Festen i fredags eller Konsten att ta bloggfoton
I fredags träffades vi, sex kollegor, hemma hos Anännänäs för lite samkväm. Som den tacksamma gäst jag är, hade jag med mig presenter till värdinnan, som självklart blev överlycklig över en sån här bok:
Snart därpå deklarerade Asgarvet att hon gjort slut med min blogg och att jag skulle akta mig för att skriva nått som hon sagt. Nu behöver jag ju inte säga att det är just hon, Asgarvet, som pratade länge och väl om Kurdiska Stan. Ligger i närheten av Gamla Stan tror jag.
Knyppelfröken berättade sin livs historia i samma veva som jag sprang på Anännänäs man, Walesaren, i hallen. Träffade honom för första gången och det enda jag kunde komma på att säga när jag räckte fram handen var:
- Förlåt, det var inte meningen.
Jag hade just skrattat mig fördärvad åt hans fru som pratade om att vi var tvugna att gå om en "kvArt". Innan dess berättade hon att hon varit och ätit på Viking Line med sina föräldrar....
På väg till krogen upptäcker vi att Knyppelfröken har svans!
Måtte hon ändå komma sig in på puben!
Kameran gick glatt runt bland sällskapet, alla knäppte utom Asgarvet som ju gjort slut med bloggen. För bloggfoton var det enda som togs så när som på två kort! 27 olika huvudlösa bilder hittade jag i min kamera.
Idrottsläraren läser menyn.
Spikskon drack och drack och drack. Fast inte den sista ölen. Den smakade ogott.
En av elva huvudlösa bilder på mig själv. Två fanns med huvudet kvar.
Asgarvet sitter och njuter av sällskapet.
Anännänäs blir rädd att hennes glansiga ögon ska synas, så för säkerhets skull gömmer hon sig.
INGEN av dessa bilder är klippta på något sätt. Fascinerade att det går lära gamla hundar att sitta och kollegor att ta bloggfoton utan direktiv.
En sista fin bild. Detta är salladsklumpen som Knyppelfröken fanns i sin mat. Alla andra var nöjda och rensade sina tallrikar.
Trevlig kväll i goda vänners sällskap. Hoppas på snart återseende!
Snart därpå deklarerade Asgarvet att hon gjort slut med min blogg och att jag skulle akta mig för att skriva nått som hon sagt. Nu behöver jag ju inte säga att det är just hon, Asgarvet, som pratade länge och väl om Kurdiska Stan. Ligger i närheten av Gamla Stan tror jag.
Knyppelfröken berättade sin livs historia i samma veva som jag sprang på Anännänäs man, Walesaren, i hallen. Träffade honom för första gången och det enda jag kunde komma på att säga när jag räckte fram handen var:
- Förlåt, det var inte meningen.
Jag hade just skrattat mig fördärvad åt hans fru som pratade om att vi var tvugna att gå om en "kvArt". Innan dess berättade hon att hon varit och ätit på Viking Line med sina föräldrar....
På väg till krogen upptäcker vi att Knyppelfröken har svans!
Måtte hon ändå komma sig in på puben!
Kameran gick glatt runt bland sällskapet, alla knäppte utom Asgarvet som ju gjort slut med bloggen. För bloggfoton var det enda som togs så när som på två kort! 27 olika huvudlösa bilder hittade jag i min kamera.
Idrottsläraren läser menyn.
Spikskon drack och drack och drack. Fast inte den sista ölen. Den smakade ogott.
En av elva huvudlösa bilder på mig själv. Två fanns med huvudet kvar.
Asgarvet sitter och njuter av sällskapet.
Anännänäs blir rädd att hennes glansiga ögon ska synas, så för säkerhets skull gömmer hon sig.
INGEN av dessa bilder är klippta på något sätt. Fascinerade att det går lära gamla hundar att sitta och kollegor att ta bloggfoton utan direktiv.
En sista fin bild. Detta är salladsklumpen som Knyppelfröken fanns i sin mat. Alla andra var nöjda och rensade sina tallrikar.
Trevlig kväll i goda vänners sällskap. Hoppas på snart återseende!
Båtfix och trix
Jag har numera med mig digitalkameran till jobbet iallafall. Och lämnar den där också tydligen. Därför bloggas det idag om lördagen och förhoppningsvis imorgon om fredagen.
Lördagen innebar båtmek i 6 timmar. Tre mitt på dagen, en sväng på stan, kinamat, sova en timme och sedan tre timmar på kvällen. Hemma efter 21.30.
Denna båt, känns som en Rolls Royce, är en Crecent 426 (kanske). Stor, fin och rymlig. I två månader har denna skönhet fått bo inomhus i en lagerlokal. Detta för att vi ska kunna fixa till den lite. Pojkvännen har lagt en miljon timmar där, jag kanske 20 timmar eller så. Men OJ! OJ! vad jag lär mig! Jag har:
- Lärt mig skilja på pozydrive, kryss- och spårmejsel
- Skiljer på vanliga muttrar och låsmuttrar
- Har inte problem att se om skruven är M4, M5 eller M6
- Blandat både grönt och brunt spackel
- Använt båtplyfa
- Zinkgalvaniserat
- Sticksågat
- Målat
- Rivit
- Lappat
- Lagat
- Monterat låsbyglar
- Köpt mig en EGEN handslipmaskin
- Köpt mig en länspump (som jag i och för sig får dela med mig halv av i sommar, men jag vinner en halv båt)
- Hjälpt till att montera ovanstående länspump
- Förstått hur man kopplar ihop länspump med lanterna och båtbatteri och allt fungerar
- Reparerat en båtmotor (eller iallafall betalat en del av reparationen som utfördes av ett proffs)
- Monterat spöhållare
- Sealat
Ungefär. Pojkvännen kan säker komma på saker av ovanstående som är felstavat eller jag inte riktigt gjort som jag tror jag gjort. Säkert har jag missat massa också. Längtar redan nu till nästa vinters byte av relingslisten.
