En värld av mönster
För att kunna köpa hus, måste man titta på en herrans massa hus. Tror jag iallafall. Därför släpade jag igår med mig Muskelkvinnan på husvisning. Huset som Pojkvännen redan beskrivit som "för litet, för mörkt, för fel läge och så vidare", fick besök av oss och en herrans massa andra igårkväll. Snabbt inser jag, till min egen förtret, att Pojkvännen hade rätt, huset var inte alls vad vi ville ha, men det är ändå väldigt intressant att titta.
Snabbt utvecklades husbesöket till ett mönstersökande. Det fanns så många olika tapeter, golv, ja, all världens färger överallt, tillsammans på det mest oväntande och ibland uppseendeväckade sätt.
En guldsprayad vägg med turkos bakgrund. Troligen har något suttit på väggen en gång i tiden. Lite rosa färg kunde man se i hålet till höger också.
En vägg, en dörr, en list, lite mer vägg och en till list. Turkos, orange, vit, turkos och tokrött.
En påse poserade glatt.
Det här kaklet, eller kanske ett likadant, satt i Muskelkvinnans mammas badrum en gång i tiden.
Mitt på betongväggar var dessa kakelplattor ingjutna.
Kolla fisken till vänster!
Lite badrumskakel fick vara med också.
Ett av de många golven.
Golv matchat med rosa list..
Fler kakelplattor i väggen.
Tre olika plastgolv på mindre än en kvadratmeter.
Ytterligare två plastgolv.
En tapet!
Ännu en tapet...
Ett överkast och en matta.
Tapet.
Tapet igen.
Grymma grytvantar.
Gräsliga hyllplansgardiner.
Trasmatta matchad med två olika golv.
Ungefär här gick tydligen Muskelkvinnan in i dimman...
En tröja? En socka? Nej, en tapet.
Sista tapeten.
Förrutom att jag nu måste gå på en massa husvisningar till, måste jag givetvis ha lite mer pengar för att kunna köpa ett hus. Och lite fastare jobb. Alla erbjudanden om pengar och fasta jobb emottages med glädje!
Debut vid 30
Nej. Jag har inte debuterat som skådespelare i en ny, svensk storfilm för att tjäna massor med pengar.
Nej. Jag har inte heller debuterat som artist med en blivande listetta.
Nej. Jag har barn sedan flera år.
Jag har idag snoozat min väckarklocka för första gången. TVÅ gånger till och med. Har aldrig förr hänt (vad jag kan komma ihåg). Har alltid ställt klockan på det klockslag jag ska vakna och sedan kunna ligga kvar i sängen en stund utan att somna och sedan på raska fötter stiga upp.
Har aldrig varit morgontrött, däremot kvällstrött. Men just nu, lider jag av båda. Både kvällströtter och morgontrötter, därav denna morgons snooz-debut och alla kvällars soffsovning innan 21.
Om 40 minuter ska jag vara på jobbet. Frukosten ska ätas, tänderna borstas, håret fixas, kläder ska tas på, men jag känner just nu lugnet. Ingen brådska. Har inte känt så här på länge.
Man lär sig nya saker varje dag!
A trip down memory lane - sommaren 1992
Sommaren 1992.
Det var den sommaren som Bromma flygplats åter öppnades för internationell trafik och Lasermannen greps. Det var den sommaren som OS gick av stapeln i Barcelona och Dream Team sopade banan med all konkurens.
Bara en månad tidigare hade Jordan och Pippen tagit Chicago Bulls andra raka seger i NBA. Sviten skulle bli tre samt tre återkommande två år senare.
Det var då man kunde ha antingen LÅNGA strumpor eller KORTA strumpor i sina basketskor.
De långa är av model 747:
Och de korta hette King Tube.
Dagens korta strumpor kan kasta sig i väggen. Har två eller tre par King Tube kvar som används flitigt. Tyvärr går de inte längre att beställa i Sverige, men i USA finns de fortfarande.
Det var då Reebok lanserade Reebok Pump, skon som gick pumpa upp.
- Men kom igen nurå! Hur hamnade du här?
Jo. På träningen igår, var vi tre gigantiska centrar: Ringklockan, Kapten och jag själv. Hamnde glatt på andra laget, det vill säga utan de andra två giganterna. Fick spela mot Kapten hela träningen och skapligt jobbigt. Hon år urstark och springer och springer och springer. Fast hon säger att hon inte orkar.
Helt plötsligt sliter det till i magtrakten. KRAMP! Jag är tydligen inte tränad som jag var för 15 år sedan. DÅ palalde jag massor med fys och spring och slit. Men i juni 1992, på Rikslägret i Södertälje, andra dagen, DÅ hade vi sjukt tung fysträning och krampen i magen satt som handsken på handen. Precis samma känsla som igår.
