Världsmetropolen...
...here we come!
Luktsuddens återkomst!
Följde med min syster som moraliskt stöd (eftersom Svåger fortfarande radioamatörar fem timmar norrut) idag för att köpa ny bilbarnstol till minsta systerdottern. Gick runt på barnaffären och slötittade och upptäckte ett helt ställ med luktsudd! Såna som jag själv hade för tjugo år sedan! I andra former så klart men luktsudden är tydligen moderna igen sa expediten.
Sökte på nätet och hittade She Cat som för över ett år sedan råkade tvätta händerna med tvål som förde henne tillbaka till just luktsudden. Bilden som hon har på sin blogg, visar EXAKT en sån skruv med mutter som jag hade, samma färg och allt. Hade också en klädnypa i sama utformning som på bilden.
Mina egna luktsudd är numera spårlöst borta, nedpackade, uppsuddade eller bara uppätna av Lillebror för en herrans massa år sedan. Funderar på att ta en promenad tillbaka till barnaffären och köpa lite luktsudd, bara för att den nostalgiska ådrans dunkade ska stillas och för att jag ska få veta om de moderna luktsudden luktar som de gjorde på min tid. Kan ju alltid skylla på att jag köper till Tolvåringen och Sextonåringen, vilket jag ju också kan göra och lukta på deras.
Sökte på nätet och hittade She Cat som för över ett år sedan råkade tvätta händerna med tvål som förde henne tillbaka till just luktsudden. Bilden som hon har på sin blogg, visar EXAKT en sån skruv med mutter som jag hade, samma färg och allt. Hade också en klädnypa i sama utformning som på bilden.
Mina egna luktsudd är numera spårlöst borta, nedpackade, uppsuddade eller bara uppätna av Lillebror för en herrans massa år sedan. Funderar på att ta en promenad tillbaka till barnaffären och köpa lite luktsudd, bara för att den nostalgiska ådrans dunkade ska stillas och för att jag ska få veta om de moderna luktsudden luktar som de gjorde på min tid. Kan ju alltid skylla på att jag köper till Tolvåringen och Sextonåringen, vilket jag ju också kan göra och lukta på deras.
Sista dagen
Imorgon är sista dagen i norr för oss detta år. I och för sig är det bara ett par dagar kvar av året, men det är alltid med lite vemod jag lämnar min barndoms stad. Det är verkligen hemma. Fastän jag åker hem imorgon också, så är det det här som är det "riktiga" hem. Hoppas på en återresa under våren men troligen blir det inte förrän till sommaren, ett par veckor i juli i Petiknäs.
Veckan har uppe har varit toppen som vanligt, kan inte komma ihåg att jag inte njutit av mina semestrar här sedan jag flyttade härifrån 1998. Dock känner jag inte något som helst behov av att flytta upp hit igen, men att få tillbringa mer tid här med Femåringen, Pojkvännen, Tolvåringen och Sextonåringen, är något jag hoppas på i framtiden.
Morgondagens innehåll är troligen väldigt avancerat, sista dagen och allt. Har erbjudit mig att ta hand om det första syskonbarnet som vaknar, eftersom deras far, Svåger, har åkt fem timmar norrut, radioamatör som han är. Sedan ska jag laga ugnspannkaka, handla lite inför tågfärden, packa och tvätta sängkläder men framför allt njuta av sällskapet av min kära föräldrar, min syster och mina underbara syskonbarn.
Världsmetropolen here we come!
Veckan har uppe har varit toppen som vanligt, kan inte komma ihåg att jag inte njutit av mina semestrar här sedan jag flyttade härifrån 1998. Dock känner jag inte något som helst behov av att flytta upp hit igen, men att få tillbringa mer tid här med Femåringen, Pojkvännen, Tolvåringen och Sextonåringen, är något jag hoppas på i framtiden.
Morgondagens innehåll är troligen väldigt avancerat, sista dagen och allt. Har erbjudit mig att ta hand om det första syskonbarnet som vaknar, eftersom deras far, Svåger, har åkt fem timmar norrut, radioamatör som han är. Sedan ska jag laga ugnspannkaka, handla lite inför tågfärden, packa och tvätta sängkläder men framför allt njuta av sällskapet av min kära föräldrar, min syster och mina underbara syskonbarn.
Världsmetropolen here we come!
Lida eller njuta - det är frågan
Jag har svårt att avgöra om jag just avnjutit en middag eller genomlidit en. Sällskapet var familjen och vi åt älgstek. Så långt en njutning. Lägg därtill tre barn under sex år:
- Sexmånaderstjejen hade nyss ätit gröt blir då halvsur, det vill säga skriker ibland, skrattar ibland
- Tvååringen har lärt sig säga "amalyllis" och "lelexisk stöm", vilket hon också sa medelst skrek genom hela måltiden. Lät ungefär så här:
- AaaaaamalYYYYYLIS!! AmalyLIIIIISSSSS! LelEXISK STÖÖÖÖÖÖÖM!
Ta detta konstant i tio minuter minst. Och nej, hon åt inte mycket samtidigt som vi andra, mest när vi gått från bordet.
Femåringen hade svårt att inte hänga på sin tvååriga kusins spektakel, men försökte att inte skratta hela tiden. Gick med blandad resultat.
Morbrodern åt snabbt, sliten efter gårdagens galej, och gick sedan från bordet långt innan vi andra. Femåringen förstod inte varför hans morbror alltid får gå från bordet fast inte alla är färdiga. Denna gång skyllde vi på att hans öron höll på att ramla av.
Inte mycket saknas mig här uppe, endast Pojkvännen.
- Sexmånaderstjejen hade nyss ätit gröt blir då halvsur, det vill säga skriker ibland, skrattar ibland
- Tvååringen har lärt sig säga "amalyllis" och "lelexisk stöm", vilket hon också sa medelst skrek genom hela måltiden. Lät ungefär så här:
- AaaaaamalYYYYYLIS!! AmalyLIIIIISSSSS! LelEXISK STÖÖÖÖÖÖÖM!
Ta detta konstant i tio minuter minst. Och nej, hon åt inte mycket samtidigt som vi andra, mest när vi gått från bordet.
Femåringen hade svårt att inte hänga på sin tvååriga kusins spektakel, men försökte att inte skratta hela tiden. Gick med blandad resultat.
Morbrodern åt snabbt, sliten efter gårdagens galej, och gick sedan från bordet långt innan vi andra. Femåringen förstod inte varför hans morbror alltid får gå från bordet fast inte alla är färdiga. Denna gång skyllde vi på att hans öron höll på att ramla av.
Inte mycket saknas mig här uppe, endast Pojkvännen.
Det är som knark....
Nej. Jag har inte börjat knarka. Det är "som" knark, nått annat alltså men jag blir alldeles hög. Uppåttjack alltså. Inte ens onyttigt för kroppen på något sätt.
VAAD?
Jag festfixar. Helt sjukt roligt. Senast var det julfesten på jobbet med Oscarsgala-tema och nu har jag ramlat rakt över B-lagsfesten. Och med tanke på hur många mail jag skickat det senaste dygnet i detta ärende så ber jag om ursäkt Muskelkvinnan! Jag vet att det är långt kvar men jag har tokmycket festenergi NU!
Längtar till första festkommittémötet redan. Fest i mitten av maj...
VAAD?
Jag festfixar. Helt sjukt roligt. Senast var det julfesten på jobbet med Oscarsgala-tema och nu har jag ramlat rakt över B-lagsfesten. Och med tanke på hur många mail jag skickat det senaste dygnet i detta ärende så ber jag om ursäkt Muskelkvinnan! Jag vet att det är långt kvar men jag har tokmycket festenergi NU!
Längtar till första festkommittémötet redan. Fest i mitten av maj...
En timme på Nordanå
Ungefär så länge behöver jag vid varje hembesök för att bli riktigt nostalgisk. Min hemmahall, där jag fredagkvällar, lördagkvällar och söndagkvällar lade grunden för mitt basketspelande. Det var där jag lärde mig skjuta, det var där jag lärde mig spela försvar, men framför allt, det var där jag lärde mig hur sjukt roligt det är med basket.
Trippen till Nordanå igår, var för att titta på Lillebror träna. Lite hemvändargäng, en salig blandning där Lillebror var den ena ytterligheten och Lill-Peter (som blivit väldans stor sedan han klättrade i dörrposterna på Odalgatan) var den andra. Elitidrottskvinnan var den enda tjejen och vid ett tillfälle gjorde hon mos av en i andra laget och jag bara njöt.
Fyra av mina gamla 80-killar fanns på plats, förrutom Lillebror, även Jimmy, Emil och Emad. Kändes som "back in the old days". De spelar på samma sätt som de gjorde 1994, bara en bredare repertoar, mer muskler och mer skägg. Beckis ramlade också in, dittvingad av Gudmoderns, Elitidrottkvinnans och Fåfängarens Kära Mor. Hon i sin tur hade släpat med sin bror, Bokhandlaren. Bokhandlaren stannade bara en kort stund och efter att hans syster knutit hans skor, avlägsnade han sig. Kära Mor beklagade sig också över Lillebrors skägg och tappade hakan när jag berättade att Morfar har likadant.