Så här ser jag ut när jag sealar de nyborrade hålen för låsbygeln som motorn ska låsas fast vid:
Så här ser jag ut från andra hållet när jag sealar samma hål:
Benen har jag strategiskt lagt över de nymålade, igenspacklade gamla årtullshålen. Jag har själv målat och påpekat för Pojkvännen att han ska akta där jag målat.
Till vänster syns länspumpen i det nyrenoverade förvaringsutrymmet. Pumpen monterades sedan in i samma förvaringsutrymme på andra sidan där jag håller på att seala.
Å till råga på allt har isen försvunnit på vår båtplats! Båten kan i teorin ligga i om några veckor. En hel fiskesäsong står för dörren!
Lördagen innebar båtmek i 6 timmar. Tre mitt på dagen, en sväng på stan, kinamat, sova en timme och sedan tre timmar på kvällen. Hemma efter 21.30.
Denna båt, känns som en Rolls Royce, är en Crecent 426 (kanske). Stor, fin och rymlig. I två månader har denna skönhet fått bo inomhus i en lagerlokal. Detta för att vi ska kunna fixa till den lite. Pojkvännen har lagt en miljon timmar där, jag kanske 20 timmar eller så. Men OJ! OJ! vad jag lär mig! Jag har:
- Lärt mig skilja på pozydrive, kryss- och spårmejsel
- Skiljer på vanliga muttrar och låsmuttrar
- Har inte problem att se om skruven är M4, M5 eller M6
- Blandat både grönt och brunt spackel
- Använt båtplyfa
- Zinkgalvaniserat
- Sticksågat
- Målat
- Rivit
- Lappat
- Lagat
- Monterat låsbyglar
- Köpt mig en EGEN handslipmaskin
- Köpt mig en länspump (som jag i och för sig får dela med mig halv av i sommar, men jag vinner en halv båt)
- Hjälpt till att montera ovanstående länspump
- Förstått hur man kopplar ihop länspump med lanterna och båtbatteri och allt fungerar
- Reparerat en båtmotor (eller iallafall betalat en del av reparationen som utfördes av ett proffs)
- Monterat spöhållare
- Sealat
Ungefär. Pojkvännen kan säker komma på saker av ovanstående som är felstavat eller jag inte riktigt gjort som jag tror jag gjort. Säkert har jag missat massa också. Längtar redan nu till nästa vinters byte av relingslisten.
Så här ser jag ut när jag sealar de nyborrade hålen för låsbygeln som motorn ska låsas fast vid:
Så här ser jag ut från andra hållet när jag sealar samma hål:
Benen har jag strategiskt lagt över de nymålade, igenspacklade gamla årtullshålen. Jag har själv målat och påpekat för Pojkvännen att han ska akta där jag målat.
Till vänster syns länspumpen i det nyrenoverade förvaringsutrymmet. Pumpen monterades sedan in i samma förvaringsutrymme på andra sidan där jag håller på att seala.
Å till råga på allt har isen försvunnit på vår båtplats! Båten kan i teorin ligga i om några veckor. En hel fiskesäsong står för dörren!
Fredag
Idag är det en fredag, precis som alla andra fredagar, har jag hunnit med att jobba och komma mig hem innan halv 18.
Dagen på jobbet har varit lugn och hektisk. Fått mycket gjort, men samtidigt haft tid med djupa diskussioner med Asgarvet om till exempel hur man får in en Dumle-kola i en muffins.
Kvällen bjuder på god mat och gott sällskap. Med tanke på tidigare meriter är risken stor att sällskapet hamnar här på bloggen imorgon. Blir om 30 minuter upphämtad av Knyppelfrökens man för vidare transport hem till Anännänäs. Sedan dyker också Spikskon upp i en ny utstyrsel och Asgarvet i några gamla paltor. Kvällens joker är Idrottsläraren.
Vinet är packat, digitalkameran likaså, samt en liten present till värdinnan Anänännäs. Kvarstår nu bara att jag ska hitta något att ta på mig. Undrar om man ska ha slips eller lakan?
Dagen på jobbet har varit lugn och hektisk. Fått mycket gjort, men samtidigt haft tid med djupa diskussioner med Asgarvet om till exempel hur man får in en Dumle-kola i en muffins.
Kvällen bjuder på god mat och gott sällskap. Med tanke på tidigare meriter är risken stor att sällskapet hamnar här på bloggen imorgon. Blir om 30 minuter upphämtad av Knyppelfrökens man för vidare transport hem till Anännänäs. Sedan dyker också Spikskon upp i en ny utstyrsel och Asgarvet i några gamla paltor. Kvällens joker är Idrottsläraren.
Vinet är packat, digitalkameran likaså, samt en liten present till värdinnan Anänännäs. Kvarstår nu bara att jag ska hitta något att ta på mig. Undrar om man ska ha slips eller lakan?
Inbyggd digitalkamera önskas!
Jag blir så trött på mig själv. Jag har en fin digitalkamera hemma. HEMMA. Vad gör den för nytta där? Samlar damm? Den borde sitta innanför pannbenet på mig så jag kan föreviga alla tokroliga saker jag är med om.
Hade inte varit så dumt att ha en bild på mig själv på gårdagens träning, då jag påstods spela för Kamerun/Kenya/hela Afrika. Jag hade knallgröna WCT-byxor med vita ränder och knappar i sidorna och min Malaco Queen-tröja på mig.
Muskelkvinnan gjorde något påhopp om att det såg ut som en gammal Alvik-tröja, men Nenetten hade stenkoll, påstod sig även själv äga en. Räknar med att den snart är avdammad och med till träningen!
(För er som inte var med när det begavs sig, så kallades ungdoms-SM och junior-SM för Malaco Cup i min ungdom och som omgångens bästa spelare fick man antingen en Malaco Queen eller en Malaco King-tröja.)
Hade inte heller varit dumt att kunna ta en bild när Ringklockan försökte passa bollen stenhårt rakt genom Köksans mage. Eller när Muskelkvinnan satte en screen på Köksan som tokskrämd och flög upp i luften, hoppandes fram och tillbaka.
Eller när jag spinner in i 3-sekundersområdet, får bollen men kan inte skjuta som vanligt eftersom det är en försvarares hand på min vänstra sida. Vad gör jag? Jo, skjuter med HÖGER hand istället. Sånt sysslade bara P. Ahlström med på 80-talet, eller hur Beckis?
