Julklappskuppen del 2
För ett tag sedan berättade jag om min mamma och storasysters julklappskupp som innebar att vi skulle avskaffa alla julklappar till alla utom barnen.
Nu har det visat sig att min oro för noll julklappar varit helt i onödan eftersom det finns ett antal specialregler i detta julklappsavskaffande:
- Min mamma får handla åt oss syskon eftersom vi ska ge henne och pappa en trerätters middag.
- Min pappa innefattas inte alls i detta avskaffande eftersom han kommer ändå göra som han vill.
- Min storasyster vill inte ha julklappar hon inte vill ha eller behöver, däremot vill hon gärna ha saker hon vill ha.
- Min svåger tycker att avskaffandet är tokbra, men om han inte får några julklappar alls blir han ledsen.
Okej. Ska jag nu köpa julklappar till alla ändå? Eller ska jag inte? Eller ska jag bara köpa till de där jag vet vad jag ska köpa och inte alls fråga min syster vilken bok eller vilket quiltmönster hon vill att jag ska köpa?
Nu har det visat sig att min oro för noll julklappar varit helt i onödan eftersom det finns ett antal specialregler i detta julklappsavskaffande:
- Min mamma får handla åt oss syskon eftersom vi ska ge henne och pappa en trerätters middag.
- Min pappa innefattas inte alls i detta avskaffande eftersom han kommer ändå göra som han vill.
- Min storasyster vill inte ha julklappar hon inte vill ha eller behöver, däremot vill hon gärna ha saker hon vill ha.
- Min svåger tycker att avskaffandet är tokbra, men om han inte får några julklappar alls blir han ledsen.
Okej. Ska jag nu köpa julklappar till alla ändå? Eller ska jag inte? Eller ska jag bara köpa till de där jag vet vad jag ska köpa och inte alls fråga min syster vilken bok eller vilket quiltmönster hon vill att jag ska köpa?
Ännu ett brillo på jobbet
Samligen glasögonprydda kollegor har nu utökats, Lohmanders-Kajsa har nu även hon glasögon på näsan. Detta var en helt ny upplevelse, precis som det var för mig. Så här sa Kajsa nu på morgonen:
- Jag såg ju till och med hastighetsmätaren när jag körde hit, så jag fick lätta på foten. Bensinförbrukningen kan jag nu också ha lite koll på, men framför allt så jag ju framåt!
Ett stort tack till Lohmander-Kajsas optiker som nu sett till att vi har en bildrulle mindre på vägarna!
Har idag vikarierat som Spikskon, som i sin tur vikarierade för Anännanäs som hade lucia-träning med mina elever. Spikskon har ett ansvarsfullt arbete, jag fick bära runt på ett papper till exempel. Klart kvalificerad för det uppdraget!
- Jag såg ju till och med hastighetsmätaren när jag körde hit, så jag fick lätta på foten. Bensinförbrukningen kan jag nu också ha lite koll på, men framför allt så jag ju framåt!
Ett stort tack till Lohmander-Kajsas optiker som nu sett till att vi har en bildrulle mindre på vägarna!
Har idag vikarierat som Spikskon, som i sin tur vikarierade för Anännanäs som hade lucia-träning med mina elever. Spikskon har ett ansvarsfullt arbete, jag fick bära runt på ett papper till exempel. Klart kvalificerad för det uppdraget!
Jag och Björn Borg
Fick idag veta att jag och Björn Borg har en sak gemensamt. Önskar det var att jag också vunnit elva singeltitlar i Grand Slam-turneringar, att jag också legat världsetta ( i något överhuvudtaget) under 109 veckor eller att jag också toppade omröstningen "Århundradets idrottman/kvinna".
Nu är det inte riktigt så. Nån singeltitel tar jag inte, jag har Pojkvännen sedan länge och singelspel i basket blir inte så herrans bra. Vinna saker har jag inte heller gjort speciellt ofta, kommer mer ihåg grymma försluster som till exempel när vi åkte ur Svenska Cupen mot Jämtland med en poäng och jag knäckte näsbenet på en lagkamrat bara för att en annan lagkamrat glömde bort att spela försvar på en Jämtland-spelare som numera är trav-expert i tv. Denna trav-expert satte två straffkast med en sekund kvar..
Senaste vinsten jag minns, var i spelet "Tjolahopp" mot min femårige son nu i helgen. Man måste se till att vinna mot sina barn. Dock vann han i sin tur mot Pojkvännen, Sextonåringen och Tolvåringen.
109 veckor i rad har jag aldrig gjort nått alls vad jag kan minnas och inte heller har jag vunnit någon som helst omröstning.
Spänningen är nu olidlig, vad kan jag som nu varken vinner eller är kändis, ha gemensamt med Björn Borg (förrutom frisyren snart)?
Vi är båda morgonpigga och kvällströtta. Så kul var det.
Nu är det inte riktigt så. Nån singeltitel tar jag inte, jag har Pojkvännen sedan länge och singelspel i basket blir inte så herrans bra. Vinna saker har jag inte heller gjort speciellt ofta, kommer mer ihåg grymma försluster som till exempel när vi åkte ur Svenska Cupen mot Jämtland med en poäng och jag knäckte näsbenet på en lagkamrat bara för att en annan lagkamrat glömde bort att spela försvar på en Jämtland-spelare som numera är trav-expert i tv. Denna trav-expert satte två straffkast med en sekund kvar..
Senaste vinsten jag minns, var i spelet "Tjolahopp" mot min femårige son nu i helgen. Man måste se till att vinna mot sina barn. Dock vann han i sin tur mot Pojkvännen, Sextonåringen och Tolvåringen.
109 veckor i rad har jag aldrig gjort nått alls vad jag kan minnas och inte heller har jag vunnit någon som helst omröstning.
Spänningen är nu olidlig, vad kan jag som nu varken vinner eller är kändis, ha gemensamt med Björn Borg (förrutom frisyren snart)?
Vi är båda morgonpigga och kvällströtta. Så kul var det.
Träningsrapport - kroppen ur funktion
Redan på uppvärmningen började kroppen protestera. Varningslampan på höger hand blinkade febrilt: "Ur Funktion!". Stora Maries kommentar:
- Oj, vilken fumlig dag!
...stämde perfekt på mig igår. Ungefär ett endaste rätt i anfall tror jag att jag hann skrapa ihop. Tre steals och fem blockar i försvar gjorde dock att det var lättare att hålla humöret uppe.
