Nyckeln till framgång
"Vet ni, jag var på en föreläsning om framgångsrika företag och fick ett otroligt bra tips! För att nå stor framgång med ditt företag ska du sätta två galna basketspelare i ditt arbetsrum sen löser sig alla problem!"
Kollegan var Muskelkvinnan och arbetsrummet tillhörde hennes make. Maken satt med laptopen i knät i grannens inlånade soffa i vardagsrummet. Maken var givetvis väldans ironisk och har väl inte så mycket till övers för basketsporten och i detta fall basketklubbens jubileum nu på lördag.
Men tipset hoppas jag att nått stort och rikt företag nappar på, jag är den galna basketspelaren som leder till framgång för vilket företag som helst!
Förmåner på jobbet
Barnen tyckte att deras Idrottsfröken var SÅÅÅ stor, huvudet kortare än mig.....
Annars går livet sin stilla gång, eller inte stilla, fullt ös, men det går. Ikväll blir det inte någon träning för min del, istället stannar jag hemma och tillbringar nån timme med sonen och legostadsbygget.
Första hjälpen
Framstupa sidoläge var nästa övning. Moppetanten börjar med att fråga mig (som spelar väldigt medvetslös) hur jag mår och om jag är vaken. När hon inte får nått svar säger hon glatt:
- Vad bra, då går jag och stjäl dina fiskespön!
Spikskon försökte förgäves byta bort Asgarvet som var riktigt dålig på att spela medvetslös. Moppetanten ville hellre spela död, så jag struntade då i att lägga henne i framstupa sidoläge eftersom det redan var för sent, hon var ju död.
Man kan bli framstupad även från magläge. Spikskon var först ut och lade sig på mage med armarna under sig. Asgarvet muttrar då:
- Ramlar du så där j-a klantigt, får du f-n skylla dig själv!
Moppetanten blev arg på mig eftersom jag gömde hakan när jag var medvetslös.
Kvällen avslutade med dramatisering då jag fick agera en som höll på kvävas, SPikskon hade en kompis som hade tuppat av, Asgarvet höll på förblöda i handleden eftersom hon råkat slå hål på en fönsterruta och Moppetanten hade pallat upp en stol på ett bord för att byta glödlampa med drattade i backen.
Övriga händelser från denna kurs med kollegor cencureras. Sjukt kul och låg nivå, men vi lärde oss ett och annat.
Med underställ på "abborrkok" i Mälaren
Väckarklockan ringde klockan 5 i morse, på med underställ och fiskebyxor och en timme senare satt vi i båten på väg ut till Grundet. Lite blåsigt men inte en droppe regn otroligt nog. Efter ett tag på Grundet började vattnet koka. Abborrarna hoppade överallt, såg ut som kokande pastavatten. Har aldrig varit med om liknande. Tokhäftigt.
Två abborrar var landade när Pojkvännen släppte av mig vid bryggan så jag kunde åka till jobbet. Själv har han tagit semester två dagar och vände snabbt ut på vattnet igen.
Träningen igår gick bra, tills jag trodde jag var en vessla och försökte steala en boll på golvet, men missade så klart och tog emot mig med tummen. Vänstra tummen. Skitont tyvärr. 17 av 20 straffar.
Ett mål är nått
Gjorde egna "powerbars" igår och de fick klart godkänt av Elitidrottskvinnan.
Förresten. Hur mycket regn finns det egentligen? Är det regnperiod nu eller vad?
Lohmanders
- Usch vad jag har gått upp i vikt över sommaren.
- Har du?
- Ja, men man måste väl skylla på vinet.
- Vinet? Jag skyller alltid på bernaisesåsen.
- .. det är väl inte Lohmanders..?
En dag för länge sedan när jag dagen innan hade tipsat en kollega (som numera skyller allt på Lohmanders), fick jag en utskällning som heter duga. Bernaisesåsen var FÖR god så hon TVINGADES äta upp hela burken innan hennes man kommit hem.
Så just nu sitter jag på jobbet med en hemlagad pirog och en massa goda grönsaker i kylen som bara väntar på att bli uppätna, och längtar efter klyftpotatis, rostbiff och Lohmanders.
Är det förresten nån som har en våningssäng över?
Jag och min grävskopa
Min högra hand. I vanliga fall uppträder den som vilken högerhand som helst som sitter på en vänsterhänt person. Men så fort jag närmar mig basketbollar så blir den ett otäckt vidunder med eget liv.
(Inser i skrivandets stund att det ser ut som att det är min VÄNSTRA hand på bilden, men det är fel. Bilden har blitt spegelvänd och födelsemärket sitter på höger handflata och flyttkartongen med baskettidningar står till höger under skrivbordet.)
