Jag vill hissa och dissa!
Jag vill börja med att dissa. Jag vill dissa alla "obilister". Man hamnar i denna kategori om man har körkort men kör som en kratta. Är det verkligen så svårt att följa trafikregler och vett? (Här kan du läsa om senaste gången obilister fick sig en skopa).
Detta har alltså hänt: Efter sena-jobb-mötet igår kväll, på vägen hem, står jag vid trafikljus som snällt lyser skarpt röda. Filen jag står helt ensam i, skriker ut (med hjälp av gigantiska pilar i vägbanan): "Här får man bara kör rakt fram. RAKT fram!". Inga problem. Framme vid linjen står jag och väntar i godan ro, inte ett ont anande om vad som hända skall. I filen brevdvid - "Här får du bara svänga VÄNSTER. Absolut INTE köra rakt fram och preja rakt-fram-körare till höger" - står en gubbe i 230-årsåldern i som fina, nya bil.
Det blir grönt och jag gasar lite försiktigt och tror att jag ska köra rakt fram genom krosningen. Tji fick jag! 230-åringen skulle ju rakt fram. Hur bär man sig då åt i trafiken och man kommer på att man gjort tokigt eller lagt sig i fel fil? Blinkar? Väntar in trafiken och sedan byter fil? Svänger fel och börjar om efter en turné runt ett kvarter?
- Fel! Fel! Fel!, som Brasse skulle sagt.
Man prejar, gasar förskräckligt mycket, tutar OCH räcker finger, för att sedan i lugn och ro köra vidare rakt fram från vänstersvängsfilen och låta rakt-fram-filaren svänga höger. OCH tuta. FLERA gånger.
Alla obilister blir denna dag dissade.
Hissa nu då. Jag vill passa på att hissa regn. Speciellt när spolarvätskan är tokslut och bilen smutsig.
Till sist tre bilder från min mobil:
'En bild från Spikskons möhippa.
Hmm.
Underbara hamburgare med bestick. Kan det bli bättre?
Detta har alltså hänt: Efter sena-jobb-mötet igår kväll, på vägen hem, står jag vid trafikljus som snällt lyser skarpt röda. Filen jag står helt ensam i, skriker ut (med hjälp av gigantiska pilar i vägbanan): "Här får man bara kör rakt fram. RAKT fram!". Inga problem. Framme vid linjen står jag och väntar i godan ro, inte ett ont anande om vad som hända skall. I filen brevdvid - "Här får du bara svänga VÄNSTER. Absolut INTE köra rakt fram och preja rakt-fram-körare till höger" - står en gubbe i 230-årsåldern i som fina, nya bil.
Det blir grönt och jag gasar lite försiktigt och tror att jag ska köra rakt fram genom krosningen. Tji fick jag! 230-åringen skulle ju rakt fram. Hur bär man sig då åt i trafiken och man kommer på att man gjort tokigt eller lagt sig i fel fil? Blinkar? Väntar in trafiken och sedan byter fil? Svänger fel och börjar om efter en turné runt ett kvarter?
- Fel! Fel! Fel!, som Brasse skulle sagt.
Man prejar, gasar förskräckligt mycket, tutar OCH räcker finger, för att sedan i lugn och ro köra vidare rakt fram från vänstersvängsfilen och låta rakt-fram-filaren svänga höger. OCH tuta. FLERA gånger.
Alla obilister blir denna dag dissade.
Hissa nu då. Jag vill passa på att hissa regn. Speciellt när spolarvätskan är tokslut och bilen smutsig.
Till sist tre bilder från min mobil:
'En bild från Spikskons möhippa.
Hmm.
Underbara hamburgare med bestick. Kan det bli bättre?
Efter några dagar i Petiknäs är jag som en helt ny människa!
Det värker i hela kroppen. Nej, jag är inte sjuk. Jag är sliten. Fast väldans glad. Och utvilad. Kroppen värker efter en heldags fajt med fem buskar. Nästintill inbördeskrig hade dessa fem buskar sysslat med och det föll på min lott att reda ut problemen.
Buskarna (kan vara syrén) har vuxit under en herrans massa år och ingen har styrt upp dem. Det var som en djungel, kände mig nästan som Tarzan. Lägg där till att buskarna står i en backe och arbetsställningen är inte godkänd av någon. Efter en armé av rivsår, rutchningar i slänten, blåmärken, ömma handflator (vissa stora granar attackerade) så ser dessa numera ut så här:
På slutklämmen assisterade Maken och pappa, vilket gjorde arbetspasset säkert två timmar kortare.
Fler bilder:
På Valborgsmässoafton grillade vi falukorv i grillstugan nere i backen nedanför vårt hus.
Majbrasan.
Majbrasan har slitit sig lite.
Snösmältningen gjorde Rengårdsbäcken väldigt aktiv! Detta är bron över bäcken.
Mina älskade systerdöttrar spelar hockey med två flugsmällor och en golfboll.
Ett tydligt vårtecken i dikeskanten.
Morgonutsikt 1. Femton meter från huset stod dessa tre rådjur.
Morgonutsikt 2. Isen låg nästan över hela selet när vi kom och hade släppt innan vi åkte. Kan det bli bättre?
6 veckor till nästa resa!
Buskarna (kan vara syrén) har vuxit under en herrans massa år och ingen har styrt upp dem. Det var som en djungel, kände mig nästan som Tarzan. Lägg där till att buskarna står i en backe och arbetsställningen är inte godkänd av någon. Efter en armé av rivsår, rutchningar i slänten, blåmärken, ömma handflator (vissa stora granar attackerade) så ser dessa numera ut så här:
På slutklämmen assisterade Maken och pappa, vilket gjorde arbetspasset säkert två timmar kortare.
Fler bilder:
På Valborgsmässoafton grillade vi falukorv i grillstugan nere i backen nedanför vårt hus.
Majbrasan.
Majbrasan har slitit sig lite.
Snösmältningen gjorde Rengårdsbäcken väldigt aktiv! Detta är bron över bäcken.
Mina älskade systerdöttrar spelar hockey med två flugsmällor och en golfboll.
Ett tydligt vårtecken i dikeskanten.
Morgonutsikt 1. Femton meter från huset stod dessa tre rådjur.
Morgonutsikt 2. Isen låg nästan över hela selet när vi kom och hade släppt innan vi åkte. Kan det bli bättre?
6 veckor till nästa resa!
