Turist på hemmaplan
Jag har ikväll på egen hand turistat i Världsmetropolen. OJ! Vilken stad jag bor i! Finns ju en herrans massa historia som är otroligt spännande!
Det visste jag i och för sig, med tanke på att Gustav Vasa redan för knappt 500 år sedan var här och härjade runt och fixade och donade. För att inte tala om klostermunkarna för 900 år sedan.
Jag har alltså förberett mig för den stadsvandring jag utlovat till mina 13-åriga elever på tisdag. Det underlättar då om man vet vad man pratar om och åt vilket håll man ska peka och vilken färg huset man letar efter har.
Den här texten ovanför gamla slussen har jag sett kanske ett hundratal gånger men aldrig tänkt på och framför allt inte tänkt efter på vad det egentligen står: "Riv för sjutton inte alla gamla hus och kom ihåg att skriva ner och berätta för dina barn om din barndom". Häpp.
Sedan upptäckte jag en massa små och stora skyltar som prydde min väg:
De här är bara ett antal av de skyltar som dök upp. Visste jag inte bättre, skulle jag tro att nån hört ryktesvägen att en förvirrad norrlänning skulle göra stan osäker ikväll och därför åkte denna "nån" runt och satte upp lite kontroller för att underlätta min färdväg.
Men så är inte fallet. Dessa skyltar har suttit där i ur och skur toklänge och jag har inte sett dem! Fastän jag numera är brillo!
Riktigt smart att skriva på sitt hus eller sin bro eller vad man nu har, vad stället har för historia. Mycket lättare för såna som jag som går runt och är nyfiken. Tyvärr hade inte ens hälften av husen i den gamla delen av Världsmetropolen såna här informativa skyltar och jag hade glömt biblioteksboken som säkert är 30 år gammal, som ingen förrutom jag bläddrat i på 25 år, hemma. Så nu måste jag gå på lördag igen.
En annan sak jag upptäckte är att vi faktiskt har såna här:
Smala, mysiga små gränder mellan hus och gårdar. Just den här kom jag vimsande neröver bara minuten innan jag tog bilden. Kan inte riktigt säga hur jag hamnade där.
Någon som vill med och vandra runt på lördag?
Flower Power-party del 2
Här kommer nu lite tankar från gårdagens 30300-årskalas:
Jag kunde ha fått en liten hint om att jag borde ha nått blommigt på mig när Knyppelfröken redan i tisdags skrev följande på tavlan i klassrummet:
Tydligen gick det inte riktigt in ändå, fast jag fick såna fina tips.
Min skjorta, slips och halsband:
Jag har själv knutit den vackra slipsknuten!
Mina utsvängda jeans.
Här provsitter jag en av de två "plugghästar" som eleverna gjort efter Linnés egna ritningar.
Nämen! Vad skådar mitt öga? Är det inte självaste....?
Jo, dra mig baklänges! Självaste Carl von Linné dyker upp! Vilken ära!
Jag kunde ha fått en liten hint om att jag borde ha nått blommigt på mig när Knyppelfröken redan i tisdags skrev följande på tavlan i klassrummet:
Tydligen gick det inte riktigt in ändå, fast jag fick såna fina tips.
Min skjorta, slips och halsband:
Jag har själv knutit den vackra slipsknuten!
Mina utsvängda jeans.
Här provsitter jag en av de två "plugghästar" som eleverna gjort efter Linnés egna ritningar.
Nämen! Vad skådar mitt öga? Är det inte självaste....?
Jo, dra mig baklänges! Självaste Carl von Linné dyker upp! Vilken ära!
Flower Power-party
Idag ska vi ha Flower Power-party på jobbet. Detta för att fira Linnés trehundrade födelsedag. Detta slog mig för 4,5 minuter sedan.
"Flower" betyder ju "blomma", därför kan det ju räcka med att ta något blommigt på sig. Med tanke på hur jag våndas över sonens blomsterodlingar (fast jag tror att det bara är luktärtorna som liksom blir blomliknande) så finns det nada hemma hos oss som är blommigt. Om jag nu inte skulle ta på mig soffan som ser ut som en rabatt.
Snabbt in i garderoben och rota samtidigt som sonen funderar på om vi inte skulle åka till dagis som jag sa.
Aha! Mina favoritutsvängda jeans! Strålande! Flower Power är ju klockrent 70-tal och utsvängda jeans (jag vet att det egentligen är mer 60-tal men just nu räknas det inte). Byter alltså inriktning på mitt letande. Nånstans måste den tokfina blå trikåskjorta som min mamma sydde till min pappa 1974 ligga. Den där som jag gärna hade för mindre än tio år sedan som Gudmodern får utslag av.
