I don't need another hero!
När jag pluggade i Uppsala och var en glad student och delade lägenhet med Gudmodern, var vårt hem öppet för alla. Vänner, bekanta, kreti och pleti åt mat, sov och umgicks hemma hos oss. Veckans alla dagar, dygnets alla timmar, alltid fanns det utrymme för andra. Vi hade inneboende kortare och längre perioder, vi bodde mellan två och fem personer i denna fyra, beroende på årstid. Vår och höst var trängre beroende på roddsäsong och inneboende Barrolainen, som huserade fritt i klädkammaren.
Det här tyckte jag var mycket trevligt och tycker fortfarande att det är kul att ha folk hemma, oavsett om det är Lillebror en helg, Sjuttonåringen ett par veckor eller goda vänner på mat en kväll. Jag delar gärna med mig av det jag har och inget gör mig lyckligare än glada människor på besök i mitt hem.
Jag räknar inte med att alla jag värnar om, ger mig samma sak tillbaka. Jag räknar inte heller med att alla har möjlighet att bjuda till på samma sätt. När någon hjälper mig eller tar hand om mig eller de mina, blir jag salig av lycka.
Jag har haft inbrott i min bil. Natten till onsdag, sabbade nått pucko mina möjligheter att ta mig runt i livet, genom att knacka en ruta, sabba lås, tanklock och ratt. Bilen bor numera på verkstad och har för avsikt att stanna där minst 14 dagar. Jiho.
Att GÅ med sonen till skolan varje dag, är inget problem, eftersom skolan ligger 273 meter bort.
Att GÅ till jobbet, är ett problem, eftersom jobbet ligger 11 000 meter bort enkel väg. Drygt.
Att åka buss till jobbet, är ett problem, eftersom jag jobbat på landet och bussar kryllar det inte av.
Vad göra? Hyra bil är tokdyrt. Samåka är hopplöst. Cykla är halkigt. Låna bil är svårt eftersom alla som har bil, använder sin bil dagligen.
Utom Muskelkvinnan. Hon har två bilar och kör knappt en. De åker hellre buss och tåg. Jag har alltså fått låna Muskelkvinnans ena bil på obestämd framtid! En grymt snygglo Toyya som är helt underbar att köra.
Detta har hänt förr. När kamremmen slog sönder hela pianohuset på min kära Opel, fick jag låna en annan bil av Muskelkvinnan.
När min förra lägenhet stambyttes för fyra år sedan, så fick jag bo hos Muskelkvinnans gästrum i sex veckor.
Mängden värme och omtanke är sällan skådat i denna mängd. Lilla O tog med sig hela familjen och bodde hos Muskelkvinnan ett par månader när golvet bildas upp i hennes hus. Och antalet barn från grannskapet som titt som tätt äter frukost, lunch, middag och kvällsfika hos Muxkelkvinnan är oräkneligt.
Kan bara säga: WOW! Min hjälte!
Det här tyckte jag var mycket trevligt och tycker fortfarande att det är kul att ha folk hemma, oavsett om det är Lillebror en helg, Sjuttonåringen ett par veckor eller goda vänner på mat en kväll. Jag delar gärna med mig av det jag har och inget gör mig lyckligare än glada människor på besök i mitt hem.
Jag räknar inte med att alla jag värnar om, ger mig samma sak tillbaka. Jag räknar inte heller med att alla har möjlighet att bjuda till på samma sätt. När någon hjälper mig eller tar hand om mig eller de mina, blir jag salig av lycka.
Jag har haft inbrott i min bil. Natten till onsdag, sabbade nått pucko mina möjligheter att ta mig runt i livet, genom att knacka en ruta, sabba lås, tanklock och ratt. Bilen bor numera på verkstad och har för avsikt att stanna där minst 14 dagar. Jiho.
Att GÅ med sonen till skolan varje dag, är inget problem, eftersom skolan ligger 273 meter bort.
Att GÅ till jobbet, är ett problem, eftersom jobbet ligger 11 000 meter bort enkel väg. Drygt.
Att åka buss till jobbet, är ett problem, eftersom jag jobbat på landet och bussar kryllar det inte av.
Vad göra? Hyra bil är tokdyrt. Samåka är hopplöst. Cykla är halkigt. Låna bil är svårt eftersom alla som har bil, använder sin bil dagligen.
Utom Muskelkvinnan. Hon har två bilar och kör knappt en. De åker hellre buss och tåg. Jag har alltså fått låna Muskelkvinnans ena bil på obestämd framtid! En grymt snygglo Toyya som är helt underbar att köra.
