det dags för en liten tipstävling. 16 bildfrågor uppsatta i min otroligt stora trea. Första bilden vid vänster dörrkarm i hallen och sista på väg ut från köket.
Vid rättningen av tävlingen (där ingen hade alla rätt, men nån hade tio tror jag), satt Knyppelfröken och Anännänäs och anklagade varandra för fusk. Hela tiden.

Essesskåaren har blivit erbjuden nytt jobb med högre lön. Tokkul! Hoppas han tar det. Vilken otroligt erfarenhet!

Knyppelfröken hade med sig lite presenter till värdinnan, alltså jag, och jag fick bland annat min första handväska!


Hade kjol på mig under hela hemmakvällen, men bytte till jeans innan utgång. Måste öva mer. Handväskan fick också stanna hemma. Det krävs mod och en massa träning för att kunna bära en handväska snyggt.

Väl ute på krogen träffade vi syskonskaran Elitidrottskvinnan, Gudmodern (som är väldans duktig på det här med handväska) och Fåfängaren. Den sistnämnde hade köpt nya skor för en hiskelig massa pengar och jag som är lite korkad tyckte det var inte alls så balla som jag borde tyckt. Som tur var räddade Anännänäs mig ur situationen och berömde de fina skorna. Hon hade till och med koll på att märket var modern och hippt.

Anännänäs drabbades av språksvårigheter ju längre kvällen gick och ett antal tungvrickningar praktiserades. Knyppelfröken gick hem tidigt, hon skulle upp toktidigt för att åka på fotbollscup. Lillcheferskan var på plats och nu är det klart att vi kan vinterförvara vår båt på deras tomt. Mot lite gös. Storchefen lyste med sin frånvaro, han har flytt landet och ser till att Sverige gör bra ifrån sig i VM.

Tog, som jag lovat, taxi hem och var hemma i lägenheten kring halv ett. Där fanns jag min pojkvän framför text-tv med massa roliga fiskehistorier att berätta från kvällen.

Tjatade tydligen hål i huvudet på mina kollegor på jobbet i fredags, de försökte till slut ställa diagnos på mig och lista ut vad jag led av. Detta bara för att jag var snäll och delade med mig av mina nyfunna kunskaper. Denna gång om Elfenbenskusten och elfenben.

I natt anlände en bild på en sak i elfenben från en god vän. Givetvis är denna köpt långt innan 1989.



En knyppelpinne!

Med få barn på jobbet så städas det och fejas och sorteras. Jag fick äran att sätta mig med lego på förmiddagen. Allt är absolut inte helt och många saker går inte längre bygga ihop. Det var svårt för mig att hålla fokus och kameran bara ropade i väskan.

Lite spöklikt blir det om man ställer ihop en massa överkroppar utan varken händer eller huvuden...


Och huvuden har rullat:


"Byxparad":


Någon som behöver ny frisyr/peruk?



Årets sommarmode: Ärmlös skjorta!



Eller varför inte utbytesbara ärmar till den nya moderna skjortan?


Så. Nu ska detta tvättas.

Hur vuxen jag än må vara i vissa lägen och 30-årsdagen är faktiskt på ingående (även om det är lite svårt att förstå), så är lego helt sjukt roligt att bygga med. Skönt att jag har en son att skylla på när jag blir legosugen...

Ställde frågan om vad man kallas om man kommer från Elfenbenskusten till två av mina kollegor. Från den första fick jag samma svar som jag själv kunde komma på: "elfenbenskustare" och kanske något afrikanskt språk.

Från den andra, Asgarvet, fick jag inte lika kloka svar. Hon trodde jag skojade när jag sa att det fanns ett land som hette Elfenbenskusten. Hennes förslag var att de som bodde där var afrikaner, vilket ju är sant. Men när jag påtalade att Afrika ju är en världsdel precis som Europa, svarade hon:

- Jaha...

Sen fick jag en lång utläggning om hur meningslöst mitt liv måste vara om jag hela kvällarna sitter och funderar på konstiga frågor att ställa till mina kollegor.

Lite fakta om Elfenbenskusten

Så här ser flaggan ut:


Orange står för savanner och framåtskridande, vitt för nationell enighet och grönt för hopp och skogar.

Folkgrupper: baulé, bété, senufo, malinké, dioula, agni m fl (källa)

Kanske finns det inget samlingsnamn för de som kommer från Elfenbenskusten....?

Denna skylt finns mitt emot mitt hus. Ingen verksamhet finns i byggnaden som tidigare varit billighetsaffär, bilförsäljning, biltvätt, skivutförsäljning med mera. Den enda säljande verksamheten som finns (som har ett gäng kunder) är den obemannade macken bredvid och det känns inte som om den behöver eb kundparkering.