DÄR! Längst in!
Skrynkligt blir idag också Flower Power-relaterat.
Hmm. Attiraljer. Ett blommigt bälte? Nope. Rött finns. Ohh! Jag lånade ju ett par slipsar av pappa i julas när jag trodde jag skulle börja använda slips lite ofta. Tog de allra bredaste så han inte skulle sakna dem. Kanske finns de i baskettidningslådan i garderoben innanför fiskegarderobenn
Sonen har nu gett upp och leker istället med sitt dockskåp.
Halsband! Ett pärlhalsband som sonen gjort på dagis fyllt av färgglada hjärtan, det är nästan blommor...
Fortsättning följer. Dagis kallar.
"Flower" betyder ju "blomma", därför kan det ju räcka med att ta något blommigt på sig. Med tanke på hur jag våndas över sonens blomsterodlingar (fast jag tror att det bara är luktärtorna som liksom blir blomliknande) så finns det nada hemma hos oss som är blommigt. Om jag nu inte skulle ta på mig soffan som ser ut som en rabatt.
Snabbt in i garderoben och rota samtidigt som sonen funderar på om vi inte skulle åka till dagis som jag sa.
Aha! Mina favoritutsvängda jeans! Strålande! Flower Power är ju klockrent 70-tal och utsvängda jeans (jag vet att det egentligen är mer 60-tal men just nu räknas det inte). Byter alltså inriktning på mitt letande. Nånstans måste den tokfina blå trikåskjorta som min mamma sydde till min pappa 1974 ligga. Den där som jag gärna hade för mindre än tio år sedan som Gudmodern får utslag av.
DÄR! Längst in!
Skrynkligt blir idag också Flower Power-relaterat.
Hmm. Attiraljer. Ett blommigt bälte? Nope. Rött finns. Ohh! Jag lånade ju ett par slipsar av pappa i julas när jag trodde jag skulle börja använda slips lite ofta. Tog de allra bredaste så han inte skulle sakna dem. Kanske finns de i baskettidningslådan i garderoben innanför fiskegarderobenn
Sonen har nu gett upp och leker istället med sitt dockskåp.
Halsband! Ett pärlhalsband som sonen gjort på dagis fyllt av färgglada hjärtan, det är nästan blommor...
Fortsättning följer. Dagis kallar.
Vi har fått tillökning!
Japps. Vi har förökat oss. Både med levande saker och.. hmm.. "olevande". Iallafall för mig.
Den första förökningen har vi i fönsterbrädan i vardagsrummet. Häromveckan när jag hämtat Femåringen från dagis och var på väg hem i bilköerna skriker han plötsligt till:
- Mamma!! Titta vilka vacka violer!
Jo. Det kan nog varit violer. I min värld "bara" blommor, men sonen hade nog onekligen rätt. I nästa mening berättar han att han vill plantera blommor hemma. BLOMMOR? Isch. Gröna växter har vi, men inga färgglada blommor. Men, men, vad gör man inte. Lilla O såg snabbt till att förse oss med nödvändiga attiraljer och det var bara att plantera.
Tjusigt va? I morse tittades planteringarna till men inga hade klättrat över jordytan. Men, efter dagis idag fann vi detta:
Både gurka och solrosfrö hade tittat fram! Sonen är överlycklig och jag bara funderar på hur jag ska hålla dem vid liv. Vi har planterat i tjugo olika små fack: gurka, luktärtor, ärtskidor, solros, äpple, paprika och persilja. Grönfingrade besökare välkomnas!
Den andra förökningen fick vi också hjälp med av Lilla O.
Har ser vi Femåringen lyckligt leka med sitt nya dockhus. Fem fåtöljer och en soffa ingick i huset när vi fick det och jag tänkte snabbt att jag skulle möblera det som överraskning. Tji fick jag! Det är helt sjukt dyrt med såna här saker! Bara de våra nya familjemedlemmar Pappan, Mamman, Storasystern och Lillebroren kostade 170 kronor! Nu var onda råd dyra. Har jag nu äntligen lyckats skaffa sonen ett dockhus som han längtat efter, kan jag ju inte backa på att de ska få möbler överhuvudtaget. Så därför har vardagsrumsbordet sett ut så här ikväll:
Jag har tillverkat köksbord, fyra stolar, två sängar, fem blommor, en golvlampa, tre byråer, två små avställningsbord och en köksbänk med spis. Äntligen kom mina pysselsaker jag samlat på mig genom årens lopp till användning! Bara två gånger lyckades jag bränna mig på limpistolen jag lånat från jobbet. Dock på samma finger.
