Lida eller njuta - det är frågan

Jag har svårt att avgöra om jag just avnjutit en middag eller genomlidit en. Sällskapet var familjen och vi åt älgstek. Så långt en njutning. Lägg därtill tre barn under sex år:

- Sexmånaderstjejen hade nyss ätit gröt blir då halvsur, det vill säga skriker ibland, skrattar ibland
- Tvååringen har lärt sig säga "amalyllis" och "lelexisk stöm", vilket hon också sa medelst skrek genom hela måltiden. Lät ungefär så här:

- AaaaaamalYYYYYLIS!! AmalyLIIIIISSSSS! LelEXISK STÖÖÖÖÖÖÖM!

Ta detta konstant i tio minuter minst. Och nej, hon åt inte mycket samtidigt som vi andra, mest när vi gått från bordet.

Femåringen hade svårt att inte hänga på sin tvååriga kusins spektakel, men försökte att inte skratta hela tiden. Gick med blandad resultat.

Morbrodern åt snabbt, sliten efter gårdagens galej, och gick sedan från bordet långt innan vi andra. Femåringen förstod inte varför hans morbror alltid får gå från bordet fast inte alla är färdiga. Denna gång skyllde vi på att hans öron höll på att ramla av.

Inte mycket saknas mig här uppe, endast Pojkvännen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0