20.34 var olyckan framme. Jag tänkte springa vänster men min vänstra fot var i maskopi med min högra hand (ur-funktions-handen) och ville hellre springa höger i protest. Resultat: stukad fot. Foten lindades snabbt och har i natt varit lindad samt varmt/kallt-behandlats. Idag fungerar den.... inte. Som en stel vinkel kan man inte ens ana att nått är fel, i trappor syns det otroligt mycket eftersom det gör sjukt ont. Bara att gå gör mig stressad. Det går såååå långsamt. Lohmanders-Kajsa tror det är ett omen att jag ska ta det mer lugnt. Den diagnosen gör mig ännu mer stressad.
Idag åker arbetsansökan iväg. Nu håller vi tummarna i ett par veckor.
- Oj, vilken fumlig dag!
...stämde perfekt på mig igår. Ungefär ett endaste rätt i anfall tror jag att jag hann skrapa ihop. Tre steals och fem blockar i försvar gjorde dock att det var lättare att hålla humöret uppe.
20.34 var olyckan framme. Jag tänkte springa vänster men min vänstra fot var i maskopi med min högra hand (ur-funktions-handen) och ville hellre springa höger i protest. Resultat: stukad fot. Foten lindades snabbt och har i natt varit lindad samt varmt/kallt-behandlats. Idag fungerar den.... inte. Som en stel vinkel kan man inte ens ana att nått är fel, i trappor syns det otroligt mycket eftersom det gör sjukt ont. Bara att gå gör mig stressad. Det går såååå långsamt. Lohmanders-Kajsa tror det är ett omen att jag ska ta det mer lugnt. Den diagnosen gör mig ännu mer stressad.
Idag åker arbetsansökan iväg. Nu håller vi tummarna i ett par veckor.
Rapport från en paltmiddag
Bättre sent än aldrig. Att äta palt alltså. När gästerna (Muskelkvinnan och Lilla O) anlände, satt jag tryggt i soffan och tittade på tv tillsammans med Pojkvännen. Palten var olagad.
Jag och Muskelkvinnan tog kommandot vid paltkoket och Pojkvännen och Lilla O disskuterade jiggars vara eller icke vara. Efter en lång stund, försvann alla fiskedrag från köksbordet och Lilla O började duka.
Blomman på bilden överlämandes av Lilla O till Pojkvännen. Efter ett antal paltar kom sanningen fram att Muskelkvinnan köpt den till mig och Lilla O inte alls hade med saken att göra.
Eftersom middagen inte alls var så klar som önskades, marscherade Muskelkvinnan till den närbelägna obraiga affären och köpte lite förrätt. Pengar tll snus fick hon också av Lilla O, men eftersom hon gick vilse inne på butiken, bidde det inget snus.
Det är inte att rekomendera att äta godis och chips innan en paltmiddag. Eller efter.
Till palt dricker man mjölk. Det vet alla. Men till palten kan man också dricka diverse röda drycker:
Till vänster mitt vinglas och till höger Muskelkvinnans lingondricka. Bregottpaketet till vänster tillhör Muskelkvinnan. När det uppdagades att Lätta skulle serveras till palten, fick jag skäll och skäll och skäll. Fel, fel, fel var det. Muskelkvinnan som har allt i bilen, sprang snabbt ner och hämtade bättre tillbehör.
När väl det inte rymdes fler paltar i våra magar, tog Pojkvännen tag i disken och vi andra rullade in i vardagsrummet.
Lilla O fick nån snetändning av kombinationen massa palt/ingen snus och särpratade "Väster.......ÅS". Sedan såg hon till att få mannekänga lite i en vacker flytoverall.
(Tydligen hade min kamera också fått lite röddricka, alla bilder på flytoverallsmannekängen var toksuddiga.)
Innan gästernas hemfärd, såg vi till att fylla Lilla O:s handväska med nödvändigheter fö att få ett glatt välkomnande när hon kom hem: Palt till dottern!
19 paltar ligger också i tryggt förvar i min frys.
Ojoj.
Var längesen jag vimsade så här mycket på jobbet. Har inte varit mig själv mer än 7 minuter då jag hann kasta i mig biffgryta till lunch. Hoppas att alla är på plats imorgon och jag får vara mig själv så jag kommer ihåg alla egna arbetsuppgifter jag har.
Paltmiddagsuppdatering kommer senare.
Ny dator beställd idag.
Paltmiddagsuppdatering kommer senare.
Ny dator beställd idag.
Paltblogg (Uppdat.)
Nu är det dags igen, paltmiddag hemma hos VBK. Antalet gäster är än så länge hela en, Muskelkvinnan. Pojkvännen räknas inte som gäst och är inte heller säker på att palt är hans grej.
Förhoppningsvis dyker någon modig från basketlaget upp och kanske någon som kommer på bättre tankar, till exempel Lilla O.
Palten lägger sig oftast som en sten i magen och med tanke på innehållet och tillbehören smör och mjölk så mår man prima efteråt. Det grönsakigaste man kan äta till är lingonsylt.
Jag längtar hem.
Paltinfo från bloggen
Paltrapport efter senaste middagen
Uppdatering.
Ursäkterna börjar nu hagla in. Ett litet axplock:
"Åhhhh, jag som tjatat om att jag vill käka palt... har ju aldrig testat förr... Men jag kan helt enkelt inte! Har skitmycket att stå i både vad gäller jobb och på hemmafronten... Och så åker vi på semester på måndag... Vadå, börja packa??? Jaså, är det dags...?"
"Tack för inbjudan men jag kommer inte
PALTA på det lät gott :)"
"Åh, vad spännande det hade varit att smaka palt. Har aldrig fått möjligheten
att prova denna rätt. Mailar ändå även om jag inte kan komma. Fredagskvällen
ska tillbringas i Globen på Iron Maidenkonsert. Mina öron bävar, men jag
bara kreverar av förväntan!! Ha en trevlig paltfredag!"
Just nu ligger jag och Muskelkvinnan på tolv paltar var eller så. Lovely!
Förhoppningsvis dyker någon modig från basketlaget upp och kanske någon som kommer på bättre tankar, till exempel Lilla O.
Palten lägger sig oftast som en sten i magen och med tanke på innehållet och tillbehören smör och mjölk så mår man prima efteråt. Det grönsakigaste man kan äta till är lingonsylt.