Tanken har slagit mig ungefär hundra gånger sedan jag insåg vilka priser dessa dockmöbler med attiraljer ligger på, att OJ vad jag ångrar att jag inte lekte liiite försiktigare med mitt eget dockhus när jag var liten. Och hade jag då vetat vilken förmögenhet mina föräldrar måste lagt ut för att få detta hur komplett med jordglob och tavla med kungafamiljen på med mera, hade jag nog tänkt två gånger innan jag gav drottningen mustasch.
Den första förökningen har vi i fönsterbrädan i vardagsrummet. Häromveckan när jag hämtat Femåringen från dagis och var på väg hem i bilköerna skriker han plötsligt till:
- Mamma!! Titta vilka vacka violer!
Jo. Det kan nog varit violer. I min värld "bara" blommor, men sonen hade nog onekligen rätt. I nästa mening berättar han att han vill plantera blommor hemma. BLOMMOR? Isch. Gröna växter har vi, men inga färgglada blommor. Men, men, vad gör man inte. Lilla O såg snabbt till att förse oss med nödvändiga attiraljer och det var bara att plantera.
Tjusigt va? I morse tittades planteringarna till men inga hade klättrat över jordytan. Men, efter dagis idag fann vi detta:
Både gurka och solrosfrö hade tittat fram! Sonen är överlycklig och jag bara funderar på hur jag ska hålla dem vid liv. Vi har planterat i tjugo olika små fack: gurka, luktärtor, ärtskidor, solros, äpple, paprika och persilja. Grönfingrade besökare välkomnas!
Den andra förökningen fick vi också hjälp med av Lilla O.
Har ser vi Femåringen lyckligt leka med sitt nya dockhus. Fem fåtöljer och en soffa ingick i huset när vi fick det och jag tänkte snabbt att jag skulle möblera det som överraskning. Tji fick jag! Det är helt sjukt dyrt med såna här saker! Bara de våra nya familjemedlemmar Pappan, Mamman, Storasystern och Lillebroren kostade 170 kronor! Nu var onda råd dyra. Har jag nu äntligen lyckats skaffa sonen ett dockhus som han längtat efter, kan jag ju inte backa på att de ska få möbler överhuvudtaget. Så därför har vardagsrumsbordet sett ut så här ikväll:
Jag har tillverkat köksbord, fyra stolar, två sängar, fem blommor, en golvlampa, tre byråer, två små avställningsbord och en köksbänk med spis. Äntligen kom mina pysselsaker jag samlat på mig genom årens lopp till användning! Bara två gånger lyckades jag bränna mig på limpistolen jag lånat från jobbet. Dock på samma finger.
Tanken har slagit mig ungefär hundra gånger sedan jag insåg vilka priser dessa dockmöbler med attiraljer ligger på, att OJ vad jag ångrar att jag inte lekte liiite försiktigare med mitt eget dockhus när jag var liten. Och hade jag då vetat vilken förmögenhet mina föräldrar måste lagt ut för att få detta hur komplett med jordglob och tavla med kungafamiljen på med mera, hade jag nog tänkt två gånger innan jag gav drottningen mustasch.
Grisfest på Pepe's
Här kommer den efterlängtade fortsättningen på föregående inlägg! Jiho!
Maten skulle förberedas. Muskelkvinnan i sitt hus och Lilla O hemma hos sig.
Här ser vi Lilla O hacka lök iförd dagens inköp: hysteriska solglasögon. Ryktet säger dock att dessa är supermoderna och att Lilla O måste ha dem på sig hela sommaren.
Ditten och datten bars från det ena huset till det andra. Bussresenärer som passerade var tolfte minut hela eftermiddagen fick se mycket konstigt. Till exempel två tonåringar som mitt i sommaren är ute och springer med tokstora slalompjäxor (som ändå var för små för mig), längdskidor och för korta stavar.
För att alla skulle hitta in, hade vi gjort en grymt snygg gris i papjemaché och skrivit "grisfest" på med en pil runt hörnet på huset. För att alla skulle se grisen, ställdes den på en bil. För att grisen inte skulle känna sig ensam och utelämnad, ställde Lilla O en av Muskelkvinnans jättekrukväxter bredvid.
Alla deltagare anlände, några...hmm... "osnyggare" än andra.
Mitt i alltihopa kastade sig Muskelkvinnan framför datorn för att tillverka ett pris.
"Fängslande" goda vänner, Shortsie och Snus-Pers fru.
För att kunna göra ett besök på "Annexet" (toaletten) krävdes viss utstyrsel, här visas den upp av fru Storch och Stig Helmer:
Stig H. fanns på plats i flera skepnader, här ser vi honom demonstrera sin brödrost. Dubbelt upp.
