Världens Bästa Kicki

För en månad sedan ungefär, köpte jag en ny telefon på inrådan av expediten i telefonbutiken. Detta efter att hon utan att lyckas, försökt få sig in i min telefon för att hjälpa mig med att ändra inställningar.

Med denna telefon kan jag, förrutom att ringa och skicka SMS/MMS, även ta finfina foton och spela in filmer. Jag kan också leka viktig med öronsnäcka.

Åter till bilderna. Det är rätt kul att ha en telefon där man kan ta bra bilder och sedan överföra till datorn. Detta kunde jag inte med den gamla, inbrottssäkra telefonen.

Här kommer mina första motiv!


En fisketur på Mälaren. Foten är min egen.


Hälsokost på sjön: Metmask och korvbröd!


Maken och Lilla O letar skatter bakom den sistnämndas tvättmaskin.


Ulf Brunnberg på basket i Täljehallen, iförd finbyxor, skjorta och lysande, röda gympaskor. När jag tog denna bild hade jag inte förstått hur farao jag skulle bära mig åt för att få Zoom-funktionen att fungera. Kände mig lite gammal och oteknisk tills Trettonåringen erkände att hon haft samma problem med sin mobil.

Det var det. Ledig idag. Ska träna basket med Sexåringen och cykla till affären lite längre bort. Känns som lagom ansträngning!

I fredags när jag kom till jobbet var jag helt uppknarkad och lycklig. Jag hade varit på en frukostföreläsning med Curre (Lundmark) och Ankan (Parmström). Min erfarenhet av karlarna i fråga var inte så stor innan, mer än att jag visste att Curre coachade i Lillehammer och att Ankan pratar i tv med Arne (Hegerfors).

Det började bra. Morgongympa med Curre! Väderkvarnar hit och dit, huvudrull och axelmassage!

Nackrullningar.


Armar uppåt sträck!

Varför gjorde vi såna här saker? Jo, för att komma i RMI. Rätt Mental Inställning.

Sedan blir jag påhoppad av Curre. Han säger att han kommer från Skellefteå och att alla där heter Lundmark eller Marklund (så säger Maken också).

- Finns det någon från Skellefteå här?, säger han sedan.

Jag räcker upp handen och får sedan frågan:

- Jaha, heter du Marklund eller Lundmark?

Lite försiktigt svarar jag:

- PW.

- Fel! får jag då till svar.

Gruppen på en miljon kostymnissar, Pappa P, Big Smile och jag, är nu definitivt i RMI.

Sedan följer en timme med otroligt intressanta saker om ledarskap (som denna föreläsning skulle handla om). Upplägget med snabba klipp mellan Curre och Ankan var fenomenalt! Ibland gick bollarna så snabbt att jag höll på att vrida huvudet av mig. Som i tennis ungefär.

Förrutom massa klokt om målsättningar, mentala lårkakor, media med mera, innehöll denna föreläsning det jag gillar allra bäst: ANEKDOTER!

Som när Curre tränade HV och de spelade illa på hemmaplan men bra borta och Curre hyr en buss och åker Småland runt innan två hemmamatcher.

Eller efter 4-4 i första matchen i Lillehammer då Curre ska lämna arnen och tio fotografer står och väntar vid utgången där det finns en "NÖDUTGÅNG"-skylt över. Curre stannar artigt och erbjuder alla fotografer att gå ut innan. Allt för att få en bild på Curre och nödutgången eftersom förbundschefen ställt kravet att de ska vinna guld annars för Curre sparken.

Eller Expressens referat efter 0-0 borta mot Italien i Bratislava. Två svarta sidor.

Efter föreläsningen, trots att jag bara hade 12 minuter på mig att ta mig till jobbet och servera fredagsfikat, var jag tvungen att gå fram till Curre och skaka hand och berätta hur bra föreläsningen var.

Ju närmare jag kom, desto yngre blev jag, och när jag väl var framme, var jag inte mer än tio-tolv år.

- Hej.... det var jättebra och jätteintressant och jättebra. Synd att ni var så korta. Eller att det blev så kort typ.

Nu, vid mina sinnes fulla bruk har jag letat reda på mailadress till Ankan och mailat kloka tankar och inte något fjortisflams.

Fortfarande är jag hög av inspiration och längtar till jobbet!

Den frågeställningen har jag lärt mig att jag ska använda istället för:

- VARFÖR gjorde du så där?

Vilket låter sunt. Den man frågar hamnar inte i försvarsställning och kanske får man ett lite klokare svar.

Detta har jag lärt mig på kurs på jobbet. En kurs vi går på varje vecka med arbetslaget, vi får hemläxor och tankeställare. Otroligt bra för mig personligen eftersom jag lär mig tänka annorlunda och vrida på saker och hamna utanför ramarna.

Denna fråga skulle jag vilja ställa till tre olika personer just nu.

Jag skulle vilja fråga lastbilschauffören som under bästa morgonrusningen på E20, väljer att sakta, sakta, köra om en annan lastbil under de tre kilometer motorväg som finns mellan ena avfarten och andra.

- Hur tänkte du nu?

Jag skulle vilja ställa samma fråga till den äldre dam som utan vidare förvarning släpper in en bil i rondellen, där vi båda befinner oss, med hjälp av högerregeln.

- Hur tänkte du nu lilla vän?

Frågan går också denna morgon till den person i den vita Golfen som försökte bromsa sig ut på motorvägen...

- HUR TÄNKTE DU NU EGENTLIGEN????

Den braiga kursen på jobbet har också fått mig att oftare tänka på att uppskatta allt bra jag har och alla runt mig som får mig att trivas.

Tack arbetslaget för att ni står ut.

Tack andra fritidset för att ni låter mig jobba på cirkus.

Tack Knyppelfröken och Änännänäs för att ni ger mig outtömligt med bloggmaterial.

Tack Lilla O för att du får mig att laga god mat.

Tack Maken för att du är du och för att våra ogemensamma barn är så otroligt rara.

Tack alla byggjobbare som ser till att jag slipper ha tillgång till min balkong i hittills fem veckor.

Tack hundägaren för att du inte plockade upp efter din hund utan lät min sko göra det istället...

Imorgon har jag bjudit hem alla mina kollegor till mig. Pajkväll står det på schemat och vi ska alltså äta olika former av paj. (Här kan ni läsa om den senaste pajkvällen jag besökte).

Det skulle kunna vara väldigt enkelt, men det blir ju aldrig det med mina kollegor. Asgarvet bokar tidigt in sig på tacopaj och ingen annan får laga det! En knapp vecka senare inser hon att hon inte alls kan laga tacopaj och vägrar komma om jag tvingar henne att göra en paj. Hon ska nu ta med sig sallad.

Essesskåaren, som när han har fredagsfikat alltid besöker bageriet och handlar, konstaterar att han har inget annat val än att ta med sig en paj (ohel, trasig) maträtt.

Hans kollega glömmer bort att prata med sin man om hon får gå på denna tillställning men kommer sent ihåg och har nu tänkt komma fast hon anser sig vara "en gammal tant" i sällskapet.

Änännänäs förstår inte hur jag har tänkt med allt paj, "alla kan väl inte äta paj heller hela tiden, hur HAR du tänkt???".

Knyppelfröken längtar efter en cirkus längre än 30 minuter och ser fram emot kvällen. Asgarvet blir troligen lycklig eftersom Knyppelfröken pratar om att laga kycklingpaj där man lätt kan hitta kycklingbitarna.

Och så fortsätter det dagarna i ända.