31
Nu är jag 31. Det blev ingen skillnad den här gången heller. Hade nästan glömt bort att jag fyllde, vilket jag brukar ha koll på.
När man blir så här lastgammal och inte har barnkalas längre, så regnar det inte paket över en, men de få man får, ligger det massa tanke bakom.
Sexåringen får jag pussar av och kramar. Han tycker det är riktigt bra presenter. Jag håller med.
Sjuttonåringen överlämnade ögonskugga i perfekta färger så nu ska jag bara lära mig att använda den också. Fick också en pärm att förvara viktiga papper i. Förstår inte alls vad hon menar med det. Jag har väl koll på mina viktiga papper? PIN-koder och sånt. Eller så inte.
Fjortonåringen gav mig den häftigaste äggkopp jag någonsin sett:
Lätt att jag ska äta ägg till frukost imorgon. Minst två.
Maken hade tänkt till som vanligt.
Inte svårt att veta vad jag ska ta på mig på jobbet imorgon. Skönt med tanke på vinsten igår. Synd bara att Essesskåarens lag vann också.
Ett minne från min barndom dök också upp från Maken:
En 8 centimeters Nils Master i papegoj-färger. Min försvann för länge sedan, tror inte ens att Lillebror har sin kvar. Var på tips av Forsan vi båda köpte och måste faktiskt säga att jag har fått mycket fisk på den där. Nu är det alltså dags igen.
Från Storasyster kom ett kuvert med en otroligt fin teckning ritad av systerdöttrarna och en nyckelring tillverkad av Storasyster:
Nu blir jag hipp!
Mamma och pappa skickade ett sms imorse 06.02 från Dubrovnik. Stackare som måste ha semester!
Ikväll är det ledarupptakt på Sportbaren. Kioskar ska få tillbaka den bernaisesås han tjatar om att jag inte betalt när Hjärnorna hade sitt senaste möte.
En mycket trevlig födelsedag!
När man blir så här lastgammal och inte har barnkalas längre, så regnar det inte paket över en, men de få man får, ligger det massa tanke bakom.
Sexåringen får jag pussar av och kramar. Han tycker det är riktigt bra presenter. Jag håller med.
Sjuttonåringen överlämnade ögonskugga i perfekta färger så nu ska jag bara lära mig att använda den också. Fick också en pärm att förvara viktiga papper i. Förstår inte alls vad hon menar med det. Jag har väl koll på mina viktiga papper? PIN-koder och sånt. Eller så inte.
Fjortonåringen gav mig den häftigaste äggkopp jag någonsin sett:
Lätt att jag ska äta ägg till frukost imorgon. Minst två.
Maken hade tänkt till som vanligt.
Inte svårt att veta vad jag ska ta på mig på jobbet imorgon. Skönt med tanke på vinsten igår. Synd bara att Essesskåarens lag vann också.
Ett minne från min barndom dök också upp från Maken:
En 8 centimeters Nils Master i papegoj-färger. Min försvann för länge sedan, tror inte ens att Lillebror har sin kvar. Var på tips av Forsan vi båda köpte och måste faktiskt säga att jag har fått mycket fisk på den där. Nu är det alltså dags igen.
Från Storasyster kom ett kuvert med en otroligt fin teckning ritad av systerdöttrarna och en nyckelring tillverkad av Storasyster:
Nu blir jag hipp!
Mamma och pappa skickade ett sms imorse 06.02 från Dubrovnik. Stackare som måste ha semester!
Ikväll är det ledarupptakt på Sportbaren. Kioskar ska få tillbaka den bernaisesås han tjatar om att jag inte betalt när Hjärnorna hade sitt senaste möte.
En mycket trevlig födelsedag!
En dag på cirkus
Om man har dåligt med idéer och tips och bloggvirke, kan man bara gå till Andra Fritidset:
- Spikskon spelar "You're the one that I want" på högsta volym. Hon har sjungit in den själv.
- Asgarvet (ja, jag vet, hon har gjort slut med "loggen") letar små, gula kycklingar i sin paj men kastar den eftersom det finns bara grönsaker i kycklingpajen.
- Spikskon köper jeans som hon vill ge bort
- Moppetanten erkänner att Lohmanders fungerar till lasagne, chipsdip och man kan till och med smula ner chipsen i Lohmandersburken och äta med sked.
- Asgarvet skiljer inte på korvbröd och korv
- Moppetanten hotar Asgarvet med att elva ton korvbröd ikväll kommer levereras till hemadressen
Sedan tar Asgarvet dramaten och dundrar nedför trappan för att gå och hämta 20 liter mjölk som hon igår stal från Första fritidset.
Jag skrattar så jag får biff i näsan.
Tacka vet jag Biffen och Bananen!
Tack!
- Spikskon spelar "You're the one that I want" på högsta volym. Hon har sjungit in den själv.