Hade också varit underbart att ha en bild på den vettskrämda 60+ tant som kom runt hörnet vid omklädningsskåpet på badhuset i morse, just som jag låg på rygg och stretchade baksidan lår/rygg. Kunde ju tänkt efter INNAN jag la mig på golvet i en knut på mig själv i bara bh och trosor.
För övrigt en trevlig träning igår, mer strukturerat spel och vi gjorde inte fel flera gånger i rad utan bara en gång varannan gång knappt. Ser fram emot onsdag!
-2,5 kilo.
Hade inte varit så dumt att ha en bild på mig själv på gårdagens träning, då jag påstods spela för Kamerun/Kenya/hela Afrika. Jag hade knallgröna WCT-byxor med vita ränder och knappar i sidorna och min Malaco Queen-tröja på mig.
Muskelkvinnan gjorde något påhopp om att det såg ut som en gammal Alvik-tröja, men Nenetten hade stenkoll, påstod sig även själv äga en. Räknar med att den snart är avdammad och med till träningen!
(För er som inte var med när det begavs sig, så kallades ungdoms-SM och junior-SM för Malaco Cup i min ungdom och som omgångens bästa spelare fick man antingen en Malaco Queen eller en Malaco King-tröja.)
Hade inte heller varit dumt att kunna ta en bild när Ringklockan försökte passa bollen stenhårt rakt genom Köksans mage. Eller när Muskelkvinnan satte en screen på Köksan som tokskrämd och flög upp i luften, hoppandes fram och tillbaka.
Eller när jag spinner in i 3-sekundersområdet, får bollen men kan inte skjuta som vanligt eftersom det är en försvarares hand på min vänstra sida. Vad gör jag? Jo, skjuter med HÖGER hand istället. Sånt sysslade bara P. Ahlström med på 80-talet, eller hur Beckis?
Hade också varit underbart att ha en bild på den vettskrämda 60+ tant som kom runt hörnet vid omklädningsskåpet på badhuset i morse, just som jag låg på rygg och stretchade baksidan lår/rygg. Kunde ju tänkt efter INNAN jag la mig på golvet i en knut på mig själv i bara bh och trosor.
För övrigt en trevlig träning igår, mer strukturerat spel och vi gjorde inte fel flera gånger i rad utan bara en gång varannan gång knappt. Ser fram emot onsdag!
-2,5 kilo.
En resa till Jönköping
I fredags hämtade Lilla O upp mig utanför mitt hus för vidare transport till Pojkvännen. En liten "sleep-over" innan vi skulle åka söderut, till Sportfiskemässan i Jönköping.
Lilla O fanns sig snabbt tillrätta i Pojkvännens soffa.
Här kan du läsa om förra årets resa till mässan.
Tre timmar i bil kan lätt bli tråkiga i fel sällskap, detta var inte en sådan resa. Efter mindre än en timme rattade jag in radiokanalen "Svenska Favoriter". Tillbaka i 80-talet dör Carola upp med "Främling". Allsång med radion på högsta volym.
Lilla O levde sig in i musiken som värsta popstjärnan.
Även Pojkvännen hade svårt att hålla sig.
Jönköping närmar sig med fiskemässa i högsta hugg. Dags att finna parkering. Sagt och gjort. När Pojkvännen sedan gick för att köpa parkeringsbiljett, var jag nära att få utslag över hela kroppen och andnöd.
Usch! (Jag har redan nu förträngt gårdagens SSK-vinst mot Skellefteå AIK i kvalserien med 3-2).
Mässdags!
Dessa inträdesbiljetter fick vi ha i ungefär 27 sekunder, den tid det tog att fota dem. Sedan togs de ifrån oss vid inträdet, konstigt system.
Det myllrade av människor inne på mässan.
95% av mässbesökarna var män i åldrarna 15-71. 2% var barn i barnvagnar och 3% var fiskeointresserade flickvänner som följde med sina fiskeintresserade pojkvänner. Å så jag och Lilla O förstås.
Överlyckliga vid varje monter där man kunde få gratis kataloger att stoppa i den snygga påsen vi fick vid entrén. Ett antal inköp, bland annat tre små jigg-spinnare som ska bli intressant att testa på Mälar-aborre.
Precis som förra året, kunde man köpa Robinson-Björns tokfina läderhattar. I år visste jag dock att jag inte kände honom redan innan jag kom till hans monter, något som var svårare förra året.
Här mannekängar Lilla O i en av hattarna. Robinson-Björn var själv inte på plats när vi passerade, han sjöng på scenen.
2,5 timmar senare var vi nöjda. Toknöjda. Mot Mantorp! Lunchen skulle intas på Frasses, där de sververar världens godaste hamburgare.
Mitt superskrov i förgrunden och mittemot hugger Pojkvännen in på sina pommes frittes.
Lilla O njuter kungligt, trots att de inte severade smältost.
Här, på Frasses i Mantorp, hände något märkligt. Före oss i kön stod ett antal ungdomar i övre tonåren. De såg ut som ungdomar gör nuförtiden: lite slitna, rufsiga moderna frisyrer, en hade långt pipskägg, dreadlocks, tatueringar, ja, vi har alla beklagat oss över "dagens ungdom".
Det märkliga inträffade när de ätit färdigt: de plockade bort sina brickor, ställde in stolarna och tackade för sig och gick. Liksom väluppfostrat hela baletten! Alla tre tittade vi med förundran på deras tomma platser och insåg att "det var bättre förr" iallafall inte innefattar ungdomarna på Frasses i Mantorp.
Tre timmar i bil, 2,5 timmar på mässan och tre timmar i bil hem. Vilken underbar lördag!
Lilla O fanns sig snabbt tillrätta i Pojkvännens soffa.
Här kan du läsa om förra årets resa till mässan.
Tre timmar i bil kan lätt bli tråkiga i fel sällskap, detta var inte en sådan resa. Efter mindre än en timme rattade jag in radiokanalen "Svenska Favoriter". Tillbaka i 80-talet dör Carola upp med "Främling". Allsång med radion på högsta volym.
