En skäggig karl på min soffa
Nått jag insett är, än en gång, att det finns de som äter lika mycket som Träslöjdsläraren. Om inte ännu mer. De mängder som min lillebror äter är makalösa. Lägg där till att han inte äter kött utan bara kyckling, fisk och all allt annat, så blir det att tänka efter när man ställer sig vid spisen. Vilket jag gärna gör.
Sonen har njutit till fullo denna vecka. Hans morbror har hämtat honom två dagar på fritids, lämnat en dag på skolan, serverat två middagar, lekt med lego, spelat tv-spel och läst Nintendo-tidningar. Och klart att även jag tycker det är trist att han åkt och önskar honom snart åter igen, men Sexåringen är den som är mest bekymrad:
- Mamma... När kommer Morbror hem igen?
- Tja, han kommer till Bastuträsk vid tio-tiden imorgon och sedan är han väl hemma hos mormor och morfar vid elva imorgon kanske.
- Nej heller. Jag menar när kommer han hem hit igen och bor på våran soffa?
Idolernas idol, alla i klassen och på fritids vet numera vem Sonens morbror är, efter tre dagars tokskryt om denne hjälte. Sonen såg till att rita en teckning till sin favorit innan han åkte:

Till vänster ser vi Morbrodern och till höger Sexåringen som just satt ett superduperskott i basketkorgen. Tro nu inte att det gröna ovanför bollen är fartränder som jag trodde, det är ju stolpen som håller upp plankan där korgen sitter! Juh!
Rapport från paradiset

Har är utsikten från gräsmattan vid vårt hus.

Samma vy från köksbordet. I det högra fönstret syns byns gemensamma grillstuga och vår rosentry-buske som ligger lite illa till med tanke på att den stör utsikten.

Vi har ett utedass! Eller iallafall en toalettstol ute. Försökte få plantera blommor i den men snabbt åkte den med pappa till slakteriet för reparation. Där denna gamla stol stod, sitter numera en sprillans ny! Förvånansvärt lätt att byta toalett konstaterade vi, speciellt när man har min pappa till hjälp som vet hur man gör.

Vi har också ett utkikstorn.

Eller var det kanske en avställningsyta för målarpenslar i tomma champinjonkonservburkar?

Utsikten från andra hållet, nerifrån vattnet och upp mot västra delen av byn.
Dags för frukost till skolkillen Sexåringen. Kanske ska väcka Lillebror och så han får flytta in i Sexåringens rum för vidare sovmorgon...
Värk i kroppen efter en dag med en evinghetsmaskin
Tidigt vaknade vi på måndag morgon och började plocka. En bit efter åtta vinkade jag över mina föräldrar på lite förmiddagskaffe. Sedan var det fullt ös medvetslös. Det fanns liksom inget stopp på min pappa. Allt är numera uppackat och bortplockat. Alla träd och buskar är urklippta ordentligt för första gången på många år. Sly finns inte att se och byns majbrasa är redan klar inför 2008.
När jag och maken tog kväll halv 17, tog pappa traktorn och lyfte ihop det sista kvistarna och körde ner på brashögen.
Kvällens fisketur gav en stor abborre, fem mindre och en gädda som Maken fångade två gånger.
Jag var så slut när jag äntligen fick lägga mig 21.30 så jag sluddrade.
Tisdag. Uppe med tuppen. Pappa vann än en gång. Innan åtta hade han redan slipat motorsågen och tvättat båten invändigt.
Idag har vi gjort affären på stan, trädgårdsmöbler och toalettstol är beställda oc diverse annat inköpt. Lunch med Beckis och Lillebror och snart väntar middag med mamma. Sedan ska två jepp-dunkar tankas upp och vi åker åter tillbaka till paradiset. Går allt som planerat så blir det internetkontakt igen på söndagkväll.
Jag njuter av att ha ont i händer och rygg efter en dag i VÅR EGEN trädgård.
Förrådstömningstips
Köp en sommarstuga! Vips så är det mesta tomt och det finns plats för att ställa dit nya saker.