Tvättmaskinsbäraren fanns också på plats och visade var skåpet ska stå för sina gamla lagkamrater.
Fler saker jag behöver göra när jag är här uppe är att äta på Frasses. Förhoppningsvis imorgon. Sist jag var där hade jag med mig Femåringen, Lilla O med två barn och deras sommarstugegranne (om det besöket kan du läsa här).
Man behöver också gå en sväng på stan. Gjorde det i fredags men eftersom jag inte träffade en endaste själ som jag kände, måste jag nog gå en sväng till innan vi åker ner.
Trippen till Nordanå igår, var för att titta på Lillebror träna. Lite hemvändargäng, en salig blandning där Lillebror var den ena ytterligheten och Lill-Peter (som blivit väldans stor sedan han klättrade i dörrposterna på Odalgatan) var den andra. Elitidrottskvinnan var den enda tjejen och vid ett tillfälle gjorde hon mos av en i andra laget och jag bara njöt.
Fyra av mina gamla 80-killar fanns på plats, förrutom Lillebror, även Jimmy, Emil och Emad. Kändes som "back in the old days". De spelar på samma sätt som de gjorde 1994, bara en bredare repertoar, mer muskler och mer skägg. Beckis ramlade också in, dittvingad av Gudmoderns, Elitidrottkvinnans och Fåfängarens Kära Mor. Hon i sin tur hade släpat med sin bror, Bokhandlaren. Bokhandlaren stannade bara en kort stund och efter att hans syster knutit hans skor, avlägsnade han sig. Kära Mor beklagade sig också över Lillebrors skägg och tappade hakan när jag berättade att Morfar har likadant.
Tvättmaskinsbäraren fanns också på plats och visade var skåpet ska stå för sina gamla lagkamrater.
Fler saker jag behöver göra när jag är här uppe är att äta på Frasses. Förhoppningsvis imorgon. Sist jag var där hade jag med mig Femåringen, Lilla O med två barn och deras sommarstugegranne (om det besöket kan du läsa här).
Man behöver också gå en sväng på stan. Gjorde det i fredags men eftersom jag inte träffade en endaste själ som jag kände, måste jag nog gå en sväng till innan vi åker ner.
Seriös blodkorvstest
Varje juldagsmorgon så länge jag kan minnas, äter vi blodkorv till frukost. Smakar som blodpudding ungefär, fast i korvform.
Sedan min kära farmor gick bort för ett par år sedan (och kanske något år innan det) inhandlas blodkorven på vanliga affärer. Innan dess tillverkade farmor blodkorven själv, med ett otroligt resultat! Supergott!
Hur som helst, nu köper vi den och i år var det dags för stort test av blodkorvar! Hela två olika fabrikat hade Pappa hittat och utan ettiketter lades dessa på två serveringsfat. Följnde skulle bedömas:
- Utseende
- Konsistens
- Smak
Korvfabrikat nummer 1 var blodpuddingslik i både färg och konsistens men hade en väldigt vag smak, mesigare än blodpudding.
Korvfabrikat två var grovkornigare, mörkare till färgen och en riktigt mustig blodkorvssmak.
Resultat: Korvfabrikat 2 vann överlägset med full poäng hos alla över sex år i juryn (Femåringen åt bara den enda, Tvååringen åt mest lingonsylt).
För att inte hänga ut det korvfabrikat som förlorade stort, väljer jag att inte skriva vilka två fabrikat som deltog i det avancerade testet. Den som är intresserad av fabrikatnamnet ombedes lämna mailadress så återkommer jag med svar.
Sedan min kära farmor gick bort för ett par år sedan (och kanske något år innan det) inhandlas blodkorven på vanliga affärer. Innan dess tillverkade farmor blodkorven själv, med ett otroligt resultat! Supergott!
Hur som helst, nu köper vi den och i år var det dags för stort test av blodkorvar! Hela två olika fabrikat hade Pappa hittat och utan ettiketter lades dessa på två serveringsfat. Följnde skulle bedömas:
- Utseende
- Konsistens
- Smak
Korvfabrikat nummer 1 var blodpuddingslik i både färg och konsistens men hade en väldigt vag smak, mesigare än blodpudding.
Korvfabrikat två var grovkornigare, mörkare till färgen och en riktigt mustig blodkorvssmak.
Resultat: Korvfabrikat 2 vann överlägset med full poäng hos alla över sex år i juryn (Femåringen åt bara den enda, Tvååringen åt mest lingonsylt).
För att inte hänga ut det korvfabrikat som förlorade stort, väljer jag att inte skriva vilka två fabrikat som deltog i det avancerade testet. Den som är intresserad av fabrikatnamnet ombedes lämna mailadress så återkommer jag med svar.
Inte ens tomten är vaken..
Julafton lider mot sitt slut, tomten har somnat i en fåtölj framför nyheterna. Femåringen och Tvååringen sover i sina sängar, Sexmånaderstjejen sover mot sin mors axel. Svågern sitter ensam vid köksbordet och dricker vit glögg, Lillebror ligger på sin säng och läser en bok och mormor snarkar i soffan framför samma nyhetssändning som tomten.
Dagen har flutit på bra. Jullunchen med mammas syskon (3 av 6 samt några respektivrar, barn och barnbarn) var lika njutbar som vanligt. Efter Kalle tjatade Filip på gästerna att de skulle åka hem (eftersom tomten skulle komma då) och kusinbarnen tjatade på sina föräldrar om att de skulle åka till sin faster (eftersom tomten skulle komma då).
När väl tomten närmade sig, bröt Femåringen ihop och vägrade träffa tomten. Han blev dock lite irriterad när tomten visade sig vara Morfar i hundskinspäls. Tvååringen strök Morfars päls och sa "Snäll katt". Mormor agerade tomtenisse och delade ut klappar men hon var för långsam, så Femåringen gick själv och letade reda på sina paket och öppnade.
Alla nöjda.
Sen skulle det tvångsspelas TP. Tre lag delades vi in i:
- Lillebror och Storasyster
- Morfar och jag
- Mormor och Svågern
Problemen hopade sig:
- Femåringen ville spela "Smarta Skator" med sin mor på golvet
- Tvååringen ville hela tiden trycka på Morfaderns slips som kunde spela "Jingle Bells". Detta samtidigt som hon vägrade äta macka och bara skrek "Nej! Vill inte! Sluuuuuta".
- Sexmånaderstjejen surade eftersom hon inte fick all uppmärksamhet från sin mor som ville vinna i TP.
Slutlag:
- Lillebror (eftersom Storasyster blev tvungen att amma ostört)
- Morfar (eftersom jag låg på golvet i köket och spelade annat spel med Femåringen)
- Mormor (eftersom Svågern försökte borsta tänderna på Tvååringen i 20 minuter)
Vem vann? Lillebror tror jag. Ett klokt svar kom dock Femåringen med, detta innan han kom på att han fått ett roligare spel i julklapp (frågan handlade om nått som hände på 1970-talet):
- Suttitalet? Det vaj svåt. Jag tjoj att det vaj då man skulle pjata högt typ. Jag tjoj de e jätt.
Fick idag tipset från min moster att jag skulle råna en bank. Detta för att jag vill köpa hus och hus är ändå så dyra att man inte har råd och då kan man lika gärna råna en bank.
Hela släkten har idag också skrattat sig dubbelvikta åt min tantgranne.
Dagen har flutit på bra. Jullunchen med mammas syskon (3 av 6 samt några respektivrar, barn och barnbarn) var lika njutbar som vanligt. Efter Kalle tjatade Filip på gästerna att de skulle åka hem (eftersom tomten skulle komma då) och kusinbarnen tjatade på sina föräldrar om att de skulle åka till sin faster (eftersom tomten skulle komma då).
När väl tomten närmade sig, bröt Femåringen ihop och vägrade träffa tomten. Han blev dock lite irriterad när tomten visade sig vara Morfar i hundskinspäls. Tvååringen strök Morfars päls och sa "Snäll katt". Mormor agerade tomtenisse och delade ut klappar men hon var för långsam, så Femåringen gick själv och letade reda på sina paket och öppnade.
Alla nöjda.
Sen skulle det tvångsspelas TP. Tre lag delades vi in i:
- Lillebror och Storasyster
- Morfar och jag
- Mormor och Svågern
Problemen hopade sig:
- Femåringen ville spela "Smarta Skator" med sin mor på golvet
- Tvååringen ville hela tiden trycka på Morfaderns slips som kunde spela "Jingle Bells". Detta samtidigt som hon vägrade äta macka och bara skrek "Nej! Vill inte! Sluuuuuta".
- Sexmånaderstjejen surade eftersom hon inte fick all uppmärksamhet från sin mor som ville vinna i TP.
Slutlag:
- Lillebror (eftersom Storasyster blev tvungen att amma ostört)
- Morfar (eftersom jag låg på golvet i köket och spelade annat spel med Femåringen)
- Mormor (eftersom Svågern försökte borsta tänderna på Tvååringen i 20 minuter)
Vem vann? Lillebror tror jag. Ett klokt svar kom dock Femåringen med, detta innan han kom på att han fått ett roligare spel i julklapp (frågan handlade om nått som hände på 1970-talet):
- Suttitalet? Det vaj svåt. Jag tjoj att det vaj då man skulle pjata högt typ. Jag tjoj de e jätt.
