Varför läser vi det vi läser?
Eskilstuna Kuriren har 66.000 läsare.
Göteborgsposten har 596.000 läsare.
UNT har 166.000 läsare.
Jag har 67 läsare.
Allt detta i snitt per dag.
Varför läser så herrans massa människor Göteborgsposten? Självklart. Större upptagningsområde än Kuriren. Så klart.
Varför läser 67 personer, varav jag troligen knappt känner hälften, min blogg varje dag? Detta fastän jag inte ens skriver varje dag. Vilket är mitt upptagningsområde? Förrutom närmast sörjande, till exempel Pojkvännen, Motorcykelkvinnan, Muskelkvinnan och några till.
Tvång?
Intresse?
För att jag skriver så grymt häpnandsväckande nyheter?
Brist på annan sysselsättning?
Jag har ingen aning. De flesta bloggare har säkert fler läsare än vad jag har varje dag, men oj vad jag är lycklig över mina 67!
Göteborgsposten har 596.000 läsare.
UNT har 166.000 läsare.
Jag har 67 läsare.
Allt detta i snitt per dag.
Varför läser så herrans massa människor Göteborgsposten? Självklart. Större upptagningsområde än Kuriren. Så klart.
Varför läser 67 personer, varav jag troligen knappt känner hälften, min blogg varje dag? Detta fastän jag inte ens skriver varje dag. Vilket är mitt upptagningsområde? Förrutom närmast sörjande, till exempel Pojkvännen, Motorcykelkvinnan, Muskelkvinnan och några till.
Tvång?
Intresse?
För att jag skriver så grymt häpnandsväckande nyheter?
Brist på annan sysselsättning?
Jag har ingen aning. De flesta bloggare har säkert fler läsare än vad jag har varje dag, men oj vad jag är lycklig över mina 67!
Bruce Willis har förföljt mig i flera veckor
I flera veckor har jag haft ögonen på mig, var jag än varit.
På stan, i bilen, på tågstationen, till och med på cykelturer, har han förföljt mig.
Jaja. Jag vet att det låter konstigt men det är faktiskt sant! Ungefär. Så här har han sett ut, överallt där han dykt upp för att spionera på mig:
För er som nu är oinvigda, så är Bruce en av min stora favoriter. Han blev min favorit redan för tjugo år sedan, 1987, då såg han ut så här:
Då spelade han tillsammans med Cybill Shepherd i tv-serien "Par i brott", som jag fortfarande gärna ser när den går i repris på 4+.
I torsdags hade jag fått nog! Nu skulle jag allt se till att få reda på varför Bruce varit så smutsig när han förföljt mig och varför han har haft ett sår på kinden. Sagt och gjort, tog med mig Muskelkvinnan 8som här bloggar "Jag är Bruce Willis") och Big Smile på bio. '
Jag säger bara "WOW"! Inte nu bara för att Bruce är Bruce och alltid kommer vara Bruce, men filmen var ritkigt bra tycker jag. Tänkvärd med dataintrång och generationsskillnader mellan Bruce och Justin.
Den stora frågan för mig var hela filmen, var har Justin varit med tidigare?
Och det var ju lätt att ta reda på när jag väl kommit hem till min kära dator. I tv-serien "Ed" såklart!
Nu var det bara en liten parentes. Tillbaka till Bruce.
Frågan är nu, är han snyggare med hår eller utan?
Snyggare ren eller smutsig?
På stan, i bilen, på tågstationen, till och med på cykelturer, har han förföljt mig.
Jaja. Jag vet att det låter konstigt men det är faktiskt sant! Ungefär. Så här har han sett ut, överallt där han dykt upp för att spionera på mig:
För er som nu är oinvigda, så är Bruce en av min stora favoriter. Han blev min favorit redan för tjugo år sedan, 1987, då såg han ut så här:
Då spelade han tillsammans med Cybill Shepherd i tv-serien "Par i brott", som jag fortfarande gärna ser när den går i repris på 4+.
I torsdags hade jag fått nog! Nu skulle jag allt se till att få reda på varför Bruce varit så smutsig när han förföljt mig och varför han har haft ett sår på kinden. Sagt och gjort, tog med mig Muskelkvinnan 8som här bloggar "Jag är Bruce Willis") och Big Smile på bio. '
Jag säger bara "WOW"! Inte nu bara för att Bruce är Bruce och alltid kommer vara Bruce, men filmen var ritkigt bra tycker jag. Tänkvärd med dataintrång och generationsskillnader mellan Bruce och Justin.
Den stora frågan för mig var hela filmen, var har Justin varit med tidigare?
Och det var ju lätt att ta reda på när jag väl kommit hem till min kära dator. I tv-serien "Ed" såklart!
Nu var det bara en liten parentes. Tillbaka till Bruce.
Frågan är nu, är han snyggare med hår eller utan?
Snyggare ren eller smutsig?
Skryt-blogg
Nu ska det skrytas så det står härliga till!
Min syster, alltså Storasystern, är grymt duktig. "Grymt duktig" är nästan för lite för att beskriva hur duktig hon är. Sedan vi var små har hon handarbetat på olika sätt: stickat, sytt, virkat, broderat, you name it. Hon har aldrig slutat. När vi var på besök hos henne förra veckan, hade hon stickförbud på grund av värk i handledsmusklerna. Men inte blir man rådlös då inte. Det är bara quilta klart ditten och datten. Här kommer en liten bildkavalkad från Storasysters hem:
En boll.
En stickpåse i bakgrund och en flätad skål framför. Skålen är flätad av reklampapper.
Hungrig? Ät inte dessa äpplen! Jag har pumpor som Storasyster gjort som inte heller bör ätas.
Ha! Den här har jag köpt till henne i födelsedagspresent! Alltså bara mönstret och tygstyckena, resten har hon gjort själv.
Solen skiner alltid i deras vardagsrum.
Snygga påsar att förvara saker i, har hon i massor. Just när vi var där, höll hon på att göra klart tre påsar att förvara stickningar i. Man kan ju liksom inte bara hålla på med en stickning åt gången heller! Juh!
En förvaringsburk kan vara bra att ha saker i också!
Vanliga vetevärmare kan slänga sig i väggen! Här finns en katt att lägga kring nacken!
Den här ihopsydda kub-grejen faschinerar oss alla, stor som liten. Man kan liksom vrida den härs och tvärs och få olika färger hela tiden.
Den här är för mig överkurs. Jag tittade på den morgon som kväll när jag borstade tänderna. Wow säger jag bara!
Hur roligt är det med pärmar? Piffa upp dem för sjuttsingen! Bredvid pärmen ligger två änglar och sover. Ville inte väcka dem och fotade dem således inte.
Eller varför inte sy en skål man kan lägga saker i? Finns en kaffekopp med fat någonstans också men den missade jag.
Det här är ungefär en tredjedel av allt jag fotade, men ni har börjat förstå nu varför jag skryter om min Storasyster!
Vad skryter du om?
Min syster, alltså Storasystern, är grymt duktig. "Grymt duktig" är nästan för lite för att beskriva hur duktig hon är. Sedan vi var små har hon handarbetat på olika sätt: stickat, sytt, virkat, broderat, you name it. Hon har aldrig slutat. När vi var på besök hos henne förra veckan, hade hon stickförbud på grund av värk i handledsmusklerna. Men inte blir man rådlös då inte. Det är bara quilta klart ditten och datten. Här kommer en liten bildkavalkad från Storasysters hem:
En boll.
