Home again!
Jag förstår att alla ute i bloggvärlden sitter som på nålar just nu och bara undrar. Och jag kan nu meddela att VBK är nu åter i, vad Pojkvännen kallar, Sverige. Har ju aldrig klivit över landets gränser, iallafall de senaste 14 dagarna, men nu är vi hemma igen.
Fest hos Strumplösa är det som hägrar. Ska bli riktigt kul, taxin dit körs av Snus-Pers fru och hörde rykten om att både Snus-Per och Berka skulle befinna sig i samma taxi.
Fortsättning följer...
Fest hos Strumplösa är det som hägrar. Ska bli riktigt kul, taxin dit körs av Snus-Pers fru och hörde rykten om att både Snus-Per och Berka skulle befinna sig i samma taxi.
Fortsättning följer...
Kärt återseende och en okänd man
Igår tog jag och Femåringen bussen ner till centrum för tredje gången. 25 minuter på buss enkel väg och sonen blir överlycklig. Det är ju sååå roligt att åka buss! Och tåg. Och båt. Men inte bil.
Hur som helst skulle vi träffa min gamla klasskamrat Kinamockas. Vi umgick en hel del under gymnasietiden och träffas titt som tätt nu efteråt också. "Titt" var på grillen i samhället där Pojkvännen bor för tre år sedan. "Tätt" var igår.
Sonen formligen längtade efter ett ytterligare besök på Max, medans hans pedagogiska mamma sa "att vi väntar på Kinamockas och sedan får hon bestämma". Vad gör då Kinamockas? Jo, hon kastar omedelbart bollen tillbaka till Femåringen och vi styr kosan mot Max.
Efteråt måste man äta glass på en uteservering, iallafall om man är fem år.
Till vänster ser vi Femåringens utmärkta bodsskick, i förgrunden mina ben och till höger Kinamockas. I bilen hade hon sin hund som vi senare promenerade längs älven. När Femåringen kom hem till min syster igen så berättade han om kvällens höjdpunkt: Hunden bajsade uppe på ett träd! Alla tycker vi olika saker är roliga.
Kinamockas hotade med att ta med sin man, Urbi, till Världsmetropolen för en stadsvandring, eftersom det är roligt med städer som har en gedigen historia, mer än att "skattekontoret är från 70-talet. 1970-talet."
På torget här i stan har vi hittat en okänd man. Varken Styrasyster eller Kinamockas hade sett honom förr och visste inget om honom och inget fanns det att läsa heller. Femåringen tycker bra om honom och vill hålla honom i handen så fort vi går förbi.
Första gången vi såg honom, var vi lite osäkra på om han var en staty eller inte. Men när vi såg att han var ljusblå på näsan, konstaterade vi staty-status. Vem är han? Lodis? Arbetare? Hyllning till någon? Inget fanns att läsa kring honom och inget hittade jag på nätet när vi kom hem. Snabbt skickade jag därför ett mail till informationsavdelningen i staden och fick svar 21.56 (stackars den som satt och jobbade så sent?!).
Han heter "Standing man". Klockrent. En man som står. Turnerar gör han också troligen runt i landet. Här kan man se fler statyer på samma tema.
Lite häftigt måste jag säga. Konstnären heter Sean Henry och har gjort massor på samma tema. Bronsstayer som målas med oljefärg. Skräckblandad förtjusning är nog mitt förhållningssätt. I dagsljus på ett torg träffar jag gärna en armé såna här statyer, men i kvällsmörker....?
Hur som helst skulle vi träffa min gamla klasskamrat Kinamockas. Vi umgick en hel del under gymnasietiden och träffas titt som tätt nu efteråt också. "Titt" var på grillen i samhället där Pojkvännen bor för tre år sedan. "Tätt" var igår.
Sonen formligen längtade efter ett ytterligare besök på Max, medans hans pedagogiska mamma sa "att vi väntar på Kinamockas och sedan får hon bestämma". Vad gör då Kinamockas? Jo, hon kastar omedelbart bollen tillbaka till Femåringen och vi styr kosan mot Max.
Efteråt måste man äta glass på en uteservering, iallafall om man är fem år.
Till vänster ser vi Femåringens utmärkta bodsskick, i förgrunden mina ben och till höger Kinamockas. I bilen hade hon sin hund som vi senare promenerade längs älven. När Femåringen kom hem till min syster igen så berättade han om kvällens höjdpunkt: Hunden bajsade uppe på ett träd! Alla tycker vi olika saker är roliga.
Kinamockas hotade med att ta med sin man, Urbi, till Världsmetropolen för en stadsvandring, eftersom det är roligt med städer som har en gedigen historia, mer än att "skattekontoret är från 70-talet. 1970-talet."
På torget här i stan har vi hittat en okänd man. Varken Styrasyster eller Kinamockas hade sett honom förr och visste inget om honom och inget fanns det att läsa heller. Femåringen tycker bra om honom och vill hålla honom i handen så fort vi går förbi.