Detta har hänt förr. När kamremmen slog sönder hela pianohuset på min kära Opel, fick jag låna en annan bil av Muskelkvinnan.
När min förra lägenhet stambyttes för fyra år sedan, så fick jag bo hos Muskelkvinnans gästrum i sex veckor.
Mängden värme och omtanke är sällan skådat i denna mängd. Lilla O tog med sig hela familjen och bodde hos Muskelkvinnan ett par månader när golvet bildas upp i hennes hus. Och antalet barn från grannskapet som titt som tätt äter frukost, lunch, middag och kvällsfika hos Muxkelkvinnan är oräkneligt.
Kan bara säga: WOW! Min hjälte!
"Å längst ut hänger man en mask!"
Basketen i mitt liv har fått en helt ny dimension, nu när jag återupptagit tränarsysslan. Jag kommer inte vinna SM-guld och inte heller bli omskriven i världspressen. Inte ens lokalpressen kommer uppmärksamma mig. Eller mitt lag. Men oj vad vi har roligt!
Pojkar och flickor som är mellan tre och sex år, har en helt annan värld än vad lite större basketspelare har. Jag säger "basketspelare" fastän de knappt vet vad sporten går ut på, eftersom det är precis vad de anser att de är. BASKETSPELARE.
Man får liksom lägga allt man lärt sig under sin tränarkarriär på hyllan och vända på det ett par gånger. Att passa till varandra i laget är bara att glömma, de vågar inte fånga basketbollarna. Detta fastän vi har microbollar. Alla passningsövningar sker tillsammans med respektive mamma eller pappa.
"Dribbla" bollen, gör Zlatan, så här läggs bollen på golvet och sparkas på. Dribbla med händerna är ju hands!
Idag pratade vi basketspråk igen. Detta gör jag med mina adepter varje träning, för att de ska få lite teoretiska basketkunskaper. Vi repeterar och repeterar varje träning var mittlinjen är, var baslinjen finns egentligen (vi har en så liten hall så att baslinjen är väggen). Korgens beståndsdelar pratar vi också om. Brädan bakom korgen som är vit med svarta kanter heter "planka". Det orangea som sitter på plankan är "korgen". Vad heter då de där vita trådarna som hänger ner från korgen?
Efter många om och men, kommer de fram till att det var ju NÄTET! En treårig flicka räcker då upp handen och säger:
- Och längst ut ska man hänga en mask!
Jag längtar redan till nästa söndag!
Pojkar och flickor som är mellan tre och sex år, har en helt annan värld än vad lite större basketspelare har. Jag säger "basketspelare" fastän de knappt vet vad sporten går ut på, eftersom det är precis vad de anser att de är. BASKETSPELARE.
Man får liksom lägga allt man lärt sig under sin tränarkarriär på hyllan och vända på det ett par gånger. Att passa till varandra i laget är bara att glömma, de vågar inte fånga basketbollarna. Detta fastän vi har microbollar. Alla passningsövningar sker tillsammans med respektive mamma eller pappa.
"Dribbla" bollen, gör Zlatan, så här läggs bollen på golvet och sparkas på. Dribbla med händerna är ju hands!
Idag pratade vi basketspråk igen. Detta gör jag med mina adepter varje träning, för att de ska få lite teoretiska basketkunskaper. Vi repeterar och repeterar varje träning var mittlinjen är, var baslinjen finns egentligen (vi har en så liten hall så att baslinjen är väggen). Korgens beståndsdelar pratar vi också om. Brädan bakom korgen som är vit med svarta kanter heter "planka". Det orangea som sitter på plankan är "korgen". Vad heter då de där vita trådarna som hänger ner från korgen?
Efter många om och men, kommer de fram till att det var ju NÄTET! En treårig flicka räcker då upp handen och säger:
- Och längst ut ska man hänga en mask!
Jag längtar redan till nästa söndag!
Jag har upptäckt en ny generation
Jag har nu tvingats inse, att det finns en generation mellan mig, som är 31 år, och sonen, som är 6 år. har haft svårt att förlika mig med detta, men de senaste veckorna har detta slagit ner som små bomber.
Detta tack vare Sjuttonåringen. Hon gör praktik i Världsmetrolpolen och har bott hemma hos mig i sex veckor. Första gången detta otäcka med min ålder inträffade, pratade vi om hur kul det är att Sverige sätts på världskartan och Sjuttonåringen pratade om någon ung skådis som hade varit på besök. Jag säger då följande:
- Larry Hagmans fru är ju svenska också.
- Larry vem?
- Larry Hagman. JR i "Dallas" du vet.
- Dallas?
- Ja. Tv-serien Dallas.