Slut på bilder. Varför tog jag så lite bilder? Varför har jag inga bilder på mig själv? Varför saknar jag bilder på herr Storchs strumpor? Alla ni som nu har bilder men inte bloggar, får gärna maila dem till mig!
Vad har jag nu lärt mig av denna festliga kväll?
- Tonåringar somnar snabbare hos Lilla O än vad sjuåringar gör.
- Vuxna människor är svåra att överrösta.
- Muskelkvinnan kommer alltid att klaga på mina musiktävlingar.
- Pojkvännen och Snus-Per kommer alltid försöka fuska i alla tävlingar.
- Anti-bakistabletter är pratframkallande.
- Fester är otroligt kul.
- Jag borde faktiskt tjäna pengar på att ordna fester.
När folk gick hem i natt tackades jag till höger och vänster. "Fel! Fel! Fel!" hade Brasse sagt. Jag är den som ska tacka! Utan er alla hade jag inte haft sjukt roligt under nästan fem månaders planering och en sju timmar lång grisfest!
Maten skulle förberedas. Muskelkvinnan i sitt hus och Lilla O hemma hos sig.
Här ser vi Lilla O hacka lök iförd dagens inköp: hysteriska solglasögon. Ryktet säger dock att dessa är supermoderna och att Lilla O måste ha dem på sig hela sommaren.
Ditten och datten bars från det ena huset till det andra. Bussresenärer som passerade var tolfte minut hela eftermiddagen fick se mycket konstigt. Till exempel två tonåringar som mitt i sommaren är ute och springer med tokstora slalompjäxor (som ändå var för små för mig), längdskidor och för korta stavar.
För att alla skulle hitta in, hade vi gjort en grymt snygg gris i papjemaché och skrivit "grisfest" på med en pil runt hörnet på huset. För att alla skulle se grisen, ställdes den på en bil. För att grisen inte skulle känna sig ensam och utelämnad, ställde Lilla O en av Muskelkvinnans jättekrukväxter bredvid.
Alla deltagare anlände, några...hmm... "osnyggare" än andra.
Mitt i alltihopa kastade sig Muskelkvinnan framför datorn för att tillverka ett pris.
"Fängslande" goda vänner, Shortsie och Snus-Pers fru.
För att kunna göra ett besök på "Annexet" (toaletten) krävdes viss utstyrsel, här visas den upp av fru Storch och Stig Helmer:
Stig H. fanns på plats i flera skepnader, här ser vi honom demonstrera sin brödrost. Dubbelt upp.
Slut på bilder. Varför tog jag så lite bilder? Varför har jag inga bilder på mig själv? Varför saknar jag bilder på herr Storchs strumpor? Alla ni som nu har bilder men inte bloggar, får gärna maila dem till mig!
Vad har jag nu lärt mig av denna festliga kväll?
- Tonåringar somnar snabbare hos Lilla O än vad sjuåringar gör.
- Vuxna människor är svåra att överrösta.
- Muskelkvinnan kommer alltid att klaga på mina musiktävlingar.
- Pojkvännen och Snus-Per kommer alltid försöka fuska i alla tävlingar.
- Anti-bakistabletter är pratframkallande.
- Fester är otroligt kul.
- Jag borde faktiskt tjäna pengar på att ordna fester.
När folk gick hem i natt tackades jag till höger och vänster. "Fel! Fel! Fel!" hade Brasse sagt. Jag är den som ska tacka! Utan er alla hade jag inte haft sjukt roligt under nästan fem månaders planering och en sju timmar lång grisfest!
Pepe's Bodega 18.00
Ikväll är det ÄNTLIGEN dags!
Årets FEST. Årets höjdpunkt. B-lagsfesten. Årets tema är "Sällskapsresorna" och när jag kläckte idén dagarna innan nyårsafton, var resten av festkommitéen inte riktigt på g att börja planera en fest i maj.
Ditten och datten har fixats, byggts och ordnats.
Snart blir jag upplockad av Lilla O för vidare transport ner på stan för de sista inköpen. Sedan bär det av hem till Muskelkvinnan för att ställa iordning Pepe's Bodega.
Fortsättning följer.
Årets FEST. Årets höjdpunkt. B-lagsfesten. Årets tema är "Sällskapsresorna" och när jag kläckte idén dagarna innan nyårsafton, var resten av festkommitéen inte riktigt på g att börja planera en fest i maj.
Ditten och datten har fixats, byggts och ordnats.
Snart blir jag upplockad av Lilla O för vidare transport ner på stan för de sista inköpen. Sedan bär det av hem till Muskelkvinnan för att ställa iordning Pepe's Bodega.
Fortsättning följer.