- Asgarvet (ja, jag vet, hon har gjort slut med "loggen") letar små, gula kycklingar i sin paj men kastar den eftersom det finns bara grönsaker i kycklingpajen.
- Spikskon köper jeans som hon vill ge bort
- Moppetanten erkänner att Lohmanders fungerar till lasagne, chipsdip och man kan till och med smula ner chipsen i Lohmandersburken och äta med sked.
- Asgarvet skiljer inte på korvbröd och korv
- Moppetanten hotar Asgarvet med att elva ton korvbröd ikväll kommer levereras till hemadressen
Sedan tar Asgarvet dramaten och dundrar nedför trappan för att gå och hämta 20 liter mjölk som hon igår stal från Första fritidset.
Jag skrattar så jag får biff i näsan.
Tacka vet jag Biffen och Bananen!
Tack!
I min lilla värld är vi få
Elva personer på Sportbaren igår. En basketidiot. Jag.
Vi slår oss ner och i väntan på menyerna pratas det hej vilt:
- Jag tyckte det var så konstigt att USA inte skulle spela ikväll.
- Jag hade ingen aning om att det var EM ens.
- Spelar de i Polen? Jo. Klart det är i Polen de spelar.
- Näe. Jag kan inte en enda spelare och tittar nog hellre på fotbollen på den där tv:n bakom huvudet.
Och så fortsatte det. Själv satt jag och hoppade, för i min lilla värld, vet man att USA inte spelar EM, man vet att det är EM, att de spelar i Spanien som vann VM senast och självklart kan man ett gäng spelare. Man känner igen grekernas coach Yannakis som den forne storspelare. Man vet att Pau Gasols lillebror spelar i landslaget också och man har lite koll på hur det har gått tidigare.
I min lilla, lilla värld.
Vi var alltså tio basketspelare och en fotbollsspelare som hade en basebolltröja på sig och ingen öl i skorna.
I min lilla, lilla värld så kan alltså tio av elva allt som jag kan.
Snart faller allt. Menyn kommer in. Folket börjar bläddra och fundera vad de ska ha. Plötsligt säger den ende killen i sällskapet:
- Larry Bird. Vem är det? Är han känd eller?
Boaaaaahhh!
- Larry Bird! ville jag skrika. VET DU INTE VEM LARRY BIRD ÄR! Han är liksom en av världens bästaste basketspelare genom tiderna! Han spelade i Boston Celtics som är en instutition i NBA. Har en helt grym historia.
Men det där tänkte jag bara. Tänkte bara att jag borde berätta att han vunnit NBA tre gånger, MVP tre gånger, OS-guld i Barcelona med Dream Team 1992. Men det gjorde jag inte.
Däremot berättade jag att jag just nu läser en bok, "The Last Banner":
- Jaha...?
Berättade att den handlar om Celtics 16 NBA-titelsäsong och att de då hade det bästa laget genom tiderna i NBA, med Bird, McHale, Parish, Walton, Danny Ainge med flera.
- Jaha. Så Larry Bird var känd alltså.
VAR? Är! Men det där tänkte jag bara.
Till matcherna då. Första var inte alls bra. Men mitt tips gick nästan in: Litauen vann med 78-69 (jag hade ju tippat dem som vinnare med elva poäng).
Andra matchen var konstig. Spanjorerna skjöt och satt en miljon treor och layups. Ryssarna kastade bara upp bollen lite nonchalant och missade en miljon treor. Spanien borde ledat med 150-7, men ryssarna klängde sig fast. Med 2,37 sekunder kvar drajvar en liten mörkhyad ryss mot korgen och vi alla skriker att han ska passa, för han har ju inte haft ett endaste rätt på hela matchen. Bollen går i. Ryssland leder matchen för första gången. 2,37 sekunder kvar. Spanien tar timeout. Tar in den vid halva plan. Gasol skjuter en tvåa för seger, bollen åker ner i korgen och vänder. Ryssland har vunnit EM för första gången. 60-59.
Wow!
I min lilla värld är det här jättehäftigt.
I min lilla värld kan man längta till en bok som handlar om svettiga karlar säsongen 1985-86.
I min lilla värld är vi inte så många basketidioter, men jag är glad ändå!
Vi slår oss ner och i väntan på menyerna pratas det hej vilt:
- Jag tyckte det var så konstigt att USA inte skulle spela ikväll.
- Jag hade ingen aning om att det var EM ens.
- Spelar de i Polen? Jo. Klart det är i Polen de spelar.
- Näe. Jag kan inte en enda spelare och tittar nog hellre på fotbollen på den där tv:n bakom huvudet.