- Näe. Jag vet inte vad du pratar om.
Ett annat tillfälle var i morse då jag skjutsade henne till jobbet. Radion spelar och plötsligt hör jag välbekanta toner.
- Åh! Brian Adams!
- Va?
- Brian Adams. Den här är SÅ bra!
- Va?
- Jamen hör du inte? Det är ju "I do it for you".
- Mhm. Jaha.
Sedan lämnar hon bilen framme vid jobbet. Taktiskt svar det sista, hon har lärt sig att jag glömmer bort hela hennes generation. Allihopa finns liksom inte. I min lilla värld, har alla sett Dallas, alla har dreglat över Tom Cruise i "Top Gun" och förknippar honom inte alls med Katie Holmes från Dawsons Creek.
Alla såg också "Dirty Dancing" på bio och alla vet precis att "Nobody puts Baby in a corner"...
Jag är alltså tredje generationen just nu. Sjuttonåringen och hennes kumpaner, andra generationen och Sonen, tvingas att titta på "Fablernas Värld" på vhs tillsammans med sin nostalgiberoende mor, han tillhör första generationen.
Jag upphör aldrig att förvånas över att jag hela tiden påminns om att min värld är väldans liten och allas världar levs samtidigt och paralellt och innehåller helt olika saker.
Detta tack vare Sjuttonåringen. Hon gör praktik i Världsmetrolpolen och har bott hemma hos mig i sex veckor. Första gången detta otäcka med min ålder inträffade, pratade vi om hur kul det är att Sverige sätts på världskartan och Sjuttonåringen pratade om någon ung skådis som hade varit på besök. Jag säger då följande:
- Larry Hagmans fru är ju svenska också.
- Larry vem?
- Larry Hagman. JR i "Dallas" du vet.
- Dallas?
- Ja. Tv-serien Dallas.
- Näe. Jag vet inte vad du pratar om.
Ett annat tillfälle var i morse då jag skjutsade henne till jobbet. Radion spelar och plötsligt hör jag välbekanta toner.
- Åh! Brian Adams!
- Va?
- Brian Adams. Den här är SÅ bra!
- Va?
- Jamen hör du inte? Det är ju "I do it for you".
- Mhm. Jaha.
Sedan lämnar hon bilen framme vid jobbet. Taktiskt svar det sista, hon har lärt sig att jag glömmer bort hela hennes generation. Allihopa finns liksom inte. I min lilla värld, har alla sett Dallas, alla har dreglat över Tom Cruise i "Top Gun" och förknippar honom inte alls med Katie Holmes från Dawsons Creek.
Alla såg också "Dirty Dancing" på bio och alla vet precis att "Nobody puts Baby in a corner"...
Jag är alltså tredje generationen just nu. Sjuttonåringen och hennes kumpaner, andra generationen och Sonen, tvingas att titta på "Fablernas Värld" på vhs tillsammans med sin nostalgiberoende mor, han tillhör första generationen.
Jag upphör aldrig att förvånas över att jag hela tiden påminns om att min värld är väldans liten och allas världar levs samtidigt och paralellt och innehåller helt olika saker.
Festfixeri igen!
Som av en händelse ramlade jag in i festkommittén på jobbet i år igen. Det blir en hat trick! Måste ju vara meriterande? Har fått en ny högerhand i Mådan, vilket känns väldans betryggande! Vänsterhanden Essesskåaren ligger bra till så länge de ligger långt ner i tabellen.
Temafest som (nästan) alltid när jag är inblandad, förra året var Oscarsgala och i år kör vi en "alternativ Idrottsgala". Riktigt kul måste jag säga det är när festfixarådran börjar dunka!
Schäfern har redan lagt ribban med ett mail om att jag inte får ringa numret för akuta ärenden när vi har en musfälla som måste tömmas. Detta mail till hela personalstyrkan. Detta innebär att han har bestämt nivån för festen tycker jag!
Förra årets fest kan du läsa om här och här.
Temafester är min melodi och tidigare har jag (tillsammans med mian käpphästar) ordnat bland annat:
- Drinkfest (hopplöst när deltagarna har dåligt spritsinne)
- Moviestarfest (Tina Turner hade så långa naglar att Charlie Chaplin fick hjälpa henne att dra upp strumpbyxorna efter toalettbesöken)
- Beachparty (grodmannen hade lite svårt att ta sig ur taxin i full utstyrsel)
- Bröllopsfest (två brudgummar, en brud och en av gästerna somnade i kastrullskåpet)
- Sällskapsresan (vojne....)
Fortsättning följer.