Då, som 15-åring basketspelare såg jag ut så här:
Det är jag som gapar och har nummer 15 (fast det ser ut som 5).
Tittar man riktigt noga på skorna hos nummer 12 (fast det ser ut som 2), har hon ovan visade Reebok Pump på sig. Nummer 5 testade ena skon andra dagen (den där tuffa fysdagen då jag fick kramp i magen) och ramlade genom två tvättlinor i klassrummet där vi bodde och landade på ett handfat. Resultatet blev fyra spruckna revben och fem dagar på sjukhuset.
Kramp i magen fick även Sanna från andra länet. Hon fick dock morfin för att krampen skulle släppa. Det fick inte jag. Varken 1992 eller 2007.
Dressing, en dörr och alla hjärtans dag
Systerdottern Tvååringen prydde i julas sin mormors kyl/frys med alla post-it-lappar hon kunde hitta.
En dörr.
Ser ut som vilken badrumsdörr som helst. Kan man tro. Men vid närmare granskning finner man detta:
Bra för att man ska veta vilket som är upp och ner på dörren? Låsspaken vrids höger/vänster så den har inget med märkningen att göra. Dörren sitter hemma hos min moster, märkningen satt där när hon flyttade in och hon vet inte heller hur man ska tolka den. Förslag mottages villigt!
Så till dressingen. Ni som nu är flitiga läsare har läst om "norrlandsmiddag med fel sås" och "Dressingjakten del 2" (inlägget 2006-10-15 som bara inte vill infinna sig i en länk just nu). Snabbt kan man säga att här nere i de "centrala" delarna av landet, finns inte allt en norrlänning vill ha, till exempel en viss dressing. I norr däremot kan man se detta i hyllorna:
Å inte nog med dessa 250 ml-flaskor.
900 ml-flaskor!
Trots ihärdigt försök i att införskaffa denna dressing här, går jag bet överallt. Och eftersom den flaska jag köpte med mig ner i julas, gick åt på "En fest i all enkelhet" häromveckan, måste jag se till att mor och far köper med sig ett litet lager när de kommer ner om fjorton dagar.
Bloggvirke i mängder! (Uppdat.)
Skulle kunna blogga om hur Asgarvets reptilhjärna träder in så fort hon blir upprörd, senast idag pratade hon om "kababalik". Men just nu har jag ingen bloggmotivation.
Jag skulle kunna skriva om Spikskons energi för reflexer och motorik och om hur hon fick hennes kollegor att ligga och skaka varandra en hel kväll eller om hur hon ständigt funderar högt och lågt, på om hur vi, hennes kollegor, egentligen är funtade. Men jag vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig.
Jag skulle kunna skriva om knepiga kollegor, konstig kommunikation, märkliga beslut och hysteriska men rara barn, men det vill jag inte.
Jag skulle också kunna skriva om hur B-festen i maj kommer vara ur en festfixares synvinkel, men hur mycket överraskning blir det då för gästerna?
Jag skulle också kunna skriva om nått annat, men jag orkar inte.
Nu bubblar Spikskon igen om jobbet. Jag skulle kunna jobba.
I brist på annat roligt att skriva, rekomenderar jag att ni ska läsa följande!
Uppdatering.
Jag skulle kunna skriva om Anännänäs och Knyppelfröken som behagar vara hemma från jobbet hela denna dag. Tyvärr helt tillåtet från Stor-Schäfern. Detta leder till att jag och Spikskon äntligen får något gjort i vår planering.
Jag skulle också kunna skriva om hur det ännu en gång har hänt att "nån annan" har skrivit i Lill-Schäferns almanacka. "Nån annan" har skrivit så otydligt att hon inte vet vad det står. Dessutom kallar hon denna underbart fina och ärliga blogg för "otäck".
Skulle kunna skriva om att Lohmanders-Kajsa nu är insjuknat i jobb-sjuka och inte infinner sig på jobbet denna vecka alls och således missar allt roligt som händer här.
Eller så skulle jag kunna skriva om hur Asgarvet pekar med hela handen på andra våningen i ett klassrum fullt av elever, men tror att hon inte kan tala inför en stor grupp människor.
En fest i all sin enkelhet
Första problemet dök upp exakt 18.30. Första gästen. På pricken i tid! Jag var på pricken helt feltajmad men öppnade ändå dörren.
Gästerna denna kväll var: Annänänäs, Knyppelfröken, Kapten, Strumplösa, Muskelkvinnan, Orienteraren, Pojkvännen och jag själv. Ett lugnt och sansat starfält vilket gjorde det hela mycket mera spännande.