En stickpåse i bakgrund och en flätad skål framför. Skålen är flätad av reklampapper.
Hungrig? Ät inte dessa äpplen! Jag har pumpor som Storasyster gjort som inte heller bör ätas.
Ha! Den här har jag köpt till henne i födelsedagspresent! Alltså bara mönstret och tygstyckena, resten har hon gjort själv.
Solen skiner alltid i deras vardagsrum.
Snygga påsar att förvara saker i, har hon i massor. Just när vi var där, höll hon på att göra klart tre påsar att förvara stickningar i. Man kan ju liksom inte bara hålla på med en stickning åt gången heller! Juh!
En förvaringsburk kan vara bra att ha saker i också!
Vanliga vetevärmare kan slänga sig i väggen! Här finns en katt att lägga kring nacken!
Den här ihopsydda kub-grejen faschinerar oss alla, stor som liten. Man kan liksom vrida den härs och tvärs och få olika färger hela tiden.
Den här är för mig överkurs. Jag tittade på den morgon som kväll när jag borstade tänderna. Wow säger jag bara!
Hur roligt är det med pärmar? Piffa upp dem för sjuttsingen! Bredvid pärmen ligger två änglar och sover. Ville inte väcka dem och fotade dem således inte.
Eller varför inte sy en skål man kan lägga saker i? Finns en kaffekopp med fat någonstans också men den missade jag.
Det här är ungefär en tredjedel av allt jag fotade, men ni har börjat förstå nu varför jag skryter om min Storasyster!
Vad skryter du om?
Tzatsikipalt med tutt-prat
31 paltar förvandlades snabbt till 12, som nu ligger i frysen.
Förrätten serverades elegant:
En tvåkilosbytta med tzatsiki och uppskuret bröd på en slagen skärbräda. Oj vad gott det var!
Palten kokade snällt i grytan som inte alls rymmer så många paltar egentligen.
Överkok på överkok. Palt som är så lätt att få bort!
Det fanns till och med de som försökte stjäla en palt innan den var serverad:
Alla moffade i sig minst två paltar, utom Strumplösa som efter en palt gav sig på tzatsikin igen. Tzatsiki med bröd alltså. Jag och Muskelkvinnan testade med tzatsiki och palt.
Muskelkvinnan tyckte det blev för kletigt i munnen, medans jag tyckte det var helt okej. Fast med tanke på mitt paltberoende hade jag nog kunnat äta palt med ketshup.
Mätta!
När man äter palt ska man inte prata, då hinner man äta fler innan man känner att man är mätt. Big Smile pratade så att det höll på att ta stopp på 1,5 paltar.
På bilden ovanför ser vi Muskelkvinnan till höger gestikulera hur man kastar vatten på hästar och kastar bröd till hönor.
Annat vi pratade om var långa tuttar, stora tuttar, tuttar man häller in i bh:ar, otrevliga bh-försäljare och basket. Tur att Strumplösa ÄLSKAR basket!
Ännu en trevlig kväll alltså. Idag bär det av till Huvudstaden för besök på Livrustkammaren. Sonen är lite tveksam till att åka till Huvudstaden med tanke på att "de inte ens pratar svenska där".
Förrätten serverades elegant:
En tvåkilosbytta med tzatsiki och uppskuret bröd på en slagen skärbräda. Oj vad gott det var!
Palten kokade snällt i grytan som inte alls rymmer så många paltar egentligen.
Överkok på överkok. Palt som är så lätt att få bort!
Det fanns till och med de som försökte stjäla en palt innan den var serverad:
Alla moffade i sig minst två paltar, utom Strumplösa som efter en palt gav sig på tzatsikin igen. Tzatsiki med bröd alltså. Jag och Muskelkvinnan testade med tzatsiki och palt.
Muskelkvinnan tyckte det blev för kletigt i munnen, medans jag tyckte det var helt okej. Fast med tanke på mitt paltberoende hade jag nog kunnat äta palt med ketshup.
Mätta!
När man äter palt ska man inte prata, då hinner man äta fler innan man känner att man är mätt. Big Smile pratade så att det höll på att ta stopp på 1,5 paltar.
På bilden ovanför ser vi Muskelkvinnan till höger gestikulera hur man kastar vatten på hästar och kastar bröd till hönor.
Annat vi pratade om var långa tuttar, stora tuttar, tuttar man häller in i bh:ar, otrevliga bh-försäljare och basket. Tur att Strumplösa ÄLSKAR basket!
Ännu en trevlig kväll alltså. Idag bär det av till Huvudstaden för besök på Livrustkammaren. Sonen är lite tveksam till att åka till Huvudstaden med tanke på att "de inte ens pratar svenska där".
Paltmiddag
Återigen är det dags för paltmiddag i det VBK:iska hemmet. Det är inte första gången här bjuds på palt, här och här bara för att nämna några gånger.
Idag gästas hemmet av, förrutom mig själv och Femåringen (som för övrigt fått sig en kostym idag), Muskelkvinnan, Big Smile, Kapten och Strumplösa.
Vid dessa middagar, palt och kroppkakor, blir det alltid lite försök till nydaningar. Första kroppkakemiddagen i Uppsala med Barrolainen och Mongoang-Tjo som gäster, dracks det OP till. Märklig mix men oj vad roligt det blev till slut! Förra gången jag hade paltmiddag här, så dracks det rödvin eller lingondricka till. Detta istället för den självklara mjölken.
Idag blir det också nått nytt, förrätt innan palten och paltkomat. Tzatsiki, baugette och oliver ska spisas innan huvudrätten. Blir intressant.
Nu måste jag riva tre kilo potatis. To be continued!
Idag gästas hemmet av, förrutom mig själv och Femåringen (som för övrigt fått sig en kostym idag), Muskelkvinnan, Big Smile, Kapten och Strumplösa.
Vid dessa middagar, palt och kroppkakor, blir det alltid lite försök till nydaningar. Första kroppkakemiddagen i Uppsala med Barrolainen och Mongoang-Tjo som gäster, dracks det OP till. Märklig mix men oj vad roligt det blev till slut! Förra gången jag hade paltmiddag här, så dracks det rödvin eller lingondricka till. Detta istället för den självklara mjölken.
Idag blir det också nått nytt, förrätt innan palten och paltkomat. Tzatsiki, baugette och oliver ska spisas innan huvudrätten. Blir intressant.
Nu måste jag riva tre kilo potatis. To be continued!
Strumplösas kalas
Nu börjar allt ordna till sig efter helgens slitsamheter. En natt på tåg kombinerat med jättefest kvällen efter tar lite på krafterna. Fast det gjorde inget, det var hur kul som helst! Inte förrän en av gästerna sa att klockan blivit "tjugotio över tjugofem" gick vi hem. Ungefär vid två-snåret körde alltså Big Smile (Snus-Pers fru) hem oss alla.
Vad hände på festen? Vi började med välkomstbål. Ett antal glas. Jag drack tills mitt plastglas sprack. När jag upptäckte sprickan fick jag tömma hela glaset i ett svep. Sedan fick vi leta reda på barnvisekompisar med hjälp av små lappar, jag bidde en spindel. Lagvis gick vi sedan på tipsrunda med fuskfrågor. Vi hade alla rätt egentligen men Strumplösa var enväldig domare och sa att andra svar var rätt. Till exempel tyckte vi att "tillverkar arbetskläder" när man letade efter en typ av godis, skulle vara "Bla Klader" och inte alls "Snickers". Så höll hela tipsrundan på, vi hade bra svar men Strumplösa sa att det var "FEL, FEL, FEL" i värsta Brasse-stil.