Först sattes P-skylten upp för ett antal månader sedan och det var ju tokbra eftersom antalet gästparkeringar på gatan utanför inte är alltför många. Men sedan ett par dagar sitter även alla andra skyltar där och gör mig och mina nära väldans förvirrade.

Hjälp?

Fråga: Om man kommer från Sverige, kallas man svensk, vad kallas man om man kommer från Elfenbenskusten..?

Igår tränade jag basket för första gången på ett år. Det första som händer när jag kommer in i hallen är att det går ett sus bland spelarna. Några för att de tjatat på att jag ska komma och äntligen dyker upp, andra susar för att de bara hört rykten om Kicki W och nu äntligen får träffa henne i verkligheten.

Sedan börjar hoten hagla: jag ska springa, hoppa, slajda (djup försvarsställning med förflyttning i sidled) med mera. Jag bara skakar på huvudet. Ska JAG göra sånt? Jag har inte tränat på allvar på ett år och de tror att jag överhuvudtaget KAN göra ovanstående.

Oj vad de hade rätt! Dum som jag är, så sprang jag på snabba uppspel, hoppade på returer, tog snabba skott från vänster base och slajdade i försvar, speciellt när jag spelade på min favorit Biggo.

Den enda konstiga åkomman som dök upp (stukade inget, dog inte heller av trötthet) var att när jag på uppvärmningen slog overheadpassningar fick jag ont i höger knä. Övergick därför till bröstpassningar resten av träningen.

Ramlade bara en gång. Fastnade då med handen i ryggkanten på Lilla O:s linne och damp i backen. Saknar dock blåmärken från hela träningen. Iallafalll har jag ännu inga hittat.

Hur är dagsformen just nu (klockan 06.25 dagen efter)? Ont i hela kroppen. Gör ont att knyta händerna, stiga upp från toaletten, ta djupa andetag, vicka på tårna och så vidare. Näsan och öronen saknar träningsvärk ungefär.

Det värsta är att det var helt sjuk kul!

Fick en kommentar om min "nalle"-bild efter mitt besök hos min favoritfarbror. Självklart är det Drutten på bilden och inte en vanlig nalle. Dock, i min värld, så är den typen av gosedjur nallar.

Denna bild sitter på väggen i mitt sovrum:

Från en dagstidning 1979 tror jag.

Här kan man läsa mer om dessa figurer som ursprungligen kommer från Ryssland, där Drutten hette "Tjeburasjka".

Mer Drutten och Jena

I dagens tidning kan man läsa rubriken "Bladkannibalerna tillbaka i år igen". Det handlar alltså om de spinnmalslarver som jag skrev om här. De är alltså ofarliga och häggarna som de angriper och kapslar in i "nylonstrumpor" hämtar sig efter några veckor.

Den mest angripna häggen på jobbet och dess omgivning ser ut så här, nu tre dagar senare:



























Trädet bakom är också angripet, men inte lika mycket och har fortfarande sin gröna skrud kvar.


Gräsmattan runtomkring ser fortfarade spöklikt dammig ut och kryllar av larver.


Nylonstrumpan på trädet har spruckit lite, påminner lite om min kjolkväll i höstas när höger strumpben på vaden fick sig ett litet hål som bara blev större och större.


Kvistarna pryds av spindelsvävsliknande väv. Och en massa larver.


På håll ser det nästan ut som frostiga vinterkvistar!

Igår hamnade jag på studiebesök i Kollektivet (går att läsa om detta kollektiv här och här). Inledningen på det hela var en rask prommenad i skogen tillsammans med Lilla O och Muskelkvinnan. Blev sedan inbjuden på köttbullar. När vi kliver över tröskeln i Kollektivet sitter sju barn vid bordet och håller på att ta mat. Salladen är skuren av Skotten och står i kylen (salladen, inte Skotten). Muskelkvinnans man kommer in och berättar om hur han och Skotten övat på hur man tar sig ut strypgrepp. Barnen pratar om dagens orientering. Treåringen sitter och pratar högt och säger:

- Ida! Jag  har mlönk! IDA! JAG har mlönk!

Den äldste sonen (har säkert blitt fjorton eller så) utbrister till sin mor Muskelkvinnan:

-Men mamma. Vad du är KLOK!

Lilla O börjar steka köttbullar i olja, soja, basilika och pressad vitlök. O'Gormetbullar blir arbetsnamnet.

När jag väl fått mig mat på min tallrik, försvinner alla barn. Utom den nyblivna tolvåringen som snabbt springer till salladsskålen och försöker få tag på så mycket avocado som möjligt. Alla barnen skrapar av eventuella matrester i soporna och ställer alla tallrikar så här:


Skotten kommer in och erbjuder sig att diska efter fotbollen samtidigt som Muskelkvinnans man vill dansa med sin fru.