Första gången vi såg honom, var vi lite osäkra på om han var en staty eller inte. Men när vi såg att han var ljusblå på näsan, konstaterade vi staty-status. Vem är han? Lodis? Arbetare? Hyllning till någon? Inget fanns att läsa kring honom och inget hittade jag på nätet när vi kom hem. Snabbt skickade jag därför ett mail till informationsavdelningen i staden och fick svar 21.56 (stackars den som satt och jobbade så sent?!).
Han heter "Standing man". Klockrent. En man som står. Turnerar gör han också troligen runt i landet. Här kan man se fler statyer på samma tema.
Lite häftigt måste jag säga. Konstnären heter Sean Henry och har gjort massor på samma tema. Bronsstayer som målas med oljefärg. Skräckblandad förtjusning är nog mitt förhållningssätt. I dagsljus på ett torg träffar jag gärna en armé såna här statyer, men i kvällsmörker....?
Vart tog blommorna vägen?
En vecka innan examen, tog jag och Knyppelfröken med oss våra sjätteklassare in till Världsmetropolen för en stadsvandring, lunch på restaurang samt parkbesök. Stadsvandringen gick runt de gamla delarna av staden och var, till och med för mig som höll i den, väldigt intressant. Restaurangbesöket trodde jag skulle bli cirkus, men Knyppelfröken hade ju tagit med sig hela klassen på utlandsresa några veckor tidigare så alla kunde ju beställa och sköta sig. Övning ger färdighet!
Efter lunchen gick vi till oasen i stan, uppkallad efter en av stadens stora män. De flesta lade sig snällt rakt upp och ner på gräsmattan och solade, andra gick och lekte med mindre barn i lekparken. Jag och Knyppelfröken gick till blomsterplanteringarna för att kika på bland annat Sveriges alla landskapsväxter planterade på en karta.
Här ser vi Knyppelfröken i utkanten på Lappland och till höger skymtar vi Öland.
Mina landskap, Sörmland och Västerbotten, såg ut så här:
Näckrosor.
Kung Karls spira.
På vandringen såg vi förresten också en sån här:
När jag visade den bilden för min Storasyster, visade hon mig på denna!
Stickgalning som hon är (även om hon just nu vilar handlederna), hade hon också hittat denna reklam för Pressbyrån på Youtube!
Så, man kan säga att Strumplösa och Lilla O är väldans moderna just nu i sitt stickande! För att inte tala om Storasyster!
Mina senaste 24 timmar
Muskelkvinnan tycker här att vi ska redogöra för våra senaste 24 timmar. Here we go!
För nästan exakt 24 timmar sedan, skjutsade jag mina föräldrar till en buss som ska ta dem på en fem dagars semester runt i Norge. Förstår inte varför de inte hört av sig på ett dygn. Måste man inte det som förälder?
Sedan började cirkusen: Ettåringen ska få en kindtand och ynklar sig otroligt hela tiden och eftersom hennes pappa jobbar, så får hennes mamma, min storasyster, kånka runt henne. Tvååringen blir då avundsjuk och vill också bli buren av sin mamma. När jag då rycker in för att avlasta genom att ta hand om Tvååringen, blir min Femåring mammig och förstår inte alls varför jag inte kan bära honom också.
9.07 avgår bussen med alla barnen och två vuxna mot stan. Femåringen kämpar tappert för att Ettåringen inte ska trycka på stopp-knappen hela tiden. Tvååringen skäller på bussen när den svänger för det "finns INGEN gubbe som kör!".
Race på stan. Mat på Max. Buss hem. Tjejerna ska sova och jag tar med mig Femåringen på hemlighets-shoppingtur eftersom Ettåringen fyller just ett år på lördag och ska firas tillsammans med sin syster som fyller tre år i september. Vi firar dem redan på fredagen eftersom vi åker söderut på kvällen för att hinna med att fira Strumplösa på lördagkvällen.
En timme i lekparken med alla barnen. Ettåringen accepterar mig med ett leende i tre minuter numera.
Blodpuddingsmiddag. Barnen äter så de spricker, vi vuxna avslutar med mackor. Hur mycket kan små bar näta egentligen?
Barn-tv och nattning. Madicken läses för Femåringen. Själv sätter jag mobilen i laddaren men glömmer sätta laddaren i vägguttaget och går och lägger mig.
Vaknar vid 02.30 av Ettåringen som ska få en kindtand. Efter många om och men hittar jag en kudde att lägga på huvudet. Blir väckt 06.32 av Femåringen som undrar HUUR länge mammor har tänkt sova!
Häpp!
För nästan exakt 24 timmar sedan, skjutsade jag mina föräldrar till en buss som ska ta dem på en fem dagars semester runt i Norge. Förstår inte varför de inte hört av sig på ett dygn. Måste man inte det som förälder?
