Världens Bästa Kicki

Det nya året har knappt börjat innan man överhopas i media av alla som avgett löften till höger och vänster. De flesta löften handlar om motion och viktminskning. På nyårsafton fick jag ett sms från Moppetanten som avgett löftet att sluta röka. Jag avgav samma löfte: Jag ska också sluta röka.

Nyårsaftonen firades i goda vänners sällskap: Pojkvännen, Tolvåringen, Sextonåringen, Kapten och Polaren Brillo. Tolvåringen fick ny mobil i julklapp och pratade om denna konstant. Precis, OM telefonen, inte i telefonen. Hennes snälla pappa Pojkvännen gömde den vid ett tillfälle och det blev lite panikartat.

Maten som skulle serveras vad bland annat renskav i tunnbrödskorgar. NU kan jag göra tunnbrödskorgar, det kunde jag inte i söndags. Iallafall inte den första timmen. Hemligheten listade Sextonåringen ut, tålamod!

En mycket trevlig kväll med massa god mat, blev knappt några rester alls, bara sju tunna skivor fläskfilé. Satt bredvid Kapten som hade servettproblem, den åkte ner på golvet hela tiden. Fast normen för ettiketten för kvällen satte Pojkvännen direkt vid förrätten, när han hällde upp öl i vinglaset.

En basket/handbollsdisskussion dök snabbt upp och Pojkvännen och Kapten organiserade om ljuslyktor och servetter till en handbollsplan och försökte få Polaren Brillo på andra tankar. Gick inte.

Fyverkeri är viktigt för Tolvåringen. Pojkvännen hade byggt en tokfin raketrap i värsta NASA-stil och ett raket-kit hade köpts in.


Här ser vi Pojkvännen när han tänder den första raketen. Fotograf denna kväll var Polaren Brillo. Obsververa raketrampen! Denna ramp stod kvar dagen efter på nästan samma plats, hel även om någon annan också använt den. Duktiga medborgare osm vi är, gick vi tillbaka dagen efter och städade efter oss.


Tror att det här också skulle bli en bild på Pojkvännen men att han sprang iväg.


Tänt var det här! En raket i luften och alla följer den med blicken. Alla utom Tolvåringen som (stående i mitten) filmar med nya mobilen. Riktigt bra både bild och ljud. Raketavskjutandet gick bra, så när som på en klump med sju rör som skulle stå kvar på marken och skjuta upp grejer. Den ramlade efter två uppskjutningar och sköt sedan vilt omkring sig längst marken, både till höger och vänster om oss.


Sedan gick vi ner till ån och tittade på live-band, lyssnade på nyårsdikten, tittade på fyrverkerier ocj skålade i Pommac.

Min barndoms nyårsaftnar firades alltid hos min morbror i Umeå och mina föräldrar gör det fortfarande varje år. Mitt starkaste minne är från när jag var fem-sex år och verkligen inte ville äta löksoppa till förrätt (denna löksoppa serveras än i dag och jag har fortfarande svårt för allt vad löksoppa heter). Till denna förfärliga löksoppa serverades inget alls att dricka, även om läsken stod just innanför dörren. Lilla jag skulle vara smart och försöka få mig lite läsk till soppan och säger till min mamma:

-Mamma,kan inte jag få lite läsk till soppan? Den är sååå torr.

Sagt och gjort. Ett citat som följt mig i 25 år och årligen skrattas åt.