Någonstans spårade det hela ur.
Var det här?
När den stora spritpåsen (som jag lovat förvara åt min kära syster) inspekterades.
Eller var det kanske här urspårningen började?
När Annänänäs började dricka direkt ur flaskorna?
Nej. Det var nog här:
När de sex damerna på festen skulle dricka After Shock. Några ord om denna likör:
1) If you don't like your alcohol to give you a head rush and leave you with steam escaping from your ears (metaphorically) then, again, this is not a drink for you.
2) If you throw up soon after drinking it, you'll notice that it burns and tingles on the way up as well as on the way down.
3) And, last but not least, it can get you very, very, very drunk. Should that be a con? No, I think not.
Okej. Iskall kanellikör skall gurglas i munnen i trettio sekunder, sedan ska man svälja och dra in ett djupt andetag. Pojkvännen gjorde sig klar med tidtagningen. Alla tömde glaset utom Annänänäs som bara tog en liten sip. Alla gurglade utom Anännänäs som svalde direkt. Alla tog ett djupt andetag och oj, vilken effekt. Snabbt utbrister Muskelkvinnan:
- AAJ! Min hunga!!
Knyppelfröken kontrar:
- Jag har ingen hunga!!!
Men det var fel. Finns bildbevis på Knyppelfrökens "hunga".
Urspårat. Anännänäs hade två kommentarer som kommer gå till historien (eller bara runt runt i lärarrummet på jobbet ett par veckor):
- Nu, nu, nu tror sääkert alla att jag är helt hysterisk.
- Nu druttnar jag på det här....
Orienteraren sjöng om Klas Klättermus hela kvällen, Pojkvännen och Kapten pratade basket och vi andra provade mer eller mindre alla flaskorna på bordet. I snitt användes denna kväll 5 glas per person. Pojkvännen och Orienteraren höll sig till var sitt.
Efter renskavskebab serverades exklusiv efterrätt till alla gäster.
Sällskapet förflyttade sig sedan ut till salongen där allt var frid och fröjd tills Anännänäs kastade ett vinglas i golvet. Nu har jag bara fem stycken kvar.
Strumplösa är grym på att bugga och bjöd upp Knyppelfröken. Riktigt imponerande. Sedan var det Anännänäs och Knyppelfrökens tur.
Underhållare av högsta klass. De fastnade ett antal gånger i vinkelvolten, Anännänäs fastnade med huvudet under armen på Knyppelfröken och mellan knäna. Fortfarande är klockan bara tio över midnatt.
Som avslutning blir värdinnan nedtacklad av Anännänäs, men eftersom Knyppelfröken inte hann med att ta kort, gjorde tre repriser på denna tackling, varav en fastnade på bild.
Disken är nu snart diskad, golvet rengjort från likör och vin, alla cd-skivor utom en har hittat sitt fodral, kvarglömda attiraljer: två handskar, två böcker och en kavaj, ligger snällt och väntar på sina ägare. Själv börjar jag nu bli lite trötter.
Men oj vad jag hade kul.
Med ena foten i fängelset
För ett år sedan var jag nära attt hamna i fängelse, "fnutt"-fängelset. Igår var det nära igen.
Förra året skrev jag ett mail till Muskelkvinnan och i det upprörda svaret kunde jag nästan se henne stå och hoppa upp och ner och slita sitt hår. Jag hade använt fnuttarna fel. I detta mail var det en herrans massa fnuttar och Muskelkvinnan hotar mig med fnuttfängelse. Man kan erkänna sina fnuttmisstag och slippa fängelse genom att sätta sig i fnuttanvändarträningsläger och dyrt och heligt lova aldrig göra samma misstag igen.
Men igår var det dags igen. På festfixarmöte kastade jag fram en tokfin inbjudan och Muskelkvinnan stelnar till. En felanvänd fnutt! En fnutt är alltså såna här: ' ' '. Snabbt fram med en penna och fixa bort felfnutten. Ju mer jag och Lilla O hävdade att den visst skulle vara där, desto mer glödde korrigerarpennan i Muskelkvinnans hand.
Snabbt drabbas Muskelkvinnan av huvudvärk. Fast jag tror det inte var mitt fel. Hon hade fått ett trälager i huvudet. Eller i pannan. När hon rynkade på pannan (vilket man ju måste göra om man umgås med såna som inte kan använda fnuttar) fick hon tokont i huvudet. Huvudvärken kan också berott på för lite sömn.
- Jag kan inte prata länge, jag är så trött. Kan inte heller tänka klart utan att blunda. Oj. Jag känner mig som min man.