Och så fortsatte det. Själv satt jag och hoppade, för i min lilla värld, vet man att USA inte spelar EM, man vet att det är EM, att de spelar i Spanien som vann VM senast och självklart kan man ett gäng spelare. Man känner igen grekernas coach Yannakis som den forne storspelare. Man vet att Pau Gasols lillebror spelar i landslaget också och man har lite koll på hur det har gått tidigare.
I min lilla, lilla värld.
Vi var alltså tio basketspelare och en fotbollsspelare som hade en basebolltröja på sig och ingen öl i skorna.
I min lilla, lilla värld så kan alltså tio av elva allt som jag kan.
Snart faller allt. Menyn kommer in. Folket börjar bläddra och fundera vad de ska ha. Plötsligt säger den ende killen i sällskapet:
- Larry Bird. Vem är det? Är han känd eller?
Boaaaaahhh!
- Larry Bird! ville jag skrika. VET DU INTE VEM LARRY BIRD ÄR! Han är liksom en av världens bästaste basketspelare genom tiderna! Han spelade i Boston Celtics som är en instutition i NBA. Har en helt grym historia.
Men det där tänkte jag bara. Tänkte bara att jag borde berätta att han vunnit NBA tre gånger, MVP tre gånger, OS-guld i Barcelona med Dream Team 1992. Men det gjorde jag inte.
Däremot berättade jag att jag just nu läser en bok, "The Last Banner":
- Jaha...?
Berättade att den handlar om Celtics 16 NBA-titelsäsong och att de då hade det bästa laget genom tiderna i NBA, med Bird, McHale, Parish, Walton, Danny Ainge med flera.
- Jaha. Så Larry Bird var känd alltså.
VAR? Är! Men det där tänkte jag bara.
Till matcherna då. Första var inte alls bra. Men mitt tips gick nästan in: Litauen vann med 78-69 (jag hade ju tippat dem som vinnare med elva poäng).
Andra matchen var konstig. Spanjorerna skjöt och satt en miljon treor och layups. Ryssarna kastade bara upp bollen lite nonchalant och missade en miljon treor. Spanien borde ledat med 150-7, men ryssarna klängde sig fast. Med 2,37 sekunder kvar drajvar en liten mörkhyad ryss mot korgen och vi alla skriker att han ska passa, för han har ju inte haft ett endaste rätt på hela matchen. Bollen går i. Ryssland leder matchen för första gången. 2,37 sekunder kvar. Spanien tar timeout. Tar in den vid halva plan. Gasol skjuter en tvåa för seger, bollen åker ner i korgen och vänder. Ryssland har vunnit EM för första gången. 60-59.
Wow!
I min lilla värld är det här jättehäftigt.
I min lilla värld kan man längta till en bok som handlar om svettiga karlar säsongen 1985-86.
I min lilla värld är vi inte så många basketidioter, men jag är glad ändå!
En kväll på sportbaren
Ikväll är det dags igen att besöka Sportbaren. Senast var jag där med Kioskar och Muskelkvinnan på smart-möte. Vi ansåg (och anser nog fortfarande) att vi är bland de klokaste, smartaste och bästa idésprutorna norr om Paris och om man nu har hittat några likasinnade, så är det trevligt att sammanstråla.
Gången innan det var "tack-för-att-du-ställde-upp-på-basketturneringen"-middag.
Gången dessförinnan, var min ena trevliga möhippa (jag blev, för er nytillkomna läsare, möhippad dubbelt upp).
Alla dessa tre gånger har jag ätit samma rätt, burgaren. De två tidigare tillfällena betalade jag inte och den senaste betalade jag tydligen bara väl valda delar av min middag enligt Kioskar.
Hur som helst, ikväll är det alltså finalspel i EM. Vi pratar basket. Vi pratar Grekland mot Litauen i match om tredje pris, vilket kanske låter taffligt, men en OS-plats står på spel!
I finalen möts Spanien och Ryssland. Ett Spanien som vann VM senast och ett Ryssland som kom tvåa 1993 och trea 1997. Spanske Pau Gasol ligger tvåa i poängligan med 19,4 poäng per match, medan ryssen Kirilenko ligger femma på 18,1 poäng. Kirilenko tar 9 returer per match, medans Gasol "bara" tar 6,1.
Tittar vi på poäng per match, borde Spanien vinna mot Ryssland med 85 mot 76,9 och Litauen borde vinna med 82,5 mot Greklands 70,1.
Maken tippar Grekland +8 och Spanien +6.
Jag tror på Litauen +11 och Ryssland +3.
Vad tror du?
Närmast vinner!
Gången innan det var "tack-för-att-du-ställde-upp-på-basketturneringen"-middag.
Gången dessförinnan, var min ena trevliga möhippa (jag blev, för er nytillkomna läsare, möhippad dubbelt upp).
Alla dessa tre gånger har jag ätit samma rätt, burgaren. De två tidigare tillfällena betalade jag inte och den senaste betalade jag tydligen bara väl valda delar av min middag enligt Kioskar.