Sedan åt vi gott, drack en massa och lite till. Muskelkvinnan skulle till varje pris få Pojkvännen till dansgolvet. Hon misslyckades. Snus-Per hittade en verkstad där det meckades speedway-hoj och en replokal med ett lokat band, dit han tog med sig Orienteraren en lång stund. Big Smile hade en massa konstiga funderingar och med Berkas hjälp fick vi höra hemska historier från deras tonårstid.
Födelsedagsbarnet själv, Strumplösa, envisades med att sjunga sången "Nyckelpiga" som alla påstod att hon måste skrivit själv, men sedan kom det en till som kunde den världsberömda sången.
Sedan drack vi lite till. Och åt tårta. Och chips. Och drack lite mer öl. Och åt lite godis. Och drack lite cider.
Oj vad kul jag hade! Tack Strumplösa och Kapten! Fler såna fester!
Vad hände på festen? Vi började med välkomstbål. Ett antal glas. Jag drack tills mitt plastglas sprack. När jag upptäckte sprickan fick jag tömma hela glaset i ett svep. Sedan fick vi leta reda på barnvisekompisar med hjälp av små lappar, jag bidde en spindel. Lagvis gick vi sedan på tipsrunda med fuskfrågor. Vi hade alla rätt egentligen men Strumplösa var enväldig domare och sa att andra svar var rätt. Till exempel tyckte vi att "tillverkar arbetskläder" när man letade efter en typ av godis, skulle vara "Bla Klader" och inte alls "Snickers". Så höll hela tipsrundan på, vi hade bra svar men Strumplösa sa att det var "FEL, FEL, FEL" i värsta Brasse-stil.
Sedan åt vi gott, drack en massa och lite till. Muskelkvinnan skulle till varje pris få Pojkvännen till dansgolvet. Hon misslyckades. Snus-Per hittade en verkstad där det meckades speedway-hoj och en replokal med ett lokat band, dit han tog med sig Orienteraren en lång stund. Big Smile hade en massa konstiga funderingar och med Berkas hjälp fick vi höra hemska historier från deras tonårstid.
Födelsedagsbarnet själv, Strumplösa, envisades med att sjunga sången "Nyckelpiga" som alla påstod att hon måste skrivit själv, men sedan kom det en till som kunde den världsberömda sången.
Sedan drack vi lite till. Och åt tårta. Och chips. Och drack lite mer öl. Och åt lite godis. Och drack lite cider.
Oj vad kul jag hade! Tack Strumplösa och Kapten! Fler såna fester!
Home again!
Jag förstår att alla ute i bloggvärlden sitter som på nålar just nu och bara undrar. Och jag kan nu meddela att VBK är nu åter i, vad Pojkvännen kallar, Sverige. Har ju aldrig klivit över landets gränser, iallafall de senaste 14 dagarna, men nu är vi hemma igen.
Fest hos Strumplösa är det som hägrar. Ska bli riktigt kul, taxin dit körs av Snus-Pers fru och hörde rykten om att både Snus-Per och Berka skulle befinna sig i samma taxi.
Fortsättning följer...
Fest hos Strumplösa är det som hägrar. Ska bli riktigt kul, taxin dit körs av Snus-Pers fru och hörde rykten om att både Snus-Per och Berka skulle befinna sig i samma taxi.
Fortsättning följer...
Kärt återseende och en okänd man
Igår tog jag och Femåringen bussen ner till centrum för tredje gången. 25 minuter på buss enkel väg och sonen blir överlycklig. Det är ju sååå roligt att åka buss! Och tåg. Och båt. Men inte bil.
Hur som helst skulle vi träffa min gamla klasskamrat Kinamockas. Vi umgick en hel del under gymnasietiden och träffas titt som tätt nu efteråt också. "Titt" var på grillen i samhället där Pojkvännen bor för tre år sedan. "Tätt" var igår.
Sonen formligen längtade efter ett ytterligare besök på Max, medans hans pedagogiska mamma sa "att vi väntar på Kinamockas och sedan får hon bestämma". Vad gör då Kinamockas? Jo, hon kastar omedelbart bollen tillbaka till Femåringen och vi styr kosan mot Max.
Efteråt måste man äta glass på en uteservering, iallafall om man är fem år.
Till vänster ser vi Femåringens utmärkta bodsskick, i förgrunden mina ben och till höger Kinamockas. I bilen hade hon sin hund som vi senare promenerade längs älven. När Femåringen kom hem till min syster igen så berättade han om kvällens höjdpunkt: Hunden bajsade uppe på ett träd! Alla tycker vi olika saker är roliga.
Kinamockas hotade med att ta med sin man, Urbi, till Världsmetropolen för en stadsvandring, eftersom det är roligt med städer som har en gedigen historia, mer än att "skattekontoret är från 70-talet. 1970-talet."
På torget här i stan har vi hittat en okänd man. Varken Styrasyster eller Kinamockas hade sett honom förr och visste inget om honom och inget fanns det att läsa heller. Femåringen tycker bra om honom och vill hålla honom i handen så fort vi går förbi.
Första gången vi såg honom, var vi lite osäkra på om han var en staty eller inte. Men när vi såg att han var ljusblå på näsan, konstaterade vi staty-status. Vem är han? Lodis? Arbetare? Hyllning till någon? Inget fanns att läsa kring honom och inget hittade jag på nätet när vi kom hem. Snabbt skickade jag därför ett mail till informationsavdelningen i staden och fick svar 21.56 (stackars den som satt och jobbade så sent?!).
Han heter "Standing man". Klockrent. En man som står. Turnerar gör han också troligen runt i landet. Här kan man se fler statyer på samma tema.
Lite häftigt måste jag säga. Konstnären heter Sean Henry och har gjort massor på samma tema. Bronsstayer som målas med oljefärg. Skräckblandad förtjusning är nog mitt förhållningssätt. I dagsljus på ett torg träffar jag gärna en armé såna här statyer, men i kvällsmörker....?
Hur som helst skulle vi träffa min gamla klasskamrat Kinamockas. Vi umgick en hel del under gymnasietiden och träffas titt som tätt nu efteråt också. "Titt" var på grillen i samhället där Pojkvännen bor för tre år sedan. "Tätt" var igår.
Sonen formligen längtade efter ett ytterligare besök på Max, medans hans pedagogiska mamma sa "att vi väntar på Kinamockas och sedan får hon bestämma". Vad gör då Kinamockas? Jo, hon kastar omedelbart bollen tillbaka till Femåringen och vi styr kosan mot Max.
Efteråt måste man äta glass på en uteservering, iallafall om man är fem år.
Till vänster ser vi Femåringens utmärkta bodsskick, i förgrunden mina ben och till höger Kinamockas. I bilen hade hon sin hund som vi senare promenerade längs älven. När Femåringen kom hem till min syster igen så berättade han om kvällens höjdpunkt: Hunden bajsade uppe på ett träd! Alla tycker vi olika saker är roliga.
Kinamockas hotade med att ta med sin man, Urbi, till Världsmetropolen för en stadsvandring, eftersom det är roligt med städer som har en gedigen historia, mer än att "skattekontoret är från 70-talet. 1970-talet."
På torget här i stan har vi hittat en okänd man. Varken Styrasyster eller Kinamockas hade sett honom förr och visste inget om honom och inget fanns det att läsa heller. Femåringen tycker bra om honom och vill hålla honom i handen så fort vi går förbi.
