Lego - the world of possibilities
Jag har en av västvärldens största legodepåer. Så alldeles in i Norden med legobitar. Tänkte på Lotten och hennes vandring på legobitar. Jag behåller dem för att barnen kan få barn (om 15 år - när ingen längre vill ha lego). Och så tänkte jag på dig som tydligen själv bygger. Mitt enda bygge var när jag efter en lång resa kom hem till en av sönerna med ett kryssningsfartyg i lego. Tänkte att det ska väl skapa glädje. Det var bara det att sonen var lite i yngsta laget för det bygget och dessutom ville att båten skulle bli lekklar.
Så när jag sparkat av mig skorna och bytt till software och tänker använda mina återstående fyra hjärnceller till att dricka en öl efter alla vedermödor kommer sonen till mig. "Pappa.....du bygger den...så är jag med....det blir jättekul"
Då fick jag respekt för lego. en miljon bitar ska bli fartyg. Läsa ritning. Efter en klunk öl...tre hjärnceller. Men nu ligger fartygsvraket med cirkusar, järnvägslinjer mm i ett stort antal lådor. En kubikmeter lego. Jag hoppas på barnbarn (fast ungarna kanske ska gå färdigt plugget först)
Lego är en av mina passioner. Kan sitta med sonen i timmar och bygga hus och leka. Letar begagnat hos vänner och bekanta och på nätet just nu för att utöka samlingen så vi kan bygga ännu mer. Det är ett så fascinerade koncept, så utvecklande och ger utrymme för fantasin. Helt underbart.