Här ses delar av det som ska åka norrut redan imorgon. Två proppade IKEA-påsar med nya saker, en påse med konsoller, en barnstol, diverse tavlor, gardiner, badlakan, gamla lampor med mera.
Från mitt förråd försvinner ännu en barnstol, två element, en bänkskiva med tillhörande ben, sju hyllplan med konsoller, en stor trälåda med fiskenät, en röd förvaringsmöbel, en bilstol. Sängen som stod där nere, bor redan i Sexåringens våningssäng.
Helt underbart. Snart kan jag kanske hitta julsakerna som jag inte hittade förra julen, jag kan ställa ner fåtöljen som numera inte ryms i vardagsrummet på grund av allt lego, jag kan nog till och med bjuda på kafferep där nere.
Imorgon åker vi alltså. Känns lite som innan vi åkte till Kanarieöarna när jag var tio år, spännande, lite magpirr och otroligt skönt!
Äntligen ostadigt väder igen!
Och jag är inte alls avundsjuk på alla som har egna hus med egen tomt och egen uteplats och egen grill. Inte alls. Jag unnar alla andra det.
Tacka vet jag att slippa klippa gräsmattan och klippa buskarna.... eller så kanske inte.
..oj vad jag längtar till Petik. Tror jag ska klippa gräset med nagelsax och såga i buskarna med brödkniv, bara så jag liksom får min beskärda del av det underbara med att ha eget hus.
Rastlös
Jag har inte heller tid. Eller ro. Vimsar mest runt och får allt och inget gjort.
Imorgon ska vi åka till jobbet för att hämta några skivor och lite annat. Åka till biblioteket och återlämna ett antal böcker som säkert kostar numera. Gudmodern ska telefonväckas 09.00 för lite tv-spelande med sin gudson. Vi ska spela minigolf och gå till knallarna nere på stan. Dammsuga är ett måste, dammråttorna springer maraton i vardagsrummet. De hade inte ens tid att stanna upp när jag bjöd på kex. Som jag ungefär.
Äter nyttigare just nu. Inte alls bra. Blir tokpigg. Somnar inte ens när jag nattar Sexåringen i hans nya våningssäng han fått från Biggo. En riktig dyrgrip, kostade en vinflaska som ännu inte är levererad.
Hallen är just nu belamrad med stug-saker, alltså saker vi ska ta med när vi åker till sommarstugan på söndag. Borde skruva isär en stol och elva hyllor imorgon.
Börjar jobba den 27:e. Har varit på studiebesök på jobbet några gånger den här veckan. Allt är sig likt. Asgarvet pratade på "gåvets tala", Anännänäs har varit i Litauen (som var Lettland) och pratat om frukten "cittrons" och tappat bort toaletten på hotellrummet på natten. Stor-Schäfern var överallt och ingenstans hela tiden och Lill-Schäfern har jag inte sett till. Spikskon går i giftastankar och Knyppelfrökens post-fack är numera bara halvfullt. Eller halvtomt. Åkomman går troligen över om en vecka.
Dagens boktips:

Hmm. Undrar om det är nått bra på Crime just nu?
Smarta förpackningar

HUUUR ska man slita i dessa snören? Potatispåser funkar inte, grillkolspåsar funkar inte. Hur gör man då? Jo så här:

Man tar i med båda händerna och river ett par centimeter under snöret och hånskrattar sedan åt snöret.
Här kommer nästa:

Fiskpinnar. Förperforerat, supersmart och enkelt. Inte. Det fungerade inte. Inte ens lite. Resultat?

En herrans massa småjox som man kan bygga fågelbon med. Vad gör man? Tar till sax!
Andra smarta lösningar är de återförslutningsbara frysta-grönsakspåsarna som inte fungerar.
Tacka vet jag förpackningar som ägg, hur smart är det inte att lägga både gulan och vitan innanför äggskal? Eller för att inte tala om apelsiner. Lägga en hög med klyftor innanför ett så färgglatt skal.
Pajkväll i växthuset

Till detta en massa olika dryck, sallad och skratt.
Tre efterrättspajer dök upp lite senare.

Big Smiles citronpaj var hysteriskt god!

Nyaste bidraget till Kolonin, Newbie, fortsatt äta när alla andra redan slutat.

Elitidrottskvinnan försöker utöva katare mot Godmodern med hjälp av Tvättmaskinsbäraren. Väldigt få slag träffade.

Newbie fortsatte äta. Denna gång testade han ostkrokar och marsansås. Fungerade riktigt bra tydligen!
Efter maten var det dags för SM-tävlingar. Vi delades snabbt in i två lag av Snus-Per och Big Smiles döttrar.
Första grenen var kubb. Vårt lag var grymma men det andra laget råkade vinna.