Lilla O levde sig in i musiken som värsta popstjärnan.
Även Pojkvännen hade svårt att hålla sig.
Jönköping närmar sig med fiskemässa i högsta hugg. Dags att finna parkering. Sagt och gjort. När Pojkvännen sedan gick för att köpa parkeringsbiljett, var jag nära att få utslag över hela kroppen och andnöd.
Usch! (Jag har redan nu förträngt gårdagens SSK-vinst mot Skellefteå AIK i kvalserien med 3-2).
Mässdags!
Dessa inträdesbiljetter fick vi ha i ungefär 27 sekunder, den tid det tog att fota dem. Sedan togs de ifrån oss vid inträdet, konstigt system.
Det myllrade av människor inne på mässan.
95% av mässbesökarna var män i åldrarna 15-71. 2% var barn i barnvagnar och 3% var fiskeointresserade flickvänner som följde med sina fiskeintresserade pojkvänner. Å så jag och Lilla O förstås.
Överlyckliga vid varje monter där man kunde få gratis kataloger att stoppa i den snygga påsen vi fick vid entrén. Ett antal inköp, bland annat tre små jigg-spinnare som ska bli intressant att testa på Mälar-aborre.
Precis som förra året, kunde man köpa Robinson-Björns tokfina läderhattar. I år visste jag dock att jag inte kände honom redan innan jag kom till hans monter, något som var svårare förra året.
Här mannekängar Lilla O i en av hattarna. Robinson-Björn var själv inte på plats när vi passerade, han sjöng på scenen.
2,5 timmar senare var vi nöjda. Toknöjda. Mot Mantorp! Lunchen skulle intas på Frasses, där de sververar världens godaste hamburgare.
Mitt superskrov i förgrunden och mittemot hugger Pojkvännen in på sina pommes frittes.
Lilla O njuter kungligt, trots att de inte severade smältost.
Här, på Frasses i Mantorp, hände något märkligt. Före oss i kön stod ett antal ungdomar i övre tonåren. De såg ut som ungdomar gör nuförtiden: lite slitna, rufsiga moderna frisyrer, en hade långt pipskägg, dreadlocks, tatueringar, ja, vi har alla beklagat oss över "dagens ungdom".
Det märkliga inträffade när de ätit färdigt: de plockade bort sina brickor, ställde in stolarna och tackade för sig och gick. Liksom väluppfostrat hela baletten! Alla tre tittade vi med förundran på deras tomma platser och insåg att "det var bättre förr" iallafall inte innefattar ungdomarna på Frasses i Mantorp.
Tre timmar i bil, 2,5 timmar på mässan och tre timmar i bil hem. Vilken underbar lördag!
Jag har blivit utmanad
Häromdagen kastade Sport-Mirre en utmaning på mig. Detta utan att jag var det minsta beredd, vilket innebar att jag tvingades fundera i flera dagar innan jag kunde anta utmaningen.
Utmaningen löd som följer:
"Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir utmanade ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Bloggaren väljer sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter att det är gjort skriver bloggaren en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit utmanade och att de ska läsa ens egen blogg för mer information."
Jag ska alltså skriva sex konstiga saker jag har för mig eller har och sedan utmana sex andra bloggare. Jag vill göra om: jag vill utmana några bloggare och några o-bloggare: Muskelkvinnan, Lilla O och Louise är de utmanade bloggarna (kanske kan det här får de två sistnämnda att damma av sina bloggar lite =)).
Sen vill jag utmana: Anännänäs, Knyppelfröken, Spikskon, Asgarvet, Essesskåaren, Lohmanders-Kajsa, Ringklockan, Shortsie, Kapten och Beckis, fast ingen av dessa har bloggar. Vill man nu inte skapa sig en blogg bara för att man blitt utmanad, får man sonika skriva sina sex egenheter som kommentar till detta inlägg.
Mina egenheter/underligheter:
1. Jag är en näsgnuggare. Så fort jag blir trött eller sitter och funderar, gnuggar jag min väldigt mjuka näsa.
2. Jag älskar bulldeg, det vill säga att när jag väl bakat och lagt bullarna i bullformarna för att de ska jäsa, kan jag äta tre-fem stycken. Detta leder till att när bullarna väl är nygräddade, har jag ont i magen. Så här har jag hållit på i femton år.
3. Jag samlar på nostalgi. Fablernas Värld, Drutten och Jena och Mupparna är de senaste nostalgi-sakerna som tar mig tillbaka till min barndom.
4. När jag växte upp var jag lärar-allegiker, troligen för att min mor innehar yrket. Alla tyckte jag skulle bli lärare och jag vägrade. Nu ångrar jag att jag inte för tio år sedan utbildade mig. Stormtrivs längst fram i klassrummet!
5. Jag har inget smink. Eller jag har en mascara som är troligen för gammal. Som tonåring var jag överkänslig och detta ledde till att jag varken hade intresset eller lärde mig hur man målar sig snygg. Senast jag sminkade mig (förrutom med min lastgamla mascara) var förra sommaren. Då hade jag anställt en sminkös vid namn Idrottskvinnan.
6. När jag spelar basket, måste jag ta på mig vänster strumpa först, den med Wigwam-märket på (strumporna köps i par och den ena har märke). Börjar få lite ångest nu när strumporna helt tappat styrsel och har säkert tio år på nacken och inte går få tag på i Sverige. Har två par att rotera mellan och båda parens vänsterstrumpa, den med märke, har snart inget märke kvar.
Häpp!
Utmaningen löd som följer:
"Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir utmanade ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Bloggaren väljer sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter att det är gjort skriver bloggaren en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit utmanade och att de ska läsa ens egen blogg för mer information."
Jag ska alltså skriva sex konstiga saker jag har för mig eller har och sedan utmana sex andra bloggare. Jag vill göra om: jag vill utmana några bloggare och några o-bloggare: Muskelkvinnan, Lilla O och Louise är de utmanade bloggarna (kanske kan det här får de två sistnämnda att damma av sina bloggar lite =)).
