Världens Bästa Kicki

Imorgon är sista dagen i norr för oss detta år. I och för sig är det bara ett par dagar kvar av året, men det är alltid med lite vemod jag lämnar min barndoms stad. Det är verkligen hemma. Fastän jag åker hem imorgon också, så är det det här som är det "riktiga" hem. Hoppas på en återresa under våren men troligen blir det inte förrän till sommaren, ett par veckor i juli i Petiknäs.

Veckan har uppe har varit toppen som vanligt, kan inte komma ihåg att jag inte njutit av mina semestrar här sedan jag flyttade härifrån 1998. Dock känner jag inte något som helst behov av att flytta upp hit igen, men att få tillbringa mer tid här med Femåringen, Pojkvännen, Tolvåringen och Sextonåringen, är något jag hoppas på i framtiden.

Morgondagens innehåll är troligen väldigt avancerat, sista dagen och allt. Har erbjudit mig att ta hand om det första syskonbarnet som vaknar, eftersom deras far, Svåger, har åkt fem timmar norrut, radioamatör som han är. Sedan ska jag laga ugnspannkaka, handla lite inför tågfärden, packa och tvätta sängkläder men framför allt njuta av sällskapet av min kära föräldrar, min syster och mina underbara syskonbarn.

Världsmetropolen here we come!