Vilka smaker känner du igen?
Hamnade i ett smaksamtal med Lilla O idag i telefonen. Vi pratade om vilka smaker vi känner igen, eller snarare vad smakade vi på som barn. Det hela började med att jag berättade att Femåringen smakar på allt i köket, till och med pannkakssmet. Varpå Lilla O frågade mig hur jag kunde veta hur den smeten smakade? Jo, för att jag smakade på den som barn. Andra smaker som vi genast rabblade:
- Dörhandtagen på våra barndomshem
- Lyktstolpen utanför Winrots
- Alla metallföremål på Getberget (båda dessa stod Lilla O för)
- Bark
- Sand
- Trä
- Papper
- Jord
- Salt i mängder
- Gräs, både torrt och färskt
Tydligaste minnet för mig är blodsmaken blandat med metall när jag sitter fast med tungan i dörrhandtaget på huset där jag vuxit upp.
Vilken smak minns du bäst från din barndom?
- Dörhandtagen på våra barndomshem
- Lyktstolpen utanför Winrots
- Alla metallföremål på Getberget (båda dessa stod Lilla O för)
- Bark
- Sand
- Trä
- Papper
- Jord
- Salt i mängder
- Gräs, både torrt och färskt
Tydligaste minnet för mig är blodsmaken blandat med metall när jag sitter fast med tungan i dörrhandtaget på huset där jag vuxit upp.
Vilken smak minns du bäst från din barndom?
Min fiende nummer 1
Man kan lätt nu tro att jag nu ska ta upp min hopplöst ljudkänsliga granne eller de som kräver tillbaka en del av det bostadsbidrag jag fick för två år sedan när jag verkligen behövde det och var arbetslös. Eller kanske nån hopplös kollega eller elak trafikpolis. Men så är inte fallet. Min fiende nummer 1 träffar jag nästan varje dag. Numera blänger jag en liten stund innan jag tar första steget till kontakt. Mitt tidigare tillvägagångssätt med att vara försiktig och snäll, fungerade inte alls. Numera är det väld som gäller.
Vem pratar jag om? Jo.
Vita duken alias Filmduken. Oj vad vi bråkar! Halvt uppe stannar den varje dag och bara hånflinar mot mig.
- Haha! Hur ska du nu lösa detta problem?
Precis så säger den dumma duken. Och för mig blir det problem eftersom jag är 190 cm lång och måste krypa in under den dumma filmduken för att nå fram till whiteboarden som är placerad bakom om jag nu vill skriva något.
Världskartan som hänger framför, där endast läderremmen syns, har jag en bättre relation till. Den trilskas aldrig. Konstigt. Det är samma företag som levererat bägge.
Kan det vara så att eftersom jag inte gått nån flashig lärarutbildning eller pedagogutbildning eller sånt, utan bara hittar på hela tiden, att jag missat utbildningen på dessa moderna finesser som finns i alla klassrum?
Vem pratar jag om? Jo.
Vita duken alias Filmduken. Oj vad vi bråkar! Halvt uppe stannar den varje dag och bara hånflinar mot mig.
- Haha! Hur ska du nu lösa detta problem?
Precis så säger den dumma duken. Och för mig blir det problem eftersom jag är 190 cm lång och måste krypa in under den dumma filmduken för att nå fram till whiteboarden som är placerad bakom om jag nu vill skriva något.
Världskartan som hänger framför, där endast läderremmen syns, har jag en bättre relation till. Den trilskas aldrig. Konstigt. Det är samma företag som levererat bägge.
Kan det vara så att eftersom jag inte gått nån flashig lärarutbildning eller pedagogutbildning eller sånt, utan bara hittar på hela tiden, att jag missat utbildningen på dessa moderna finesser som finns i alla klassrum?
På besök i en Nils Poppe-fars
I lördags begav sig jag och Pojkvännen iväg på vad vi trodde skulle vara en enkel middag i vänners sällskap. Plötsligt befinner vi oss mitt i en Nils Poppe-fars av högsta kvalité! Poppe själv skulle vara imponerad!
Folk kom och gick och gick och kom. Pratade om vart annat, maten försvann och dök upp igen för att sedan försvinna för evigt. Orienteraren fick då i uppdrag att köpa mera mat, vilket han också gjorde. Men glassen försvann. Och strösslet. Muskelkvinnan skulle hacka lök, men kunde endast prata om att hon spelat match. Åtta barn dök upp och försvann. Ett barn var helt borta. Bara sju kvar. Åttan kom sedan barfota och tryckte i sig en hamburgare och försvann. Fyraåringen hade varit hos frisören och Treåringen behövde inte alls duka av efter sig men kunde med gäll röst konstatera:
- Tack för maten den var god! Hälften spydde resten dog!