Fick idag tipset från min moster att jag skulle råna en bank. Detta för att jag vill köpa hus och hus är ändå så dyra att man inte har råd och då kan man lika gärna råna en bank.
Hela släkten har idag också skrattat sig dubbelvikta åt min tantgranne.
Jul, jul, strålande jul
I barndomshuset sprider sig dofterna av olika julmatsbestyr: Pappa lagar lammsadel, Mamma julskinkan och Storasystern rödbetssalladen. Svågern lagar Lillebrors kulspel som Femåringen och Tvååringen sabbat.
Jag njuter. Julen är underbar. Minns min barndoms jular precis som denna (förrutom att då fick vi julklappar offciellt, nu får vi dem under bordet). För tre år sedan när min farmor gick bort, var jag orolig att julen aldrig skulle bli detsamma, men jag hade fel. Farmor är med mig varje jul, precis som hon alltid varit. Skillnaden är bara att blodkorven vi äter till frukost på juldagen är köpt på Ica och inte hemlagad av farmor.
Pappa har just åkt och handlat för tionde gången sedan vi kom hit i fredags, han älskar att handla. Han har också köpt två julklappsböcker till sig själv och erbjöd mig och Lillebror att ge dem till honom i julklapp om vi inte köpt nått annat. Hallå! Vi skulle INTE ge julklappar till varandra!
Femåringen försökte halv 7 i morse övertyga mig om att det inte alls var morgon utan kväll så att vi skulle skynda oss att öppna alla julklappar på skåpen inne i mormor och morfars rum, detta innan vi skulle gå och sova. Jag gick inte på det.
Jag är förkyld föresten. Precis som Sport-Mirre. jag snorar, hostar och kroppen känns lite slut. Eller så är det bara efterdyningar från gårdagens trerätters middag som jag och mina syskon serverade våra föräldrar. Så här såg menyn ut:
FörrättRök laxrulle med kräft- och avocadosallad
HuvudrättWallenbergare med pressad potatis och kokta ärtorServeras med Lindemans Bin 45 Cabernet Sauvignon 2006
EfterrättChokladmousse med daimServeras med husets likör
Serveras med Penfolds Koonunga Hill Chardonnay 2006
HuvudrättWallenbergare med pressad potatis och kokta ärtorServeras med Lindemans Bin 45 Cabernet Sauvignon 2006
EfterrättChokladmousse med daimServeras med husets likör
"Hustes likör" innebar att pappa fick ta nått ur sina förråd. Valet föll på jordgubbslikör, hjortronlikör och "syjunte"-likör, en likör som mammas syjunta tydligen brukar dricka vid högtidliga tillfällen. Sy gör det väldans sällan numera.
Wallenbergarna var helt sjukt goda, kommer bli nästa sak jag bjuder hem folk på middag med.
Nu ropar Sexmånaderstjejen "Oooooooaaaaaaaahhh", Femåringen "Mamma!", Tvååringen "Nej! Sluta!", Mormor ropar på Morfar (som ju åkt och handlat) och Storasyster ropar på mig för jag ska göra salladsdressing jag aldrig gjort. Lillebror/Morbrodern ligger och vilar i samma rum som alla tre barnen som skriker och Svågern läser lugnt en bok vid köksbordet.
Det är jul!
Den julklappslösa julen
Vi är nu på plats i norr, i barndomshemmet på MB. Allt är sig likt, förrutom att snön inte infinner sig. Den har funnits men rymt sin kos på de allra flesta håll. Någon liten ploghög finns dock vid lekparken påstår Femåringen som tog med sig mormor och morfar dit igår.
Julklappslöst ja. Hade nu USB-portarna på datorn här fungerat hade jag kunnat lägga ut en bild på alla de julklappar som ingen ska få. Snabbt överlagt i huvudet, räknar jag till cirka 50 stycken. Detta innebär att Femåringen, Tvååringen och Sexmånaderstjejen, får ungefär 17 julklappar var, eftersom det bara var de minsta barnen som skulle få klappar. Idag ska jag dock inhandla klappar till Lillebror eftersom Mormor anser att han inte var med på beslutet att inte få julklappar. Precis som om jag var det då!
I övrigt är allt lugnt. Sexmanderstjejen lyser som en sol på morgonen och Tvååringen sjunger:
"Hjäppa mojmoj, hjäppa mojmoj, hjäppa mojmoj, INTE ja, INTE ja, INTE ja".
Systern och Svåger lyser inte. Deras små solstrålar har för vana att äta och leva rövare hela nätterna vilket gör att deras föräldrar är outvilade varje morgon.
Julafton imorgon. Femåringen och kusinen Tvååringen har kommit överens om att tomten inte behöver komma hit, men kan lämna julklappar under granen.
Julklappslöst ja. Hade nu USB-portarna på datorn här fungerat hade jag kunnat lägga ut en bild på alla de julklappar som ingen ska få. Snabbt överlagt i huvudet, räknar jag till cirka 50 stycken. Detta innebär att Femåringen, Tvååringen och Sexmånaderstjejen, får ungefär 17 julklappar var, eftersom det bara var de minsta barnen som skulle få klappar. Idag ska jag dock inhandla klappar till Lillebror eftersom Mormor anser att han inte var med på beslutet att inte få julklappar. Precis som om jag var det då!
I övrigt är allt lugnt. Sexmanderstjejen lyser som en sol på morgonen och Tvååringen sjunger:
"Hjäppa mojmoj, hjäppa mojmoj, hjäppa mojmoj, INTE ja, INTE ja, INTE ja".
Systern och Svåger lyser inte. Deras små solstrålar har för vana att äta och leva rövare hela nätterna vilket gör att deras föräldrar är outvilade varje morgon.
Julafton imorgon. Femåringen och kusinen Tvååringen har kommit överens om att tomten inte behöver komma hit, men kan lämna julklappar under granen.
Ny bostad sökes omedelbums
Jag är så arg. Jag är så arg att jag håller på att gå upp i limningen. Jag är så arg att jag håller på att gå upp i limningen och om jag inte var en så sansad människa (med en femåring som sover i rummet bredvid) hade jag slagit sönder något.
Ensamstående mamma med femåring i lägenhet. Varken jag eller min son spelar hög musik, vi har inte heller högljudda intressen eller ens studsar basketbollar dygnet runt. Vi röker inte på balkongen och vi sköter vår sopsortering hysteriskt bra. Vi lever inte rövare i trapphuset eller skriker åt varandra på nätterna och hyran har alltid betalats i tid.
Däremot går jag "för snabbt över golven tidigt på morgonen" och sonen (som är fem år och är en totalt vanlig femåring) "springer för OFTA över golven". Detta enligt grannen under.
Grannen tycker att vi borde kunna komma överens om detta. Komma överens om vad?? Att inte gå? Att inte vara fem år?
Grannen under stör sig så mycket på att jag går för snabbt över golvet och att det då låter så mycket, att hon vaknar för tidigt på morgonen och inte kan somna om och hela dagen är förstörd. Fast när hon hörde att jag jobbar inom skolan, så ansåg hon ju faktiskt att jag "oj, det var ju ett bra jobb du hade". Tydligen borde man ha ett dåligt jobb om man nu tvingas stiga upp på morgonen.
Det här har hon stört sig på sedan vi flyttade in och nu anser hon att detta är ett problem eftersom vi inte slutar. Slutar? Slutar gå? Slutar röra oss i vår egen lägenhet?
Barn måste få leka. Detta tycker även grannen. Men det är jobbigt att Femåringen måste springa så ofta. Femåringen kan INTE gå. Femåringen kan bara springa. Det är ett tillstånd barn har mellan 3 och 9 år eller så. Men denna granne tycker inte att barn ska få röra sig. Inte vuxna heller. Iallafall inte om de vuxna är 190 cm långa och låter fruktansvärt mycket när de går över golven tidigt på morgonen när de ska till sina jobb som ju, oj,oj, till och med är ett helt okej jobb.
Snälla nån. Ge mig ett slott. Ge mig ett hus. Ge mig en bostad där jag kan få stiga upp på morgonen och göra mig klar för att gå till jobbet. Men framför allt, ge mig en bostad där min femårige son kan få röra sig utan att 80+-grannarna klagar.
Usch. Jag är fortfarande lika arg.
Ensamstående mamma med femåring i lägenhet. Varken jag eller min son spelar hög musik, vi har inte heller högljudda intressen eller ens studsar basketbollar dygnet runt. Vi röker inte på balkongen och vi sköter vår sopsortering hysteriskt bra. Vi lever inte rövare i trapphuset eller skriker åt varandra på nätterna och hyran har alltid betalats i tid.
Däremot går jag "för snabbt över golven tidigt på morgonen" och sonen (som är fem år och är en totalt vanlig femåring) "springer för OFTA över golven". Detta enligt grannen under.
Grannen tycker att vi borde kunna komma överens om detta. Komma överens om vad?? Att inte gå? Att inte vara fem år?
