Måste jag vara kvinnlig?

Kan man inte bara vara praktisk alltid?

Häromveckan var vi på studiebesök med jobbet, varför jag tog på mig en tunika till jeansen. På kvällen träffade jag en annan kollega som "tyckte det var SÅ roligt att se mig lite kvinnlig".

Jag är praktisk. Jag klär mig på jobbet som en fritidspedagog som ska ligga på golvet och bygga torn med klossar, gå i skogen, måla med vattenfärger och laga mellanmål. Jeans, t-shirt och luvtröja eller liknande.

På fritiden klär jag mig för det jag gillar att göra: fiska, spela basket, pyssla, spela tv-spel, titta på text-tv med Pojkvännen och så vidare. Inga klackskor och figursydda blusar här inte.

Nu måste jag köpa nått kvinnligt, därför spenderade jag 1,5 timmar nere på stan igår och konstaterade följande:

- Mitt färgmode är tillbaka! Färger i alla möjliga nyanser. Borta är pastellen.

- Mitt färgmode letar jag inte efter.

- Det finns inga saker till underkroppen, bara till överkroppen.

- Allt är halvlångt, till och med koftor och slipovrar. Plaggen gör liksom förbi rumpan just så pass. Troligen ska man ha moderna långkalsonger till. Hoppas jag ALDRIG faller för det modet.

- Finns inga kläder i min storlek, bara mindre och väldigt mycket större.

- Finns framförallt inga vita kläder förrutom jeans. Jag gillar inte vita jeans.

Nu är det inte så att jag inte vill klä mig kvinnligt, tycker om de tillfällen då jag får använda det utbud som numera börjar bli lite variationer på i garderoben. SkjortOR, blusAR och tunikOR (allt i plural), allt används gärna vid behov.

Men tänk om man fick köpa sina kvinnliga kläder i såna här butiker istället.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0