Hur som helst, ikväll är det alltså finalspel i EM. Vi pratar basket. Vi pratar Grekland mot Litauen i match om tredje pris, vilket kanske låter taffligt, men en OS-plats står på spel!
I finalen möts Spanien och Ryssland. Ett Spanien som vann VM senast och ett Ryssland som kom tvåa 1993 och trea 1997. Spanske Pau Gasol ligger tvåa i poängligan med 19,4 poäng per match, medan ryssen Kirilenko ligger femma på 18,1 poäng. Kirilenko tar 9 returer per match, medans Gasol "bara" tar 6,1.
Tittar vi på poäng per match, borde Spanien vinna mot Ryssland med 85 mot 76,9 och Litauen borde vinna med 82,5 mot Greklands 70,1.
Maken tippar Grekland +8 och Spanien +6.
Jag tror på Litauen +11 och Ryssland +3.
Vad tror du?
Närmast vinner!
This is my hometown
I brist på annan sysselsättning när jag nu är hemma men nästan frisk och ska jobba imorgon, rotade jag igenom mina cd-skivor och gissa vad jag hittade?
Skivan "Skellefteå" med The Wannadies. För er nu som aldrig hört talas om dem, så är de ett rockband från Skellefteå som slog igenom i min ungdom.
Så just nu dundrar just "My hometown" på steron på högsta volym. Man vill ju inte råka låta grannarna sova middag alltför länge!
Skivan "Skellefteå" med The Wannadies. För er nu som aldrig hört talas om dem, så är de ett rockband från Skellefteå som slog igenom i min ungdom.
Så just nu dundrar just "My hometown" på steron på högsta volym. Man vill ju inte råka låta grannarna sova middag alltför länge!
This is my home town song,
a how it's like at home song
spending hours all alone,
waiting by the phone
it's hard to say come closer,
when you're so far away
and sometimes it's hard
to remember that
tomorrow's as close as yesterday
this is my home town
this is my home town
this is my home town
this is my home town
I'm dossing up and down these streets,
where nothing ever seems to change
where wet grass meets dust and dirt,
that's where love no longer hurts
I've never been a loner,
at least I never wanted to be one
so what ever you do,
remember one thing
my home is where my heart is and
this is my home town
this is my home town
this is my home town
this is my home town...
Två kulor och lite sås
Middag hos Lilla O:s. Fortlöper precis som vanligt. Jag och Lilla O dricker vin tills Muskelkvinnan kommer över med barnen och maten och börjar laga. Lilla O och jag dricker vin. Orienteraren pratar och berättar vad vi ska tycka om och inte. Lilla O:s Tioåring steppar på stolen, Muskelkvinnans Femtonåring i målbrottet kallas Berit och sjunger falskt med flit. Muskelkvinnans Tioåring har stukat magen och när jag säger till hennes Fyraåring att jag har jobbat som skolassistent idag, säger han glatt att han har jobbat som "skålassistent".
Kycklingen som Muskelkvinnan grillade, var inte sådär svampig och slemmig, så Lilla O kunde äta den. Femtonåringen påstod att han var född i Skottland och Skotten rapade öl. Orienteraren rapade bara i största allmänhet. Åttaåingen vill inte ha glass för han hade ätit så mycket på kalaset, där han varit med Sjuåringen som glatt äter hur mycket glass som helst med knäna högt över köksbordet.
Muskelkvinnan har stukat foten och blivit förkyld och vill säga ord med bokstaven "N" i och Lilla O tycker hon pratar sexigt. Lilla O har druckit vin och därför plockat bort allt efter oss andra och säger att hon numera ser prickar och vill beställa chokladsås från USA. Orienteraren åkte och köpte glass och glasstrutar och glömde både glassen och strutarna. Han åkte igen.
Lilla O och Muskelkvinnan konverserar men ingen förstår den andra och varför det finns så få bilder. Tioåringen räcker upp handen och vill prata men ingen lyssnar. Fyraåringen klappar kaninen utan skor och blir inte sjuk som Lilla O:s syskonbarn. (Det var verkligen så här. Jag förstår om ni inte förstår.)
Muskelkvinnan är allergisk mot kossor för att hon bott på en bondgård och snart är hon allergisk mot trasselsudd. Fyraåringen vill inte ha glass för det är Tarzan på tv:n. Femtonåringen vill däremot ha glass och en massa tomater till middag. Lilla O dricker vin och är inte alls bitter.
Tioåringen klagar på sin mor Lilla O som stör. Muskelkvinnan sympatiserar med Tioåringen. Femtonåringen vill ha Lilla O:s hand för att hälla kolasås i iden. Lilla O skriker åt Muskelkvinnan:
- DU FÅR INTE BESTÄMMA VAD ANDRA SKA TYCKA OM!