Jag längtar hem.
Paltinfo från bloggen
Paltrapport efter senaste middagen
Uppdatering.
Ursäkterna börjar nu hagla in. Ett litet axplock:
"Åhhhh, jag som tjatat om att jag vill käka palt... har ju aldrig testat förr... Men jag kan helt enkelt inte! Har skitmycket att stå i både vad gäller jobb och på hemmafronten... Och så åker vi på semester på måndag... Vadå, börja packa??? Jaså, är det dags...?"
"Tack för inbjudan men jag kommer inte
PALTA på det lät gott :)"
"Åh, vad spännande det hade varit att smaka palt. Har aldrig fått möjligheten
att prova denna rätt. Mailar ändå även om jag inte kan komma. Fredagskvällen
ska tillbringas i Globen på Iron Maidenkonsert. Mina öron bävar, men jag
bara kreverar av förväntan!! Ha en trevlig paltfredag!"
Just nu ligger jag och Muskelkvinnan på tolv paltar var eller så. Lovely!
Träningsrapport - huvudet sitter löst
Endast elva tappra själar dök upp vid halv nio-snåret igår kväll. Glatt återbesök av Amerikanskan.
Magont gjorde uppvärmingen seg och inte många bollar klättrade över ringkanten alls.
Spel. Ingen kupp alls. Hamnade på Amerikanskans lag och ingen Ringklockan i andra laget. Hon var sjuk. Tror hon var lite rädd för att spela mot mig.. =)
Hur som helst, spelet fungerade inte superduper, hade nog behövt prata lite innan. Problemet blir oftast att alla vill göra allt samtidigt, istället för att samarbeta och se vad som händer. Dock måste jag säga att Amerikanskan är sjuk bra. Levererade bollar på rätt ställen, rörde sig från post, tryckte upp tempot och satte en herrans massa skott.
Hur känns då kroppen idag? Känner mig som Lilla O för någon vecka sedan, manglad. Dels kanske för att jag redan nu (06.03) sitter på jobbet och snart ska koka gröt och choklad till en massa barn. Dels kan mangligen bero på Muskelkvinnan. Höll varandra igår (minst lika kul som med RIngklockan) dock känns armbågen jag fick på höger öra fortfarande. Örat känns intryckt och tror att huvudet gått upp lite i limningen, är vingligt. Precis som Louises vrister.
Har också ont i höger rumpa/insidan lår. Jag är lång, Muskelkvinnan lite kortare, vilket resulterade i att hon boxade ut mig helt perfekt, men istället för att "hålla fast" min rygg, tog hon ett riktigt fast grepp om insidan av mitt lår. Har inte undersökt eventuella blåmärken, men det är inte tokskönt att sitta direkt.
Idag har Pojkvännen semester. Precis som imorgon. Lite fiske ska vi hinna med efter jobbet, blir ju mörkt vid 16 redan. Sedan ska jag åter till jobbet för personalkonferens med Muskelkvinnan som föreläsare.
Magont gjorde uppvärmingen seg och inte många bollar klättrade över ringkanten alls.
Spel. Ingen kupp alls. Hamnade på Amerikanskans lag och ingen Ringklockan i andra laget. Hon var sjuk. Tror hon var lite rädd för att spela mot mig.. =)
Hur som helst, spelet fungerade inte superduper, hade nog behövt prata lite innan. Problemet blir oftast att alla vill göra allt samtidigt, istället för att samarbeta och se vad som händer. Dock måste jag säga att Amerikanskan är sjuk bra. Levererade bollar på rätt ställen, rörde sig från post, tryckte upp tempot och satte en herrans massa skott.
Hur känns då kroppen idag? Känner mig som Lilla O för någon vecka sedan, manglad. Dels kanske för att jag redan nu (06.03) sitter på jobbet och snart ska koka gröt och choklad till en massa barn. Dels kan mangligen bero på Muskelkvinnan. Höll varandra igår (minst lika kul som med RIngklockan) dock känns armbågen jag fick på höger öra fortfarande. Örat känns intryckt och tror att huvudet gått upp lite i limningen, är vingligt. Precis som Louises vrister.
Har också ont i höger rumpa/insidan lår. Jag är lång, Muskelkvinnan lite kortare, vilket resulterade i att hon boxade ut mig helt perfekt, men istället för att "hålla fast" min rygg, tog hon ett riktigt fast grepp om insidan av mitt lår. Har inte undersökt eventuella blåmärken, men det är inte tokskönt att sitta direkt.
Idag har Pojkvännen semester. Precis som imorgon. Lite fiske ska vi hinna med efter jobbet, blir ju mörkt vid 16 redan. Sedan ska jag åter till jobbet för personalkonferens med Muskelkvinnan som föreläsare.
Romantisk kväll för två
Igår hade jag och Pojkvännen en kväll för oss själva. Kändes som den första på länge. Jag hade tillagat favoritmaten, ädelostkyckling och ris (som INTE hade bränt fast alls) och det var nästan klart när Pojkvännen anlände. Eftersom det var hans födelsedag, öppnades diverse paket.
Maten höll på att glömmas bort helt i ugnen, själva satt vi djupt försjunkna i varsin födelsedagspresent, Pojkvännen i en bok om gösfiske och jag i en bok om sjökortskunskap och navigering.
Sent omsider, hamnade vi vid köksbordet och fick avnjuta en god middag. Sedan rusade vi båda två till sovrummet! Snabbt kastade sig Pojkvännen ner i sin fiskeväska och jag kom med den nya fiskelinesaxen i högsta hugg. Fram med en fiskerulle. Här skulle klippas! Grymt bra sax som fungerade utmärkt. Vi låg på sängen och klippte och klippte och klippte.
För att göra den romantiska kvällen komplett, bytte jag om till någon lite mer bekvämare; sliten träningströja, urtvättade shorts och packade träningsväskan och Pojkvännen spenderade en timme på första parkett då sexton tjejer hade basketträning.
Väl hemma kröp jag i säng med Pandurokatalogen och han tittade på text-tv.
Kan det bli bättre?
Maten höll på att glömmas bort helt i ugnen, själva satt vi djupt försjunkna i varsin födelsedagspresent, Pojkvännen i en bok om gösfiske och jag i en bok om sjökortskunskap och navigering.