Första gången vi såg honom, var vi lite osäkra på om han var en staty eller inte. Men när vi såg att han var ljusblå på näsan, konstaterade vi staty-status. Vem är han? Lodis? Arbetare? Hyllning till någon? Inget fanns att läsa kring honom och inget hittade jag på nätet när vi kom hem. Snabbt skickade jag därför ett mail till informationsavdelningen i staden och fick svar 21.56 (stackars den som satt och jobbade så sent?!).
Han heter "Standing man". Klockrent. En man som står. Turnerar gör han också troligen runt i landet. Här kan man se fler statyer på samma tema.
Lite häftigt måste jag säga. Konstnären heter Sean Henry och har gjort massor på samma tema. Bronsstayer som målas med oljefärg. Skräckblandad förtjusning är nog mitt förhållningssätt. I dagsljus på ett torg träffar jag gärna en armé såna här statyer, men i kvällsmörker....?
Vart tog blommorna vägen?
En vecka innan examen, tog jag och Knyppelfröken med oss våra sjätteklassare in till Världsmetropolen för en stadsvandring, lunch på restaurang samt parkbesök. Stadsvandringen gick runt de gamla delarna av staden och var, till och med för mig som höll i den, väldigt intressant. Restaurangbesöket trodde jag skulle bli cirkus, men Knyppelfröken hade ju tagit med sig hela klassen på utlandsresa några veckor tidigare så alla kunde ju beställa och sköta sig. Övning ger färdighet!
Efter lunchen gick vi till oasen i stan, uppkallad efter en av stadens stora män. De flesta lade sig snällt rakt upp och ner på gräsmattan och solade, andra gick och lekte med mindre barn i lekparken. Jag och Knyppelfröken gick till blomsterplanteringarna för att kika på bland annat Sveriges alla landskapsväxter planterade på en karta.
Här ser vi Knyppelfröken i utkanten på Lappland och till höger skymtar vi Öland.
Mina landskap, Sörmland och Västerbotten, såg ut så här:
Näckrosor.
Kung Karls spira.
På vandringen såg vi förresten också en sån här:
När jag visade den bilden för min Storasyster, visade hon mig på denna!
Stickgalning som hon är (även om hon just nu vilar handlederna), hade hon också hittat denna reklam för Pressbyrån på Youtube!
Så, man kan säga att Strumplösa och Lilla O är väldans moderna just nu i sitt stickande! För att inte tala om Storasyster!
Mina senaste 24 timmar
Muskelkvinnan tycker här att vi ska redogöra för våra senaste 24 timmar. Here we go!
För nästan exakt 24 timmar sedan, skjutsade jag mina föräldrar till en buss som ska ta dem på en fem dagars semester runt i Norge. Förstår inte varför de inte hört av sig på ett dygn. Måste man inte det som förälder?
Sedan började cirkusen: Ettåringen ska få en kindtand och ynklar sig otroligt hela tiden och eftersom hennes pappa jobbar, så får hennes mamma, min storasyster, kånka runt henne. Tvååringen blir då avundsjuk och vill också bli buren av sin mamma. När jag då rycker in för att avlasta genom att ta hand om Tvååringen, blir min Femåring mammig och förstår inte alls varför jag inte kan bära honom också.
9.07 avgår bussen med alla barnen och två vuxna mot stan. Femåringen kämpar tappert för att Ettåringen inte ska trycka på stopp-knappen hela tiden. Tvååringen skäller på bussen när den svänger för det "finns INGEN gubbe som kör!".
Race på stan. Mat på Max. Buss hem. Tjejerna ska sova och jag tar med mig Femåringen på hemlighets-shoppingtur eftersom Ettåringen fyller just ett år på lördag och ska firas tillsammans med sin syster som fyller tre år i september. Vi firar dem redan på fredagen eftersom vi åker söderut på kvällen för att hinna med att fira Strumplösa på lördagkvällen.
En timme i lekparken med alla barnen. Ettåringen accepterar mig med ett leende i tre minuter numera.
Blodpuddingsmiddag. Barnen äter så de spricker, vi vuxna avslutar med mackor. Hur mycket kan små bar näta egentligen?
Barn-tv och nattning. Madicken läses för Femåringen. Själv sätter jag mobilen i laddaren men glömmer sätta laddaren i vägguttaget och går och lägger mig.
Vaknar vid 02.30 av Ettåringen som ska få en kindtand. Efter många om och men hittar jag en kudde att lägga på huvudet. Blir väckt 06.32 av Femåringen som undrar HUUR länge mammor har tänkt sova!
Häpp!
För nästan exakt 24 timmar sedan, skjutsade jag mina föräldrar till en buss som ska ta dem på en fem dagars semester runt i Norge. Förstår inte varför de inte hört av sig på ett dygn. Måste man inte det som förälder?
Sedan började cirkusen: Ettåringen ska få en kindtand och ynklar sig otroligt hela tiden och eftersom hennes pappa jobbar, så får hennes mamma, min storasyster, kånka runt henne. Tvååringen blir då avundsjuk och vill också bli buren av sin mamma. När jag då rycker in för att avlasta genom att ta hand om Tvååringen, blir min Femåring mammig och förstår inte alls varför jag inte kan bära honom också.
9.07 avgår bussen med alla barnen och två vuxna mot stan. Femåringen kämpar tappert för att Ettåringen inte ska trycka på stopp-knappen hela tiden. Tvååringen skäller på bussen när den svänger för det "finns INGEN gubbe som kör!".
Race på stan. Mat på Max. Buss hem. Tjejerna ska sova och jag tar med mig Femåringen på hemlighets-shoppingtur eftersom Ettåringen fyller just ett år på lördag och ska firas tillsammans med sin syster som fyller tre år i september. Vi firar dem redan på fredagen eftersom vi åker söderut på kvällen för att hinna med att fira Strumplösa på lördagkvällen.
En timme i lekparken med alla barnen. Ettåringen accepterar mig med ett leende i tre minuter numera.
Blodpuddingsmiddag. Barnen äter så de spricker, vi vuxna avslutar med mackor. Hur mycket kan små bar näta egentligen?
Barn-tv och nattning. Madicken läses för Femåringen. Själv sätter jag mobilen i laddaren men glömmer sätta laddaren i vägguttaget och går och lägger mig.
Vaknar vid 02.30 av Ettåringen som ska få en kindtand. Efter många om och men hittar jag en kudde att lägga på huvudet. Blir väckt 06.32 av Femåringen som undrar HUUR länge mammor har tänkt sova!
Häpp!
Bildkavalkad
Här kommer lite utlovade bilder!
Så här har sonen sett ut större delen av tiden.
Systerdotter nummer 1 har nu snart ätit tre mackor av sex möjliga. En på varje litet toksnyggt och modernt fat.
Utsikten från pappas grillplats. Hässjestolpar tjänstgör numera som staket.
Pappa eldar korv i grillstugan.
Hur många bokstäver är det egentligen i "grillstuga"?
Femåringen och Tvååringen springer till morfar uppe på berget, där morfar sätter upp en saltsten.
Så här har sonen sett ut större delen av tiden.
Systerdotter nummer 1 har nu snart ätit tre mackor av sex möjliga. En på varje litet toksnyggt och modernt fat.
Utsikten från pappas grillplats. Hässjestolpar tjänstgör numera som staket.
Pappa eldar korv i grillstugan.
Hur många bokstäver är det egentligen i "grillstuga"?
Femåringen och Tvååringen springer till morfar uppe på berget, där morfar sätter upp en saltsten.