Lilla O:s Tioåringen skriker:
- NÄR FÅR JAG PRATA?
Sextonåringen moffar i sig glass och Lilla O nyper mig i tårna samtidigt som Muskelkvinnan ojjar över sin onda fot.
-HALLÅ!
Ingen lyssnar på Muskelkvinnan och Femtonåringen konstaterar att man bara får dricka sig full en gång per vecka om man är barn ...
Allt är som vanligt och inget är som det borde och Orienteraren berättar vad vi ska lyssna på genom att ställa en stereo med högljudd musik mitt på bordet samtidigt som han ger oss FÖR mycket information.
PS: Alla bokstäver som är fel, är Mac:s fel. DS
Et tu, Brute!
Kycklingen som Muskelkvinnan grillade, var inte sådär svampig och slemmig, så Lilla O kunde äta den. Femtonåringen påstod att han var född i Skottland och Skotten rapade öl. Orienteraren rapade bara i största allmänhet. Åttaåingen vill inte ha glass för han hade ätit så mycket på kalaset, där han varit med Sjuåringen som glatt äter hur mycket glass som helst med knäna högt över köksbordet.
Muskelkvinnan har stukat foten och blivit förkyld och vill säga ord med bokstaven "N" i och Lilla O tycker hon pratar sexigt. Lilla O har druckit vin och därför plockat bort allt efter oss andra och säger att hon numera ser prickar och vill beställa chokladsås från USA. Orienteraren åkte och köpte glass och glasstrutar och glömde både glassen och strutarna. Han åkte igen.
Lilla O och Muskelkvinnan konverserar men ingen förstår den andra och varför det finns så få bilder. Tioåringen räcker upp handen och vill prata men ingen lyssnar. Fyraåringen klappar kaninen utan skor och blir inte sjuk som Lilla O:s syskonbarn. (Det var verkligen så här. Jag förstår om ni inte förstår.)
Muskelkvinnan är allergisk mot kossor för att hon bott på en bondgård och snart är hon allergisk mot trasselsudd. Fyraåringen vill inte ha glass för det är Tarzan på tv:n. Femtonåringen vill däremot ha glass och en massa tomater till middag. Lilla O dricker vin och är inte alls bitter.
Tioåringen klagar på sin mor Lilla O som stör. Muskelkvinnan sympatiserar med Tioåringen. Femtonåringen vill ha Lilla O:s hand för att hälla kolasås i iden. Lilla O skriker åt Muskelkvinnan:
- DU FÅR INTE BESTÄMMA VAD ANDRA SKA TYCKA OM!
Lilla O:s Tioåringen skriker:
- NÄR FÅR JAG PRATA?
Sextonåringen moffar i sig glass och Lilla O nyper mig i tårna samtidigt som Muskelkvinnan ojjar över sin onda fot.
-HALLÅ!
Ingen lyssnar på Muskelkvinnan och Femtonåringen konstaterar att man bara får dricka sig full en gång per vecka om man är barn ...
Allt är som vanligt och inget är som det borde och Orienteraren berättar vad vi ska lyssna på genom att ställa en stereo med högljudd musik mitt på bordet samtidigt som han ger oss FÖR mycket information.
PS: Alla bokstäver som är fel, är Mac:s fel. DS
Et tu, Brute!
Jag är en kastklabb (Uppdat.)
Imorse när jag åkte till jobbet, klädde jag mig som idrottslärare, snygg Muskelkvinne-tshirt i rött och urblekta gympabrallor. Efter två lektioner gick jag raka vägen in på andra fritidset (inte det där jag jobbar oftast, utan det där jag jobbar bara varje fredag) för att tillaga äppelpaj till barnens mellanmål. Med äppelpajskal på tröjan gick jag sedan vidare till expeditionen och tog över som Lohmanders-Kajsa och såg till att betala lite fakturor.
"Kastklabb" myntades av Husbyggaren om en kollega han hade som gjorde som jag, kastades fram och tillbaka mellan alla möjliga olika verksamheter och gjorde allt och kunde allt. Ungefär. Idag har jag fått lära mig ännu en ny sak, detta av Asgarvet (jag vet, hon har gjort slut med denna blogg flera gånger, men det hjälper inte), att faxa matbeställningar. Sedan fick jag i min tur lära Asgarvet att man kan lista ut vad kungens farfar hette genom att titta på gamla enkronor.
Numera är jag ibland mig själv, ibland jobbar jag i olika skepnader på förskolan, titt som tätt är jag Lohmanders-Kajsa, dvs "skolassistent" och ibland idrottslärare eller nått annat. Det enda som jag nu inte provat på är nog skolsköterska och textilslöjdslärare.
Snart är det en ny spännande vecka för Kastklabben!
Uppdatering.