Sen vill jag utmana: Anännänäs, Knyppelfröken, Spikskon, Asgarvet, Essesskåaren, Lohmanders-Kajsa, Ringklockan, Shortsie, Kapten och Beckis, fast ingen av dessa har bloggar. Vill man nu inte skapa sig en blogg bara för att man blitt utmanad, får man sonika skriva sina sex egenheter som kommentar till detta inlägg.
Mina egenheter/underligheter:
1. Jag är en näsgnuggare. Så fort jag blir trött eller sitter och funderar, gnuggar jag min väldigt mjuka näsa.
2. Jag älskar bulldeg, det vill säga att när jag väl bakat och lagt bullarna i bullformarna för att de ska jäsa, kan jag äta tre-fem stycken. Detta leder till att när bullarna väl är nygräddade, har jag ont i magen. Så här har jag hållit på i femton år.
3. Jag samlar på nostalgi. Fablernas Värld, Drutten och Jena och Mupparna är de senaste nostalgi-sakerna som tar mig tillbaka till min barndom.
4. När jag växte upp var jag lärar-allegiker, troligen för att min mor innehar yrket. Alla tyckte jag skulle bli lärare och jag vägrade. Nu ångrar jag att jag inte för tio år sedan utbildade mig. Stormtrivs längst fram i klassrummet!
5. Jag har inget smink. Eller jag har en mascara som är troligen för gammal. Som tonåring var jag överkänslig och detta ledde till att jag varken hade intresset eller lärde mig hur man målar sig snygg. Senast jag sminkade mig (förrutom med min lastgamla mascara) var förra sommaren. Då hade jag anställt en sminkös vid namn Idrottskvinnan.
6. När jag spelar basket, måste jag ta på mig vänster strumpa först, den med Wigwam-märket på (strumporna köps i par och den ena har märke). Börjar få lite ångest nu när strumporna helt tappat styrsel och har säkert tio år på nacken och inte går få tag på i Sverige. Har två par att rotera mellan och båda parens vänsterstrumpa, den med märke, har snart inget märke kvar.
Häpp!
VAB - Vård Av Barn
Nu har jag vabbat i nio minuter. Femåringen har hög feber och har knappt sovit i natt. Vårda sjukt barn är ungefär det tråkigaste som finns. Vårda friskt barn är helt underbart. Inte för att jag inte tycker om att ta hand om min son när han är sjuk utan för att han är just det, sjuk. Orkeslös. Trött. Oaktiv. Jag blir rastlös. Fruktansvärt rastlös.
Så idag har jag skrämt liv i Gudmodern. Ringde och väckte henne 07.35 och efter bara fem minuter hade hon gått med på att komma över ett par timmar och VAG:a, det vill säga "Vård av Gudson". Strålande.
Har en kollega som har VAH:at en gång, Vård av Hund.
Själv skulle jag vilja VAM:a, Vård av Mig. Bara vara hemma, dricka paraplydrinkar, titta på tv, lapa sol, äta gott och så vidare.
Finns ett annat VAB jag skulle behöva göra också, Vård av Bil. Den behöver tvättas, både utvändigt och invändigt. Till och med innanför tanklocksluckan behöver det göras rent.
För att inte tala om ett annat VAH, Vård av Hemmet. Förstår inte att någon eländig rackare så fort det blir sol, kastar in en sopsäck med finkornigt damm över alla mina saker! Så fort solen tittar fram bakom horisonten, dyker dammkastaren upp. Fy bubblan. Jag måste nog byta lås.
Så idag har jag skrämt liv i Gudmodern. Ringde och väckte henne 07.35 och efter bara fem minuter hade hon gått med på att komma över ett par timmar och VAG:a, det vill säga "Vård av Gudson". Strålande.
Har en kollega som har VAH:at en gång, Vård av Hund.
Själv skulle jag vilja VAM:a, Vård av Mig. Bara vara hemma, dricka paraplydrinkar, titta på tv, lapa sol, äta gott och så vidare.
Finns ett annat VAB jag skulle behöva göra också, Vård av Bil. Den behöver tvättas, både utvändigt och invändigt. Till och med innanför tanklocksluckan behöver det göras rent.
För att inte tala om ett annat VAH, Vård av Hemmet. Förstår inte att någon eländig rackare så fort det blir sol, kastar in en sopsäck med finkornigt damm över alla mina saker! Så fort solen tittar fram bakom horisonten, dyker dammkastaren upp. Fy bubblan. Jag måste nog byta lås.
Minus 2 och plus (25?) 23
Igår spelades det basketmatch med mitt lag. Motståndet var ett lag vi mött minst en gång tidigare denna säsong och de väldigt trevliga tjejer. Sist var de bara sex stycken, men igår hade de åtta spelare till sitt förfogande. Vi var elva.
I första perioden spelade vi som ett gäng förvirrade hönor i en hönsgård där räven smugit sig in men sedan i andra skärpte vi till oss och spelade ett riktigt aggressivt man-man försvar och fick swing på bollen i anfall. Riktigt roligt. Matchen bästa var när coach Muskelkvinnan när det är två minuter kvar, skriker:
- Spela klokt och smart!
Varpå Lilla O, som höll på att dribbla upp bollen mot en tokaggressiv motståndare, tappar humöret lite och efter att ha tappat bollen lite, knuffar omkull den tokaggressiva motståndaren med båda händerna så hon drattar i backen. Lilla O får foul och Muskelkvinnan kastar sig på backen. Detta finns det bildbevis på tror jag, Muskelkvinnan på golvet alltså.
Hur som helst så vinner vi medcirka 25 23 poäng. Själv hade jag sex poäng, fyra blockar, åtta returer och en herrans massa avvaktande anfallspel på weakside....
Läs mer om matchen här och här.
Det var plus25 23. Minus 2 handlar om min vikt. Här kan man bland annat läsa om att jag ska tappa 5 kilo. 2 av dem är alltså numera puts väck! Detta under den första veckan. Innebär att de snabba kilona man kan tappa i början av en viktnedgång, redan saknas, nu blir det tuffare. Fortsättning följer.