En bild på det andra laget när vi spelade kubb. Det lag som alltså vann den första grenen, trots vissa tvivelaktiga helikoptrar av Big Smile.
Hästsko-kastningen vann vårt lag med 5-4 och varpa vann vi också, 6-4.
Mitt första SM-guld!! Jiho!
En dag i Huvudstaden
Mellan våra två resor till norr, passade jag och Sexåringen på att ta tåget till Huvudstaden en dag för att titta lite på ditten och datten.
På tåget roade vi oss med att ta bilder på varandra i tunnlarna via tågfönstret. Man har så roligt som man gör sig!
Första stopp var Buttericks. Minns mina barndomsbesök i den butiken och hur lycklig jag var när jag äntligen fick köpa en peruk! Jag valde med omsorg en svart, krullig afro-peruk medans Storasyster valde en illgrön, långhårig häxvariant. Tänkte att sonen skulle få köpa vad han ville!
Macho-son som han är, tyckte han hela nedervåningen var läskig. Fanns inget alls han ville ha. Däremot fanns det en armé med saker hans mamma ville köpa!
På övervåningen hittade han dock otroliga fynd som han bara måste få köpa! Servetter och papperstallrikar med "Cars"-motiv till sitt födelsedagskalas.
Okej. Dags för lunch. Favoritrestaurangen jag ätit på i tio år, har tydligen stängt igen, men Sexåringen hittade en mysigt ställe på en tvärgata.
På Drottninggatan finns inga betongkossor som vi har i resten av Sverige. Där finns endast urtjusiga, farliga betonglejon.
Efter att sonen suttit på nittio stycken, slutade jag räkna.
- Slottet!, utbrister jag.
- Va?, säger då sonen. Det där?
Men vi hittade en lång trappa att springa uppför. Snabb slalom mellan japanska turister, rakt på en amerikansk tant och under armen på en guide som hade rundtur med vad som såg ut som tyskar.
-Åh!, sa jag. Vilken utsikt!
- Mamma kolla vad liten korvkiosken är!, sa sonen.
Högvakten sprang vi rakt på.
Sonen tyckte de såg läskiga ut med sina spetsiga hattar och att de lät för mycket när de gick och spelade.
Snart hade vi nått vårt första mål, Livrustkammaren. Sju minuter tog det för sonen att passera allt och fråga på några saker. Han minns än att "någon hade hål i mössan och dog". Karl XII alltså. Varför han med hål i mössan tyckte om maskerad förstår inte sonen. Mix med Gustav III alltså.
Skattkammaren nästa! Wow! Jag var där för tjugo år sedan sist och det var lika mäktigt nu. Sonen minns glatt att där fanns rikäpplet, riksnyckeln och massa kronor.
Sedan ville ha gå till Slottskyrkan, Rikssalen och representationsvåningarna. Men de besöker vi en annan gång.
En tur i Gamla Stan, en sväng nedför och uppför smala gränder sedan mot stationen för glassinköp.
På tåget hem berättade sonen:
- Mamma, vet du vad som var det roligaste med Huvudstaden? Game!
Perfekta presenter
Sonen fick en t-shirt där det stod: "Someone who really loves me has given me this t-shirt from Crete". Detta fick mig att tänka på den t-shirt jag i mina tonår önskade att någon skulle köpa till mig:

Lite bitskare i tonen än sonens kanske, men jag minns än i dag hur mycket jag önskade att jag hade nån kompis som hade råd att åka till London och köpa en. Det hade jag inte.
Däremot fick jag idag något som skulle passa med sloganen:
"Someone who really loves me went to USA and all she bought me was a lousy pair of socks".
Inte så kul kanske? Strumpor. Vem blir glad av strumpor? Mjuka paket. Blääääk.
Not. Jag sprudlar av glädje! Det var inte vilka strumpor som helst, det var ett par Wigwam!

Kolla in! Sprillans wiggisar!

Loggan så klart på vänster fot. (Här kan man läsa om när jag drömmer mig bort till USA och köper ett par).
Jag har mannekängat för sonen som genast sa:
- Mamma! Du har råkat dra upp strumporna nästan lite föör långt!
Det ska vara så! Lix.
Jag säger bara: WOW!
Att detta nu var det enda jag fick, var förresten lögn. Jag fick en grym bläckpenna som såg ut som en fisk också.