Har dock lovat Asgarvet att INTE detta år säga något om att jag har "skitkul på jobbet". Alla fattade tydligen de femtioelva gånger jag berättade det redan förra året.
Temafest som (nästan) alltid när jag är inblandad, förra året var Oscarsgala och i år kör vi en "alternativ Idrottsgala". Riktigt kul måste jag säga det är när festfixarådran börjar dunka!
Schäfern har redan lagt ribban med ett mail om att jag inte får ringa numret för akuta ärenden när vi har en musfälla som måste tömmas. Detta mail till hela personalstyrkan. Detta innebär att han har bestämt nivån för festen tycker jag!
Förra årets fest kan du läsa om här och här.
Temafester är min melodi och tidigare har jag (tillsammans med mian käpphästar) ordnat bland annat:
- Drinkfest (hopplöst när deltagarna har dåligt spritsinne)
- Moviestarfest (Tina Turner hade så långa naglar att Charlie Chaplin fick hjälpa henne att dra upp strumpbyxorna efter toalettbesöken)
- Beachparty (grodmannen hade lite svårt att ta sig ur taxin i full utstyrsel)
- Bröllopsfest (två brudgummar, en brud och en av gästerna somnade i kastrullskåpet)
- Sällskapsresan (vojne....)
Fortsättning följer.
Har dock lovat Asgarvet att INTE detta år säga något om att jag har "skitkul på jobbet". Alla fattade tydligen de femtioelva gånger jag berättade det redan förra året.
Äntligen snö!
Igår kväll var det näst intill omöjligt att få Sexåringen i säng. Kvällsfika varvades med att titta på snön som singlade ner i 2 plusgrader. Tandborstningen, toalettbesök, lägga kläder i tvättkorgen tog ungefär en halvtimme eftersom han var tvungen att med jämna mellanrum (14 sekunder) titta på snön.
Och nu har vi alltså snö!
Det är inga mängder och kommer säkert inte ligga kvar hela dagen om vi har otur, men det är snö!
Snö i träden vid soprummet och på de gamla balkongräckena som ligger kvar därunder.
Och snö på lekplatsen. Dock inte under gungorna av någon anledning.
Förra året hade snön ingen brådis. Då bloggade jag om den första snön 19 januari! Och den 21 januari då det fortfarande snöade.
Snön gör mig glad på alla sätt och vis. Jag sopade bilen glatt 06.37 imorse när vi skjutsade Sjuttonåringen till jobbet. jag emottog med glädje de få snöbollar som Sexåringen fick ihop och kastade. Jag bara går omkring med ett stort leende och måste, precis som sonen, titta ut med jämna mellanrum bara för att få njuta av snön!
Snart är det jul! Jippi!
Och nu har vi alltså snö!
Det är inga mängder och kommer säkert inte ligga kvar hela dagen om vi har otur, men det är snö!
Snö i träden vid soprummet och på de gamla balkongräckena som ligger kvar därunder.
Och snö på lekplatsen. Dock inte under gungorna av någon anledning.
Förra året hade snön ingen brådis. Då bloggade jag om den första snön 19 januari! Och den 21 januari då det fortfarande snöade.
Snön gör mig glad på alla sätt och vis. Jag sopade bilen glatt 06.37 imorse när vi skjutsade Sjuttonåringen till jobbet. jag emottog med glädje de få snöbollar som Sexåringen fick ihop och kastade. Jag bara går omkring med ett stort leende och måste, precis som sonen, titta ut med jämna mellanrum bara för att få njuta av snön!
Snart är det jul! Jippi!
Matkreatör och amatörkock
För några veckor sedan inspirerade Lilla O mig att börja laga mer mat. Inte "mer" i mängdtänk, utan mer olika mat. Prova på nya saker. Skriva matlistor för hela veckor och veckohandla och testa saker man knappt visste fanns.
Första ihopkoket kom från Lilla O:s matgurubok just nu. En gryta!
I Lilla O:s kök satt vi och funderade hur man egentligen bär sig åt med en fänkål eller om det kan vara riktigt att hälla en massa balsamvinäger i maten.
Svaret blev ett högljutt: JA! Wow! Vilken grej! Supergott. Barnen åt med glädje allt utom just fänkålen.
Till detta skulle vi i våra förra liv, dricka ett par flaskor rödvin, men inte numera. Så här såg det ut på bordet denna eftermiddag:
Hälsosamma matlagsningstidningar och bubbelvatten i vinglasen.
Sedan denna söndag har jag lagat ditten och datten med olika reslutat. Kan dock rekomendera:
Köttkorv med potatis och dillsås
Fyllda lövbiffar med klyftpotatis och morötter
Pasta med kassler
Tortellini med ost & broccolisås
Pitabröd med kyckling
Zucciniomelett
Fiskgryta med aioli
För att inte tala om laxqueneller med champinjonpuré som jag gav mig på när min mamma var på besök! Som en dröm i munnen!