Den uppträder precis som en grävmaskin. Nu kanske inte grävmaskiner är speciellt otäcka, men det känns precis som om jag har en sån där ledad stålarm med skopa. Hopplöst.
I övrigt gick träningen bra, hamnade till min stora glädje på både Muskelkvinnans och Kaptens lag. Dock måste jag erkänna att nästa gång jag kommer på den brillianta idéen att SÄTTA 300 skott INNAN träningen, då ska jag tänka efter. Skapligt med träningvärk. Väldans nöjd med 50 av 59 straffkast iallafall.
Femåringen hade igår väldigt svårt att skilja på "idol" och "bror". Och eftersom man ofta kan var lite lik sina syskon och jag är väldans lik min Lillebror, så kan jag ana några likheter med den person som igår kallades för min "stora bror"...
Dock fungerar hans högerhand och arm lite bättre än min..
Det lökgula huset
I lördags packade jag ihop hela min familj (mig själv, Pojkvännen och Femåringen) i bilen och åkte för att hjälpa till att måla om Muskelkvinnans hus. Det är inte vilket litet hus som helst, utan ett jättehus som hade 500 kvm panel som ville bli målat. Panelen byttes förra året och var liksom grundad i mörkgult, men nu skulle hela huset bli lökgult.
Femåringen dök in bland alla barnen (ca åtta stycken) och började leka, jag och Pojkvännen letade redan på platshandskar, plastbyttor och penslar och körde igång. Med undantag för saft och kaffe hos Lilla O och lunch på verandan, målades det i 7-8 timmar. Pojkvännen och Skotten hade roligast, de kunde knappt slita sig för varken chili, kaffe eller öl. Som avslutning på dagen, länsades allas plånböcker och FEM gigantiska familjepizzor iköptes och åts upp.
Hur känns då kroppen efter en hel dags målande? När jag vinkar av med vänster hand (som när man skjuter en basketboll) sträcker det nått så fruktansvärt. Vänster baksidelår känns två decimeter kortare nu än vad det var innan klockan tio i lördags.
I övrigt känns inget, inga bestående men alls, har inte ens drömt om lökfärgade penslar. Jag har höger tumnagel delvis lökfärgad och några små lökfärgsprickar på armarna. Hade det inte regnat idag, hade jag kunnat ställa mig och olja ändträ eller möjligen stå på en liten stege och måla vidare.
Bilder och övriga tankar kring denna målningsdag finns givetvis hos både Muskelkvinnan och Lilla O.
NIO KILO!
Basketidiot
Basketidiot som jag är och har varit i tjugo år eller så, har jag samlat på mig en hel massa basketsaker. De här tavlorna gjorde jag 1991 genom att klippa söder ett antal baskettidningar. Tavlorna sitter på väggen i mitt vardagsrum numera.
I min bokhylla finner man diverse basket:
Basketlegot där korgen kan snurra och spelarna skjuta, står på första parkett. Bredvid skymtar Bengt Wallins "Basketboll" samt ett klistermärke med texten "Basketfolket spolar kröken".
Vidare i bokhyllan hittar man tre basketspelande smurfar:
Och en hel hyllmeter med diverse basketböcker:
Är bara boken" GENO" en bit ut till höger som ännu är oläst. Vissa är dubbel- och trippellästa.
Längre ner i samma bokhylla står två pärmar med basketkort:
Samlarbilder alltså, på amerikanska basketspelare i NBA, detta är dock bara en del av alla kort, dubletterna ligger i källaren.
Vi går vidare. I sonens sovrum hittar vi följande i en garderob:
Mina basketfilmer/matcher. Ett hundratal matcher från 1980- och 1990-talet. Både NBA och college. Några spelfilmer gömmer sig där också. "Blue Chips" med Shaq och "White men can't jump" bland annat. Sju videoband finns i mitt rum, "Airtime", "Larry Legend", "Showtime", "Sir Charles" med mera.
I bolllådan i samma rum finns sonens basketbollari olika storlekar, alla i behov av luft:
Vidare till mitt sovrum. Under skrivbordet står denna flyttkartong:
Fylld till bredden med baskettidningar, både amerikanska och svenska. En Chicago Bulls-plansch skymtar till vänster i lådan.
På hyllan ovanför, mellan två tidskriftssamlare ligger denna jojo i form av en basketboll.
På samma hylla en bit ut till vänster ligger ett antal frimärken illa till:
Till antalet cirka femtio stycken, alla med basketmotiv, som en vacker dag ska bli en tavla.
I garderoben med t-shirts, än 9 av 10 med basketrelaterade motiv:
På rak arm ser jag ett antal EB-tröjor, en NCAA, en Jordan, en med texten "Lakers". Sallén-tröjan jag fick av min bror för ett par år sedan, skymtar en bit längre ner.
