Världens Bästa Kicki

Den här veckan har jag haft en skäggig karl sovandes på min soffa. Nu var det ju ingen uteliggare eller lodis jag släpat hem, utan min käre lillebror, tillika Elitidrottsmannen. Nu är han satt på nattåget till Bastuträsk och jag måste erkänna att jag snabbt vande mig vid att ha honom och hans sällskap här.

Nått jag insett  är, än en gång, att det finns de som äter lika mycket som Träslöjdsläraren. Om inte ännu mer. De mängder som min lillebror äter är makalösa. Lägg där till att han inte äter kött utan bara kyckling, fisk och all allt annat, så blir det att tänka efter när man ställer sig vid spisen. Vilket jag gärna gör.

Sonen har njutit till fullo denna vecka. Hans morbror har hämtat honom två dagar på fritids, lämnat en dag på skolan, serverat två middagar, lekt med lego, spelat tv-spel och läst Nintendo-tidningar. Och klart att även jag tycker det är trist att han åkt och önskar honom snart åter igen, men Sexåringen är den som är mest bekymrad:

- Mamma... När kommer Morbror hem igen?
- Tja, han kommer till Bastuträsk vid tio-tiden imorgon och sedan är han väl hemma hos mormor och morfar vid elva imorgon kanske.
- Nej heller. Jag menar när kommer han hem hit igen och bor på våran soffa?

Idolernas idol, alla i klassen och på fritids vet numera vem Sonens morbror är, efter tre dagars tokskryt om denne hjälte. Sonen såg till att rita en teckning till sin favorit innan han åkte:

Till vänster ser vi Morbrodern och till höger Sexåringen som just satt ett superduperskott i basketkorgen. Tro nu inte att det gröna ovanför bollen är fartränder som jag trodde, det är ju stolpen som håller upp plankan där korgen sitter! Juh!