Jag har hamnat i onåd
Sonen är inte glad på sin mor just nu. Jag har lyckats tappa bort hans armbandsklocka som han fick i julklapp av sin gudmor, Gudmodern alltså, hon som jobbar i klockaffären.
Klockan har legat på hallbyrån i tre månader och samlat damm. Innan förra trippen norrut, städade jag och när jag kom till klockan tänkte jag troligen:
- Nämen oj! Den här behöver ju inte ligga här heller. Det är ju ett väldans opraktiskt ställe. Jag lägger den HÄR istället. Mycket bättre.
Var är HÄR? Där? Jag vet inte. Detta klockletande ledde till att jag nu rensat överallt och under allt. Kring min dator finns bara bra saker numera. Inget skräp, inget damm. Under datorbordet finns bara sladdar. I massor. INga dammråttor i syne. Jag har städat alla sex lådorna i hallbyrån (det tog en timme) och där fanns ingen klocka men 57 pennor, 13 suddgummin och femtielva gem utspridda i alla sex lådorna.
Var är klockan?
Sa, för att trösta sonen:
- Mamma får nog köpa dig en ny klocka, de finns säkert kvar!
Då svarar Gudmodern (som för ovanlighetens skull, sitter på vardagsrumsgolvet och spelar Gamecube):
- Går inte. De svarta är slut.
Kom igen! Backa upp mig!
Sonen tycker nu att jag ska slarva bort min egen klocka istället. Det är tydligen ofint att slarva bort andras saker. Nähä?
Saker jag själv saknar (som jag säkert lånat ut eller lagt på bra ställen):
- Min dubbel-cd med Rod Stewart. Spårlöst borta. Svaga minnen av att nån lånat den. Vem är NÅN?
- Min videofilm "Medan du sov". Troligen utlånad till nån också. Fast det har jag inget minne av.
- Mina Lasse Lindroth-böcker. Fast de vet jag vem som har. SBBK-bitchen.
- Mina nostalgi-tröjor i form av t-shirts. Jordan, Rikslägret, Bulls, student med flera. De ligger i en papp-påse från Lindex, en pastellblå och pastellgrön med vita handtag. Var denna påse ligger, vet jag dock inte.
Nån som sett ovanstående se lite ensamma ut och längta? Det är mig de alla sakerna längtar efter. Eller var det tvärtom?
Klockan har legat på hallbyrån i tre månader och samlat damm. Innan förra trippen norrut, städade jag och när jag kom till klockan tänkte jag troligen:
- Nämen oj! Den här behöver ju inte ligga här heller. Det är ju ett väldans opraktiskt ställe. Jag lägger den HÄR istället. Mycket bättre.
Var är HÄR? Där? Jag vet inte. Detta klockletande ledde till att jag nu rensat överallt och under allt. Kring min dator finns bara bra saker numera. Inget skräp, inget damm. Under datorbordet finns bara sladdar. I massor. INga dammråttor i syne. Jag har städat alla sex lådorna i hallbyrån (det tog en timme) och där fanns ingen klocka men 57 pennor, 13 suddgummin och femtielva gem utspridda i alla sex lådorna.
Var är klockan?
Sa, för att trösta sonen:
- Mamma får nog köpa dig en ny klocka, de finns säkert kvar!
Då svarar Gudmodern (som för ovanlighetens skull, sitter på vardagsrumsgolvet och spelar Gamecube):
- Går inte. De svarta är slut.
Kom igen! Backa upp mig!
Sonen tycker nu att jag ska slarva bort min egen klocka istället. Det är tydligen ofint att slarva bort andras saker. Nähä?
Saker jag själv saknar (som jag säkert lånat ut eller lagt på bra ställen):
- Min dubbel-cd med Rod Stewart. Spårlöst borta. Svaga minnen av att nån lånat den. Vem är NÅN?
- Min videofilm "Medan du sov". Troligen utlånad till nån också. Fast det har jag inget minne av.
- Mina Lasse Lindroth-böcker. Fast de vet jag vem som har. SBBK-bitchen.
- Mina nostalgi-tröjor i form av t-shirts. Jordan, Rikslägret, Bulls, student med flera. De ligger i en papp-påse från Lindex, en pastellblå och pastellgrön med vita handtag. Var denna påse ligger, vet jag dock inte.
Nån som sett ovanstående se lite ensamma ut och längta? Det är mig de alla sakerna längtar efter. Eller var det tvärtom?
Kommentarer
Postat av: Ewa
Kanske dom är på samma ställe som min påse med myggnät (med kardborreremsor, perfekt att klämma fast i ett fönster), mina bokmärken från det jag var liten och reservnyckeln till min förra bil?
Gissa om jag letade reservnyckeln när jag skulle sälja min bil... Jag visste precis när jag senast haft den, men jag hade ingen aning om var jag lagt den. Eller rättare sagt, jag hade ingen aning om att jag tagit upp den ur handväskan vilket jag tydligen hade...
Postat av: Muskelkvinnan
Aha, jag tror att det vilar en förbannelse över Lasse Lindroth-böckerna! (Jag hade dem hemma hos mig tills de låg under drivor av damm. Och läste inte färdigt heller.)
Postat av: Kicki
Muskelkvinnan: Risken finns troligen att SBBK-bitchen gjort det samma!
Trackback