Åtta dagar i Paradiset
Vår vistelse, för denna gång, i mitt Paradis, är över. Redan nu är vi i Schtaan och mor och far tvättar inför morgondagens semesterresa, Femåringen tittar på Cartoon Network för att stilla sin abstinens från en vecka med SVT 1 och 2, Elitidrottsmannen och numera också Taxidrivern, sover.
Efter lunch bär det av till Björkarnas stad, otäcka hockeylagets hemvist, för fem dagar hos Storasyster i deras radhus. Där bor också hennes man och deras underbara döttrar, tillika mina systerdöttrar. Tvååringen charmade jag genom att gå dubbelvikt i flera dagar för något år sedan när hon skulle lära sig gå. Nu får jag borsta hennes tänder, hennes hår och hon går glatt iväg med sin moster och hänger tvätt, långt från både sin mor och far. Ettåringen däremot, hon är knölig. Kan inte minnas att Tvååringen var så HÄR svår att charma. Ettåringen skriker fortfarande nästan varje gång hon ser mig och på åtta dagar hag jag burit henne tyst i tre minuter. Detta igår.
Igår hände förresten nått riktigt trevligt. På midsommarkvällen gick mor och far över till grannen med hemvändande ungdomar och åt tårta fram till midnatt och då kom en hemvändande ungdom, C, på att vi skulle grilla i grillstugan kommande dag. Sagt och gjort. Igår grillade vi korv och socialiserade i byns allmänna grillstuga. Uj vad trevligt! C och hennes lillasyster U, lekta jag och Storasyster med som barn hela somrarna och när jag och Femåringen efter grillningen gick över till grannen och alla sex barnen sprang i vattenspridaren, kände jag mig som tio år igen.
Hade jag nu inte packat ner USB-kabeln längst ner i väskan, längst in i bilen, hade ni kunnat få se bilder på när min pappa eldade korv eller på hur Femåringen sett ut större delen av tiden här uppe, men det får ni inte just nu. Får se till att göra en bildkavalkad när jag kommer till Storasyster ikväll.
Efter lunch bär det av till Björkarnas stad, otäcka hockeylagets hemvist, för fem dagar hos Storasyster i deras radhus. Där bor också hennes man och deras underbara döttrar, tillika mina systerdöttrar. Tvååringen charmade jag genom att gå dubbelvikt i flera dagar för något år sedan när hon skulle lära sig gå. Nu får jag borsta hennes tänder, hennes hår och hon går glatt iväg med sin moster och hänger tvätt, långt från både sin mor och far. Ettåringen däremot, hon är knölig. Kan inte minnas att Tvååringen var så HÄR svår att charma. Ettåringen skriker fortfarande nästan varje gång hon ser mig och på åtta dagar hag jag burit henne tyst i tre minuter. Detta igår.
Igår hände förresten nått riktigt trevligt. På midsommarkvällen gick mor och far över till grannen med hemvändande ungdomar och åt tårta fram till midnatt och då kom en hemvändande ungdom, C, på att vi skulle grilla i grillstugan kommande dag. Sagt och gjort. Igår grillade vi korv och socialiserade i byns allmänna grillstuga. Uj vad trevligt! C och hennes lillasyster U, lekta jag och Storasyster med som barn hela somrarna och när jag och Femåringen efter grillningen gick över till grannen och alla sex barnen sprang i vattenspridaren, kände jag mig som tio år igen.
Hade jag nu inte packat ner USB-kabeln längst ner i väskan, längst in i bilen, hade ni kunnat få se bilder på när min pappa eldade korv eller på hur Femåringen sett ut större delen av tiden här uppe, men det får ni inte just nu. Får se till att göra en bildkavalkad när jag kommer till Storasyster ikväll.
Hjälp! Nän har snott knoppen!
Häromveckan fick jag tillfälle att besöka en del av Världsmetropolens sjukhus där jag aldrig tidigare varit. Först höll jag inte på att hitta dit och sedan höll jag inte på att komma mig därifrån med gott samvete.
Efter det trevliga mötet behövde jag gå på toaletten. Det var bra skyltat ända från entrén och snabbt hade jag slagit mig ner. Problemet dök upp när jag var färdig. Knoppen var borta!
HJÄLP! Nån har snott spolningsknappen! Provar trycka lite försiktigt på plattan där knoppen borde sitta, men inget händer. Tittar mig omkring i taket och tänker tanken att det kan ju faktiskt vara Dolda kameran eller nått som spelar mig ett spratt. Men inget ovanligt syns. Nu börjar jag kallsvettas. Hur kan landstinget ha toaletter UTAN spolningsfunktion?? Hinner börja skriva ett mail i huvudet till nån sjukhusnisse som bestämmer när jag plötsligt råkar titta ner mot mina fötter. Och vad ser jag?
En pinne! Eller spak. En hypermodern toalett med bromspedal, växelspak eller bara en helt ovanlig spolknopp!
HUR är det tänkt att man när man är 190 centimeter lång ska kunna hitta små, små spolspakar lång där nere vid golvet?
I min värld finns liksom inget under knähöjd, speciellt inte de dagar då jag glömt glasögonen hemma.
Funderar på att kanske skriva det där mailet ändå. Eller låna en rödpenna av Muskelkvinnan och klottra toalettspolningsinstruktioner på den där toaletten....
Efter det trevliga mötet behövde jag gå på toaletten. Det var bra skyltat ända från entrén och snabbt hade jag slagit mig ner. Problemet dök upp när jag var färdig. Knoppen var borta!
HJÄLP! Nån har snott spolningsknappen! Provar trycka lite försiktigt på plattan där knoppen borde sitta, men inget händer. Tittar mig omkring i taket och tänker tanken att det kan ju faktiskt vara Dolda kameran eller nått som spelar mig ett spratt. Men inget ovanligt syns. Nu börjar jag kallsvettas. Hur kan landstinget ha toaletter UTAN spolningsfunktion?? Hinner börja skriva ett mail i huvudet till nån sjukhusnisse som bestämmer när jag plötsligt råkar titta ner mot mina fötter. Och vad ser jag?
En pinne! Eller spak. En hypermodern toalett med bromspedal, växelspak eller bara en helt ovanlig spolknopp!
HUR är det tänkt att man när man är 190 centimeter lång ska kunna hitta små, små spolspakar lång där nere vid golvet?
I min värld finns liksom inget under knähöjd, speciellt inte de dagar då jag glömt glasögonen hemma.
Funderar på att kanske skriva det där mailet ändå. Eller låna en rödpenna av Muskelkvinnan och klottra toalettspolningsinstruktioner på den där toaletten....
Är goda råd dyra? (Tävling!)
Nej, nej. Tycker oftast att jag alltid får goda råd från höger och vänster helt gratis och till och med oefterfrågat. På min andra möhippa, fick mina kollegor chansen att ge mig ett gott råd på vägen och jag fick ett antal, både bra och mindre bra. Ett råd förstod jag först inte (ingen annan heller), Spikskon försökte få det att handla om "händerna på/under täcket" men blev snabbt tillrättavisad av Anännänäs. Men efter en stunds förklarande av rådgivaren så greppade nästan alla. En repetition fick vi på avslutningsdagen av Husbyggarn, hans version blev dock lite större.
Vad var nu detta råd? Jo, Annänänäs rekomenderade att jag skulle "stoppa händerna i bäcken", vilket jag idag gjorde:
Jag tog med min kamera och Storasyster (den vänstra skuggan) och promenerade till Rengårdsbäcken, bara ett stenkast från sommarstugan. Där klättrade jag ner för sluttningen, satte handen mitt på myr-E4:an och slutligen hade jag nått mitt mål: att få stoppa händerna i bäcken.