Ryktet säger att Lohmanders-Kajsa på över TVÅ VECKOR inte ätit någon endaste gnutta Lohmanders. Vilket förfall. Vilken misär. Vilket ohyggligt tillstånd kroppen då måste finna sig i. Stackare. Vi måste nog se till att ställa saker och ting till rätta igen.
"Kastklabb" myntades av Husbyggaren om en kollega han hade som gjorde som jag, kastades fram och tillbaka mellan alla möjliga olika verksamheter och gjorde allt och kunde allt. Ungefär. Idag har jag fått lära mig ännu en ny sak, detta av Asgarvet (jag vet, hon har gjort slut med denna blogg flera gånger, men det hjälper inte), att faxa matbeställningar. Sedan fick jag i min tur lära Asgarvet att man kan lista ut vad kungens farfar hette genom att titta på gamla enkronor.
Numera är jag ibland mig själv, ibland jobbar jag i olika skepnader på förskolan, titt som tätt är jag Lohmanders-Kajsa, dvs "skolassistent" och ibland idrottslärare eller nått annat. Det enda som jag nu inte provat på är nog skolsköterska och textilslöjdslärare.
Snart är det en ny spännande vecka för Kastklabben!
Uppdatering.
Ryktet säger att Lohmanders-Kajsa på över TVÅ VECKOR inte ätit någon endaste gnutta Lohmanders. Vilket förfall. Vilken misär. Vilket ohyggligt tillstånd kroppen då måste finna sig i. Stackare. Vi måste nog se till att ställa saker och ting till rätta igen.
Ont, det gör ont, men det går....
Jag har ont i kroppen. Det gör ont här. Och här. Och här. Och här. Och här. För att inte tala om här!
Ligger jag stilla i min sköna säng, så känner jag inget alls. Betyder det att jag borde ligga kvar? Jag känner väldigt mycket att jag har fötter, vader, lår, mage, axlar och otroligt mycket rygg. Igårkväll redan infanns sig denna ömhet när jag skar middagpizzan.
Vad tusingen har jag gjort? Slagsmål? Överkörd? Sprungit från bovar? Japp. Alltihopa. Jag har slagits, blivit överkörd (påsprungen) och försökte springa ifrån såna däringar som vill ha fast mig.
Kort sagt så har jag tränat med damlaget. Inte alls mitt kära damer B som spelar i division 3 utan det där damlaget som spelar i ligan.
Vid ett svagt ögonblick i somras lovade jag Snus-Per att komma till någon träning och sparra lite mot min landsmaninna, det vill säga, Centern från norr. Helt plötsligt kommer de på att nu är det dags och vi bokar in ett lämpligt datum då jag ska "spela lite försvar" på Centern.
Jo just det. Först säger Maken att jag ska se till att vara ordentligt uppvärmd, så jag är med på uppvärmningen, iallafall första övningen. Sen kan jag säga att jag var väldigt nöjd och skulle kunna gå hem.
Sedan kommer Headcoach och säger att jag behöver vara med på tre mot två (niomanna) eftersom annars kan de inte köra övningen. Direkt på det skjuter vi tio straffkast. Jag missar första och sätter sedan tio raka. Fast den sista räknas ju inte.
Sedan ÄNTLIGEN! Nu ska jag få spela försvar. Och anfall. 1-1 i rotering på tre. Så jag får stångas (bokstavligt) med Centern och min försvarare är en snabb och ettrig sak. Vid ett par tillfällen påstod Snus-Per att det såg ut som slagsmål.
Nu ska vi spela 5-5. Om jag inte är med så blir det ju bara 4-5 och det blir ju tokigt. Men vi ska ju bara köra på en korg. Fast försvaret ska breaka på andra korgen. Jag som 5:a ska alltid ta in bollen.
Tur att det bara är 20 minuter kvar och vi spelar hela tiden.
Kan säga att det tog ett tag innan benen bar igen och händerna slutade skaka och jag kom mig in i duschen...
Det värsta är, att det var sjukt roligt! Tror jag ska träna på torsdag igen!
För övrigt så gjorde Big Smile en Clyde Drexler igår på träningen efter, hon hade på sig två högerskor precis som Clyde hade två vänsterskor på en shoot around i Barcelona 1992.
Ligger jag stilla i min sköna säng, så känner jag inget alls. Betyder det att jag borde ligga kvar? Jag känner väldigt mycket att jag har fötter, vader, lår, mage, axlar och otroligt mycket rygg. Igårkväll redan infanns sig denna ömhet när jag skar middagpizzan.
Vad tusingen har jag gjort? Slagsmål? Överkörd? Sprungit från bovar? Japp. Alltihopa. Jag har slagits, blivit överkörd (påsprungen) och försökte springa ifrån såna däringar som vill ha fast mig.
Kort sagt så har jag tränat med damlaget. Inte alls mitt kära damer B som spelar i division 3 utan det där damlaget som spelar i ligan.