Grannen under stör sig så mycket på att jag går för snabbt över golvet och att det då låter så mycket, att hon vaknar för tidigt på morgonen och inte kan somna om och hela dagen är förstörd. Fast när hon hörde att jag jobbar inom skolan, så ansåg hon ju faktiskt att jag "oj, det var ju ett bra jobb du hade". Tydligen borde man ha ett dåligt jobb om man nu tvingas stiga upp på morgonen.
Det här har hon stört sig på sedan vi flyttade in och nu anser hon att detta är ett problem eftersom vi inte slutar. Slutar? Slutar gå? Slutar röra oss i vår egen lägenhet?
Barn måste få leka. Detta tycker även grannen. Men det är jobbigt att Femåringen måste springa så ofta. Femåringen kan INTE gå. Femåringen kan bara springa. Det är ett tillstånd barn har mellan 3 och 9 år eller så. Men denna granne tycker inte att barn ska få röra sig. Inte vuxna heller. Iallafall inte om de vuxna är 190 cm långa och låter fruktansvärt mycket när de går över golven tidigt på morgonen när de ska till sina jobb som ju, oj,oj, till och med är ett helt okej jobb.
Snälla nån. Ge mig ett slott. Ge mig ett hus. Ge mig en bostad där jag kan få stiga upp på morgonen och göra mig klar för att gå till jobbet. Men framför allt, ge mig en bostad där min femårige son kan få röra sig utan att 80+-grannarna klagar.
Usch. Jag är fortfarande lika arg.
Personalfesten del 2 eller WC-ankans återkomst
Jag har nu återkommit till vardagen efter en fruktansvärt rolig fest. Tänk om vi kunde lite oftare få ha så här kul jag och mina kollegor.
Efter ett par dagar dyker det upp mer och mer saker som jag funderar på. Till exempel varför jag höll ett lång tal om mina basketskor? Eller vad egentligen Tina Turner gjorde på vår personalfest?
Hur är det egentligen möjligt att jag nästan helt glömde bort att äta under kvällen utan bara pratade och pratade och pratade och drack lite då och då. Hur stod egentligen mina bordsgrannar Homer och Sega Mega Drive ut med mitt babblande och fick S.M.D. någonsin ett endaste litet tack från mig för att han så snällt plingade i glaset så fort jag ville ha ordet (vilket inte bara var en gång tydligen)?
Vem var det egentligen som inte tålde lukten av vin? Och vad smakade egentligen den alldeles vanliga vodkan som serverades under bordet?
Varför godkändes tipsrundevinnaren som vinnare trots att hon fuskat till sig alla rätt genom att skriva svaren vid rättningen?
Hur gick det till när jag fick för mig att dansa två timmar på småtimmarna och hur är det möjligt att ha så här ont i mina fötter? Det visade sig dock att EttanEtt hade minst lika ont. Precis som Vikarien och Glada Finskan. Kan man kanske stämma ett dansställe för att de har för hårda golv? Eller spelar för bra musik?
Vem hade egentligen betalat för drinkarna som vi drack på dansgolvet och vem drack två cider och en öl som jag betalat för enligt mitt kontoutdrag?
Och när har vi nästa personalfest?
Frågorna är många
svaren väldigt få
Men makalöst vad kul jag hade ändå....
Efter ett par dagar dyker det upp mer och mer saker som jag funderar på. Till exempel varför jag höll ett lång tal om mina basketskor? Eller vad egentligen Tina Turner gjorde på vår personalfest?
Hur är det egentligen möjligt att jag nästan helt glömde bort att äta under kvällen utan bara pratade och pratade och pratade och drack lite då och då. Hur stod egentligen mina bordsgrannar Homer och Sega Mega Drive ut med mitt babblande och fick S.M.D. någonsin ett endaste litet tack från mig för att han så snällt plingade i glaset så fort jag ville ha ordet (vilket inte bara var en gång tydligen)?
Vem var det egentligen som inte tålde lukten av vin? Och vad smakade egentligen den alldeles vanliga vodkan som serverades under bordet?
Varför godkändes tipsrundevinnaren som vinnare trots att hon fuskat till sig alla rätt genom att skriva svaren vid rättningen?
Hur gick det till när jag fick för mig att dansa två timmar på småtimmarna och hur är det möjligt att ha så här ont i mina fötter? Det visade sig dock att EttanEtt hade minst lika ont. Precis som Vikarien och Glada Finskan. Kan man kanske stämma ett dansställe för att de har för hårda golv? Eller spelar för bra musik?
Vem hade egentligen betalat för drinkarna som vi drack på dansgolvet och vem drack två cider och en öl som jag betalat för enligt mitt kontoutdrag?
Och när har vi nästa personalfest?
Frågorna är många
svaren väldigt få
Men makalöst vad kul jag hade ändå....
Personalfesten eller Måtte jag aldrig ha så roligt igen
Igår hade vi personalfest. Idag är den personalfesten fastetsad i mitt huvud i form av huvudvärk, halsont och fotvärk.
Temat var Oscarsgala och förberedelserna har pågått en längre tid. Mer eller mindre uppklätt ska det vara på såna tillställningar tydligen och festfixar-VBK var inte sen att hänga på temat:
Tre attiraljer som gjorde min kväll problemfylld:
1. Pärlhalsbandet som låg som en snara runt halsen större delen av festen
2. Halsduksgrejen som dels var varm och dels hade ett helt eget liv bakom ryggen på mig
3. Tajta långklänningen som inte gick att gå i
Röda mattan rullades ut och med tanke på att det inte är Oscarsgala mer är en gång per år, behövdes den sopas av:
I god tid anlände livvakterna som skulle se till att inte vem som helst kom in på festen.
Vissa kollegor var övertygade om att de kommit fel och vissa blev stoppade av än den ena och än den andra anledningen.
Bordsplaceringen gick till så att man fick dra en lapp och sedan hitta den som dragit en lapp som hörde ihop med sin egen. "Bart" stod det på min lapp och snart hade jag hittat min Homer:
Denna Homer förvandlades under kvällens lopp till en elaking (hade en sån mittemot också) som envisades med att kalla mig "WC-anka" med antydningar om min gångstil i ovan nämnda och visade problemklänning.
Ett antal pris delades ut till höger och vänster. Här ser vi Schäfern som just emottagit priset som Årets Manlige Huvudroll:
Som konfrencier ska man prata en hel massa och hålla alla på gott humör. Det var inga problem alls. Här demonstrerar jag mitt skoval för kvällen:
Observera också vad jag har på höften: En handväska! Kollegan Marinan gav (?) den till mig och oj vad jag övade på att ha handväska. Övade med andras handväskor också.
Efter ett par timmar på lokalen, bar det av ut på krogen. Jag dansade fötterna och halsen helt öm och när det var dags för hemfärd kom det så här många taxibilar:
Noll. VBK, Essesskåaren och EttanEtt var dock vid gott mod, även om det var fruktansvärt tråkigt att vänta och ont i benen fick man också.
Slutet gott, alting gott. EttanEtt fick sig en taxi till slut, Essesskåaren försvann och jag promenerade hem i mörkret.
Som sammanfattning kan jag säga att jag hade helt sjukt roligt och det kommer jag nog få lida för resten av denna dag!
Längtar till nästa fest jag får festfixa.
Temat var Oscarsgala och förberedelserna har pågått en längre tid. Mer eller mindre uppklätt ska det vara på såna tillställningar tydligen och festfixar-VBK var inte sen att hänga på temat:
Tre attiraljer som gjorde min kväll problemfylld:
1. Pärlhalsbandet som låg som en snara runt halsen större delen av festen
2. Halsduksgrejen som dels var varm och dels hade ett helt eget liv bakom ryggen på mig
3. Tajta långklänningen som inte gick att gå i
Röda mattan rullades ut och med tanke på att det inte är Oscarsgala mer är en gång per år, behövdes den sopas av:
I god tid anlände livvakterna som skulle se till att inte vem som helst kom in på festen.
Vissa kollegor var övertygade om att de kommit fel och vissa blev stoppade av än den ena och än den andra anledningen.
Bordsplaceringen gick till så att man fick dra en lapp och sedan hitta den som dragit en lapp som hörde ihop med sin egen. "Bart" stod det på min lapp och snart hade jag hittat min Homer:
Denna Homer förvandlades under kvällens lopp till en elaking (hade en sån mittemot också) som envisades med att kalla mig "WC-anka" med antydningar om min gångstil i ovan nämnda och visade problemklänning.
Ett antal pris delades ut till höger och vänster. Här ser vi Schäfern som just emottagit priset som Årets Manlige Huvudroll:
Som konfrencier ska man prata en hel massa och hålla alla på gott humör. Det var inga problem alls. Här demonstrerar jag mitt skoval för kvällen:
Observera också vad jag har på höften: En handväska! Kollegan Marinan gav (?) den till mig och oj vad jag övade på att ha handväska. Övade med andras handväskor också.
Efter ett par timmar på lokalen, bar det av ut på krogen. Jag dansade fötterna och halsen helt öm och när det var dags för hemfärd kom det så här många taxibilar:
Noll. VBK, Essesskåaren och EttanEtt var dock vid gott mod, även om det var fruktansvärt tråkigt att vänta och ont i benen fick man också.