I första perioden spelade vi som ett gäng förvirrade hönor i en hönsgård där räven smugit sig in men sedan i andra skärpte vi till oss och spelade ett riktigt aggressivt man-man försvar och fick swing på bollen i anfall. Riktigt roligt. Matchen bästa var när coach Muskelkvinnan när det är två minuter kvar, skriker:
- Spela klokt och smart!
Varpå Lilla O, som höll på att dribbla upp bollen mot en tokaggressiv motståndare, tappar humöret lite och efter att ha tappat bollen lite, knuffar omkull den tokaggressiva motståndaren med båda händerna så hon drattar i backen. Lilla O får foul och Muskelkvinnan kastar sig på backen. Detta finns det bildbevis på tror jag, Muskelkvinnan på golvet alltså.
Hur som helst så vinner vi med
Läs mer om matchen här och här.
Det var plus
Att bli omskriven i en blogg
Att bli omskriven i någon annans blogg kan väcka en massa olika känslor. När Muskelkvinnan skriver om mig jublar jag alltid. Att bli omskriven där leder oftast till iallafall en fördubbling av mina egna bloggläsare.
När jag skriver om andra i min blogg är känslorna tudelade. I mina träningsrapporter dyker diverse basketspelare upp, alla får komplimanger och blir glada. Pojkvännen är nog rätt neutral, men kollegorna på jobbet blir nervösa i min närhet. Tänk om det som de säger hamnar i bloggen? Läskigt!
Fel! Fel! Fel! som Brasse sa. Att bli omskriven i en blogg är ju en ära! Det innebär att det finns någon som lyssnar på vad man säger (även om man nu sagt tokigheter och därför blir ombloggad), det finns nån som ger sig tid att knattra ner och beskriva vad som hänt för att det är just NÅTT SOM HÄNT. Ingen vanlig tristess-dag som lunkar på som alla andra.
Anänännäs till exempel. Hon glömde häromdagen sin mobiltelefon på jobbet och bad mig leta efter den. Hon gav mig sitt mobilnummer så jag skulle kunna ringa till den borttappade mobilen och kunna hitta den snabbare. Problemet var bara att när jag slår numret så svarar någon:
- Ja hej det är Lena!
Jiho. Anännänäs har gett mig någon annans mobilnummer, istället för sitt eget.
Hennes första tanke i detta läge var: "Åhhh nej! Nu kommer det här säääkert att hamna i den där förbaskade bloggen!". Helt rätt. Men inte för att jag tycker om att göra narr av varken Anännänäsar elller Asgarv eller Knyppelfrökar, utan för att det som de gör eller säger, förgyller mina dagar på jobbet och ger mig minst ett gott skratt per dag. Ett gott skratt förlänger livet och fortsätter jag jobba med dessa arbetskamrater kommer jag leva hur länge som helst!
Toss-test
I inlägget "Jag har köpt ett hus" skrev jag om de tokfina tossor som mäklaren hade med sig på husvisningen, varpå Muskelkvinnan ville se dessa förevisas.
Tossor är alltså de (oftast) blå skoskydd i plast som finns på allmänna inrättningar där man inte vill att besökare ska dra in smuts utan istället stänga in smutsen i plastpåsar kring skorna.
På Sonens dagis kallas skoskydden/tossorna för "Smurfskor". Bra namn med tanke på att smurfarnas fötter är.... vita. Minst två gånger per vecka har jag dessa smurfskor på mig när jag lämnat dagiset.
Hur som helst. Här ska nu testas tossor. Jämförde de blå, traditionella tossorna vi har på jobbet, med mäklarnas gula.
Här är de blå som ni nog alla någon gång haft kring skorna. Lite halvdålig kvalitet och fungerar oftast bara en gång innan de har minst tre små hål där smutsen kan trilla ut.
De gula så.
Solgula, glada i minst fjorton gånger så bra kvalitet.
Blå mot gul.
Oj.
Gulas bonus:
Texten! Vilken intressant reklamplats.
Tveklös vinnare: Gula mäklartossorna! Bättre kvalitet, gladare färg och extra plus till reklamen.
Nu ska ska jag laga grötfrukost och varm choklad till 20 glada men tossiga barn utan tossor.
Up, close and personal - at the Dentist
Häromdagen åkte jag till tandläkaren. Lika motvilligt som vanligt, jag gillar inte tandläkaren. Har inga problem med personen Min Tandläkaren, men hela konceptet köper jag inte. Får rysningar i ryggen bara vid blotta tanken.
Första problemet dyker upp så fort jag kommer in i byggnaden. Jag känner lukten. Fast jag måste åka hiss två våningar upp och gå genom en lång korridor för att komma till tandläkarens mottagning, känner jag ändå lukten redan innanför dörren till trapphuset.
Väl inne i väntrummet blir jag alltid kissnödig. På toaletten möts jag alltid av samma syn:
Och tanken: Har jag bortat tänderna ordentligt?
I väntrummet finns toksköna soffor och fåtöljer och en herrans massa veckotidningar att läsa, men jag ser inget av det. Stirrar alltid på detta:
Ett glasskåp med läskiga borrar, blottade tandhalsar och löständer som hånskrattar åt mig.
Plötsligt kommer min toksnälle tandläkare ut och säger:
- Nu är det dags!
Även han hånler.
Upp och hoppa!
Denna dag försöker han som alltid säga att "det kommer INTE göra ont, så idag kör vi utan bedövning". Denna dag går jag på det! INGEN har någonsin borrat i mina tänder utan att jag är totalbedövad. Jag vill ha bedövning redan i väntrummet. Men nu övertygar han mig. Detta gör mig 100% mer nervös.
In med snigelsugen och tampongliknande kindborthållare.
Det ser ut som om jag snusar. Efter en stunds borrande och fixande får jag skölja.
Det roligaste med att få skölja är att man kan förhala processen genom att själv fylla på vatten i muggen efter att man tömt den, genom en enkel knapptryckning.
Tillbakalutad igen.
"Faro" står det på lampan som alltid blädar. Den har sett likadan ut i 25 år. Minst.
I väntan på röntgenplåtarna ser jag mig omkring för första gången.
Pryttlar i massor. Ser inte en endaste sak jag skulle vilja ha i munnen. De där färgglada till höger petas troligen in emellan tänderna för att bända och slita isär dem.