Nu hade rådet en större undermening än att jag skulle leta bäckar hela mitt liv och tvätta händerna i dem, men jag har bokstavligen iallafall följt ett av råden jag fick!
Vad betyder nu: "Stoppa händerna i bäcken"? Kollegor närvarande vid möhippan får inte alls svara rätt, men gärna fel. Första pris blir ett grogg-glas!
Vad var nu detta råd? Jo, Annänänäs rekomenderade att jag skulle "stoppa händerna i bäcken", vilket jag idag gjorde:
Jag tog med min kamera och Storasyster (den vänstra skuggan) och promenerade till Rengårdsbäcken, bara ett stenkast från sommarstugan. Där klättrade jag ner för sluttningen, satte handen mitt på myr-E4:an och slutligen hade jag nått mitt mål: att få stoppa händerna i bäcken.
Nu hade rådet en större undermening än att jag skulle leta bäckar hela mitt liv och tvätta händerna i dem, men jag har bokstavligen iallafall följt ett av råden jag fick!
Vad betyder nu: "Stoppa händerna i bäcken"? Kollegor närvarande vid möhippan får inte alls svara rätt, men gärna fel. Första pris blir ett grogg-glas!
VBK matbloggar för tredje gången.
Jag har matbloggat förr, både här och här. När är det dags igen.
Här ska lagas köttfärssås, Pojkvännen försöker övertyga sina barn om att han hittat på denna ljuviga köttfärssås, men de är inte så lättlurade som han tror.
Köp hem:
- Köttfärs
- Krossade tomater
- Creme fraiche
- Gul lök
- Champinjoner
- Majs
Bryn köttfärsen.
Hacka löken och öppna alla andra ingredienser.
När köttfärsen är nästan färdigbrynt(d?), häll i löken och låt den stekas med en liten stund.
Sänk sedan värmen på plattan lite, krydda med salt och svartpeppar och häll sedan på resterande ingredienser.
Puttra en stund tills allt gojsat ihop sig.
Färdigt!
Kan man månne tjäna pengar på att vara blogg-kock?
Här ska lagas köttfärssås, Pojkvännen försöker övertyga sina barn om att han hittat på denna ljuviga köttfärssås, men de är inte så lättlurade som han tror.
Köp hem:
- Köttfärs
- Krossade tomater
- Creme fraiche
- Gul lök
- Champinjoner
- Majs
Bryn köttfärsen.
Hacka löken och öppna alla andra ingredienser.
När köttfärsen är nästan färdigbrynt(d?), häll i löken och låt den stekas med en liten stund.
Sänk sedan värmen på plattan lite, krydda med salt och svartpeppar och häll sedan på resterande ingredienser.
Puttra en stund tills allt gojsat ihop sig.
Färdigt!
Kan man månne tjäna pengar på att vara blogg-kock?
IQ fiskmås
De flesta saker jag gör är väldigt väl genomtänkta och ordentligt planerade. Andra saker kör jag lite på känsla, men ändå har koll på läget. Ibland, inte alltför ofta, gör jag saker som inte alls är genomtänkta och faktiskt riktigt korkade.
Idag har det varit årets varmaste dag. Både utanför min lägenhet och inne i den. I halva lägenheten har det varit en bastu ungefär, i sovrummen humant så man kunnat få eftermiddagslura lite.
På förmiddagen packades hela familjen in i bilen, Pojkvännen, Femåringen, Trettonåringen, Sextonåringen och jag själv för resa mot båten. All packning ner i båten, bort från den överbefolkade stranden, mot en nästan öde ö för solning, bad, både med och utan flytvästar, fika och lite båtmekk.
Väl hemma, brända och goda, börjar jag laga middag. När det är 30 grader ute och 32 grader inne i köket, vad äter man då? Hämtpizza? Fil och flingor? Rostbiff och potatissallad? Nope. Fel, fel, fel!
Helstekt kyckling med ris, hemmagjord currysås och kokta grönsaker. Temperaturen i köket steg snabbt till fyrahundrasjuttiofem grader ungefär och jag bara konstaterade att Pojkvännen hittat en småkorkad brud att gifta sig med. Svetten rann längs med ryggraden när jag hade kastruller och grytor igång på alla plattor samtidigt som solen snällt tittade rakt in på spektaklet genom köksfönstret.
Man kan trösta sig med att maten blev en succé, Gudmodern ansåg att hon fick äta något hon knappt visste fanns och i fortsättningen ska det lagas två kycklingar: en till Tonåringen och en till oss alla andra!
Gårdagens möhippa. Min andra på fyra dagar.
Ännu en gång har Pojkvännen och Gudmodern hållit hemligheter för mig. Utan att jag anat det minsta. Anade inte heller att mina kära kollegor höll på med något fuffens när de klagade på att jag dök upp precis över allt hela tiden. Eller när alla helt plötsligt ville prata med Pedagogen just när jag skulle gå hem. Fast det var ju fel. Alla ville kidnappa mig.
Efter diverse omvägar och tillbakaåkningar, hamnade vi hemma hos Motorcykeltanten där jag fick nagelvård, ansiktsbehandlig och hårfixning. Fick sedan gå till ett dressing room och dressa om.
Har ni någonsin skådat något vackrare? Observera nu skorna med elva meter hög klack (eller fem centimeter) som jag gick i alldeles för mycket och som snurrades in i trasmattor i tid och otid.
Denna kväll skulle jag genomgå ett lämplighetstest som blivande fru. Jag fick:
- Stryka skjorta (12p)
- Krusa örngott (16p)
- Knyppla ett armband (19,5p)
- Baka sockerkaka (15p + 16p)
- Putsa koppar (12p)
- Duka bord (13,5p)
- Vika servetter (19,5p)
- Golfputta (19p)
Eftersom jag i två och ett halvt år har pratat, pratat, pratat, pratat och åter pratat om mig och alla andra, så fanns det mycket använda. Stryka kan jag inte. Jag har till och med i julklapp önskat mig stryklektioner av min mor, Pojkvännen har försökt lära mig men tror inte att Motorcykeltantens man blev riktigt nöjd ändå.
Krusa örngott visste jag inte ens vad det var. Trodde alltid att farmors örngott hade band som liksom var bortglömde och skrynkliga. Men med lite kreativitet och stil fixade jag detta:
Helt okej med tanke på att jag bara hittade på. Vilket jag insett att jag är rätt bra på, med tanke på att mina elever aldrig klagat.
Knyppelfröken var med på ett hörn, så givetvis skulle jag knyppla.
Dubbla halvslag om vänster knop och till höger var det kast. Ungefär. Förstår inte vem av de fyra domarna som bara gav mig 4,5 poäng?
Baka kaka utan recept är inte lätt, Spikskon kallade den för "Lakritskakan".
Man kan ana "lakritsen" under glasyren. Några kommentarer kring kakan och baket var:
- Fin benföring! (Det låg en matta mitt i vägen mellan bordet och köksbänken, efter femtioelva trassel med klackarna, lyckades jag en gång hoppa över mattkanten)
- Smaka gott behöver det INTE göra!
För övrigt så var min kaka mycket bättre än när EttanTvå fick göra samma procedur, hennes gick tydligen inte äta!
Golfputtning mitt i baket. 8 av 10 bollar gick rakt i koppen, trots att jag puttade åt fel håll. Vänsterhänt som jag är, borde jag vänsterputta, så Golfaren hade tagit med en västerputter. Men jag högerputtar...