Slutet gott, alting gott. EttanEtt fick sig en taxi till slut, Essesskåaren försvann och jag promenerade hem i mörkret.
Som sammanfattning kan jag säga att jag hade helt sjukt roligt och det kommer jag nog få lida för resten av denna dag!
Längtar till nästa fest jag får festfixa.
VM i röra
Igår skulle jag åka till bolaget och köpa lite cider till kvällens personalfest. Gick in på Stora Affären bredvid och handlade julklappar och glödlampor (lamporna som skulle till jobbet glömde jag idag hemma, precis som min väska). Sedan åkte jag till Stora Affärscentret och handlade julklappar till Sextonåringen.
Efter min shoppingtur åkte jag hem till Muskelkvinnan för att hämta en stor pryl på rulle till festen. Muskelkvinnan sprang runt som en yr höna och letade bilnycklar. Tolvåringen hade Djefla Mannen i luren (Muskelkvinnans man som åkt iväg med alla bilnycklar). I en blå jacka kanske en nyckel kunde finnas. Men där fanns ingen. Plötsligt slänger sig Muskelkvinnan över mig och undrar hur mycket tid jag har. Innan jag hinner svara att jag börjar jobba om tolv timmar, står jag med fem bylsiga kuvert i ena handen och två hundralappar i andra. Samt sen stora rullen under armen. Innan jag hinner gå med ordern att snabbt åka till butiken och posta dessa brev, kastas en sprillans ny, tokfin t-shirt över axeln på mig. Tolvåringen försöker få sin köre mor att hjälpa mig att bära eftersom det är hennes fel att jag har helt plötsligt fem händer för lite.
Sagt och gjort. Allt i bilen. Eller?
Väl framme på affären springer jag in till köttavdelningen men hittar ingen postlucka. För informationen av en köttdisktant att posten har flyttat till pantrummet som ligger utanför affären, just innan kiosken.
Springer ut och in i pantrummet. För hjälp av Trevliga Posttjejen att få rätt porto på de kuvert som saknar. Får också lära mig att kuvert inte får vara bredare än 3 centimeter, då kostar det extra.
Puh. Alla brev iväg. Går lugnt in på affären igen för att handla. Plötsligt kommer Trevliga Posttjejen springande. Det saknas adress på ett kuvert. Jag ringer Muskelkvinnan som tar med sig sin dator till Sexåringens luciafirande, jag springer tillbaka till postluckan och ringer Muskelkvinnan igen. Får adressen, skriver på adressen och går åter in och handlar. Slutet gott allting gott.
Väl hemma på parkeringen packar jag på mig alla shoppingpåsar, väskor och rullar och knölar mig hela vägen hem.
En timme senare inser jag att bolaget inte alls fick besök av mig. Och t-shirten som jag tänkt ha på mig på jobbet på fredagen, är lämnad kvar i bilen. Eller?
I bilen nu på morgonen inser jag att t-shirten, den tokfina, splitternya jag fick av Muskelkvinnan, den är borta. Minns att den kastades över min axel i Muskelkvinnans hall, men inget mer. Lade jag den på biltaket när jag packade in alla saker i bilen? Ramlade den av axeln och ut på gatan utanför Muskelkvinnans hus? Ramlade den ur bilen på parkeringen vid affären? Åkte den av i farten hemma på min egen parkering och någon har hittat den och tagit den för att den var så fin?
Jag vet inte. Tröjans öde är fortfarande ett mysterium och jag sörjer.
Efter min shoppingtur åkte jag hem till Muskelkvinnan för att hämta en stor pryl på rulle till festen. Muskelkvinnan sprang runt som en yr höna och letade bilnycklar. Tolvåringen hade Djefla Mannen i luren (Muskelkvinnans man som åkt iväg med alla bilnycklar). I en blå jacka kanske en nyckel kunde finnas. Men där fanns ingen. Plötsligt slänger sig Muskelkvinnan över mig och undrar hur mycket tid jag har. Innan jag hinner svara att jag börjar jobba om tolv timmar, står jag med fem bylsiga kuvert i ena handen och två hundralappar i andra. Samt sen stora rullen under armen. Innan jag hinner gå med ordern att snabbt åka till butiken och posta dessa brev, kastas en sprillans ny, tokfin t-shirt över axeln på mig. Tolvåringen försöker få sin köre mor att hjälpa mig att bära eftersom det är hennes fel att jag har helt plötsligt fem händer för lite.
Sagt och gjort. Allt i bilen. Eller?
Väl framme på affären springer jag in till köttavdelningen men hittar ingen postlucka. För informationen av en köttdisktant att posten har flyttat till pantrummet som ligger utanför affären, just innan kiosken.
Springer ut och in i pantrummet. För hjälp av Trevliga Posttjejen att få rätt porto på de kuvert som saknar. Får också lära mig att kuvert inte får vara bredare än 3 centimeter, då kostar det extra.
Puh. Alla brev iväg. Går lugnt in på affären igen för att handla. Plötsligt kommer Trevliga Posttjejen springande. Det saknas adress på ett kuvert. Jag ringer Muskelkvinnan som tar med sig sin dator till Sexåringens luciafirande, jag springer tillbaka till postluckan och ringer Muskelkvinnan igen. Får adressen, skriver på adressen och går åter in och handlar. Slutet gott allting gott.
Väl hemma på parkeringen packar jag på mig alla shoppingpåsar, väskor och rullar och knölar mig hela vägen hem.
En timme senare inser jag att bolaget inte alls fick besök av mig. Och t-shirten som jag tänkt ha på mig på jobbet på fredagen, är lämnad kvar i bilen. Eller?
I bilen nu på morgonen inser jag att t-shirten, den tokfina, splitternya jag fick av Muskelkvinnan, den är borta. Minns att den kastades över min axel i Muskelkvinnans hall, men inget mer. Lade jag den på biltaket när jag packade in alla saker i bilen? Ramlade den av axeln och ut på gatan utanför Muskelkvinnans hus? Ramlade den ur bilen på parkeringen vid affären? Åkte den av i farten hemma på min egen parkering och någon har hittat den och tagit den för att den var så fin?
Jag vet inte. Tröjans öde är fortfarande ett mysterium och jag sörjer.
Träningsrapport - ordning på redan
För andra gången denna säsong har vi haft en tränare på träningen (Pojkvännen). En tränare som inte är spelare i laget alltså. Pojkvännen har anlitats av Muskelkvinnan för att få ordning på vårt anfallsspel. Och detta med besked. Även om ordningen är en klar och tydlig oordning just nu, så är det mer ordning nu än det varit tidigare. Tidigare var oordningen väldigt rörig men nu är oordningen mer tydlig.
För två veckor sedan tränade vi outsidespelet och igår var det dags för insidespelet. En rolig kort konversation inledde träningen:
Pojkvännen: "Jag hoppas att ni nu har läst på ordentligt det vi gjorde förra gången."
Lilla O:" Kan vi inte åka och fiska istället?"
Efter en kort repetition på utespelarnas rörelsemönster, övergick vi till insidespelet. Det här kommer bli strålande! Istället för att alla gör precis vad de själva vill, försöker vi nu göra saker tillsammans. Har hört att det i vissa kretser kallas för "samarbete". Det roliga är att alla försöker samarbeta, vilket gör det hela mycket enklare eftersom basket är en lagidrott.
Från att ha spelat okontrollerat och virrigt så har vi nu börjat komma till något form av styrt spel. Ett styrt spel som ger alla väldigt mycket frihet, så länge man kan tänka sig att titta på sina lagkamrater och vad de gör.
Längtar redan till nästa match! Känns länge kvar till 13 januari.
Här kan man läsa en träningsrapport från samma träning, denna skriven av Lilla O.
För två veckor sedan tränade vi outsidespelet och igår var det dags för insidespelet. En rolig kort konversation inledde träningen:
Pojkvännen: "Jag hoppas att ni nu har läst på ordentligt det vi gjorde förra gången."
Lilla O:" Kan vi inte åka och fiska istället?"
Efter en kort repetition på utespelarnas rörelsemönster, övergick vi till insidespelet. Det här kommer bli strålande! Istället för att alla gör precis vad de själva vill, försöker vi nu göra saker tillsammans. Har hört att det i vissa kretser kallas för "samarbete". Det roliga är att alla försöker samarbeta, vilket gör det hela mycket enklare eftersom basket är en lagidrott.
Från att ha spelat okontrollerat och virrigt så har vi nu börjat komma till något form av styrt spel. Ett styrt spel som ger alla väldigt mycket frihet, så länge man kan tänka sig att titta på sina lagkamrater och vad de gör.
Längtar redan till nästa match! Känns länge kvar till 13 januari.
Här kan man läsa en träningsrapport från samma träning, denna skriven av Lilla O.
Matchrapport nummer 2 (Uppdat.)
Andra matchen på åtta dagar (utan träning emellan) är nu spelad. Igår vann vi med ca 40 poäng mot ett annat lag. Det andra laget besod av endast sex spelare, varav tre av dem var lika långa som jag.
På väg till matchen undrar sonen vilka vi ska spela mot och jag svarar då:
- Söderköping.