Hur häftig var inte den?
Det är så roligt att få saker när man inte anar det!
Fick förresten, som sig bör, en morgongåva dagen efter bröllopet. Den går inte av för hackor heller om vi säger så. Har haft den på mig varje dag sedan dess:

Japp! Du såg rätt, det är en svart Vibrax Hot Pepper storlek 2, den som det går att få alla fiskar på i alla väder.
Så det är bara att tacka Lilla O och Maken för mina finaste saker jag har just nu!
Femåringen har blivit en Sexåring
05.20 igår låg han i min säng och argumenterade om varför han skulle få öppna sina paket redan just 05.20. Hans mor gav med sig. Sexåringen ratade genast alla mjuka paket och ifrågasatte hur jag kunde köpa nått så tråkigt? De hårda paketen med basketskor, tuschpennor, Astrid Lindgren-filmer och böcker (Karius och Baktus och Klas Klättermus) öppnades och emottogs med glädje. När två paket med byxor öppnades undrade han varför i hela friden jag köpt SÅÅÅÅ stora byxor?
Pengar inkasserade han också. 650 kronor redan på morgonen. Dessa lades omsorgsfullt i en Bamse-plånbok, tillsammans med tio stycken guld-tior från spargrisen. Mot leksaksaffären!
Vi har massor med lego.

Här är inte alls allt framplockat: bilar, riddarborg och rymdfarkoster ligger fortfarande i byrån. Precis som basketlegot.

Här har vi bitar att bygga med som inte hör till nått speciellt.
Vi har massor med lego. Men absolut inte tillräckligt enligt Sexåringen. Stolt spatserade han in på leksaksaffären och plockade åt sig denna:

En flygplats för 750 kronor! Kartongen var stor och otymplig så jag fick bära, men vid kassan tömde han snabbt sin Bamse-plånbok och väl hemma konstaterade han att den där bruna fåtöljen (arvegods från min farmor) måste vi nog ställa i källaren, annars kommer inte flygplatsen att rymmas i vardagsrummet!
Nästa byggsatser han nu sparar till är inringade i katalogen: betongblandaren och lastbilen. Snart är det bara att kasta ut både tv:n och soffan.
Calzskroven är numera proväten!

Med tanke på att det liksom var två hela maträtter i en, så gjorde vi nog klokt i att dela.

En genomskärning. Här ser man tydligt hamburgaren med bröd överst, lite pommes frites ihopgojsat med tomatsås samt osten längst till höger.
Hur var den då att äta? Helt okej betyg av oss båda, kan gissa att betyget blir:



Alltså tre par bestick (som man i Norrland kan äta bara hamburgare med också om man vill). Detta på en femgradig skala.

Nästa gång ska jag dock be att få lite mindre bröd i min pizza. Tror att Sextonåringen håller med!
Going back to my roots
- Det där vill jag ha!
Sedan dess har vi pratat om huset som "det där huset som vi ska köpa".
Inför bröllopet fick vi av en händelse beskedet av min far att huset ska säljas! Oj vad vi är nära nu!

Huset är gult, precis som Gula Huset (grannen tillika min mor och far) och ligger bredvid landsvägen. Tre stora sovrum uppe, två vardagsrum och stort kök nere samt helt källare!

Längst till höger i bild ser vi det hus vi vill köpa och till vänster om det Gula Huset. Bilden är tagen från bagarstugan där vi bakade mjukkaka häromveckan.
Huset är byggt 1955 och i väldigt gott skick, väldigt lite att fixa med även om det finns lite ditten och datten.
Tapetprover:

Svagt randigt djup hysteriskt gul, matchas med knallröd.

Rosor i mängder. Sextonåringen tyckte att tapeten var fin om man målade minst tre väggar vita.
Snart husägare...?
Gammal Petik-blogg.
VBK har blitt fru!
Efter tio dagar i Petik med diverse fesligheter och otroligt mycket härliga gäster, har jag nu landat och bloggådran pumpar.
Innan vi kommer till själva fesligheternas höjdpunkt, måste jag få berätta om dagen innan. Vi hade bokat byns bagarstuga för att baka lite mjukkaka. Som tur var, fanns pappas kusins fru i byn, så hon kunde hjälpa oss andra som aldrig liksom bagarstugebakat förr. Vilken succé!

Raka och pedagogiska instruktioner av Bagerskan själv gjorde att alla fixade saker de aldrig gjort förr!

Här ser vi tillexempel Snus-Per grädda två bröd samtidigt i ugnen.

Vilken underbar syn! 25 kakor bakades och åts upp inom 48 timmar.

Äkta makar utanför kyrkan.

Bröllopstårtorna. I bakgrunden syns Treåringen som sedan åt tills hon storknade.
Sedan var det dags igen att doppa fingrarna i bäcken. Någon dag senare tog jag med alla barnen för "doppning".

Observera den röda ringen kring mina två ringar på vänster hand. Fru VBK!
Nygift!