Efter maten blev det fria aktiviteter, handlade mest om att kasta några få vindruvor och att skratta. Anännänäs höll på att trilla av stolen vid ett antal tillfällen och torkade tårarna oavbrutet, både framlänges och baklänges.
Jag har här nu bildbevis på alla de skyldiga och jag vet var deras postlådor bor! Saknas på bilden gör Gymnastikfröken, Knyppelfröken och Nyckeltapparen.
Från höger till vänster: Golfaren, Fnittertippan, Mållgan, Anännänäs, Frilansaren (fd. Asgarvet), Dramapedagogen, Spikskon, Kattälskaren, Motorcykeltanten, Orienteraren och Specialläraren. I förgrunden ser vi Pedagogen som försöker lära sig putta.
Än en gång har jag haft otroligt roligt! Efter den första möhippan tänkte jag att sånt här kan jag göra igen, fast inte i möhippeform eftersom jag bara tänkt gifta mig en gång, men tji fick jag!
Hoppas nu att Motorcykeltanten tar med mina glasögon till jobbet imorgon tillsammans med lite lakritskaka till Schäfern, Husbyggarn och Golfaren.
Tack!
Efter diverse omvägar och tillbakaåkningar, hamnade vi hemma hos Motorcykeltanten där jag fick nagelvård, ansiktsbehandlig och hårfixning. Fick sedan gå till ett dressing room och dressa om.
Har ni någonsin skådat något vackrare? Observera nu skorna med elva meter hög klack (eller fem centimeter) som jag gick i alldeles för mycket och som snurrades in i trasmattor i tid och otid.
Denna kväll skulle jag genomgå ett lämplighetstest som blivande fru. Jag fick:
- Stryka skjorta (12p)
- Krusa örngott (16p)
- Knyppla ett armband (19,5p)
- Baka sockerkaka (15p + 16p)
- Putsa koppar (12p)
- Duka bord (13,5p)
- Vika servetter (19,5p)
- Golfputta (19p)
Eftersom jag i två och ett halvt år har pratat, pratat, pratat, pratat och åter pratat om mig och alla andra, så fanns det mycket använda. Stryka kan jag inte. Jag har till och med i julklapp önskat mig stryklektioner av min mor, Pojkvännen har försökt lära mig men tror inte att Motorcykeltantens man blev riktigt nöjd ändå.
Krusa örngott visste jag inte ens vad det var. Trodde alltid att farmors örngott hade band som liksom var bortglömde och skrynkliga. Men med lite kreativitet och stil fixade jag detta:
Helt okej med tanke på att jag bara hittade på. Vilket jag insett att jag är rätt bra på, med tanke på att mina elever aldrig klagat.
Knyppelfröken var med på ett hörn, så givetvis skulle jag knyppla.
Dubbla halvslag om vänster knop och till höger var det kast. Ungefär. Förstår inte vem av de fyra domarna som bara gav mig 4,5 poäng?
Baka kaka utan recept är inte lätt, Spikskon kallade den för "Lakritskakan".
Man kan ana "lakritsen" under glasyren. Några kommentarer kring kakan och baket var:
- Fin benföring! (Det låg en matta mitt i vägen mellan bordet och köksbänken, efter femtioelva trassel med klackarna, lyckades jag en gång hoppa över mattkanten)
- Smaka gott behöver det INTE göra!
För övrigt så var min kaka mycket bättre än när EttanTvå fick göra samma procedur, hennes gick tydligen inte äta!
Golfputtning mitt i baket. 8 av 10 bollar gick rakt i koppen, trots att jag puttade åt fel håll. Vänsterhänt som jag är, borde jag vänsterputta, så Golfaren hade tagit med en västerputter. Men jag högerputtar...
Efter maten blev det fria aktiviteter, handlade mest om att kasta några få vindruvor och att skratta. Anännänäs höll på att trilla av stolen vid ett antal tillfällen och torkade tårarna oavbrutet, både framlänges och baklänges.
Jag har här nu bildbevis på alla de skyldiga och jag vet var deras postlådor bor! Saknas på bilden gör Gymnastikfröken, Knyppelfröken och Nyckeltapparen.
Från höger till vänster: Golfaren, Fnittertippan, Mållgan, Anännänäs, Frilansaren (fd. Asgarvet), Dramapedagogen, Spikskon, Kattälskaren, Motorcykeltanten, Orienteraren och Specialläraren. I förgrunden ser vi Pedagogen som försöker lära sig putta.
Än en gång har jag haft otroligt roligt! Efter den första möhippan tänkte jag att sånt här kan jag göra igen, fast inte i möhippeform eftersom jag bara tänkt gifta mig en gång, men tji fick jag!
Hoppas nu att Motorcykeltanten tar med mina glasögon till jobbet imorgon tillsammans med lite lakritskaka till Schäfern, Husbyggarn och Golfaren.
Tack!
Idag blev jag möhippad igen
Om ni skulle se mig nu skulle ni få slag. Om ni sett mig för en timme sedan hade ni ramlat eller kört i diket. Gudmodern tappade hakan, sonen sov som tur var. Hade inte batteriet till kameran varit helt urladdad och jag helt utmattad, hade jag redan nu bloggat om denna kväll. Får bli imorgon.
Kan bara säga att det innehåller strykning, nagellack, knyppling, glitter, kort-kort, råsmink, krusning av örngott med mera!
Kan bara säga att det innehåller strykning, nagellack, knyppling, glitter, kort-kort, råsmink, krusning av örngott med mera!
Igår blev jag möhippad
Igår trodde jag att jag skulle åka till Surahammar. Jag trodde att jag skulle titta på en fotbollsmatch. Jag hade fel. Jag trodde att Pojkvännen och jag skulle tillbringa en dag tillsammans. Jag hade fel.
Istället ringde det på dörren halv nio på morgonen och en vilt främmande tjej står där och överräcker en videokamera och ett brev och säger:
- Detta är viktigt.
Jiho. Instruktionerna löd ungefär: "Lämna pengar och mobiltelefon hemma. Ta på dig flytoverallen. Ställ dig utanför ditt hus. Le."
Sagt och gjort. Tur att flytoverallen inte alls är tokvarm. Not. Ännu en vilt främmande människa dyker upp, denna gång en ball biker-karl som erbjuder mig skjuts. Upp och hoppa! Efter en tur runt stan blir jag dumpad på ett hotell. Där får jag vidare instruktioner att jag ska sätta mig på ett tåg och bära med mig en rosa resväska. Väl på tåget öppnar jag väskan och hittar, förrutom tågbiljetten, en flaska whiskey, två öl, en chokladbit, en påse mandlar, tjugo kronor, bakis-piller, bestick, en mugg med mera.
"Kliv av på första stoppet och gå under en bro". Fixat! Snart satt jag tillbakalutad i en grym båt tillsammans med ännu en vilt främmande karl och hans vilt främmande son som envisades med att servera mig öl efter öl efter öl. Efter ett stopp på en underbar ö och diverse blomplockning och ny bekantskap i form av hunden Göte, bar det vidare.
Jag lämnas med all min packning på en brygga där det står en cykel. På pakethållaren finns en karta. Iförd flytoverall, som vid det här laget är otroligt varm, resväskan på pakethållaren, öl i ena handen, videokamera i andra, börjar jag cykla. Jag har aldrig varit med om så långa 600 meter.