Varpå följdfrågan från honom då blir:
- Ligger det nära Kylarköping? (Den lilla idyll som Blixten McQueen hamnar i, i Disneys film "Bilar").
Redan på uppvärmingen blev några trötta (jag till exempel) och en massa vatten drack och skor knyttes om och toalettbesök gjordes.
Efter att en spelare i motståndarlaget började matchen med att sätta tre av tre treor, började vi också spela basket. Vi sprang, tog returer, spelade långa anfall, spelade korta anfall, missade närskott, satt närskott, foulade och kramades. Muskelkvinnan fick till och med en tokofentlig och ofientlig kram av en motståndare när hon stod och skulle skjuta straffkast. Eftersom båda satt så ska vi hädanefter krama henne innan varje straffkast.
Hur gick det då för mig, statistikförare som jag är? 9 poäng, varav 4 av 6 från golvet och 1 av 2 straffkast. 8 returer, två blockar, två toksnygga assist, en till Biggo och till Ringklockan samt 1 turnover. Helt okej. Hade gärna satt båda straffkasten och inte missat halvdistansskottet på breaket. Dock var det svårt att sätta skottet som ledde till straffkast eftersom foulen innebar att en motståndare foulade mig genom att peta mig långt upp i näsan samtidigt som jag sköt.
I halvlek funderade vår coach Snus-Per på att ta en kopp kaffe, men på något sätt kom han av sig och gick istället till motståndarlagets bänk och satte sig tillsammans med dem och berättade hur imponerad han var av deras trepoängsskytte.
Publiken var kring dussinet, bland annat syntes Ringklockans sambo. Hur han fick tid att gå dit vet jag inte, han borde varit på stan och införskaffat batterier till alla Game&Watch-spel han trollade fram ur garderoben till sin flickvän.
Blir man nu som läsare så dundersugen på att läsa mer om denna rafflande match, kan man klicka här.
Uppdatering.
Höll nästan på att glömma skriva något om våra toktjusiga shorts. De är arvegods, precis som matchlinnena, från vårt kära damlag. Detta innebär att vi ser proffsiga och väldigt sponsrade ut samt att vi kan låtsas att vi inte alls spelar motionsbasket i division 3 utan att vi spelar elitbasket i Damligan. Shortsen ja. Dels saknar alla i min storlek snöre, det vill säga, jag kan inte knyta fast dem. Detta glömmer man lätt bort eftersom man inte har tid att tänka på annat än att springa när man väl är på planen. Däremot går det dåligt att glömma att de är dubbla och således vändbara och otunna. Känns som trettioelva shorts, där fjorton slimmar sig som cykelbyxor kring låren och resten ligger som en korv runt höfterna.
Men de är ändå snygga.
Även här finns matchrapport. Denna från Lilla O.
På väg till matchen undrar sonen vilka vi ska spela mot och jag svarar då:
- Söderköping.
Varpå följdfrågan från honom då blir:
- Ligger det nära Kylarköping? (Den lilla idyll som Blixten McQueen hamnar i, i Disneys film "Bilar").
Redan på uppvärmingen blev några trötta (jag till exempel) och en massa vatten drack och skor knyttes om och toalettbesök gjordes.
Efter att en spelare i motståndarlaget började matchen med att sätta tre av tre treor, började vi också spela basket. Vi sprang, tog returer, spelade långa anfall, spelade korta anfall, missade närskott, satt närskott, foulade och kramades. Muskelkvinnan fick till och med en tokofentlig och ofientlig kram av en motståndare när hon stod och skulle skjuta straffkast. Eftersom båda satt så ska vi hädanefter krama henne innan varje straffkast.
Hur gick det då för mig, statistikförare som jag är? 9 poäng, varav 4 av 6 från golvet och 1 av 2 straffkast. 8 returer, två blockar, två toksnygga assist, en till Biggo och till Ringklockan samt 1 turnover. Helt okej. Hade gärna satt båda straffkasten och inte missat halvdistansskottet på breaket. Dock var det svårt att sätta skottet som ledde till straffkast eftersom foulen innebar att en motståndare foulade mig genom att peta mig långt upp i näsan samtidigt som jag sköt.
I halvlek funderade vår coach Snus-Per på att ta en kopp kaffe, men på något sätt kom han av sig och gick istället till motståndarlagets bänk och satte sig tillsammans med dem och berättade hur imponerad han var av deras trepoängsskytte.
Publiken var kring dussinet, bland annat syntes Ringklockans sambo. Hur han fick tid att gå dit vet jag inte, han borde varit på stan och införskaffat batterier till alla Game&Watch-spel han trollade fram ur garderoben till sin flickvän.
Blir man nu som läsare så dundersugen på att läsa mer om denna rafflande match, kan man klicka här.
Uppdatering.
Höll nästan på att glömma skriva något om våra toktjusiga shorts. De är arvegods, precis som matchlinnena, från vårt kära damlag. Detta innebär att vi ser proffsiga och väldigt sponsrade ut samt att vi kan låtsas att vi inte alls spelar motionsbasket i division 3 utan att vi spelar elitbasket i Damligan. Shortsen ja. Dels saknar alla i min storlek snöre, det vill säga, jag kan inte knyta fast dem. Detta glömmer man lätt bort eftersom man inte har tid att tänka på annat än att springa när man väl är på planen. Däremot går det dåligt att glömma att de är dubbla och således vändbara och otunna. Känns som trettioelva shorts, där fjorton slimmar sig som cykelbyxor kring låren och resten ligger som en korv runt höfterna.
Men de är ändå snygga.
Även här finns matchrapport. Denna från Lilla O.
Olyckat lussebullsbak
Om man vill ha mer att göra en dag som går för sakta, kan man göra som följer:
1. Börja baka lussebullar
2. Häll i hälften av degspadet i bunken, ställ sedan tillbaka kastrullen med resten på plattan som är tokvarm.
3. Upptäck INTE punkt 2.
4. Häll sedan i kokhett degspad över jästen. Upptäck det INTE.
5. Fundera ett slag på varför degen jäser dåligt.
6. Bränn dig sedan på bunken.
Paus. Lyckas nu med allt.
7. Försök grädda lussebullarna på "belysning" i ugnen.
8. Upptäck inte punkt 7.
9. Upptäck fortfarande inte punkt 7.
10. Upptäck punkt 7 och vrid vredet till "två streck".
Vad har jag nu lärt mig?
A. Försök inte sysselsätta dig för att få tiden att gå
B. Försök inte sysselsätta dig för att få tiden att gå
C. Försök inte sysselsätta dig för att få tiden att gå, du är för okoncentrerad.
Två timmar till samling, tre till match.
Gameday (Uppdat.)
"Match idag efter lunch. Hallen står öde och bara väntar på helgens höjdpunkt.
För att orka spela så här tuffa basketmatcher, krävs att man startar dagen på rätt sätt.
Skippar nog kaffet iallafall.
Det är inte bara vi spelare som förbereder oss till max denna morgon, även våra fans ser till att vara förberedda.
Redan nu brinner de av längtan efter matchen. Tur att snön inte kommit ännu.
En timme innan match släpps publiken in.
Läktarna fylls snabbt till bristningsgränsen.
Laget kommer in på planen för uppvärming. Redan då visar Muskelkvinnan var skåpet ska stå."
"
...åter till verkligheten. Ska nu äta fil och müsli tillsammans med min son. Sedan ska godis inköpas så han orkar titta på hela matchen tillsammans med det oavlönade barnvakterna Elitidrottskvinnan och Tvättmaskinsbäraren. I hallen kommer det springa en massa barn och andra basketspelare helt ointresserade av vår match , publikantalet på kommer kanske överstiga tjugo på bänkarna längs väggen och ingen kommer vara målad. Ingen kommer troligen heller att dunka.
Men oj vad jag längtar!
Uppdatering.
Har nu varit uppe i snart fyra timmar. Tre timmar kvar till samling, fyra till match. Hur sysselsätter man sig egentligen? Hur gjorde jag på den gamla, goda tiden när jag spelade elitbasket och matcherna var 16.00 eller 19.00? Jag förstår inte.
Idag har jag microkokat två omgångar med knäck, bakat lussebullar, tvättat, tvingat på sonen tomtekläder för att fota till julkort, sett julkalendern, diskat och plockat ur diskstället och läst dagens tidning tre gånger. Och fortfarande är det hysteriskt med många timmar till match.
För att orka spela så här tuffa basketmatcher, krävs att man startar dagen på rätt sätt.
Skippar nog kaffet iallafall.
Det är inte bara vi spelare som förbereder oss till max denna morgon, även våra fans ser till att vara förberedda.
Redan nu brinner de av längtan efter matchen. Tur att snön inte kommit ännu.
En timme innan match släpps publiken in.
Läktarna fylls snabbt till bristningsgränsen.
Laget kommer in på planen för uppvärming. Redan då visar Muskelkvinnan var skåpet ska stå."
