Världens Bästa Kicki

När jag pluggade i Uppsala och var en glad student och delade lägenhet med Gudmodern, var vårt hem öppet för alla. Vänner, bekanta, kreti och pleti åt mat, sov och umgicks hemma hos oss. Veckans alla dagar, dygnets alla timmar, alltid fanns det utrymme för andra. Vi hade inneboende kortare och längre perioder, vi bodde mellan två och fem personer i denna fyra, beroende på årstid. Vår och höst var trängre beroende på roddsäsong och inneboende Barrolainen, som huserade fritt i klädkammaren.

Det här tyckte jag var mycket trevligt och tycker fortfarande att det är kul att ha folk hemma, oavsett om det är Lillebror en helg, Sjuttonåringen ett par veckor eller goda vänner på mat en kväll. Jag delar gärna med mig av det jag har och inget gör mig lyckligare än glada människor på besök i mitt hem.

Jag räknar inte med att alla jag värnar om, ger mig samma sak tillbaka. Jag räknar inte heller med att alla har möjlighet att bjuda till på samma sätt. När någon hjälper mig eller tar hand om mig eller de mina, blir jag salig av lycka.

Jag har haft inbrott i min bil. Natten till onsdag, sabbade nått pucko mina möjligheter att ta mig runt i livet, genom att knacka en ruta, sabba lås, tanklock och ratt. Bilen bor numera på verkstad och har för avsikt att stanna där minst 14 dagar. Jiho.

Att GÅ med sonen till skolan varje dag, är inget problem, eftersom skolan ligger 273 meter bort.

Att GÅ till jobbet, är ett problem, eftersom jobbet ligger 11 000 meter bort enkel väg. Drygt.

Att åka buss till jobbet, är ett problem, eftersom jag jobbat på landet och bussar kryllar det inte av.

Vad göra? Hyra bil är tokdyrt. Samåka är hopplöst. Cykla är halkigt. Låna bil är svårt eftersom alla som har bil, använder sin bil dagligen.

Utom Muskelkvinnan. Hon har två bilar och kör knappt en. De åker hellre buss och tåg. Jag har alltså fått låna Muskelkvinnans ena bil på obestämd framtid! En grymt snygglo Toyya som är helt underbar att köra.

Detta har hänt förr. När kamremmen slog sönder hela pianohuset på min kära Opel, fick jag låna en annan bil av Muskelkvinnan.

När min förra lägenhet stambyttes för fyra år sedan, så fick jag bo hos Muskelkvinnans gästrum i sex veckor.

Mängden värme och omtanke är sällan skådat i denna mängd. Lilla O tog med sig hela familjen och bodde hos Muskelkvinnan ett par månader när golvet bildas upp i hennes hus. Och antalet barn från grannskapet som titt som tätt äter frukost, lunch, middag och kvällsfika hos Muxkelkvinnan är oräkneligt.

Kan bara säga: WOW! Min hjälte!