Ihopvikta och ouppsatta ligger fyra vimplar och samlar damm:
I en annan garderob har jag tränignskläder med mera. En hel hög:
Längst till vänster syns matchslinnet från när jag 1992 spelade i Västerbottens länslag.
Shortsen till linnet, stals dock för ett antal år sedan i tvättstugan i Gottsunda, Uppsala, där jag och gudmodern bodde i två månader i andra hand.
Röda linnet till höger är ett Jordan-linne, direkt från USA, när han gjorde comeback 1995. Rätt snart bytte han dock tillbaka till nummer 23.
Överst till höger syns min Malaco Queen-tröja från säsongen 1990/91. Ungdoms-SM hette på den tiden Malaco Cup och vid den sammandragning vi det året hade i Umeå blev jag utsedd till MVP.
Undrar om jag fortfarande kan ha den..?
I allt detta baskettema insåg jag nyss att jag har INGEN basketboll. Filip har massa små men jag har ingen egen alls. Hade en lila/gul i sexan/sjuan (Lakers) och i sjuan köpte jag mig en läderbollstorlek 7. Men väldans snart övergick vi i Sverige till dambollar (storlek 6) och då gav jag min läderboll till Lillebror.
Tre träningar på samma dag
Min egen träning sedan på kvällen gick bra. Som vanligt var vi tokmånga och det var tokroligt. Lite tufft var det dock för Ricardo som hade locket på hela kvällen. Fick äran att spela mot Kioskar ett antal matcher och, trots att han är massa större och starkare än mig, fick jag honom att tappa fattningen ett par gånger.
Nästa vecka får vi förhoppningsvis två träningar och "ordinarie" damer B kommer igång. Har lite roliga eller kanske bara nyttiga övningar vi skulle kunna köra. Känner också en kille som förhoppningsvis kan tänka sig att kilva in och hjälpa in nån träning.
Det gör INTE ont.
Imorgon bär det av till storstan Södertälje, Elitidrottsmannen tillika Lillebror, ska provspela. Skulle var riktigt kul att ha honom i närheten.
Nationalteatern på ingång om ett par veckor och 30-årsfesten ska filas på lite. Blir hemma i min väldigt STOORA trea, gästlistan är för lång och stolarna för få. Har dock hört rykten om att Biggo har 150 stolar hemma. Fast, de skulle inte rymmas i min lägenhet. Tur man kan sitta på golvet. Och eftersom jag är födelsedagsbarnet så borde det finnas en reserverad stol åt mig hela kvällen.
Åldern har ingen betydelse
Det här är en bild från den senaste B-lagsträningen (fotograf Muskelkvinnan). På bilden syns, förrutom jag långt ut till höger med rött band och vit t-shirt, Biggo (i grönt) som häromveckan försökte passa bollen genom mitt huvud och två machokillar (orange/vit och vit bakom blå/svart). Inget konstigt med det. Förrutom att Machkillarna knappt fyllt 20 år och Biggo passerat 45 år. Suddiga Snus-Per mitt under korgen är förbi 40 med ett par år.
Machokillar och såna som var sjukt bra på sin tid (Snus-Per), väljer alltså att hellre träna med "tanterna" i damer B än någon annanstans. Väldigt faschinerande och troligen rätt unikt. Självklart finns det tanter i min ålder i laget och såna som är tio år äldre/yngre. Men nyckeln till träningarna är ändå hur makalöst roligt det kan vara med motionsidrott. Alla är med på samma villkor, man måste spelat basket tidigare och larvar man sig eller tror man är Michael Jordan, får man inte vara med.
Jag önskar jag kunde ta åt mig äran till denna underbara "instutition", denna underbara samling människor som tränar basket ÅRET runt (finns liksom INGA träningsuppehåll). Denna samlig människor i alla åldrar, killar och tjejer, som träffas en gång i veckan hela sommaren och har roligt tillsammans. Det är mer än bara träning och basket, det är en social tillställning utan dess like.
Under mina tre (?) uppehållsår från laget, har jag ändå, varje vecka, fått minst ett mail om träning eller matcher. VARJE vecka. Under säsong. Innebär ett hundratal mail. Och nu är jag tillbaka. Och har roligare än nånsin.
Tack Muskelkvinnan, du anar inte vad du byggt upp!
Det börjar bli en vana...
Tittade på damlagets första träning för säsongen igår. Riktigt inspirerande. Såg roligt ut.
Idag ska det scannas tidningsurklipp och foton från de senaste 50 åren. Känns som ett stort mörker att få ordning, men med lite hjälp går det nog rätt bra. Filip ska leka med sin lillkusin på annan "ort", vilket gör att det nog kommer gå ännu fortare.
8 kilo lättare är jag nu, jämfört med den 7:e juni.