"...åter till verkligheten. Ska nu äta fil och müsli tillsammans med min son. Sedan ska godis inköpas så han orkar titta på hela matchen tillsammans med det oavlönade barnvakterna Elitidrottskvinnan och Tvättmaskinsbäraren. I hallen kommer det springa en massa barn och andra basketspelare helt ointresserade av vår match , publikantalet på kommer kanske överstiga tjugo på bänkarna längs väggen och ingen kommer vara målad. Ingen kommer troligen heller att dunka.
Men oj vad jag längtar!
Uppdatering.
Har nu varit uppe i snart fyra timmar. Tre timmar kvar till samling, fyra till match. Hur sysselsätter man sig egentligen? Hur gjorde jag på den gamla, goda tiden när jag spelade elitbasket och matcherna var 16.00 eller 19.00? Jag förstår inte.
Idag har jag microkokat två omgångar med knäck, bakat lussebullar, tvättat, tvingat på sonen tomtekläder för att fota till julkort, sett julkalendern, diskat och plockat ur diskstället och läst dagens tidning tre gånger. Och fortfarande är det hysteriskt med många timmar till match.
Jag samlar på saker
Jag samlar inte på värdefulla tavlor eller gamla å nya skor eller antika möbler. Jag samlar på nostalgiska småsaker som för såna som inte var med, kanske verkar lite triviala.
Lego samlar jag på. Skyller på min lego-älskade son, men jag är minst lika skyldig.
Nintendo samlar jag på. Blir nostalgisk av Mario-melodin och vid blotta åsynen av en Zapper.
Mupparna som filmstjärnor samlade jag på som barn och har nu dammat av kollektionen och försöker komplettera, hittills utan vidare lycka.
Basketsaker samlar jag på.
Smurfar har jag också fått upp gnistan för.
De två senaste sakerna jag önskar tillägga till denna brokiga samling saker är en laktrits-smurf (som aldrig lanserades i USA, pga riskerna för rasistiska associationer, utan var där lila och kallades för "Angry").
Är den inte fin? Ett tag var jag inne på att tatuera en sån här smurf på skulderbladet men jag är för harig.
Och idag ramlade jag på detta:
Nån som minns? Jag bara ryser vid blotta åsynen. Zelda på Game & Watch! I och för sig så blir jag nostalgisk varje gång jag ser ett G&W, vilket som helst. Äger själv Donkey Kong (det orangea tvådelade) och Donkey Kong junior.
Tyvärr ramlade jag på den på en amerikansk Nintendo-sida och inte på skolgården.
Dammråttor samlar jag också på förresten.
Julgranspynteri
Eftersom vi aldrig är hemma på julafton, har jag och sonen som tradition (i två år nu) att plocka fram julgranen till första advent. Sagt och gjort, med Elitidrottskvinnans hjälp, plockades både den strategiskt placerade julpyntslådan och plastgranen upp från källaren. Minns första gången jag monterade ihop denna gran, jag låg då dubbelvikt på golvet och vred mig av skratt: Vilken ful gran!
Men med lite pynt hyffsar den till sig. Alla julgransprydnader förvaras varsamt i en påse:
Påsen väcker otroliga minnen till liv från min ungdom som student i Uppsala. Detta för 7-8 år sedan.
Efter att sonen vid varje upphängt pynt, var tvungen att gå ut i hallen och komma in och spela tomte (med osynlig säck på ryggen) och säga "Finns det några snälla barn här?" för att sedan inspektera om pyntet satt på rätt plats, var det då dags för stjärnan. Pricken över i:et. Och eftersom det är karln i huset som ska sätta upp denna, lyfte jag snällt upp sonen så högt jag kunde och han började montera.
Allt klart som synes och Elitidrottskvinnan är pressfotograf och förevigar detta tillfälle. Men...
..den vissnade? Ropa inte hej förrän stjärnan inte är för tung och granen för vek. Toppen fick vikas tre gånger för att orka hålla upp en stjärna bestående av ståltråd och glitterband.
Tada! Urtjusigt värre! Till allt detta julpynt tas också en ljusstake, fem tomtar och tre små tavlor fram. Lite snö på det här så kan tomten dyka upp när som helst!
Men med lite pynt hyffsar den till sig. Alla julgransprydnader förvaras varsamt i en påse:
Påsen väcker otroliga minnen till liv från min ungdom som student i Uppsala. Detta för 7-8 år sedan.
Efter att sonen vid varje upphängt pynt, var tvungen att gå ut i hallen och komma in och spela tomte (med osynlig säck på ryggen) och säga "Finns det några snälla barn här?" för att sedan inspektera om pyntet satt på rätt plats, var det då dags för stjärnan. Pricken över i:et. Och eftersom det är karln i huset som ska sätta upp denna, lyfte jag snällt upp sonen så högt jag kunde och han började montera.
Allt klart som synes och Elitidrottskvinnan är pressfotograf och förevigar detta tillfälle. Men...
..den vissnade? Ropa inte hej förrän stjärnan inte är för tung och granen för vek. Toppen fick vikas tre gånger för att orka hålla upp en stjärna bestående av ståltråd och glitterband.
Tada! Urtjusigt värre! Till allt detta julpynt tas också en ljusstake, fem tomtar och tre små tavlor fram. Lite snö på det här så kan tomten dyka upp när som helst!
Vilket komplicerat spel basket egentligen är!
För er nu som inte kan det här med basket så bra, rekomenderar jag att läsa dagens inlägg på Skriv med Skruv.
Och för er i bloggbekantskapskretsen som nu råkar vara basketintresserade, läs och njut!
Historia på 16 mm (Uppdat.)
Idag hade Knyppelfröken äntligen dammat av rariteten färdigt och riggat den i klassrummet:
En sån där gammal, hederlig filmvisningsapparat (kanske kan någon hjälpa mig med fackspråket?). En sån där filmrullen kunde ramla av om man inte spärrat med piggen och om filmen gick av, så tejpades den ihop. Dock saknades en uppspolningsrulle. Jag fick i uppdrag att en sådan finna och sprang tvärs över skolgården till Schäferhuset. Finner där Lohmanders-Kajsa och Lill-Schäfern och berättar mitt ärende.... och blir totalt utskrattad! Detta trots att de båda är uppvuxna med såna här apparater och troligen fanns de före apparaterna.
Tipsas om att prata med de gamla rävarna på stället och får förslaget att leta i Shäferhusets källare. Får, mot förmodan, Lill-Schäfern med mig. Och, döm om min förvåning om hon inte nosar sig fram till 1400-talstekniksrummet där vi fann en röd rulle.
Filmapparaten skulle tidsebstämmas och en elev lade årsmodellen till där pilen visar ungefär:
Början på medeltiden.
- Nu ska vi ha historia! skriker tolvåringarna.
En klassiker i Knyppelfrökens ögon och något som jag gärna tittar på var filmen som stod på schemat: Harlem Globetrotters!
Japp. Långt där borta kan vi ana ett tresekundersområde till höger och en herrans massa basketspelare till vänster. Globetrottarna kör sin klassiska tremanna-weave utanför trepoängslinjen (som inte finns på den här tiden).
Lite närmare:
Underbart. Eleverna ville se samma sak igen. Och igen. Och igen.
Uppdatering.
All hånskratt till trots, säger nu Lohmanders-Kajsa att hon har 8mm-filmer hemma och vill låna denna raritet som vi hittat och fått fason på, så att hon kan titta på sina hypermoderna filmer från sin barndom.
En sån där gammal, hederlig filmvisningsapparat (kanske kan någon hjälpa mig med fackspråket?). En sån där filmrullen kunde ramla av om man inte spärrat med piggen och om filmen gick av, så tejpades den ihop. Dock saknades en uppspolningsrulle. Jag fick i uppdrag att en sådan finna och sprang tvärs över skolgården till Schäferhuset. Finner där Lohmanders-Kajsa och Lill-Schäfern och berättar mitt ärende.... och blir totalt utskrattad! Detta trots att de båda är uppvuxna med såna här apparater och troligen fanns de före apparaterna.
Tipsas om att prata med de gamla rävarna på stället och får förslaget att leta i Shäferhusets källare. Får, mot förmodan, Lill-Schäfern med mig. Och, döm om min förvåning om hon inte nosar sig fram till 1400-talstekniksrummet där vi fann en röd rulle.
Filmapparaten skulle tidsebstämmas och en elev lade årsmodellen till där pilen visar ungefär:
Början på medeltiden.
- Nu ska vi ha historia! skriker tolvåringarna.
En klassiker i Knyppelfrökens ögon och något som jag gärna tittar på var filmen som stod på schemat: Harlem Globetrotters!
Japp. Långt där borta kan vi ana ett tresekundersområde till höger och en herrans massa basketspelare till vänster. Globetrottarna kör sin klassiska tremanna-weave utanför trepoängslinjen (som inte finns på den här tiden).
Lite närmare:
Underbart. Eleverna ville se samma sak igen. Och igen. Och igen.
Uppdatering.
All hånskratt till trots, säger nu Lohmanders-Kajsa att hon har 8mm-filmer hemma och vill låna denna raritet som vi hittat och fått fason på, så att hon kan titta på sina hypermoderna filmer från sin barndom.
Jämrans elände!
Satt nyss i en kvart och skrev ett inlägg om snö och min nya dator och ett försvunnet bord. När jag sedan klickar på "Spara & publicera" så blev det error. Usch vad irriterande. Hela långa inlägget borta, hela stora entusiasmen lika borta.