Pojkvännen heter numera Mannen! Själv heter jag Frugan. Muskelkvinnan heter Trosvisa, Lilla O heter Tårtkäkarn och Snus-Per heter Öl-Per.
Alla gäster är kvar i husen här i byn. Alla äter mammas hembakta bröd och serveras kaffe av min bullrande pappa. Vädret är vackert och livet underbart.
Tack, alla!
På blixtvisit i Schtaan
Vi började dagen klockan tio i Lilla O:s stuga 3 mil norrut. Sedan bar det av till Fällfors och laxtrappan i Byskeälven. Jag säger bara: Wow! Tur jag lämnade usb-kabeln i Petik så ni slipper se de bilderna.
Nu ska vi göra diverse inköp i centrum: örhängensploppar,bälten, nagelfil med mera, innan vi åter beger oss till radioskuggan i Paradiset.
Femårigen vägrar följa med till centrum, han ska vara här hemma med Elitidrottsmannen, tillika hans älskade morbror, för att spela lite Wii.
Tre dagar kvar.
Wife in 6 days
Så imorgonbitti packas Femåringen, Trettonåringen, Sextonåringen, Pojkvännen och jag in i bilen för resa norrut. Beräknad avresa är 07.00 och det ska bli spännande att se hur det går med den saken!
Tolv timmars resa räknar vi med. Risken finns att Femåringen surar ut redan innan motorvägen 2 kilometer bort.
Detta innebär också blogg-skugga. Paradiset saknar internet varför allt spännande kommer i efterhand liksom. Finns chans att Muskelkvinnan kanske kan få sig ut i cyberrymben till helgen men det finns inga garantier.
Nu måste jag klä på mig och åka med Pojkvännen och köpa kylklampar till den välpackade kylväskan imorgon.
Middag på en flotte (uppdat.)
Igår var vi bjudna hem till Knyppelfrökens nya hus på middag. Eller det finns ju inget hus. Bara tomten med en massa träd och buskar. Och ett utedass.
Iallafall trodde jag att vi skulle sitta och picknicka på gräsmatta och titta ut över sjön (ja, jag lovar, de har gått och köpt sig en strandtomt!) och eventuellt gå på den halvtrasiga bryggan. Tji fick jag! Knyppelfröken har en händig karl som byggt ny brygga och skaffat en flotte med elmotor!
Alle man ombord! Knyppelfröken, hennes man och deras två barn samt Pojkvännen och jag, tuffade alltså runt på sjön i sakta mak och bara njöt. Hur mysig som helst! Kan också tänka mig en standtomt om jag måste....
Dags för mat. Knyppelfröken börjar packa upp. Först det viktigaste.
Vin i plastglas smakar hur bra som helst! Till detta tonfisksallad på plasttallrikar i regnbågens färger. Tror att mat smakar bättre på färgglada tallrikar.
Knyppelfrökens sjuåriga dotter, rensade salladen på diverse och matade fiskarna med paprika och "rumpor" (kikärtor) och hennes son såg till att vi höll farten och inte körde på nått.
Väl i land badades det. Barnen och den händige mannen badade länge och väl medans jag och Knyppelfröken passade på att ringa Anännänäs i utlandet. Första försöker gick bet då samtalet blev borttryckt. Andra försöket gick bättre och första frågan från utlandet till flotten och Knyppelfröken var:
- Är du full eller?
Där ser man vilka höga tankar kollegorna har om Knyppelfröken och VBK.
Längtar redan tillbaka till flotten och knyppelkursen där i augusti.
Uppdatering.
"Middag på en flotte" utan en bild på flotten, kändes ju lite tapigt. Därför hoppade jag högt när Knyppelfrökens sjuåring ringde vid lunchtid och frågade om jag ville följa med henne och fiska. Sagt och gjort. Fyra abborrar och två mörtar landades på flotten och bryggan i solen sken.
Tjusigt va? På bryggan ser vi de två barnen som snart vaknar upp med denna vy utanför sina sovrum och på flotten står Knyppelfröken själv. Händige Mannen stannade hemma och rensade ogräs istället.
Jaf hryret Ltoten BNernm.l,a
Inget av ovanstående. Inget spännande alls. Men grymt roligt!
Igår hade jag Muskelkvinnan och hennes två yngsta barn, 4 och 7 år, på lunch och lek. Mallig som jag var över min städning i klockletarsyfte, visade jag glatt upp var jag städat, till exempel hyllan ovanför datorn.

