VM i röra
Igår skulle jag åka till bolaget och köpa lite cider till kvällens personalfest. Gick in på Stora Affären bredvid och handlade julklappar och glödlampor (lamporna som skulle till jobbet glömde jag idag hemma, precis som min väska). Sedan åkte jag till Stora Affärscentret och handlade julklappar till Sextonåringen.
Efter min shoppingtur åkte jag hem till Muskelkvinnan för att hämta en stor pryl på rulle till festen. Muskelkvinnan sprang runt som en yr höna och letade bilnycklar. Tolvåringen hade Djefla Mannen i luren (Muskelkvinnans man som åkt iväg med alla bilnycklar). I en blå jacka kanske en nyckel kunde finnas. Men där fanns ingen. Plötsligt slänger sig Muskelkvinnan över mig och undrar hur mycket tid jag har. Innan jag hinner svara att jag börjar jobba om tolv timmar, står jag med fem bylsiga kuvert i ena handen och två hundralappar i andra. Samt sen stora rullen under armen. Innan jag hinner gå med ordern att snabbt åka till butiken och posta dessa brev, kastas en sprillans ny, tokfin t-shirt över axeln på mig. Tolvåringen försöker få sin köre mor att hjälpa mig att bära eftersom det är hennes fel att jag har helt plötsligt fem händer för lite.
Sagt och gjort. Allt i bilen. Eller?
Väl framme på affären springer jag in till köttavdelningen men hittar ingen postlucka. För informationen av en köttdisktant att posten har flyttat till pantrummet som ligger utanför affären, just innan kiosken.
Springer ut och in i pantrummet. För hjälp av Trevliga Posttjejen att få rätt porto på de kuvert som saknar. Får också lära mig att kuvert inte får vara bredare än 3 centimeter, då kostar det extra.
Puh. Alla brev iväg. Går lugnt in på affären igen för att handla. Plötsligt kommer Trevliga Posttjejen springande. Det saknas adress på ett kuvert. Jag ringer Muskelkvinnan som tar med sig sin dator till Sexåringens luciafirande, jag springer tillbaka till postluckan och ringer Muskelkvinnan igen. Får adressen, skriver på adressen och går åter in och handlar. Slutet gott allting gott.
Väl hemma på parkeringen packar jag på mig alla shoppingpåsar, väskor och rullar och knölar mig hela vägen hem.
En timme senare inser jag att bolaget inte alls fick besök av mig. Och t-shirten som jag tänkt ha på mig på jobbet på fredagen, är lämnad kvar i bilen. Eller?
I bilen nu på morgonen inser jag att t-shirten, den tokfina, splitternya jag fick av Muskelkvinnan, den är borta. Minns att den kastades över min axel i Muskelkvinnans hall, men inget mer. Lade jag den på biltaket när jag packade in alla saker i bilen? Ramlade den av axeln och ut på gatan utanför Muskelkvinnans hus? Ramlade den ur bilen på parkeringen vid affären? Åkte den av i farten hemma på min egen parkering och någon har hittat den och tagit den för att den var så fin?
Jag vet inte. Tröjans öde är fortfarande ett mysterium och jag sörjer.
Efter min shoppingtur åkte jag hem till Muskelkvinnan för att hämta en stor pryl på rulle till festen. Muskelkvinnan sprang runt som en yr höna och letade bilnycklar. Tolvåringen hade Djefla Mannen i luren (Muskelkvinnans man som åkt iväg med alla bilnycklar). I en blå jacka kanske en nyckel kunde finnas. Men där fanns ingen. Plötsligt slänger sig Muskelkvinnan över mig och undrar hur mycket tid jag har. Innan jag hinner svara att jag börjar jobba om tolv timmar, står jag med fem bylsiga kuvert i ena handen och två hundralappar i andra. Samt sen stora rullen under armen. Innan jag hinner gå med ordern att snabbt åka till butiken och posta dessa brev, kastas en sprillans ny, tokfin t-shirt över axeln på mig. Tolvåringen försöker få sin köre mor att hjälpa mig att bära eftersom det är hennes fel att jag har helt plötsligt fem händer för lite.
Sagt och gjort. Allt i bilen. Eller?
Väl framme på affären springer jag in till köttavdelningen men hittar ingen postlucka. För informationen av en köttdisktant att posten har flyttat till pantrummet som ligger utanför affären, just innan kiosken.
Springer ut och in i pantrummet. För hjälp av Trevliga Posttjejen att få rätt porto på de kuvert som saknar. Får också lära mig att kuvert inte får vara bredare än 3 centimeter, då kostar det extra.
Puh. Alla brev iväg. Går lugnt in på affären igen för att handla. Plötsligt kommer Trevliga Posttjejen springande. Det saknas adress på ett kuvert. Jag ringer Muskelkvinnan som tar med sig sin dator till Sexåringens luciafirande, jag springer tillbaka till postluckan och ringer Muskelkvinnan igen. Får adressen, skriver på adressen och går åter in och handlar. Slutet gott allting gott.
Väl hemma på parkeringen packar jag på mig alla shoppingpåsar, väskor och rullar och knölar mig hela vägen hem.
En timme senare inser jag att bolaget inte alls fick besök av mig. Och t-shirten som jag tänkt ha på mig på jobbet på fredagen, är lämnad kvar i bilen. Eller?
I bilen nu på morgonen inser jag att t-shirten, den tokfina, splitternya jag fick av Muskelkvinnan, den är borta. Minns att den kastades över min axel i Muskelkvinnans hall, men inget mer. Lade jag den på biltaket när jag packade in alla saker i bilen? Ramlade den av axeln och ut på gatan utanför Muskelkvinnans hus? Ramlade den ur bilen på parkeringen vid affären? Åkte den av i farten hemma på min egen parkering och någon har hittat den och tagit den för att den var så fin?
Jag vet inte. Tröjans öde är fortfarande ett mysterium och jag sörjer.
Kommentarer
Postat av: Ewa
Jag förstår att du sörjer tröjan. Hoppas den kommer till rätta!
Kanske jag kan komma med en liten glädjande snörapport? 2 cm vit fin snö! Och -3 grader. Hoppas det varar fram till julafton...
Postat av: Kicki
Hoppas också på tröjan, ska på Oscarsgala ikväll och hade nästan tänkt ha den som ett ombyte, konfrencier som jag är, men jag får damma av nått gammalt istället.
Mamma hade berättat för lillebror som är på besök att det hade kommit snö när hon åkte hem från jobbet och med tanke på att det bara är en vecka kvar till vi är på plats i norr så är hoppet uppe!
Trackback
