Världens Bästa Kicki

Igår tog jag och Pojkvännen en promenad till den närliggade fiskebutiken. Fiskarn själv börjar kännas som en kompis och hans butik som hemma. Vid gårdagens första besök köpte jag en tokskön mössa med öronlappar och rem som man kan dra åt under hakan. En kvart senare gick vi ner på stan. På vägen hem gick vi för andra gången in på samma fiskebutik. Pojkvännen ville också ha en mössa. Sagt och gjort, nu har vi likadana mössor. När fiskebutiken stängde klockan 18, gick Fiskarns föräldrar hem och plockade ihop skyltarna utomhus först. Kvar var vi och Fiskarn och pratade. Tjugo över 18 gjorde jag ett första försök att gå hem med motiveringen att Fiskarn behöver nog åka hem.

- Nej, nej, svarar Fiskarn. Jag ska ner på klubben för radiostyrda bilar och köra.

Happ. Stopp i dörren, helt om. Pojkvännen tävlade i radiostyrda bilar för en herrans massa år sedan. Jag satte mig ner på pallen vid disken när de pratade ett språk som jag inte ens förstod. Påminde om hästspråket jag omgavs av i lördags.

Vid fem över halv sju, gick vi från favoritbutiken som egentligen stängt 35 minuter tidigare.

Å nu sitter jag på jobbet, har varit på plats i 20 minuter, sedan 06.04. Snart vankas det frukosttillagning för ett tiotal barn. På grannfritidset har det inatt varit övernattning för de äldsta barnen tillsammans med Asgarvet och Spikskon. Kanske ska jag ringa på och fråga om jag kan få låna en kopp socker?