Observera nu att detta är en STÄDAD hylla. Där finner vi numrerat från höger till vänster (borde det inte vara "från vänster till höger?):
1. Fem stycken pins med Chicago Bulls-motiv
2. Min knypplade armband som jag tillverkade under stående ovationer på min andra möhippa.
3. En tom nässpraysflaska.
4. Min kompletta samling med Mupparna-filmisar. Japps! Alla filmstjärnor från nummer 1 till nummer 78.
5. Min dubletter av ovanstående filmstjärnor. Ja. De borde säljas, precis som nässprayen borde slängas.
6. Frimärken med Disneymotiv som ska bli en snygg tavla till sonen. En vacker dag. Nu regnar det.
7. En mugg i plast som jag målat med färg som går bort så fort man rör den.
8. Sumoskruvar att skruva upp min hatthylla med. De skruvar som hatthyllan nu sitter med, och har suttit med i 1,5 år, ska bytas ut.
Oj vad jag städade bra. Och selektivt. Så här fortsatte det på hela hyllan till Muskelkvinnan plötsligt utbrister:
- Wow! De här MÅSTE jag låna!
Hon hittade mitt andra par dribblingsglasögon (ni vet såna där man har på sig för att man ska lära sig att inte titta på basketbollen när man dribblar). Men inte skulle hon spela basket i dem inte, hon skulle jobba!

Alltså träna på att inte titta på tangenterna när hon skriver på sin dator (nu sitter hon vid min dator, en oMac, dvs en PC, som ger henne dåligt självförtroende).
Så där. Öppna ett nytt dokument. Träna på att skriva "Jag heter...."
Försök nummer 1:
Jaf hryret <Ltoten BNernm.l,a
Haa! Där kom den spännande utrikiskan.
Här följer nu försök nummer 2 till 5:
Jad feter Liotten Bernaman
Lajn hertern Liotten Bermn,an
Jag hetern Ltoiween Nerhman
Jaf jerej Liorewn Bwekdan
Helt klart härstammar Muskelkvinnan från Östeuropa någonstans. Jag skrattade så att jag var tvungen att tackla undan Muskelkvinnan och kasta mig in på toaletten!
Vilket ord är svårast att skriva på dator?
Muskelkvinnan: "basker" det blir alltid "basket" (helt sant faktiskt nu när jag testade)
VBK: "kompis" blir alltid "kopmis" (måste pekfingervalsa detta ord)
Fler förslag?
Jag har hamnat i onåd
Klockan har legat på hallbyrån i tre månader och samlat damm. Innan förra trippen norrut, städade jag och när jag kom till klockan tänkte jag troligen:
- Nämen oj! Den här behöver ju inte ligga här heller. Det är ju ett väldans opraktiskt ställe. Jag lägger den HÄR istället. Mycket bättre.
Var är HÄR? Där? Jag vet inte. Detta klockletande ledde till att jag nu rensat överallt och under allt. Kring min dator finns bara bra saker numera. Inget skräp, inget damm. Under datorbordet finns bara sladdar. I massor. INga dammråttor i syne. Jag har städat alla sex lådorna i hallbyrån (det tog en timme) och där fanns ingen klocka men 57 pennor, 13 suddgummin och femtielva gem utspridda i alla sex lådorna.
Var är klockan?
Sa, för att trösta sonen:
- Mamma får nog köpa dig en ny klocka, de finns säkert kvar!
Då svarar Gudmodern (som för ovanlighetens skull, sitter på vardagsrumsgolvet och spelar Gamecube):
- Går inte. De svarta är slut.
Kom igen! Backa upp mig!
Sonen tycker nu att jag ska slarva bort min egen klocka istället. Det är tydligen ofint att slarva bort andras saker. Nähä?
Saker jag själv saknar (som jag säkert lånat ut eller lagt på bra ställen):
- Min dubbel-cd med Rod Stewart. Spårlöst borta. Svaga minnen av att nån lånat den. Vem är NÅN?
- Min videofilm "Medan du sov". Troligen utlånad till nån också. Fast det har jag inget minne av.
- Mina Lasse Lindroth-böcker. Fast de vet jag vem som har. SBBK-bitchen.
- Mina nostalgi-tröjor i form av t-shirts. Jordan, Rikslägret, Bulls, student med flera. De ligger i en papp-påse från Lindex, en pastellblå och pastellgrön med vita handtag. Var denna påse ligger, vet jag dock inte.
Nån som sett ovanstående se lite ensamma ut och längta? Det är mig de alla sakerna längtar efter. Eller var det tvärtom?