Världens Bästa Kicki

Eftersom vi aldrig är hemma på julafton, har jag och sonen som tradition (i två år nu) att plocka fram julgranen till första advent. Sagt och gjort, med Elitidrottskvinnans hjälp, plockades både den strategiskt placerade julpyntslådan och plastgranen upp från källaren. Minns första gången jag monterade ihop denna gran, jag låg då dubbelvikt på golvet och vred mig av skratt: Vilken ful gran!


Men med lite pynt hyffsar den till sig. Alla julgransprydnader förvaras varsamt i en påse:


Påsen väcker otroliga minnen till liv från min ungdom som student i Uppsala. Detta för 7-8 år sedan.

Efter att sonen vid varje upphängt pynt, var tvungen att gå ut i hallen och komma in och spela tomte (med osynlig säck på ryggen) och säga "Finns det några snälla barn här?" för att sedan inspektera om pyntet satt på rätt plats, var det då dags för stjärnan. Pricken över i:et. Och eftersom det är karln i huset som ska sätta upp denna, lyfte jag snällt upp sonen så högt jag kunde och han började montera.


Allt klart som synes och Elitidrottskvinnan är pressfotograf och förevigar detta tillfälle. Men...



..den vissnade? Ropa inte hej förrän stjärnan inte är för tung och granen för vek. Toppen fick vikas tre gånger för att orka hålla upp en stjärna bestående av ståltråd och glitterband.



Tada! Urtjusigt värre! Till allt detta julpynt tas också en ljusstake, fem tomtar och tre små tavlor fram. Lite snö på det här så kan tomten dyka upp när som helst!