Världens Bästa Kicki

Häromdagen åkte jag till tandläkaren. Lika motvilligt som vanligt, jag gillar inte tandläkaren. Har inga problem med personen Min Tandläkaren, men hela konceptet köper jag inte. Får rysningar i ryggen bara vid blotta tanken.

Första problemet dyker upp så fort jag kommer in i byggnaden. Jag känner lukten. Fast jag måste åka hiss två våningar upp och gå genom en lång korridor för att komma till tandläkarens mottagning, känner jag ändå lukten redan innanför dörren till trapphuset.

Väl inne i väntrummet blir jag alltid kissnödig. På toaletten möts jag alltid av samma syn:


Och tanken: Har jag bortat tänderna ordentligt?

I väntrummet finns toksköna soffor och fåtöljer och en herrans massa veckotidningar att läsa, men jag ser inget av det. Stirrar alltid på detta:

Ett glasskåp med läskiga borrar, blottade tandhalsar och löständer som hånskrattar åt mig.

Plötsligt kommer min toksnälle tandläkare ut och säger:

- Nu är det dags!

Även han hånler.

Upp och hoppa!


Denna dag försöker han som alltid säga att "det kommer INTE göra ont, så idag kör vi utan bedövning". Denna dag går jag på det! INGEN har någonsin borrat i mina tänder utan att jag är totalbedövad. Jag vill ha bedövning redan i väntrummet. Men nu övertygar han mig. Detta gör mig 100% mer nervös.

In med snigelsugen och tampongliknande kindborthållare.

Det ser ut som om jag snusar. Efter en stunds borrande och fixande får jag skölja.


Det roligaste med att få skölja är att man kan förhala processen genom att själv fylla på vatten i muggen efter att man tömt den, genom en enkel knapptryckning.

Tillbakalutad igen.

"Faro" står det på lampan som alltid blädar. Den har sett likadan ut i 25 år. Minst.

I väntan på röntgenplåtarna ser jag mig omkring för första gången.

Pryttlar i massor. Ser inte en endaste sak jag skulle vilja ha i munnen. De där färgglada till höger petas troligen in emellan tänderna för att bända och slita isär dem.

Snigelsugen och dammsugaren:

Ser ut som en elak rymdvarelse med tio armar som slingrar sig om sitt byte och äter upp det.

Borrar.


Men vad är det där långa nästan längst upp med vitt på? Krävs närmare titt.

Ouaaaaaaaaah! Läskigt! Jag tar mod till mig och frågar Snälla Tandsköterskan om vad det är. En visp får jag till svar. Synar henne men hon vidhåller att detta är en visp. En mjuk sådan. Sprötet kan böjas hur som helst. Det vita gegget är "gargamel" som tandläkaren har vispat ner i mina tandrötter.

VA? Har hela den långa geggvispen med gargamelgegga varit djup ner i mina tänder UTAN att jag varit bedövad?

Helt plötsligt säger tandläkaren:

- Okej. Nu kan du åka tillbaka till jobbet.

Va? Färdig på tjugo minuter?

Återbesök 21 mars. "Finputsning" sa tandläkaren. Ska ta med kameran för säkerhets skull.