Vid ett svagt ögonblick i somras lovade jag Snus-Per att komma till någon träning och sparra lite mot min landsmaninna, det vill säga, Centern från norr. Helt plötsligt kommer de på att nu är det dags och vi bokar in ett lämpligt datum då jag ska "spela lite försvar" på Centern.
Jo just det. Först säger Maken att jag ska se till att vara ordentligt uppvärmd, så jag är med på uppvärmningen, iallafall första övningen. Sen kan jag säga att jag var väldigt nöjd och skulle kunna gå hem.
Sedan kommer Headcoach och säger att jag behöver vara med på tre mot två (niomanna) eftersom annars kan de inte köra övningen. Direkt på det skjuter vi tio straffkast. Jag missar första och sätter sedan tio raka. Fast den sista räknas ju inte.
Sedan ÄNTLIGEN! Nu ska jag få spela försvar. Och anfall. 1-1 i rotering på tre. Så jag får stångas (bokstavligt) med Centern och min försvarare är en snabb och ettrig sak. Vid ett par tillfällen påstod Snus-Per att det såg ut som slagsmål.
Nu ska vi spela 5-5. Om jag inte är med så blir det ju bara 4-5 och det blir ju tokigt. Men vi ska ju bara köra på en korg. Fast försvaret ska breaka på andra korgen. Jag som 5:a ska alltid ta in bollen.
Tur att det bara är 20 minuter kvar och vi spelar hela tiden.
Kan säga att det tog ett tag innan benen bar igen och händerna slutade skaka och jag kom mig in i duschen...
Det värsta är, att det var sjukt roligt! Tror jag ska träna på torsdag igen!
För övrigt så gjorde Big Smile en Clyde Drexler igår på träningen efter, hon hade på sig två högerskor precis som Clyde hade två vänsterskor på en shoot around i Barcelona 1992.
Mitt möte med Franz Jaeger
Helt sant. Igår mötte jag Franz Jaeger. Eller ETT Franz Jaeger, med Franz Jaeger på fötterna. "Krasch. bom, pang!" som min systerdotter skulle sagt.
Franz Jaeger i egen hög person. Ni minns väl Franz Jaeger? Kassaskåpet som Jönssonligan alltid råkar ut för.
För att ta det hela från början så var det på träningen igår och Muskelkvinnan hade, ve och fasa, glömt basketskorna. Eller henens dotter hade lånat dem och själv hittade hon inget att ersätta dem med. Inte hemma iallafall. Men i hallens upphittarlåda finner hon ett par makalöst häftiga dojjor som hon snörar på fötterna. Det är snören och remmar och rep och kardborre och fnuffs och grejs. Efter många om och men så sitter de i allafall där. Inbrottssäkra.
(Nej, vi spelar inte på sånt där fint parkettgolv, alla hade, konstigt nog, glömt digitalkamerorna hemma så bilden är efterarrangerad).
Tre varianter av kardborre, en flaschig rem till ingen nytta över vristen och en galet mönster mitt över.
- Men hallå! Sa du inte alldeles nyss att det var Franz Jaeger som hade Franz Jaeger på fötterna och inte Muskelkvinnan heller?
Jo. Men igår, och nästan alltid och jämt, får jag spela mot just Muskelkvinnan på träningarna. Vilket jag tycker är väldans roligt. Dock är hon vass. Supervass. Alltså hård i kanterna. Armbågarna. Höfterna. Armbågarna. Axlarna. Knäna. Precis såna där vassa hörn som man springer in i på kassaskåp, till exempel av Franz Jaeger-typ, som står överallt och är i vägen.
Jag har herrans massa blåmärken idag. Och fler ska det bli. Ska knuffa på en landsmaninna ikväll. Snus-Per hoppas jag orkar två minuter. Jag vägrar ge mig innan femton minuter gått.
För övrigt så var träningen riktigt rolig. Vi har fått ordning och reda på spelet och så länge vi inte är för trötta (första 20 minuterna) så spelar vi riktigt bra. Lilla O börjar styra spelet som värsta 1:an och Pippen är fortfarande lika lik Pippen i rörelserna. Tokhäftigt!
Sen finns det ju alltid mer att önska från min egen insats. Ska försöka komma ihåg Makens råd (även när jag är trött och slut) att jag måste hoppa/lätta när jag skjuter, annars tappar jag rytmen.
Franz Jaeger i egen hög person. Ni minns väl Franz Jaeger? Kassaskåpet som Jönssonligan alltid råkar ut för.
För att ta det hela från början så var det på träningen igår och Muskelkvinnan hade, ve och fasa, glömt basketskorna. Eller henens dotter hade lånat dem och själv hittade hon inget att ersätta dem med. Inte hemma iallafall. Men i hallens upphittarlåda finner hon ett par makalöst häftiga dojjor som hon snörar på fötterna. Det är snören och remmar och rep och kardborre och fnuffs och grejs. Efter många om och men så sitter de i allafall där. Inbrottssäkra.