Sent omsider, hamnade vi vid köksbordet och fick avnjuta en god middag. Sedan rusade vi båda två till sovrummet! Snabbt kastade sig Pojkvännen ner i sin fiskeväska och jag kom med den nya fiskelinesaxen i högsta hugg. Fram med en fiskerulle. Här skulle klippas! Grymt bra sax som fungerade utmärkt. Vi låg på sängen och klippte och klippte och klippte.
För att göra den romantiska kvällen komplett, bytte jag om till någon lite mer bekvämare; sliten träningströja, urtvättade shorts och packade träningsväskan och Pojkvännen spenderade en timme på första parkett då sexton tjejer hade basketträning.
Väl hemma kröp jag i säng med Pandurokatalogen och han tittade på text-tv.
Kan det bli bättre?
Träningsrapport - säsongsrekord
Gårdagens träning var rekord i deltagande. Sexton glada tjejer, varav iallafall femton var i tid. Helt underbart. Dock påpekade Muskelkvinnan att de varit så många en gång tidigare när jag inte var där, men då tycker jag inte att det räknas.
Layups som uppvärming som vanligt, men nu på hela planen. Jag som just kommit överens med min högerhand om att inte vara en grävskopa, fick på finaste grävskopevis göra snurr-layups och trippelitrapp-layups med höger hand. Och den handen vägrade hålla vår överenskommelse. Väldigt irriterande. Först på tredje försöket var vi på samma sida och ville göra samma sak.
När det väl var dags för spel, lyckades Guardens kupp som vanligt och med åtta spelare på varje lag spelade vi till klockan tio. Fast egentligen var det bara till klockan nio, men eftersom klockorna i hallen inte är ställda på vintertid så känns det som vi tränar väldans länge.
Fick spela mot Ringklockan och öva upp mina uthållighetsmuskler. Sjukt roligt.
Ser redan fram emot träningen på onsdag.
Layups som uppvärming som vanligt, men nu på hela planen. Jag som just kommit överens med min högerhand om att inte vara en grävskopa, fick på finaste grävskopevis göra snurr-layups och trippelitrapp-layups med höger hand. Och den handen vägrade hålla vår överenskommelse. Väldigt irriterande. Först på tredje försöket var vi på samma sida och ville göra samma sak.
När det väl var dags för spel, lyckades Guardens kupp som vanligt och med åtta spelare på varje lag spelade vi till klockan tio. Fast egentligen var det bara till klockan nio, men eftersom klockorna i hallen inte är ställda på vintertid så känns det som vi tränar väldans länge.
Fick spela mot Ringklockan och öva upp mina uthållighetsmuskler. Sjukt roligt.
Ser redan fram emot träningen på onsdag.
En nya soffa (Uppdat.)
Igår, på farsdag, var min egen pappa väldans svår att få tag på. Sent omsider, ringer han iallafall upp mig vid 22-tiden och jag får chansen att gratulera honom på hans egen dag. Sedan följer detta:
- Jag har varit på auktion.
- Ja just det, hittade du något?
- Ja, en ny soffa till dig.
- En vadå??
- En ny soffa. Du gillar ju inte den du har och den är ju väldigt oskön så jag köpte en ny.
- Skojar du?
- Nej, den står i garaget.
- Men, har du koll på att jag bor 80 mil bort?
- Jaja, vi flyger ner den eller skickar med tåg eller nått.
- Hmm. Men är den verkligen bättre än den jag har?
- Självklart, det är en storblommig bäddsoffa!
Så nu ska jag få en ny soffa alltså.
Uppdatering.
Muskelkvinnan undrade i sin kommentar hur det kommer sig att folk "slänger "soffor efter mig. Antalet soffor som blivit slängda efter mig är till antalet numera tre.
Nummer 1 följde med lägenheten när jag flyttade från huset. Soffan kostade 200 kronor och är mer känd som "igelkottesoffan".
Nummer 2 fick jag när jag flyttade från förra lägenheten till denna. Muskelkvinnans man hjälpte till vid flytten och en gammal tant skänkte soffan till deras familj men eftersom de har tillräckligt med möbler fick jag den och den har jag fortfarande: en vinröd, plyschig tresits-soffa från 1950-talet som är vacker men varken går sitta i (om man inte "finsitter") eller ligga i. Dock är den snygg.
Nummer 3 inhandlades igår av min far på en auktion i Skelleftehamn. En blommig bäddsoffa alltså.
Nummer 4 som jag nu innerligen HOPPAS någon inom en snar framtid kommer kasta efter mig är denna:
IKEA:s Ekeskog. Jag har övat på att ligga i den i minst tre år och gör så varje gång jag åker dit. Till saken hör också att Lilla O har TVÅ stycken Ekeskogar hemma. Vilket i mina ögon är väldigt orättvist och helt oförsvarbart.
Svaret på frågan "varför" vet jag tyvärr inte. Visste jag det skulle jag snabbt ändra "soffradarn" till en "husradar".
- Jag har varit på auktion.
- Ja just det, hittade du något?
- Ja, en ny soffa till dig.
- En vadå??
- En ny soffa. Du gillar ju inte den du har och den är ju väldigt oskön så jag köpte en ny.
- Skojar du?
- Nej, den står i garaget.
- Men, har du koll på att jag bor 80 mil bort?
- Jaja, vi flyger ner den eller skickar med tåg eller nått.
- Hmm. Men är den verkligen bättre än den jag har?
- Självklart, det är en storblommig bäddsoffa!
Så nu ska jag få en ny soffa alltså.
Uppdatering.
Muskelkvinnan undrade i sin kommentar hur det kommer sig att folk "slänger "soffor efter mig. Antalet soffor som blivit slängda efter mig är till antalet numera tre.
Nummer 1 följde med lägenheten när jag flyttade från huset. Soffan kostade 200 kronor och är mer känd som "igelkottesoffan".
Nummer 2 fick jag när jag flyttade från förra lägenheten till denna. Muskelkvinnans man hjälpte till vid flytten och en gammal tant skänkte soffan till deras familj men eftersom de har tillräckligt med möbler fick jag den och den har jag fortfarande: en vinröd, plyschig tresits-soffa från 1950-talet som är vacker men varken går sitta i (om man inte "finsitter") eller ligga i. Dock är den snygg.
Nummer 3 inhandlades igår av min far på en auktion i Skelleftehamn. En blommig bäddsoffa alltså.