Bådade gott. Skotten stod vid grillen men plötsligt tog gasen slut, han fick åka och köpa mera. När maten nästan var klar, försvann Orienteraren tätt följd av sin svärmor. Orangeluvans minste gnydde för första gången och alla erbjudande från Lilla O att ta hand om gnyaren, avböjdes snarast av Orangeluvan. Pojkvännen hittade Lilla O:s senaste inköp på dvd, "Laxsommar vid Byskeälven" och slog igång på tv:n. Skotten tittade avundsjukt och gick åter till grillen.
Efter många om och men fick även vi vuxna mat. Hamburgare efter hamburgare försvann mellan Muskelkvinnans fråga:
- Har ni hört att jag har spelat match idag?
Efter maten försvann jag, Lilla O, Muskelkvinnan och vindunken till garaget på hemligt uppdrag. Där kan allt hända. Till exempel kan man fastna med huvudet under en boxningssäck:
Eller så kan man härma någon som ramlar med något värdefullt i famnen:
Så här coola kan man se ut när man dricker vin i ett garage:
Bilden har jag stulit rakt från Muskelkvinnans blogg.
Pojkvännen, Skotten och Orienterarens svärmor, satt vid denna tidpunkt i en grym soffa och tittade på fotboll, ishockey och jakt/fiske-program.
När vi väl kommit oss från garaget, hamnade vi i samma soffa som de ovanstående, där jag testade om det gick att sitta och sova. Det gick det. Iallafall en liten stund. Snart brakade en show loss i vardagsrummet och där fanns det talang.
Snart skickades alla barn till sina hem och sängar. Klockan hade passerat 23. Kvar var värdparet, Pojkvännen och jag samt Orienteraren som satt i sin ensamhet i köket och spelade gitarr för dammråttorna.
Folk kom och gick och gick och kom. Pratade om vart annat, maten försvann och dök upp igen för att sedan försvinna för evigt. Orienteraren fick då i uppdrag att köpa mera mat, vilket han också gjorde. Men glassen försvann. Och strösslet. Muskelkvinnan skulle hacka lök, men kunde endast prata om att hon spelat match. Åtta barn dök upp och försvann. Ett barn var helt borta. Bara sju kvar. Åttan kom sedan barfota och tryckte i sig en hamburgare och försvann. Fyraåringen hade varit hos frisören och Treåringen behövde inte alls duka av efter sig men kunde med gäll röst konstatera:
- Tack för maten den var god! Hälften spydde resten dog!
Bådade gott. Skotten stod vid grillen men plötsligt tog gasen slut, han fick åka och köpa mera. När maten nästan var klar, försvann Orienteraren tätt följd av sin svärmor. Orangeluvans minste gnydde för första gången och alla erbjudande från Lilla O att ta hand om gnyaren, avböjdes snarast av Orangeluvan. Pojkvännen hittade Lilla O:s senaste inköp på dvd, "Laxsommar vid Byskeälven" och slog igång på tv:n. Skotten tittade avundsjukt och gick åter till grillen.
Efter många om och men fick även vi vuxna mat. Hamburgare efter hamburgare försvann mellan Muskelkvinnans fråga:
- Har ni hört att jag har spelat match idag?
Efter maten försvann jag, Lilla O, Muskelkvinnan och vindunken till garaget på hemligt uppdrag. Där kan allt hända. Till exempel kan man fastna med huvudet under en boxningssäck:
Eller så kan man härma någon som ramlar med något värdefullt i famnen:
Så här coola kan man se ut när man dricker vin i ett garage:
Bilden har jag stulit rakt från Muskelkvinnans blogg.
Pojkvännen, Skotten och Orienterarens svärmor, satt vid denna tidpunkt i en grym soffa och tittade på fotboll, ishockey och jakt/fiske-program.
När vi väl kommit oss från garaget, hamnade vi i samma soffa som de ovanstående, där jag testade om det gick att sitta och sova. Det gick det. Iallafall en liten stund. Snart brakade en show loss i vardagsrummet och där fanns det talang.
Snart skickades alla barn till sina hem och sängar. Klockan hade passerat 23. Kvar var värdparet, Pojkvännen och jag samt Orienteraren som satt i sin ensamhet i köket och spelade gitarr för dammråttorna.
My life is a videogame
Så här ser min vardag ut:
Femåringen är Mario Kart-galning, vilket innebär att han gärna spelar spelet, både på Gamecuben, N64 och Supernintendo. Tyvärr är han riktigt bra och jag (Tv-spelsmamman) hänger inte alltid med. Iallafall inte på Cuben.