(Nej, vi spelar inte på sånt där fint parkettgolv, alla hade, konstigt nog, glömt digitalkamerorna hemma så bilden är efterarrangerad).
Tre varianter av kardborre, en flaschig rem till ingen nytta över vristen och en galet mönster mitt över.
- Men hallå! Sa du inte alldeles nyss att det var Franz Jaeger som hade Franz Jaeger på fötterna och inte Muskelkvinnan heller?
Jo. Men igår, och nästan alltid och jämt, får jag spela mot just Muskelkvinnan på träningarna. Vilket jag tycker är väldans roligt. Dock är hon vass. Supervass. Alltså hård i kanterna. Armbågarna. Höfterna. Armbågarna. Axlarna. Knäna. Precis såna där vassa hörn som man springer in i på kassaskåp, till exempel av Franz Jaeger-typ, som står överallt och är i vägen.
Jag har herrans massa blåmärken idag. Och fler ska det bli. Ska knuffa på en landsmaninna ikväll. Snus-Per hoppas jag orkar två minuter. Jag vägrar ge mig innan femton minuter gått.
För övrigt så var träningen riktigt rolig. Vi har fått ordning och reda på spelet och så länge vi inte är för trötta (första 20 minuterna) så spelar vi riktigt bra. Lilla O börjar styra spelet som värsta 1:an och Pippen är fortfarande lika lik Pippen i rörelserna. Tokhäftigt!
Sen finns det ju alltid mer att önska från min egen insats. Ska försöka komma ihåg Makens råd (även när jag är trött och slut) att jag måste hoppa/lätta när jag skjuter, annars tappar jag rytmen.
Små gubbar har invaderat mitt vardagsrum!
Eller som sonen så fint uttryckte det vid frukostbordet:
- Mamma, jag tycker att det är väldigt mycket soffor och bord i mitt legorum.
Jag kan inte annat än att hålla med. Vårt fd. vardagsrum har tappat sin funktion och numera bor där ett hundratal små gubbar som sköter om sin lilla stad. Där har de brandstation, polisstation, vårdcentral, café, dykcenter, semesterparadis, bostadshus, basketplan, zoo och bank. För att inte tala om alla vägar, väghållningsfordon, bilar, traktorer mer mera.
Det senaste tillskottet som Sexåringen byggde klart i morse var ett passagerarflygplan som är 58 centimeter långt.
Han har själv samlat ihop alla femhundra kronorna, så nu ekar det tomt i sparbössan så när som på 50 öre. Det eländiga med att han nu blivit stor och samlar ihop egna pengar och köper lego, är att han nu inte längre behöver min hjälp. Jag får liksom inte vara med och bygga...
Det stora passagerarplanet har just landat säger ryktena från legorummet, men det är tydligen kö till flygplatsen. Ett annat plan har också just landat och det verkar som om det varit jordbävning i den lilla staden eftersom planen har svårt att ta sig hela vägen fram.
Jag har just fått anställning i den räddningsstyrka som ska röja upp i röran och se till att båda planen tar sig hela vägen fram med passagerarna.
Ja. Det är väl bara att börja att jobba. Undrar om jag får OB-tillägg med tanke på att klockan bara är 08.50 denna söndagsmorgon?
- Mamma, jag tycker att det är väldigt mycket soffor och bord i mitt legorum.
Jag kan inte annat än att hålla med. Vårt fd. vardagsrum har tappat sin funktion och numera bor där ett hundratal små gubbar som sköter om sin lilla stad. Där har de brandstation, polisstation, vårdcentral, café, dykcenter, semesterparadis, bostadshus, basketplan, zoo och bank. För att inte tala om alla vägar, väghållningsfordon, bilar, traktorer mer mera.
Det senaste tillskottet som Sexåringen byggde klart i morse var ett passagerarflygplan som är 58 centimeter långt.
Han har själv samlat ihop alla femhundra kronorna, så nu ekar det tomt i sparbössan så när som på 50 öre. Det eländiga med att han nu blivit stor och samlar ihop egna pengar och köper lego, är att han nu inte längre behöver min hjälp. Jag får liksom inte vara med och bygga...
Det stora passagerarplanet har just landat säger ryktena från legorummet, men det är tydligen kö till flygplatsen. Ett annat plan har också just landat och det verkar som om det varit jordbävning i den lilla staden eftersom planen har svårt att ta sig hela vägen fram.
Jag har just fått anställning i den räddningsstyrka som ska röja upp i röran och se till att båda planen tar sig hela vägen fram med passagerarna.
Ja. Det är väl bara att börja att jobba. Undrar om jag får OB-tillägg med tanke på att klockan bara är 08.50 denna söndagsmorgon?