Såg inte alls ut som på bilden i tidningen när jag lagat det, men oj vad gott det var!
Min version som serverades tillsammans med vitt vin.
Tidningsversionen där man ser en massa ingredienser istället för att bli glatt överraskad när jag hade lagat.
Alla maträtter har inte varit tokhälsosamma men många dagar så somnar jag med en glad mage som innehåller bara en massa nyttigheter som också varit goda.
Nudlarna med sesam och cashew är nog det enda jag gått bet på. Gick att äta men det var ingen höjdare.
Lagar fyra nyheter varje vecka varvat med klassiker som kikärtsplättar, stuvade makaroner och stekt falukorv, fransk fiskgratäng, palt med mera.
Det är riktigt roligt att stå i köket igen!
Sedan måste man ibland återgå till vardagsmaten för barnens skull. Detta serverades senast då Lilla O:s Åttaåring hälsade på:
Bläckfiskkorv på mosbädd!
Första ihopkoket kom från Lilla O:s matgurubok just nu. En gryta!
I Lilla O:s kök satt vi och funderade hur man egentligen bär sig åt med en fänkål eller om det kan vara riktigt att hälla en massa balsamvinäger i maten.
Svaret blev ett högljutt: JA! Wow! Vilken grej! Supergott. Barnen åt med glädje allt utom just fänkålen.
Till detta skulle vi i våra förra liv, dricka ett par flaskor rödvin, men inte numera. Så här såg det ut på bordet denna eftermiddag:
Hälsosamma matlagsningstidningar och bubbelvatten i vinglasen.
Sedan denna söndag har jag lagat ditten och datten med olika reslutat. Kan dock rekomendera:
Köttkorv med potatis och dillsås
Fyllda lövbiffar med klyftpotatis och morötter
Pasta med kassler
Tortellini med ost & broccolisås
Pitabröd med kyckling
Zucciniomelett
Fiskgryta med aioli
För att inte tala om laxqueneller med champinjonpuré som jag gav mig på när min mamma var på besök! Som en dröm i munnen!
Såg inte alls ut som på bilden i tidningen när jag lagat det, men oj vad gott det var!
Min version som serverades tillsammans med vitt vin.
Tidningsversionen där man ser en massa ingredienser istället för att bli glatt överraskad när jag hade lagat.
Alla maträtter har inte varit tokhälsosamma men många dagar så somnar jag med en glad mage som innehåller bara en massa nyttigheter som också varit goda.
Nudlarna med sesam och cashew är nog det enda jag gått bet på. Gick att äta men det var ingen höjdare.
Lagar fyra nyheter varje vecka varvat med klassiker som kikärtsplättar, stuvade makaroner och stekt falukorv, fransk fiskgratäng, palt med mera.
Det är riktigt roligt att stå i köket igen!
Sedan måste man ibland återgå till vardagsmaten för barnens skull. Detta serverades senast då Lilla O:s Åttaåring hälsade på:
Bläckfiskkorv på mosbädd!
"Något saknas mig!"
Ungefär så skrek Mattis i filmen "Ronja Rövardotter" när Ronja hade rymt till skogen med Birk.
Ungefär så känner jag också nu. Något saknas mig!
Ta en ordentlig titt på den här bilden. Finns två fel!
- Jaha? Vad är det med den då?, kanske du tänker.
Vi tar en närmare titt:
Kolla! Animal-muggen har ingen gubbe! Kermit vinkar så glatt till Gonzo, men ingen verkar bry sig om att kompisen Animal saknas.
Två fel pratade vi om ja. Här kommer nästa:
Stackars Fozzie! Det enda han har bakom ryggen är ryggbiffen som ska lagas till middag. Ingen mugg alls.
Vilken katastrof! En o-komplett samling!
Vojne.
Ungefär så känner jag också nu. Något saknas mig!
Ta en ordentlig titt på den här bilden. Finns två fel!
- Jaha? Vad är det med den då?, kanske du tänker.
Vi tar en närmare titt:
Kolla! Animal-muggen har ingen gubbe! Kermit vinkar så glatt till Gonzo, men ingen verkar bry sig om att kompisen Animal saknas.
Två fel pratade vi om ja. Här kommer nästa:
Stackars Fozzie! Det enda han har bakom ryggen är ryggbiffen som ska lagas till middag. Ingen mugg alls.
Vilken katastrof! En o-komplett samling!
Vojne.