Numera spelar vi inte bara Mario Kart på tv-spel utan leker också spelet i verkligheten.
- Gudmodern, du fick en stjärna!
(varpå Gudmodern börjar småspringa och låta)
- Don dorro don dorro don dorro don!
- Mamma! Jag fick en blixt!
(varpå alla andra i leken blir små, små och får gå ihopkrypna som små myror)
- Gudmodern! Du fick en banan!
(varpå Gudmodern snällt kastar en låtsasbanan framför Femåringen som i sin tur "halkar" på bananskalet och snurrar runt)
- Mamma! Du fick ett grön skal!
(varpå jag kastar iväg ett grönt låtsatssköldpaddsskal mot min Femåring)
- Haha, mamma! Du missade!
Så där håller vi på var vi än går. Och han får mde alla på tåget: mig, Gudmodern, Pojkvännen, Trettonåringen och Sextonåringen, alla kastar vi glatt bananskal, låter som "stjärnor", kryper ihop för att någon får en blixt och så vidare.
Femåringen är Mario Kart-galning, vilket innebär att han gärna spelar spelet, både på Gamecuben, N64 och Supernintendo. Tyvärr är han riktigt bra och jag (Tv-spelsmamman) hänger inte alltid med. Iallafall inte på Cuben.
Numera spelar vi inte bara Mario Kart på tv-spel utan leker också spelet i verkligheten.
- Gudmodern, du fick en stjärna!
(varpå Gudmodern börjar småspringa och låta)
- Don dorro don dorro don dorro don!
- Mamma! Jag fick en blixt!
(varpå alla andra i leken blir små, små och får gå ihopkrypna som små myror)
- Gudmodern! Du fick en banan!
(varpå Gudmodern snällt kastar en låtsasbanan framför Femåringen som i sin tur "halkar" på bananskalet och snurrar runt)
- Mamma! Du fick ett grön skal!
(varpå jag kastar iväg ett grönt låtsatssköldpaddsskal mot min Femåring)
- Haha, mamma! Du missade!
Så där håller vi på var vi än går. Och han får mde alla på tåget: mig, Gudmodern, Pojkvännen, Trettonåringen och Sextonåringen, alla kastar vi glatt bananskal, låter som "stjärnor", kryper ihop för att någon får en blixt och så vidare.
What a wonderful world!
Måste jag vara kvinnlig?
Kan man inte bara vara praktisk alltid?
Häromveckan var vi på studiebesök med jobbet, varför jag tog på mig en tunika till jeansen. På kvällen träffade jag en annan kollega som "tyckte det var SÅ roligt att se mig lite kvinnlig".
Jag är praktisk. Jag klär mig på jobbet som en fritidspedagog som ska ligga på golvet och bygga torn med klossar, gå i skogen, måla med vattenfärger och laga mellanmål. Jeans, t-shirt och luvtröja eller liknande.
På fritiden klär jag mig för det jag gillar att göra: fiska, spela basket, pyssla, spela tv-spel, titta på text-tv med Pojkvännen och så vidare. Inga klackskor och figursydda blusar här inte.
Nu måste jag köpa nått kvinnligt, därför spenderade jag 1,5 timmar nere på stan igår och konstaterade följande:
- Mitt färgmode är tillbaka! Färger i alla möjliga nyanser. Borta är pastellen.
- Mitt färgmode letar jag inte efter.
- Det finns inga saker till underkroppen, bara till överkroppen.
- Allt är halvlångt, till och med koftor och slipovrar. Plaggen gör liksom förbi rumpan just så pass. Troligen ska man ha moderna långkalsonger till. Hoppas jag ALDRIG faller för det modet.
- Finns inga kläder i min storlek, bara mindre och väldigt mycket större.
- Finns framförallt inga vita kläder förrutom jeans. Jag gillar inte vita jeans.
Nu är det inte så att jag inte vill klä mig kvinnligt, tycker om de tillfällen då jag får använda det utbud som numera börjar bli lite variationer på i garderoben. SkjortOR, blusAR och tunikOR (allt i plural), allt används gärna vid behov.
Men tänk om man fick köpa sina kvinnliga kläder i såna här butiker istället.
Häromveckan var vi på studiebesök med jobbet, varför jag tog på mig en tunika till jeansen. På kvällen träffade jag en annan kollega som "tyckte det var SÅ roligt att se mig lite kvinnlig".
Jag är praktisk. Jag klär mig på jobbet som en fritidspedagog som ska ligga på golvet och bygga torn med klossar, gå i skogen, måla med vattenfärger och laga mellanmål. Jeans, t-shirt och luvtröja eller liknande.
