Världens Bästa Kicki

Igår hamnade jag på studiebesök i Kollektivet (går att läsa om detta kollektiv här och här). Inledningen på det hela var en rask prommenad i skogen tillsammans med Lilla O och Muskelkvinnan. Blev sedan inbjuden på köttbullar. När vi kliver över tröskeln i Kollektivet sitter sju barn vid bordet och håller på att ta mat. Salladen är skuren av Skotten och står i kylen (salladen, inte Skotten). Muskelkvinnans man kommer in och berättar om hur han och Skotten övat på hur man tar sig ut strypgrepp. Barnen pratar om dagens orientering. Treåringen sitter och pratar högt och säger:

- Ida! Jag  har mlönk! IDA! JAG har mlönk!

Den äldste sonen (har säkert blitt fjorton eller så) utbrister till sin mor Muskelkvinnan:

-Men mamma. Vad du är KLOK!

Lilla O börjar steka köttbullar i olja, soja, basilika och pressad vitlök. O'Gormetbullar blir arbetsnamnet.

När jag väl fått mig mat på min tallrik, försvinner alla barn. Utom den nyblivna tolvåringen som snabbt springer till salladsskålen och försöker få tag på så mycket avocado som möjligt. Alla barnen skrapar av eventuella matrester i soporna och ställer alla tallrikar så här:


Skotten kommer in och erbjuder sig att diska efter fotbollen samtidigt som Muskelkvinnans man vill dansa med sin fru.

Plötsligt kommer Lilla O:s sjuårige son inspringande och skriker:

- Mamma! Mamma! HJÄLP! Moa sitter fast!


Häpp. Vi reser oss alltihopa och springer ut i trädgården. Där hittar vi:


Två rättrådiga mammor hastar fram för att få loss sexåringen. Jag tar fram kameran.


Efter en liten stund kommer hon loss.

Och berättar följande:

- Jag skulle bara klättra upp i trädet och sedan ner och då klättrade jag innanför snörena på hängmattan och då vände de andra barnen på den och då satt jag fast och det gjorde ont.

Dags för hemfärd. I hallen säger treåringen till mig:

- Kicki kommer BARA hit för att äta!

Så sant. Denna gång. Återkommer och lagar mat och leker och städar och socialiserar. Och dricker vin.