Snö i norr räddar julen förhoppningsvis, här regnar och blåser det bara.
"
Matchrapport nummer 1
Korrekt läst. I lördags spelade jag min första basketmatch på fem år ungefär. Redan på uppvärmningen var det lite tungt eftersom Lissen sprang en herrans massa i täten.
Vinst med 40 poäng mot ett liiite yngre och piggare lag. Dock blev vi lite för rutinerade och starka. Min egen insats känns som klart godkänd: 17 returer, 11 poäng (1 av 3 straffar, 5 av 10 från golvet), 3 blockar, 2 steals och 2 turnovers.
Ont i kroppen igår. Match på lördag igen.
Om jag nu är frisk. Har varit uppe i natt mellan 00.30 och 05.30 och spenderat mesta tiden på toaletten. Men nu börjar jag känna mig lite piggare, har ätit en halv macka som gladeligen stannade i magen. Sonen hoppas mamma är frisk, för när hon är sjuk är hon tyvärr riktigt tråkig.
Höll på att glömma! Efter våran match satt jag i sekretariat för första gången på fem år. Jag, Ringklockan och Stora Marie. Stolta berättade vi för domarna att vi var ett väldigt snygg sekretariat men väldigt dåligt. Trots taskiga förutsättningar tabbade vi oss nog bara ett fåtal gånger, oftast jag som glömde klockan. Var svårt det här med touch och kontroll.
Vinst med 40 poäng mot ett liiite yngre och piggare lag. Dock blev vi lite för rutinerade och starka. Min egen insats känns som klart godkänd: 17 returer, 11 poäng (1 av 3 straffar, 5 av 10 från golvet), 3 blockar, 2 steals och 2 turnovers.
Ont i kroppen igår. Match på lördag igen.
Om jag nu är frisk. Har varit uppe i natt mellan 00.30 och 05.30 och spenderat mesta tiden på toaletten. Men nu börjar jag känna mig lite piggare, har ätit en halv macka som gladeligen stannade i magen. Sonen hoppas mamma är frisk, för när hon är sjuk är hon tyvärr riktigt tråkig.
Höll på att glömma! Efter våran match satt jag i sekretariat för första gången på fem år. Jag, Ringklockan och Stora Marie. Stolta berättade vi för domarna att vi var ett väldigt snygg sekretariat men väldigt dåligt. Trots taskiga förutsättningar tabbade vi oss nog bara ett fåtal gånger, oftast jag som glömde klockan. Var svårt det här med touch och kontroll.
Kost och hälsa på jobbet
Igår pratades det kost, hälsa och träning i lärarrummet på tio-rasten. (Tio-rasten utspelar sig mellan 9.30 och 10.00 och är egentligen en halv tio-rast).
Först ut var Musikläraren med att konstatera att han och hans fru måste köpa en ny säng. Detta för att alla träningsredskap som hon köpt som enligt reklamen ska rymmas under sängen, inte längre ryms. Troligen på grund av mängden redskap. Han fick tips om en loftsäng.
I samma veva berättar EttanEtt att hon kvällen innan hade tittat på sin magtränare och sedan gått och satt sig i soffan. EttanEtt har också en motionscykel som fungerar som morgonrocksupphängare och i garaget finns en bänkpress. Dock ser bänkpressen inte alls inbjudande ut eftersom mannen silversprayar motorcykeldelar i samma garage, så bänkpressen är silverprickig.
EttanTvå berättar hur duktig hon varit genom att tre veckor i rad, varit ute och sprungit tre gånger per vecka. Fast nu har det gått tre veckor sedan hon senast funderade på att eventuell kanske ta sig ut igen.
Arbetstränaren tycker att det är svårt att äta i matsalen på jobbet, eftersom hon gärna väger all sin mat.
EttanEtt har hållit på med en modern diet, fast häromdagen läste hon att man blev korkad av denna diet så hon slutade. Och skyller numera alla sina misstag på denna diet.
Musikläraren insåg efter ett tag att han också bidragit till denna korkade mängd av träningsredskap under sängen som aldrig används. De har delad ekonomi.
EttanTvå rekomenderade att ta med en treåring på besök hos någon utan barn (och således ett hem helt utan barnanpassning vad gäller knivar, skåp, prydnader med mera) i tre timmar. Det ger motion.
Både EttanEtt och Arbetstränaren bestämmer att efter nyår ska det bli andra bullar. Fast troligen är då EttanEtt självlysande eftersom hon hittat en julcider med glitter i som är väldigt god.
Det är dock inte bara förfall på jobbet, Idrottsläraren springer som aldrig förr och har skaffat sig både reflexväst och pannlampa.
Först ut var Musikläraren med att konstatera att han och hans fru måste köpa en ny säng. Detta för att alla träningsredskap som hon köpt som enligt reklamen ska rymmas under sängen, inte längre ryms. Troligen på grund av mängden redskap. Han fick tips om en loftsäng.
I samma veva berättar EttanEtt att hon kvällen innan hade tittat på sin magtränare och sedan gått och satt sig i soffan. EttanEtt har också en motionscykel som fungerar som morgonrocksupphängare och i garaget finns en bänkpress. Dock ser bänkpressen inte alls inbjudande ut eftersom mannen silversprayar motorcykeldelar i samma garage, så bänkpressen är silverprickig.
EttanTvå berättar hur duktig hon varit genom att tre veckor i rad, varit ute och sprungit tre gånger per vecka. Fast nu har det gått tre veckor sedan hon senast funderade på att eventuell kanske ta sig ut igen.
Arbetstränaren tycker att det är svårt att äta i matsalen på jobbet, eftersom hon gärna väger all sin mat.
EttanEtt har hållit på med en modern diet, fast häromdagen läste hon att man blev korkad av denna diet så hon slutade. Och skyller numera alla sina misstag på denna diet.
Musikläraren insåg efter ett tag att han också bidragit till denna korkade mängd av träningsredskap under sängen som aldrig används. De har delad ekonomi.
EttanTvå rekomenderade att ta med en treåring på besök hos någon utan barn (och således ett hem helt utan barnanpassning vad gäller knivar, skåp, prydnader med mera) i tre timmar. Det ger motion.
Både EttanEtt och Arbetstränaren bestämmer att efter nyår ska det bli andra bullar. Fast troligen är då EttanEtt självlysande eftersom hon hittat en julcider med glitter i som är väldigt god.
Det är dock inte bara förfall på jobbet, Idrottsläraren springer som aldrig förr och har skaffat sig både reflexväst och pannlampa.
Min nya soffa!
Igår kom min nya soffa! Skulle levereras idag, men fick ett samtal mitt i en lektion igår (egentligen tre samtal men jag svarade inte förrän tredje försöket). Då stod lastbilskillarna utanför min lägenhet i stan, 1,5 mil från mitt jobb och ville leverera en soffa.
Sagt och gjort, 30 minuter senare var jag hemma och låste upp och nu är den på plats:
Den röda soffan är den förra soffan som blev "kastad" på mig och den brokiga är det senaste sofftillskottet.
En bättre bild:
Hm. Blev det nu bättre när man tydligare ser soffan, eller blev det sämre?
Ännu tydligare:
Pappa ringde igår och frågade om jag fick migrän när jag tittade på soffan. Svårt att svara på.
Är nu den nya soffan bättre eller sämre? Både och. Väldans mycket fulare (fast på jobbet sa nån igår att mönstret är modernt igen, vad vet jag) och väldans mycket hårdare. Stort plus för följande:
Det här är mina ben i den gamla, röda soffan. Jag ligger med huvudet mot det andra armstödet och benen sticker ut ett par decimeter.
Det här är mina ben i den nya soffan, hälarna når inte ens det andra armstödet, fast jag fortfarande är 190 cm lång.
Med bäddsoffa blir det också två extra sängplatser. Blir väldig intressant att höra andras åsikter om denna möbel.
Imorgon ska jag spela basketmatch för första gången på fem år eller nått.
Sagt och gjort, 30 minuter senare var jag hemma och låste upp och nu är den på plats:
Den röda soffan är den förra soffan som blev "kastad" på mig och den brokiga är det senaste sofftillskottet.
En bättre bild:
Hm. Blev det nu bättre när man tydligare ser soffan, eller blev det sämre?
Ännu tydligare:
Pappa ringde igår och frågade om jag fick migrän när jag tittade på soffan. Svårt att svara på.
Är nu den nya soffan bättre eller sämre? Både och. Väldans mycket fulare (fast på jobbet sa nån igår att mönstret är modernt igen, vad vet jag) och väldans mycket hårdare. Stort plus för följande:
Det här är mina ben i den gamla, röda soffan. Jag ligger med huvudet mot det andra armstödet och benen sticker ut ett par decimeter.
Det här är mina ben i den nya soffan, hälarna når inte ens det andra armstödet, fast jag fortfarande är 190 cm lång.
Med bäddsoffa blir det också två extra sängplatser. Blir väldig intressant att höra andras åsikter om denna möbel.
Imorgon ska jag spela basketmatch för första gången på fem år eller nått.