Snigelsugen och dammsugaren:
Ser ut som en elak rymdvarelse med tio armar som slingrar sig om sitt byte och äter upp det.
Borrar.
Men vad är det där långa nästan längst upp med vitt på? Krävs närmare titt.
Ouaaaaaaaaah! Läskigt! Jag tar mod till mig och frågar Snälla Tandsköterskan om vad det är. En visp får jag till svar. Synar henne men hon vidhåller att detta är en visp. En mjuk sådan. Sprötet kan böjas hur som helst. Det vita gegget är "gargamel" som tandläkaren har vispat ner i mina tandrötter.
VA? Har hela den långa geggvispen med gargamelgegga varit djup ner i mina tänder UTAN att jag varit bedövad?
Helt plötsligt säger tandläkaren:
- Okej. Nu kan du åka tillbaka till jobbet.
Va? Färdig på tjugo minuter?
Återbesök 21 mars. "Finputsning" sa tandläkaren. Ska ta med kameran för säkerhets skull.
Första problemet dyker upp så fort jag kommer in i byggnaden. Jag känner lukten. Fast jag måste åka hiss två våningar upp och gå genom en lång korridor för att komma till tandläkarens mottagning, känner jag ändå lukten redan innanför dörren till trapphuset.
Väl inne i väntrummet blir jag alltid kissnödig. På toaletten möts jag alltid av samma syn:
Och tanken: Har jag bortat tänderna ordentligt?
I väntrummet finns toksköna soffor och fåtöljer och en herrans massa veckotidningar att läsa, men jag ser inget av det. Stirrar alltid på detta:
Ett glasskåp med läskiga borrar, blottade tandhalsar och löständer som hånskrattar åt mig.
Plötsligt kommer min toksnälle tandläkare ut och säger:
- Nu är det dags!
Även han hånler.
Upp och hoppa!
Denna dag försöker han som alltid säga att "det kommer INTE göra ont, så idag kör vi utan bedövning". Denna dag går jag på det! INGEN har någonsin borrat i mina tänder utan att jag är totalbedövad. Jag vill ha bedövning redan i väntrummet. Men nu övertygar han mig. Detta gör mig 100% mer nervös.
In med snigelsugen och tampongliknande kindborthållare.
Det ser ut som om jag snusar. Efter en stunds borrande och fixande får jag skölja.
Det roligaste med att få skölja är att man kan förhala processen genom att själv fylla på vatten i muggen efter att man tömt den, genom en enkel knapptryckning.
Tillbakalutad igen.
"Faro" står det på lampan som alltid blädar. Den har sett likadan ut i 25 år. Minst.
I väntan på röntgenplåtarna ser jag mig omkring för första gången.
Pryttlar i massor. Ser inte en endaste sak jag skulle vilja ha i munnen. De där färgglada till höger petas troligen in emellan tänderna för att bända och slita isär dem.
Snigelsugen och dammsugaren:
Ser ut som en elak rymdvarelse med tio armar som slingrar sig om sitt byte och äter upp det.
Borrar.
Men vad är det där långa nästan längst upp med vitt på? Krävs närmare titt.
Ouaaaaaaaaah! Läskigt! Jag tar mod till mig och frågar Snälla Tandsköterskan om vad det är. En visp får jag till svar. Synar henne men hon vidhåller att detta är en visp. En mjuk sådan. Sprötet kan böjas hur som helst. Det vita gegget är "gargamel" som tandläkaren har vispat ner i mina tandrötter.
VA? Har hela den långa geggvispen med gargamelgegga varit djup ner i mina tänder UTAN att jag varit bedövad?
Helt plötsligt säger tandläkaren:
- Okej. Nu kan du åka tillbaka till jobbet.
Va? Färdig på tjugo minuter?
Återbesök 21 mars. "Finputsning" sa tandläkaren. Ska ta med kameran för säkerhets skull.
Jag har köpt ett hus!
Eller jag har hittat det hus jag vill köpa. VI vill köpa. Helt perfekt i mina ögon. Precis sån planritning vi letat efter. Liiite för liten tomt möjligen. Budet ligger just nu på 1 475 000 kronor. Mitt bud, i min fantasi, ligger just nu på
1 475 001 kronor. I verkligheten har jag inte alls lagt nått bud. Men huset är/var tokfint. Har nu, efter tretton bud-sms från mäklaren, erkänt att jag inte är intresserad....
Skrev ett mail till Muskelkvinnan där det stod:
"> Jag vill ha det där huset.
> Punkt slut."
Till svar fick jag:
"Punkt komma tankstreck du ska ju titta på andra hus som måste
dräneras så att du och jag kan vandra i vallgravar. And you may quote
me on this."
En gång när jag bodde i ett hus, dränerade vi det. I samma veva som hela grunden var blottad, ställde jag till med stor fest. Ett av nöjena på småtimmarna var just det Muskelkvinnan skriver: "vandra i vallgravar". Jag bjöd in till guidad tur i vallgraven. Minst en deltagare blödde på knäna efter turen och en var helt nerjordad på sin vita skjorta efter att ha testat vallgravsväggarnas rutschkanemöjligheter.
Förresten hade de tokfina tossor på visningen igår. Gula med texten "Läget?".
1 475 001 kronor. I verkligheten har jag inte alls lagt nått bud. Men huset är/var tokfint. Har nu, efter tretton bud-sms från mäklaren, erkänt att jag inte är intresserad....
Skrev ett mail till Muskelkvinnan där det stod:
"> Jag vill ha det där huset.
> Punkt slut."
Till svar fick jag:
"Punkt komma tankstreck du ska ju titta på andra hus som måste
dräneras så att du och jag kan vandra i vallgravar. And you may quote
me on this."
En gång när jag bodde i ett hus, dränerade vi det. I samma veva som hela grunden var blottad, ställde jag till med stor fest. Ett av nöjena på småtimmarna var just det Muskelkvinnan skriver: "vandra i vallgravar". Jag bjöd in till guidad tur i vallgraven. Minst en deltagare blödde på knäna efter turen och en var helt nerjordad på sin vita skjorta efter att ha testat vallgravsväggarnas rutschkanemöjligheter.