Nummer 4 som jag nu innerligen HOPPAS någon inom en snar framtid kommer kasta efter mig är denna:
IKEA:s Ekeskog. Jag har övat på att ligga i den i minst tre år och gör så varje gång jag åker dit. Till saken hör också att Lilla O har TVÅ stycken Ekeskogar hemma. Vilket i mina ögon är väldigt orättvist och helt oförsvarbart.
Svaret på frågan "varför" vet jag tyvärr inte. Visste jag det skulle jag snabbt ändra "soffradarn" till en "husradar".
Träningsrapport - tjejbrottning och glasögonormar (Uppdat.)
Gårdagen träning gick riktigt bra. Vi har börjat gå från oordnat kaos till oredigt lugn i anfall och försöker nu lära oss att samarbeta och göra saker tillsammans på lite större ytor än förrut.
Hade med mig två par dribblingsglasögon till träningen igår.
Man sätter dem på näsan precis osm vanliga glasögon, skillanden är att de är bredare nertill så man inte ser bollen när man dribblar. Muskelkvinnan och Lilla O slet åt sig dem genast och sprang runt. Gick riktigt bra faktiskt. Muckelkvinnan fick lite problem när hon dels skulle dribbla med vänster hand och dels råkar slå till glasögonen så att det breda parti som ska vara under ögonen, var över ögonen. Lilla O fick problem när hon i spelet stealade bollen och sedan inte kunde hitta den alls.
Med dribblingsglasögon ser man inte riktigt klok ut, hade hoppats på en bild på tidigare nämnda lagkamrater, men mailboxen var tom, så jag hittade denna bild istället:
När Lilla O ville fortsätta ha glasögonen på näsan när vi väl skulle börja spela, utbrast Hildur:
- Jag vill INTE vara på Lilla O:s lag!!!
Och efter träningen inser jag att jag aldrig vill vara på Ringklockans lag. Förrutom i seriematcher. Var fruktansvärt roligt att spela anfall mot henne. Påminde om brottning, tjurrusning och brunstiga lejonrop ungefär. Dock tar detta på krafterna och kroppen, så klockan 21.38 förvandlades jag till en pumpa i ståtlig Askungen-stil. Min hjärna slutade helt fungera och eftersom mitt lag inte hade nån avbytare, fick Ringklockan hoppa in på mitt lag istället. Snabbt fick hon smeknamnet "Quisling-Ringklockan" av Biggo.
Idag återfinns en miljard blåmärken på mina över- och underarmar, på mina höfter och lår samt ett en bit ner på ryggen. Kan det bli bättre??
Förresten så hamnade jag bakom en ambulans på vägen till träningen. Den var på o-utryckning och körde 15 på 30-väg, 27 på 50-väg och på noll ställen kunde jag köra om.
Uppdatering.
Här är nu bilden på hur fina man lätt kan bli med dribblingsglasögon:
Lilla O till vänster och Muskelkvinnan till höger. Alla mina kollegor som nu läser detta, ska ha i åtanke att personalkonferensen om en vecka, är blondinen till höger ansvarig för.
Lilla O:s supermoderna mobiltelefon som tog bilden, gör så här med allt:
Vänder hela världen upp och ner. Ungefär som det känns att träna med mitt lag.
Hade med mig två par dribblingsglasögon till träningen igår.
Man sätter dem på näsan precis osm vanliga glasögon, skillanden är att de är bredare nertill så man inte ser bollen när man dribblar. Muskelkvinnan och Lilla O slet åt sig dem genast och sprang runt. Gick riktigt bra faktiskt. Muckelkvinnan fick lite problem när hon dels skulle dribbla med vänster hand och dels råkar slå till glasögonen så att det breda parti som ska vara under ögonen, var över ögonen. Lilla O fick problem när hon i spelet stealade bollen och sedan inte kunde hitta den alls.
Med dribblingsglasögon ser man inte riktigt klok ut, hade hoppats på en bild på tidigare nämnda lagkamrater, men mailboxen var tom, så jag hittade denna bild istället:
När Lilla O ville fortsätta ha glasögonen på näsan när vi väl skulle börja spela, utbrast Hildur:
- Jag vill INTE vara på Lilla O:s lag!!!
Och efter träningen inser jag att jag aldrig vill vara på Ringklockans lag. Förrutom i seriematcher. Var fruktansvärt roligt att spela anfall mot henne. Påminde om brottning, tjurrusning och brunstiga lejonrop ungefär. Dock tar detta på krafterna och kroppen, så klockan 21.38 förvandlades jag till en pumpa i ståtlig Askungen-stil. Min hjärna slutade helt fungera och eftersom mitt lag inte hade nån avbytare, fick Ringklockan hoppa in på mitt lag istället. Snabbt fick hon smeknamnet "Quisling-Ringklockan" av Biggo.
Idag återfinns en miljard blåmärken på mina över- och underarmar, på mina höfter och lår samt ett en bit ner på ryggen. Kan det bli bättre??
Förresten så hamnade jag bakom en ambulans på vägen till träningen. Den var på o-utryckning och körde 15 på 30-väg, 27 på 50-väg och på noll ställen kunde jag köra om.
Uppdatering.
Här är nu bilden på hur fina man lätt kan bli med dribblingsglasögon:
Lilla O till vänster och Muskelkvinnan till höger. Alla mina kollegor som nu läser detta, ska ha i åtanke att personalkonferensen om en vecka, är blondinen till höger ansvarig för.
Lilla O:s supermoderna mobiltelefon som tog bilden, gör så här med allt:
Vänder hela världen upp och ner. Ungefär som det känns att träna med mitt lag.
Tandvärk (uppdat.)
Jag har tandvärk. Uschiamej vad det gör ont. Iallafall numera två gånger om dagen. Så där molande och hopplöst och tröstlöst. Bara att inse att det börjar vara dags att ringa tandläkaren.
Fast så enkelt är det inte. Jag gillar inte spindlar. Jag gillar absolut inte ormar. Och jag avskyr tandläkaren. Inte nån speciell utan alla dras över en endaste liten kam. Jag får ångest vid blotta tanken på att knappa in min tandläkarens telefonnummer och ringa. Han rä snäll och påminner om tomten utan skägg. Men det hjälper inte.
Usch.
Uppdatering.
Mitt i "usch:et" ovan, slet jag åt mig telefonen och knappade kallsvettig in numret. Min tomteliknande tandläkares tandsköterska svarade lika glatt som vanligt och när jag presenterat mig färdigt frågar hon:
- Har du bara lite ont eller är du döende som förra gången du ringde?
