Världens Bästa Kicki

I fredags satte sig Pojkvännen och jag i bilen för att åka till hans föräldrar i Småland över helgen. Resan höll på att få ett oväntat slut när vi stannar till i Tystberga för att köpa godis. Min norrländska radar ser då följande:

VA?? Hur kan jag missat Frasses intåg i södra Sverige? Efter ett antal tjatningar, ögonblink och komplimanger, fick Pojkvännen mig att förstå att vi bara en halvtimme tidigare ätit lunch och under inga som helst omständigheter hade för avsikt att äta middag redan.

Ett antal mil senare, i Mantorp, registrerar min radar samma fenomen: ännu ett Frasses! Fortfarande påstår Pojkvännen att det absolut inte är dags att äta redan men lovar att vi på hemvägen ska stanna till där.

Besöket hos svärföräldrarna gick inte bara bra, det var riktigt roligt! Svärmor lagar mat som inte är av denna världen och serverar gladeligen både vin och goda kakor. Svärfar är väldigt lik Pojkvännen, både i ordningssinne och humor. Bland annat så sa Svärfar när han satt på en stol och rakade sig:

- Jag bidrar nu till stadens förskönande!

I snöovädret i går morse, gav vi oss av norrut igen och Pojkvännen höll sitt ord:

Ett skrovmål!