Plötsligt kommer Lilla O:s sjuårige son inspringande och skriker:

- Mamma! Mamma! HJÄLP! Moa sitter fast!


Häpp. Vi reser oss alltihopa och springer ut i trädgården. Där hittar vi:


Två rättrådiga mammor hastar fram för att få loss sexåringen. Jag tar fram kameran.


Efter en liten stund kommer hon loss.

Och berättar följande:

- Jag skulle bara klättra upp i trädet och sedan ner och då klättrade jag innanför snörena på hängmattan och då vände de andra barnen på den och då satt jag fast och det gjorde ont.

Dags för hemfärd. I hallen säger treåringen till mig:

- Kicki kommer BARA hit för att äta!

Så sant. Denna gång. Återkommer och lagar mat och leker och städar och socialiserar. Och dricker vin.

Det har nu blivit riktigt sommar. Redan klockan 06 på morgonen är det 21 grader på min balkong. På skuggsidan av huset. Semestern är ännu tre veckor bort, så också arbetslösheten. Man skulle ju kunna bli deprimerad för båda sakerna, jobba när det är tokvarmt och att A-kasselivet är på ingång. Men på väg till jobbet förändras detta snabbt. Nationalteatern på högsta volym i stereon och jag möts av följande:


Kossor som ligger och vilar i en grön hage. Detta bara en knapp kilometer från jobbet. En liten bit bort tar jag detta foto:

Min arbetsplats ligger just till vänster om solstrålarna kan man säga. Bakom träden. Det är väldigt svårt, i denna miljö, att inte kliva ur bilen med ett leende...

Idag upptäckte någon av mina kollegor att en av häggarna, och snart två av dem, bakom en av byggnaderna, har fått besök. På håll ser den ena bara lite grå ut:



Tittar man lite närmare hittar man följande små besökare:



Det är inte bara två som kommit för att hälsa på, det är miljoner!

Stormöte under en gren...


Klase i nylonstrumpa....


Gräsmattan runtomkring...

Dessa små djur, rönnbärsmalar/hägglarver/spinnare, klär alltså in tränden och omgivningen i nylonstrumpor. Så ser det iallafall ut. Väldans äckligt men otroligt häftigt vad naturen kan lyckas med!

Igår åkte jag och Filip till min favorit-farbror. Nu har jag i och för sig bara en farbror, så konkurransen var kanske inte så stor, men gillar honom och trivs där. På plats fanns även dottern i huset, tillika min kusin, med sina två barn och sonen i huset med presenter till Filip och äldsta kusinbarnet. Så här fina blev de snabbt:


Efter lite äppelätande så var det givetvis dags för fotbollsspel på gräsmattan. De kom väldans bra överrens och tror knappt det blev ett endaste regelbrott. Dock är nedanstående bild bevis på minst ett:



Under trappan hos min farbror finns en uppsjö med leksaker, några nya och några väldans gamla. Denna "nalle" väcker lite nostalgiska känslor:


Fanns också en helblå John Blund-docka i plast som inte hann fastna på bild.

Å sommaren har kommit. Helt underbart!

Jag försöker hitta en film som heter "Rebound" som handlar om Earl "The Goat" Manigault. Hittar den i region 1-version, har-inte-kommit-ut-på-marknaden-än-ditt-pucko-version och så vidare. Tydligen kan filmen eventuellt ha det svenska arbetsnamnet "Den hårdaste matchen". Men när den inte finns i Sverige, varför finns det då ett arbetsnamn på den? Eller går den hitta fast jag är pucko och inte kan?

Om man har en regionsfri dvd-spelare, kan man då köpa filmer i USA och titta i Sverige? Om man har en dvd-spelare vars fjärrkontroll bara har fungerande knappar längst ner, vad kan man då titta på?

Hmm.

Jag har kjol på mig idag. Det är skitsvårt. Jag kan inte köra bil för det blir väldans kallt på insidan av låren. Ihop med knäna så kan jag inte styra för mina långa ben tar i ratten. Händerna vet jag inte vad jag ska göra med, inte mobil, nycklar eller lappar heller. Ficklösa kjol. Man kan ha handväska, men handväsketräsket har jag inte hamnat i ännu. Dröjer troligen ett par år. Att sätta mig ner gör jag som en elefant. Kan liksom inte koordinera kjol, ben och balans. När jag väl landat på stolen sitter kjolen som korvskinn runt benen och jag får sitta och vicka mig fram och tillbaka för att benen ska få lite andrum. Hur sitter man då i kjol? Ihop med knäna? Ben över andra benet? Känner mig som ett miffo.