Glatt berättar jag att jag "bara" har lite ont och det värker bara en gång om dagen eller så och att jag visst står ut ett par veckor eller månader. Hon litade på att jag klarade mig några dagar men protesterade när jag sa att det går bra efter jul.
Den 23 november kryper jag som en blöt fläck över tröskeln hos min tandläkare.
Fast så enkelt är det inte. Jag gillar inte spindlar. Jag gillar absolut inte ormar. Och jag avskyr tandläkaren. Inte nån speciell utan alla dras över en endaste liten kam. Jag får ångest vid blotta tanken på att knappa in min tandläkarens telefonnummer och ringa. Han rä snäll och påminner om tomten utan skägg. Men det hjälper inte.
Usch.
Uppdatering.
Mitt i "usch:et" ovan, slet jag åt mig telefonen och knappade kallsvettig in numret. Min tomteliknande tandläkares tandsköterska svarade lika glatt som vanligt och när jag presenterat mig färdigt frågar hon:
- Har du bara lite ont eller är du döende som förra gången du ringde?
Glatt berättar jag att jag "bara" har lite ont och det värker bara en gång om dagen eller så och att jag visst står ut ett par veckor eller månader. Hon litade på att jag klarade mig några dagar men protesterade när jag sa att det går bra efter jul.
Den 23 november kryper jag som en blöt fläck över tröskeln hos min tandläkare.
Riskok
Utan att verka skrytsam eller kaxig, kan jag påstå att jag är riktigt bra på att laga mat. Har inga problem med att tillaga en älgstek, köttbullar, lingonsylt, kroppkakor, kycklingfiléer, hela kycklingar, ja, egentligen hela kokboken. Och lyckas med allt. Baka kakor, bullar och matbröd, inga problem! Trereätters middagar till hela bekantskapskretsen fixar jag på ett huj.
Men. Det finns alltid ett men. Jag kan inte koka ris. Fixar det inte. Jag följer instruktionerna till punkt och pricka men det bränner vid ändå. Jag tar mer vatten, hjälper inte. Jag står vd grytan och tittar och rör lite och fyller på vatten om det behövs. Spelar ingen roll. Jag är ingen riskokare.
Punkt slut.
Men. Det finns alltid ett men. Jag kan inte koka ris. Fixar det inte. Jag följer instruktionerna till punkt och pricka men det bränner vid ändå. Jag tar mer vatten, hjälper inte. Jag står vd grytan och tittar och rör lite och fyller på vatten om det behövs. Spelar ingen roll. Jag är ingen riskokare.
Punkt slut.
Fiskafänge på Mälaren
I lördags åkte jag, Pojkvännen och Lilla O ut och fiskade på Mälaren. Lilla O:s deltagande var i fara, eftersom hon vaknat klockan fem och någon hade dragit henne genom en mangel. Dock gick det över vid lunchtid.
Påpälsade som aldrig förr, äntrades skutan och vi åkte bort åt höger från vår brygga sett. Fiskarna hade nog simmat åt vänster. Dock lirkade jag upp en gädda på dryga kilot som fick åka tillbaka ner i vattnet. Men i efterhand ångrade jag att jag inte tog upp den och levererade till Lilla O:s son.
En sån här kall novemberdag (plus 3 grader) behöver man något varmt i magen. Förrutom kaffe och choklad fanns också lite mat med på resan:
Tror aldrig korv med bröd smakat så gott!
Lilla O njuter av fikapausen. Men. Bältet på flytvästen är ospännt! Och snöret oknutet.
När fikat väl var avklarat, funderade vi på vart fixken tagit vägen. Pojkvännen tog klokt fram sjökortet.
Men ingen mer fisk i sikte. En helt underbar dag till ända och dags att åka hem för att tillaga älgsteken som Kantarellen och hennes pojkvän skulle bjudas på. Blev en riktigt trevlig kväll också.
Påpälsade som aldrig förr, äntrades skutan och vi åkte bort åt höger från vår brygga sett. Fiskarna hade nog simmat åt vänster. Dock lirkade jag upp en gädda på dryga kilot som fick åka tillbaka ner i vattnet. Men i efterhand ångrade jag att jag inte tog upp den och levererade till Lilla O:s son.
En sån här kall novemberdag (plus 3 grader) behöver man något varmt i magen. Förrutom kaffe och choklad fanns också lite mat med på resan:
Tror aldrig korv med bröd smakat så gott!
Lilla O njuter av fikapausen. Men. Bältet på flytvästen är ospännt! Och snöret oknutet.
När fikat väl var avklarat, funderade vi på vart fixken tagit vägen. Pojkvännen tog klokt fram sjökortet.
Men ingen mer fisk i sikte. En helt underbar dag till ända och dags att åka hem för att tillaga älgsteken som Kantarellen och hennes pojkvän skulle bjudas på. Blev en riktigt trevlig kväll också.
Tuttklämmar-middag med mystiska anteckningar
Så. En lockande rubrik. Fast inte helt påhittad.
I fredags hamnade jag och Pojkvännen på middag hemma hos Lilla O med familj samt Muskelkvinnan som blivit lämnad helt ensam hemma utan varken barn eller man.
Ganska snart efterlyste jag en bärbar dator och ett trådlöst nätverk, men detta gick inte finna hemma hos Lilla O, dock blev jag rekomenderad papper och penna. Penna nummer två fungerade och som anteckningsblock hittade jag en servett.
Vad hamnade då på denna servett? En herrans massa läsiga och oläsliga anteckningar, inte bara med min handstil.
Första anteckningen handlade om Lilla O:s omärkta kupp med t-shirts inblandade. Till svar fick hon, när hon nu avslöjats:
- J-a PADDA!
Detta från Muskelkvinnan.
Nånstans kommer Lilla O på att hon inte tycker om vin och försöker få en tolvåring att förstå detta.
En "Vem är mest feminin"-diskussion dök snart upp. Muskelvinnan vann med hästlängder mot mig och Lilla O och någonstans här ungefär började tuttjämförelserna. Lilla O hade förpassat sig till andra sidan bordet så hon fick inte vara med när jag och Muskelkvinnan jämförde bh:ar heller. Är inte det lättaste i manligt sällskap att jämföra och slita i sin bh diskret.