På fritiden klär jag mig för det jag gillar att göra: fiska, spela basket, pyssla, spela tv-spel, titta på text-tv med Pojkvännen och så vidare. Inga klackskor och figursydda blusar här inte.
Nu måste jag köpa nått kvinnligt, därför spenderade jag 1,5 timmar nere på stan igår och konstaterade följande:
- Mitt färgmode är tillbaka! Färger i alla möjliga nyanser. Borta är pastellen.
- Mitt färgmode letar jag inte efter.
- Det finns inga saker till underkroppen, bara till överkroppen.
- Allt är halvlångt, till och med koftor och slipovrar. Plaggen gör liksom förbi rumpan just så pass. Troligen ska man ha moderna långkalsonger till. Hoppas jag ALDRIG faller för det modet.
- Finns inga kläder i min storlek, bara mindre och väldigt mycket större.
- Finns framförallt inga vita kläder förrutom jeans. Jag gillar inte vita jeans.
Nu är det inte så att jag inte vill klä mig kvinnligt, tycker om de tillfällen då jag får använda det utbud som numera börjar bli lite variationer på i garderoben. SkjortOR, blusAR och tunikOR (allt i plural), allt används gärna vid behov.
Men tänk om man fick köpa sina kvinnliga kläder i såna här butiker istället.
Jättegädda landad
Igår åkte jag, Pojkvännen och Lilla O ut på fisketur i Mälaren. En spegelblank Mälare med inslag av sol mötte oss.
Ute på favorit-gös-stället (där vi bevisligen fått hela tre gösar) låg vattnet, om möjligt, ännu mera spegelblankt.
Det är inte bara fiske som gör dessa dagar och kvällar till höjdare, det är även matsäcken.
Här ser vi Lilla O moffa i sig en dubbelmacka med potatissallad och rostbiff och Pojkvännen en tunnbrödrulle med rostbiff, rödlök och fetaost. Lilla O hade även med sig ostkrokar (ja, det heter "krokar" i norr, inte "bågar" som det står på påsen).
Ja, ja. Vi ska fiska också. Efter nån timme får Lilla O napp. Mot båten tornar en bred, mörk rygg upp sig. En gädda! När hon väl ser den, inser hon att den är STOR! (I min värld är gäddor på 2 kilo "vanliga gäddor", över 4 kilo STORA och över 8 kilo krokodiler).
Här ser vi Lilla O försöka lirka ut jiggen som sitter i gäddans gap och genom håven. Det gula mellan Lilla O:s händer är Superhansken Pojkvännen fick av en snäll tjej (jag) när han fyllde år. En handske av supermaterial som man kan skära med en filékniv i handflatan på utan att det blir minsta märke. Denna handske är riktigt bra att ta gäddar i gälarna med.
5,8 kilo gädda fångar på gul jigg av Lilla O! Tyvärr är vi riktigt dåliga på ta snygga fiskbilder, men vi lär oss. Nästa gång ska sidan på fisken visar och fiskaren själv hålla i den.
Om jag fick nått? Självklart!
En sten. Och en snigel som inte fick vara med på bild.
Ute på favorit-gös-stället (där vi bevisligen fått hela tre gösar) låg vattnet, om möjligt, ännu mera spegelblankt.
Det är inte bara fiske som gör dessa dagar och kvällar till höjdare, det är även matsäcken.
Här ser vi Lilla O moffa i sig en dubbelmacka med potatissallad och rostbiff och Pojkvännen en tunnbrödrulle med rostbiff, rödlök och fetaost. Lilla O hade även med sig ostkrokar (ja, det heter "krokar" i norr, inte "bågar" som det står på påsen).
Ja, ja. Vi ska fiska också. Efter nån timme får Lilla O napp. Mot båten tornar en bred, mörk rygg upp sig. En gädda! När hon väl ser den, inser hon att den är STOR! (I min värld är gäddor på 2 kilo "vanliga gäddor", över 4 kilo STORA och över 8 kilo krokodiler).
Här ser vi Lilla O försöka lirka ut jiggen som sitter i gäddans gap och genom håven. Det gula mellan Lilla O:s händer är Superhansken Pojkvännen fick av en snäll tjej (jag) när han fyllde år. En handske av supermaterial som man kan skära med en filékniv i handflatan på utan att det blir minsta märke. Denna handske är riktigt bra att ta gäddar i gälarna med.
5,8 kilo gädda fångar på gul jigg av Lilla O! Tyvärr är vi riktigt dåliga på ta snygga fiskbilder, men vi lär oss. Nästa gång ska sidan på fisken visar och fiskaren själv hålla i den.
Om jag fick nått? Självklart!
En sten. Och en snigel som inte fick vara med på bild.