Väl på plats kliver jag in en sommarstuga som tillhör nån jag aldrig hört talas om. Så här ser jag ut kring tolv mitt på dagen när jag hittat de skyldiga: Muskelkvinnan, Lilla O, Lissen, Ringklockan, Hildur, Elitidrottskvinnan, Gudmodern, Snus-Pers fru, Biggo, Sporren, Kapten, och Strumplösa.
Jag rekomenderar INTE att cykla i flytoverall i gassande sol och 23 plusgrader.
Mat tack!
Mängden tzatziki var hysterisk men allt tog slut. Tror aldrig mat smakat så gott.
Efter maten fick jag sova 40 minuter. Somnade nog innan jag lagt huvudet på kudden. Man gör troligen det om man druckit fem öl innan klockan 12. Utvilad fick jag gå en tipsrunda där jag blivit förvirrat ihopblandad med min bror, där Snus-Pers fru plötsligt hetat nått helt annat och Gudmoderns tandställningsgom varit grön med en krokodil.
Hela gänget:
De grymt snygga mössorna har Strumplösa stickat, alla hade blå med gula flaggor på utom jag som hade gul med blå flaggor. Snygga t-shirts fick alla också, gula med min autograf på. Autografen blev jag avlurad på av Gudmodern som försökte få mig att tro att jag inte kunde skriva mitt blivande dubbelefternamn snyggt. Skapligt lättlurad!
Efter att jag sedan gjort konstverket "Fiskarkärlek" av naturmaterial som Lilla O trodde skulle ruttna, bar det av ner på stan för att se Danmark möta Sverige. Oj vilken tokig match det blev! Och oj vad Ica blev lite rikare på sitt kloka tips!
Stort tack till er alla! Möhippa mig gärna fler gånger om det är så här trevligt varje gång!
Här kan man läsa mer om detta spektakel.
Här kan man också läsa. Speciellt om den danske spektaklaren!
Istället ringde det på dörren halv nio på morgonen och en vilt främmande tjej står där och överräcker en videokamera och ett brev och säger:
- Detta är viktigt.
Jiho. Instruktionerna löd ungefär: "Lämna pengar och mobiltelefon hemma. Ta på dig flytoverallen. Ställ dig utanför ditt hus. Le."
Sagt och gjort. Tur att flytoverallen inte alls är tokvarm. Not. Ännu en vilt främmande människa dyker upp, denna gång en ball biker-karl som erbjuder mig skjuts. Upp och hoppa! Efter en tur runt stan blir jag dumpad på ett hotell. Där får jag vidare instruktioner att jag ska sätta mig på ett tåg och bära med mig en rosa resväska. Väl på tåget öppnar jag väskan och hittar, förrutom tågbiljetten, en flaska whiskey, två öl, en chokladbit, en påse mandlar, tjugo kronor, bakis-piller, bestick, en mugg med mera.
"Kliv av på första stoppet och gå under en bro". Fixat! Snart satt jag tillbakalutad i en grym båt tillsammans med ännu en vilt främmande karl och hans vilt främmande son som envisades med att servera mig öl efter öl efter öl. Efter ett stopp på en underbar ö och diverse blomplockning och ny bekantskap i form av hunden Göte, bar det vidare.
Jag lämnas med all min packning på en brygga där det står en cykel. På pakethållaren finns en karta. Iförd flytoverall, som vid det här laget är otroligt varm, resväskan på pakethållaren, öl i ena handen, videokamera i andra, börjar jag cykla. Jag har aldrig varit med om så långa 600 meter.
Väl på plats kliver jag in en sommarstuga som tillhör nån jag aldrig hört talas om. Så här ser jag ut kring tolv mitt på dagen när jag hittat de skyldiga: Muskelkvinnan, Lilla O, Lissen, Ringklockan, Hildur, Elitidrottskvinnan, Gudmodern, Snus-Pers fru, Biggo, Sporren, Kapten, och Strumplösa.
Jag rekomenderar INTE att cykla i flytoverall i gassande sol och 23 plusgrader.
Mat tack!
Mängden tzatziki var hysterisk men allt tog slut. Tror aldrig mat smakat så gott.
Efter maten fick jag sova 40 minuter. Somnade nog innan jag lagt huvudet på kudden. Man gör troligen det om man druckit fem öl innan klockan 12. Utvilad fick jag gå en tipsrunda där jag blivit förvirrat ihopblandad med min bror, där Snus-Pers fru plötsligt hetat nått helt annat och Gudmoderns tandställningsgom varit grön med en krokodil.
Hela gänget:
De grymt snygga mössorna har Strumplösa stickat, alla hade blå med gula flaggor på utom jag som hade gul med blå flaggor. Snygga t-shirts fick alla också, gula med min autograf på. Autografen blev jag avlurad på av Gudmodern som försökte få mig att tro att jag inte kunde skriva mitt blivande dubbelefternamn snyggt. Skapligt lättlurad!
Efter att jag sedan gjort konstverket "Fiskarkärlek" av naturmaterial som Lilla O trodde skulle ruttna, bar det av ner på stan för att se Danmark möta Sverige. Oj vilken tokig match det blev! Och oj vad Ica blev lite rikare på sitt kloka tips!
Stort tack till er alla! Möhippa mig gärna fler gånger om det är så här trevligt varje gång!
Här kan man läsa mer om detta spektakel.
Här kan man också läsa. Speciellt om den danske spektaklaren!
Turist på hemmaplan
Jag har ikväll på egen hand turistat i Världsmetropolen. OJ! Vilken stad jag bor i! Finns ju en herrans massa historia som är otroligt spännande!
Det visste jag i och för sig, med tanke på att Gustav Vasa redan för knappt 500 år sedan var här och härjade runt och fixade och donade. För att inte tala om klostermunkarna för 900 år sedan.
Jag har alltså förberett mig för den stadsvandring jag utlovat till mina 13-åriga elever på tisdag. Det underlättar då om man vet vad man pratar om och åt vilket håll man ska peka och vilken färg huset man letar efter har.
Den här texten ovanför gamla slussen har jag sett kanske ett hundratal gånger men aldrig tänkt på och framför allt inte tänkt efter på vad det egentligen står: "Riv för sjutton inte alla gamla hus och kom ihåg att skriva ner och berätta för dina barn om din barndom". Häpp.
Sedan upptäckte jag en massa små och stora skyltar som prydde min väg:
De här är bara ett antal av de skyltar som dök upp. Visste jag inte bättre, skulle jag tro att nån hört ryktesvägen att en förvirrad norrlänning skulle göra stan osäker ikväll och därför åkte denna "nån" runt och satte upp lite kontroller för att underlätta min färdväg.
Men så är inte fallet. Dessa skyltar har suttit där i ur och skur toklänge och jag har inte sett dem! Fastän jag numera är brillo!
Riktigt smart att skriva på sitt hus eller sin bro eller vad man nu har, vad stället har för historia. Mycket lättare för såna som jag som går runt och är nyfiken. Tyvärr hade inte ens hälften av husen i den gamla delen av Världsmetropolen såna här informativa skyltar och jag hade glömt biblioteksboken som säkert är 30 år gammal, som ingen förrutom jag bläddrat i på 25 år, hemma. Så nu måste jag gå på lördag igen.
En annan sak jag upptäckte är att vi faktiskt har såna här:
Smala, mysiga små gränder mellan hus och gårdar. Just den här kom jag vimsande neröver bara minuten innan jag tog bilden. Kan inte riktigt säga hur jag hamnade där.
Någon som vill med och vandra runt på lördag?