Fler ämnen som avverkades:
- Hur smart det är att sitta sju tjejer och tjuvröka i en isgrotta
- Vilka är de bästa förebilderna i sällskapet? (jag vann inte)
- Hur golvas Muskelkvinnan?
- Hutfvua palmei
- Tlomgast tidår
Sidan 2:
Denna sida inleddes som "tom sida". En bit upp till vänster finns någon utmaning som ska ske innan den 3:e november. Tror att Muskelkvinnans bror var inblandad (han var inte ens på middagen, men blandades in ändå). Vad Anita Lindgren, Ola Lundberg, Sten Carlberg, Stig Olin och Somu Samm har med nått att göra, vet jag inte. Lätt att tyda är att Muskelkvinnan inte kunnat bita ihop på en vecka Televikens mamma är med på ett hörn samt att nån inte har höga tankar om snus. Nere till höger finns också en basketplan.
Pojkvännen tyckte det var fusk att anteckna, vilket det kanske också var, fast det hjälpte inte så mycket. Dock var middagen kanongod, för att inte tala om förrätten! Lilla O:s Sjuåring underhöll som aldrig förr och innan vi gick hem hann vi med på att öva försteg i köket.
I fredags hamnade jag och Pojkvännen på middag hemma hos Lilla O med familj samt Muskelkvinnan som blivit lämnad helt ensam hemma utan varken barn eller man.
Ganska snart efterlyste jag en bärbar dator och ett trådlöst nätverk, men detta gick inte finna hemma hos Lilla O, dock blev jag rekomenderad papper och penna. Penna nummer två fungerade och som anteckningsblock hittade jag en servett.
Vad hamnade då på denna servett? En herrans massa läsiga och oläsliga anteckningar, inte bara med min handstil.
Första anteckningen handlade om Lilla O:s omärkta kupp med t-shirts inblandade. Till svar fick hon, när hon nu avslöjats:
- J-a PADDA!
Detta från Muskelkvinnan.
Nånstans kommer Lilla O på att hon inte tycker om vin och försöker få en tolvåring att förstå detta.
En "Vem är mest feminin"-diskussion dök snart upp. Muskelvinnan vann med hästlängder mot mig och Lilla O och någonstans här ungefär började tuttjämförelserna. Lilla O hade förpassat sig till andra sidan bordet så hon fick inte vara med när jag och Muskelkvinnan jämförde bh:ar heller. Är inte det lättaste i manligt sällskap att jämföra och slita i sin bh diskret.
Fler ämnen som avverkades:
- Hur smart det är att sitta sju tjejer och tjuvröka i en isgrotta
- Vilka är de bästa förebilderna i sällskapet? (jag vann inte)
- Hur golvas Muskelkvinnan?
- Hutfvua palmei
- Tlomgast tidår
Sidan 2:
Denna sida inleddes som "tom sida". En bit upp till vänster finns någon utmaning som ska ske innan den 3:e november. Tror att Muskelkvinnans bror var inblandad (han var inte ens på middagen, men blandades in ändå). Vad Anita Lindgren, Ola Lundberg, Sten Carlberg, Stig Olin och Somu Samm har med nått att göra, vet jag inte. Lätt att tyda är att Muskelkvinnan inte kunnat bita ihop på en vecka Televikens mamma är med på ett hörn samt att nån inte har höga tankar om snus. Nere till höger finns också en basketplan.
Pojkvännen tyckte det var fusk att anteckna, vilket det kanske också var, fast det hjälpte inte så mycket. Dock var middagen kanongod, för att inte tala om förrätten! Lilla O:s Sjuåring underhöll som aldrig förr och innan vi gick hem hann vi med på att öva försteg i köket.
Julkupp i Skellefteå
Det fansanfullaste av det fasansfulla har hänt! Under mina 30 år har jag aldrig varit med om någonting liknande överhuvudtaget.
Det är en kupp, en komplott och ett uppror. Min kära mor och min kära syster försöker AVSKAFFA JULKLAPPAR! Jag får liksom andnöd bara vid tanken. Min bror, Elitidrottaren, är dock på min sida. Eller egentligen vill han inte heller köpa julklappar, men han vill väldigt gärna få julklappar och går då med på att köpa.
Det senaste förslaget från min mamma var att jag och lillebror kan ju byta julklappar och sedan ger vi bara barnen. JAG ÄR BARN! Det gick inte min mamma med på. Hon påstår att med barn när det är jul räknas bara de som ännu inte flyttat hemifrån i detta fall. Jag har inte flyttat hemifrån. Jag bor hemma. Hos mig.
Julen för mig är liksom viktig. Inte för att jag vill ha de finaste och dyraste och flestaste julklapparna, utan mer för stämningen. Det är mycket tradition och känsla. Redan nu funderar jag på det perfektaste julklapparna till höger och vänster. Jag älskar att ge. Inte dyra saker alls, utan rätt saker.
Nu är jag är vuxen (enligt min mammas mått) har jag blivit tvungen att släppa lite på mina viktiga traditioner. Firar inte varje jul hemma hos mor och far, firar inte varje jul med Femåringen. Men julen är inte bara julafton, julen är vad man gör den till, hela konceptet och hela helgen. Jul på Annandagen med Femåringen är minst lika bra. Fast i år är en Norrlandsjul för oss båda, tåg upp ett par dagar innan jul och tåg ner just innan nyår.
Tog upp mammas elaka förslag med Pojkvännen igår och fick INGET medhåll alls. Han tyckte att min mamma var klok och att hennes förslag borde alla gå med på. Knasboll.
Finns massa knasbollar här i världen. Undrar om jag själv kanske är knasbollen som så gärna vill ha julen kvar och klapparna och risgrynsgröten och tomten och julkorven och morgonklappen...?
Det är en kupp, en komplott och ett uppror. Min kära mor och min kära syster försöker AVSKAFFA JULKLAPPAR! Jag får liksom andnöd bara vid tanken. Min bror, Elitidrottaren, är dock på min sida. Eller egentligen vill han inte heller köpa julklappar, men han vill väldigt gärna få julklappar och går då med på att köpa.
Det senaste förslaget från min mamma var att jag och lillebror kan ju byta julklappar och sedan ger vi bara barnen. JAG ÄR BARN! Det gick inte min mamma med på. Hon påstår att med barn när det är jul räknas bara de som ännu inte flyttat hemifrån i detta fall. Jag har inte flyttat hemifrån. Jag bor hemma. Hos mig.