Behöver kjolträna precis som Filip behöver lekträna.

Här kommer mitt förslag till  ny storleksguide gällande kläder (ersätter medium, large xx-large och så vidare):

- Cirkel
- Triangel
- K vadrat (blir liggande rektangel när kläderna blir lite större)
- Lyktstolpe

Vadan detta? Jo,  har jag varit på stan för att hitta jeans bland annat. Storlekar som 27-38 (midjemåttet först, benlängd sen i tum mätt) eller 40-32 finns det en uppsjö av. Undrar hur de människorna ser ut egentligen...

Själv försökte jag förgäves, på ALLA butiker, hitta 36-36. Lika långa ben som jag har runt magen. Eller höfterna typ. Fanns ett par på en känd butik men man var tvungen att vara en korsning av en triangel och cirkel för att kunna ha dem.

Är man sedan 190 cm lång så ligger man risigt till även om man vill ha nått på överkroppen. Kvadrat/rektangeltröjor är de vanligaste och de når absolut INTE ner till några byxor (om man nu mot förmodan hittat några).

Är man nu 190 cm lång och normalt byggd utan direkt midja och ett par kilos övervikt, kan man behöva ha storlekar som heter 46 eller uppåt. Dessa återfinns på avdelningarmed namn som "Stor är fin" eller liknande. Borde heta "Stora kläder är fula kläder". Usch vad gräsliga saker som återfinns på dessa avdelningar. Blir man tant bara för att man råkar vara över medellängd? Måste man ta på sig storblommiga blusar eller vita kvadrat-tshirts med spets bara för att man råkar behöva en storlek som är över large?

Jag blir såå trött på sånt här. Dock hittade jag en fin vit tunika som jag gillade och köpte. På en sån där stor-avdelning på ett känt varuhus. Men mängden kläder som inte är läskiga (i mina ögon) på dessa avdelningar för o-lyktstolpar, är väldigt liten. Så liten att jag tappar suget.

Satt på förmiddagen och tittade på en talkshow på nån kanal där programledaren är kul och drar kuliga skämt och är väldans rik på kuppen. När jag satt där insåg jag att alla vi anonyma och offentliga bloggare, egentligen är stå-uppare, fast vi sitter ner.  Vi har minst lika många roliga poänger i våra inlägg och berättar i skrift minst lika bra och har lika mycket intressanta saker att berätta om vår egen vardag. Och oj vad iallafall några av oss har läsare varje dag!

Skillanden är väl kanske, förrutom att vi är sitt-nerare, att vi inte har lika mycket pengar som kända stå-uppare....

Vad föreställer bilden?

Svar ja. Har gjort det ett antal gånger under helgen. Första i lördags, sedan i söndags och måndag var inget undantag. Nu på morgonen var det bara en liten grushög så det var fort gjort.

Jag har alltid sagt att när jag blir rik, så ska jag laga mat och bjuda hem vänner och bekanta varje dag. Älskar att ha folk och fä över på middag, lunch och till och med frukost. MEN, då ska jag ha en diskmaskin!
Har haft tre långväga gäster på mat en gång om dagen hela helgen och sedan är vi tre i vanliga fall. Kan inte komma ihåg när jag haft så mycket matgäster flera dagar i rad tidigare, men uschiamig vilka DISKBERG som produceras! Två rätters två dagar i rad och jag håller numera med min käre pojkvän, diskmaskin är ett måste. Iallafall om man är fler är tre!

Dock har jag haft väldigt trevligt. Alltid kul när Elitidrottsmannen tillika Lillebror hälsar på. Han är Filips stora idol, så Filip har varit upp över öronen nöjd. Lika kul att få ett stort antal timmar med Bäckman och snacka en massa skit. Och den nya bekantskapen, Olle, hälsar jag hjärtligt välkommen på fler middagar i höst!

Får man oväntat besök ska man se till att ha ett paket Gevalia hemma. Dock kommer det inte fungera så bra på mitt oväntade besök. Däremot en massa mat, mat och mat kommer gå hem. I natt anlände min bror, Elitidrottsmannen, min fd.tränare/tränarkollega och gode vän Bäckman och ännu en basketspelare, Olle, till stan. Utan min vetskap satte de sig i en bil och körde söderut. Jag fick veta av min käre far som självklart trodde jag hade stenkoll. Men jag var helt infomationslös.

Som tur är, är denna manliga trio lite välupfostrade och har fixat annat boende. Dock välkomnas alla inbjudningar till matservering dygnet runt.

Får väl ta och slakta en ko eller nått....