Förresten hade de tokfina tossor på visningen igår. Gula med texten "Läget?".
Träningsrapport och morgonsim
Igår var det dags för fotografering i basketklubben. Först ut var kottelaget som jag och Muskelkvinnan tränar. Alla var otroligt spända av förväntning och lite nervösa. Till fotograferingen kom två tränare (Muskelkvinnan och jag) samt nio spelare. På gruppbilden fanns två tränare och åtta spelare med. Femåringen ville absolut inte vara med, utan stod ombytt i ett hörn. Individuella bilder togs på sju spelare. Ännu en spelare kom på att man kunde slippa eftersom Femåringen inte tog bilder. Dessa två söta femåringa gossar ska få ta de individuella korten i efterhand på en träning. Eller en av dem. Min Femåring vill ta bilden hemma i sitt eget rum.
Sedan skulle mitt lag, B-laget, fotas. 16 (SEXTON!) spelare anlände. 4 matchställ lånades därför av utvecklingslaget. Fotografen bad alla långa ställa sig bakom stolsraden och alla korta sätta sig på stolarna. 3 spelare erkände sig som korta, 13 gjorde det inte.
Efter allt poserande var det dags för träning. 45 minuter senare. Vi slog oss bekvämt ner i klubbrummets sköna soffor och var sociala. Lilla O försökte läsa en uppsats omlag läs- och skrivinlärning men snabbt ertappades hon med att bara färglägga allt hon läste, för att istället kunna lyssna på vad vi andra pratade om. Muskelkvinnan tog fram sin dator och skulle jobba men fick istället skriva mail om matcher och spelare och träningstider.
Lissan skröt med att hon åkt Tjej-Vasan. Så nu kan jag skryta med att jag känner en tjej som dansat med Roger Moore, en som åkt hiss med Larry Bird TVÅ gånger och en som åkt Tjej-Vasan.
Pippen ska å skolans vägnar agera hälsocoach och letade lämpliga objekt. Lilla O blev framröstad, eftersom hon erkände att hon snusade för mycket, drack för mycket vin, stressade för mycket, jobbade för mycket och fiskade för lite. Det sista tycker jag är skandal.
Shortsie har hundproblem. Hennes hund söker levergodis för dåligt. Eller så var det hennes karl som letade illa.
När vi väl skulle träna, hade alla blitt halvmosiga. Iallafall jag och min hjärna. Slapp både Ringklockan och Kapten igen, tokroligt att spela mot dem båda, trots att Kapten både springer och snurrar bort mig. Hon satte en fruktansvärd screen på Muskelkvinnan också så jag nästan tycker hon borde blitt utvisad för elak screensättning. Speciellt med tanke på att Ringklockan fick bollen och stoppade den i korgen.
I övrigt så börjar vi få ordning på vårt spel riktigt bra. Hittar positioner, swing och samspel. Bådar gott inför söndagens match mot... Hmm. Nått annat lag.
Morgonsim så. Jag har idag morgonsimmar. Fruktansvärt skönt. Man går liksom på moln när man kommer till jobbet. Simmade mindre än jag gjorde när jag slutade morgonsimma förra gången. Får inte ta vatten över huvudet direkt. Haha.
5 kilo ska nu bort.
Häpp!
Sedan skulle mitt lag, B-laget, fotas. 16 (SEXTON!) spelare anlände. 4 matchställ lånades därför av utvecklingslaget. Fotografen bad alla långa ställa sig bakom stolsraden och alla korta sätta sig på stolarna. 3 spelare erkände sig som korta, 13 gjorde det inte.
Efter allt poserande var det dags för träning. 45 minuter senare. Vi slog oss bekvämt ner i klubbrummets sköna soffor och var sociala. Lilla O försökte läsa en uppsats om
Lissan skröt med att hon åkt Tjej-Vasan. Så nu kan jag skryta med att jag känner en tjej som dansat med Roger Moore, en som åkt hiss med Larry Bird TVÅ gånger och en som åkt Tjej-Vasan.
Pippen ska å skolans vägnar agera hälsocoach och letade lämpliga objekt. Lilla O blev framröstad, eftersom hon erkände att hon snusade för mycket, drack för mycket vin, stressade för mycket, jobbade för mycket och fiskade för lite. Det sista tycker jag är skandal.
Shortsie har hundproblem. Hennes hund söker levergodis för dåligt. Eller så var det hennes karl som letade illa.
När vi väl skulle träna, hade alla blitt halvmosiga. Iallafall jag och min hjärna. Slapp både Ringklockan och Kapten igen, tokroligt att spela mot dem båda, trots att Kapten både springer och snurrar bort mig. Hon satte en fruktansvärd screen på Muskelkvinnan också så jag nästan tycker hon borde blitt utvisad för elak screensättning. Speciellt med tanke på att Ringklockan fick bollen och stoppade den i korgen.
I övrigt så börjar vi få ordning på vårt spel riktigt bra. Hittar positioner, swing och samspel. Bådar gott inför söndagens match mot... Hmm. Nått annat lag.
Morgonsim så. Jag har idag morgonsimmar. Fruktansvärt skönt. Man går liksom på moln när man kommer till jobbet. Simmade mindre än jag gjorde när jag slutade morgonsimma förra gången. Får inte ta vatten över huvudet direkt. Haha.
5 kilo ska nu bort.
Häpp!
Hålvaneträning
I söndags tränade vi på vår hålvana igen, Pojkvännen, Lilla O och jag. Hålen borrades i Målarens is och upp skulle fiskar dras.
Här det vi Pojkvännen i aktion:
Och Lilla O koncentrerar sig lika djupt.
Mitt hål.
Nån måste få fisk. Lilla O vann.
Ser ni den lille?
Aha. där!
Nu kan det kanske låsta som om jag är lite avundsjuk på den lille fisken. Men det är jag inte. Inte heller på den som hon fick som var tre gånger så bred och tre gånger så lång. Jag är glad att Lilla O fick fisk och jag inte fick nån. Alla fick vi faktiskt en helt uderbar dag på isen. Vi fick sällskap också.
Oj vad jag längtar till nästa hålträning!