Mannnen som var spårlöst borta, missade således middagen hos Lilla O och Skotten. Förrutom värdparet, satt jag, Muskelkvinnan och hennes fem barn kring bordet. Husets barn var, precis som Muskelkvinnans man, borta, fast på idrottsevenemang.
Hamnade själv på ett idrottsevenemang igår, skridskodag med jobbet. Fem minusgrader och snö gjorde vår dag perfekt.
Mitt i allt ansvar och arbete, sticker Spikskon och Asgarvet och hämtar mat. Många hungriga elever fanns på plats.
Bakom dem stod två mjölkutdelare. Detta var vad alla elever snart hade i sina händer:
En pannkakshög med socker på i en knölig servett och ett mjölkpaket man fick dricka direkt ur. Det blir dock mer spännande om man ser ut så här på fötterna:
Balanskonster av högsta klass utövades med olika resultat. Ännu en trevlig dag på jobbet!
Gårdagens citat:
"Om man är gravid, behöver man inte tänka!"
Asgavet
"Tycker det är så konstigt att du måste påpeka när jag sätter ihop en massa vokaler och konsonanter till olika ord och använder dem helt fel"
Asgarvet
Schäfrar på grönbete
Annars är det väldans lungt på jobbet. Inga är här och alla är borta titt som tätt. Lohmanders-Kajsa jobbar en dag varannan vecka ungefär. Lika ofta som jag och Knyppelfröken jobbar tillsammans.
Har förresten fått heltid till och med påsklovet. Så nu är det bara att hålla i hatten på jobbet ett par veckor till.
Dags för lunch!
Prinsesskalaset
Igår var jag och Femåringen på prins/prinsesskalas. Riktigt roligt. När vi kom dit ville Femåringen inte alls och vägrade gå in i tjugo minuter, sedan gick det över. Tio barn fanns på plats varav två killar, Femåringen och Födelsedagsbarnets storebror, också en femåring. 
På kalas fikar man och det gjordes det här också. Ett maffigt kakfat ställdes fram:
Till dessa kakor serverades grön saft, röd saft och cola. Födelsedagsbarnet hade beslutsångest och hade därför tre olika glas.
Tårtan var inte av denna världen:
Födelsedagsbarnets mor lovade att ALDRIG mer lägga ner så mycket tid på en tårta, 3,5 timmar. Den var otroligt tjusig och Barbie-dockan i mitten var en riktig som kunde blinka.
Efter tre minuter hade Födelsedagsbarnets bror fikat klart och två minuter senare också Femåringen. Tio minuter efter att det bjudits till bords, satt endast en liten prinsessa kvar och fikade och vi föräldrar (tre gäster och två som hörde til huset) satte oss ner tillsammans med prinsessan och fikade. Till kakfaten och prinsesstårtan serverades också grym äppelpaj och en himelsk morotskaka.
Fiskdamm.
Ett riktigt fiskespö laddades med klädnypa och barnen fick veva ut och in sina godispåsar, sedan satte sig alla ner pladask på stället och började moffa i sig.
En riktig sockerkick för både mig och Femåringen. Ska nog gå på barnkalas oftare!
Brillo nummer 1
Svårigheten för mullvadar kan vara att de har för långa näsor. Speciellt när de vill läsa etiketten på flaskorna i baren.
Min bekantskapskrets "Brillornas Brillo" är Gudmodern. I vanliga fall märker man inte något speciellt, men när man tonar hennes hår till exempel, och hon bara måste spela tv-spel (utan glasögon, de vill inte tonas) i väntan på att få skölja sörjan ur håret, då märks det kan jag lova.
En knapp skollinjal från rutan sitter hon och här och spelar Mario Kart på Femåringens Gamecube. Tur att hon inte har så lång näsa.
Utmärkelsen "Brillornas Brillo" är nog det enda hon vunnit i sina dagar. Förrutom bronsmedaljen i längdskidåkning i årskurs fyra. Av tre tjejer kom hon.... just det. Trea.
Nässelutslag dag 3 - puts väck!
8 timmars sömn, en macka, tre glas mjölk, ett glas vatten, en stor skål med fruktsallad och ett bad och Femåringen är pigg som en mört.
Strax bär det av till leksaksaffären för diverse inköp. Femåringen är bjuden på prins/prinsessparty hos en flicka på dagis på söndag. Tillägget "prins" är till endast för Femåringen. I övrigt har flickan bara bjudit andra flickor. Men hon har en storebror som är fem år som kan fungerar som sällskap åt Femåringen. Så det ska köpas en "tjejig tjej-present" och eventuellt en prinsmantel. Eller krona.
Eftersom Femåringen är så otroligt modig och macho, vägrar han gå utan sin mor. Blir första gången på prins och prinsessparty för mig. Undrar vad jag ska ta på mig?