Julen för mig är liksom viktig. Inte för att jag vill ha de finaste och dyraste och flestaste julklapparna, utan mer för stämningen. Det är mycket tradition och känsla. Redan nu funderar jag på det perfektaste julklapparna till höger och vänster. Jag älskar att ge. Inte dyra saker alls, utan rätt saker.
Nu är jag är vuxen (enligt min mammas mått) har jag blivit tvungen att släppa lite på mina viktiga traditioner. Firar inte varje jul hemma hos mor och far, firar inte varje jul med Femåringen. Men julen är inte bara julafton, julen är vad man gör den till, hela konceptet och hela helgen. Jul på Annandagen med Femåringen är minst lika bra. Fast i år är en Norrlandsjul för oss båda, tåg upp ett par dagar innan jul och tåg ner just innan nyår.
Tog upp mammas elaka förslag med Pojkvännen igår och fick INGET medhåll alls. Han tyckte att min mamma var klok och att hennes förslag borde alla gå med på. Knasboll.
Finns massa knasbollar här i världen. Undrar om jag själv kanske är knasbollen som så gärna vill ha julen kvar och klapparna och risgrynsgröten och tomten och julkorven och morgonklappen...?
Besök i fiskeaffären
Igår tog jag och Pojkvännen en promenad till den närliggade fiskebutiken. Fiskarn själv börjar kännas som en kompis och hans butik som hemma. Vid gårdagens första besök köpte jag en tokskön mössa med öronlappar och rem som man kan dra åt under hakan. En kvart senare gick vi ner på stan. På vägen hem gick vi för andra gången in på samma fiskebutik. Pojkvännen ville också ha en mössa. Sagt och gjort, nu har vi likadana mössor. När fiskebutiken stängde klockan 18, gick Fiskarns föräldrar hem och plockade ihop skyltarna utomhus först. Kvar var vi och Fiskarn och pratade. Tjugo över 18 gjorde jag ett första försök att gå hem med motiveringen att Fiskarn behöver nog åka hem.
- Nej, nej, svarar Fiskarn. Jag ska ner på klubben för radiostyrda bilar och köra.
Happ. Stopp i dörren, helt om. Pojkvännen tävlade i radiostyrda bilar för en herrans massa år sedan. Jag satte mig ner på pallen vid disken när de pratade ett språk som jag inte ens förstod. Påminde om hästspråket jag omgavs av i lördags.
Vid fem över halv sju, gick vi från favoritbutiken som egentligen stängt 35 minuter tidigare.
Å nu sitter jag på jobbet, har varit på plats i 20 minuter, sedan 06.04. Snart vankas det frukosttillagning för ett tiotal barn. På grannfritidset har det inatt varit övernattning för de äldsta barnen tillsammans med Asgarvet och Spikskon. Kanske ska jag ringa på och fråga om jag kan få låna en kopp socker?
- Nej, nej, svarar Fiskarn. Jag ska ner på klubben för radiostyrda bilar och köra.
Happ. Stopp i dörren, helt om. Pojkvännen tävlade i radiostyrda bilar för en herrans massa år sedan. Jag satte mig ner på pallen vid disken när de pratade ett språk som jag inte ens förstod. Påminde om hästspråket jag omgavs av i lördags.
Vid fem över halv sju, gick vi från favoritbutiken som egentligen stängt 35 minuter tidigare.
Å nu sitter jag på jobbet, har varit på plats i 20 minuter, sedan 06.04. Snart vankas det frukosttillagning för ett tiotal barn. På grannfritidset har det inatt varit övernattning för de äldsta barnen tillsammans med Asgarvet och Spikskon. Kanske ska jag ringa på och fråga om jag kan få låna en kopp socker?
Kort träningsrapport
Träningen igår gick obra. Dock fungerar skona utmärkt och jag känner mig riktigt modern och hipp. Det roligaste på träningen var när Lilla O tittade åt ett håll och sprang åt ett annat. Detta andra håll var precis där jag, 190 cm VBK, kom dundrande. Detta resulterade i att Lilla O drämmer ner i backen stenhårt med knäna först. Ska inspektera blåmärken imorgon.
Stormvarning
Idag blåser det storm. Vaknade i natt av att det lät som hela huset skulle blåsa bort. Då pratar jag alltså om ett hyreshus på tre våningar med fem portar.
När det sedan är dags att stiga upp inser jag att årets första snö äntligen kommit. Dock golvas jag snarast av att jag har sommardäck på bilen. Åker till däckfirman och lämnar bilen på drop-in-byte. Väntetid cirka tre timmar. Har en god bok med mig och promenerar till Bollhuset. På vägen dit håller jag bokstavligen på att blåsa omkull i snöstormen.
Nu har snön slutat vina men vinden håller fortfarande på. Åkte till båten för att prova tömma den men efter tre minuter insåg jag att det inte var någon bra idé alls. Ramlade tre gånger, fick baktrallen på mig två gånger, det iskalla vattnet blåste över relingen rakt i ansiktet på mig hundra gånger och när jag skulle ur båten höll jag på trilla i vattnet. Får göra återbesök bättre rustad med stövlar, flytoverall, neoprenvantar och mössa.
Träning ikväll igen. Ser fram emot den.
Fiske på fredag. Ser ännu mer fram emot. Första gången som Pojkvännen, Lilla O och jag lyckas kunna åka ut tillsammans alla tre.
När det sedan är dags att stiga upp inser jag att årets första snö äntligen kommit. Dock golvas jag snarast av att jag har sommardäck på bilen. Åker till däckfirman och lämnar bilen på drop-in-byte. Väntetid cirka tre timmar. Har en god bok med mig och promenerar till Bollhuset. På vägen dit håller jag bokstavligen på att blåsa omkull i snöstormen.
Nu har snön slutat vina men vinden håller fortfarande på. Åkte till båten för att prova tömma den men efter tre minuter insåg jag att det inte var någon bra idé alls. Ramlade tre gånger, fick baktrallen på mig två gånger, det iskalla vattnet blåste över relingen rakt i ansiktet på mig hundra gånger och när jag skulle ur båten höll jag på trilla i vattnet. Får göra återbesök bättre rustad med stövlar, flytoverall, neoprenvantar och mössa.
Träning ikväll igen. Ser fram emot den.
Fiske på fredag. Ser ännu mer fram emot. Första gången som Pojkvännen, Lilla O och jag lyckas kunna åka ut tillsammans alla tre.