Sedan började cirkusen: Ettåringen ska få en kindtand och ynklar sig otroligt hela tiden och eftersom hennes pappa jobbar, så får hennes mamma, min storasyster, kånka runt henne. Tvååringen blir då avundsjuk och vill också bli buren av sin mamma. När jag då rycker in för att avlasta genom att ta hand om Tvååringen, blir min Femåring mammig och förstår inte alls varför jag inte kan bära honom också.
9.07 avgår bussen med alla barnen och två vuxna mot stan. Femåringen kämpar tappert för att Ettåringen inte ska trycka på stopp-knappen hela tiden. Tvååringen skäller på bussen när den svänger för det "finns INGEN gubbe som kör!".
Race på stan. Mat på Max. Buss hem. Tjejerna ska sova och jag tar med mig Femåringen på hemlighets-shoppingtur eftersom Ettåringen fyller just ett år på lördag och ska firas tillsammans med sin syster som fyller tre år i september. Vi firar dem redan på fredagen eftersom vi åker söderut på kvällen för att hinna med att fira Strumplösa på lördagkvällen.
En timme i lekparken med alla barnen. Ettåringen accepterar mig med ett leende i tre minuter numera.
Blodpuddingsmiddag. Barnen äter så de spricker, vi vuxna avslutar med mackor. Hur mycket kan små bar näta egentligen?
Barn-tv och nattning. Madicken läses för Femåringen. Själv sätter jag mobilen i laddaren men glömmer sätta laddaren i vägguttaget och går och lägger mig.
Vaknar vid 02.30 av Ettåringen som ska få en kindtand. Efter många om och men hittar jag en kudde att lägga på huvudet. Blir väckt 06.32 av Femåringen som undrar HUUR länge mammor har tänkt sova!
Häpp!
Bildkavalkad
Här kommer lite utlovade bilder!
Så här har sonen sett ut större delen av tiden.
Systerdotter nummer 1 har nu snart ätit tre mackor av sex möjliga. En på varje litet toksnyggt och modernt fat.
Utsikten från pappas grillplats. Hässjestolpar tjänstgör numera som staket.
Pappa eldar korv i grillstugan.
Hur många bokstäver är det egentligen i "grillstuga"?
Femåringen och Tvååringen springer till morfar uppe på berget, där morfar sätter upp en saltsten.
Så här har sonen sett ut större delen av tiden.
Systerdotter nummer 1 har nu snart ätit tre mackor av sex möjliga. En på varje litet toksnyggt och modernt fat.
Utsikten från pappas grillplats. Hässjestolpar tjänstgör numera som staket.
Pappa eldar korv i grillstugan.
Hur många bokstäver är det egentligen i "grillstuga"?
Femåringen och Tvååringen springer till morfar uppe på berget, där morfar sätter upp en saltsten.
Åtta dagar i Paradiset
Vår vistelse, för denna gång, i mitt Paradis, är över. Redan nu är vi i Schtaan och mor och far tvättar inför morgondagens semesterresa, Femåringen tittar på Cartoon Network för att stilla sin abstinens från en vecka med SVT 1 och 2, Elitidrottsmannen och numera också Taxidrivern, sover.
Efter lunch bär det av till Björkarnas stad, otäcka hockeylagets hemvist, för fem dagar hos Storasyster i deras radhus. Där bor också hennes man och deras underbara döttrar, tillika mina systerdöttrar. Tvååringen charmade jag genom att gå dubbelvikt i flera dagar för något år sedan när hon skulle lära sig gå. Nu får jag borsta hennes tänder, hennes hår och hon går glatt iväg med sin moster och hänger tvätt, långt från både sin mor och far. Ettåringen däremot, hon är knölig. Kan inte minnas att Tvååringen var så HÄR svår att charma. Ettåringen skriker fortfarande nästan varje gång hon ser mig och på åtta dagar hag jag burit henne tyst i tre minuter. Detta igår.
Igår hände förresten nått riktigt trevligt. På midsommarkvällen gick mor och far över till grannen med hemvändande ungdomar och åt tårta fram till midnatt och då kom en hemvändande ungdom, C, på att vi skulle grilla i grillstugan kommande dag. Sagt och gjort. Igår grillade vi korv och socialiserade i byns allmänna grillstuga. Uj vad trevligt! C och hennes lillasyster U, lekta jag och Storasyster med som barn hela somrarna och när jag och Femåringen efter grillningen gick över till grannen och alla sex barnen sprang i vattenspridaren, kände jag mig som tio år igen.
Hade jag nu inte packat ner USB-kabeln längst ner i väskan, längst in i bilen, hade ni kunnat få se bilder på när min pappa eldade korv eller på hur Femåringen sett ut större delen av tiden här uppe, men det får ni inte just nu. Får se till att göra en bildkavalkad när jag kommer till Storasyster ikväll.
Efter lunch bär det av till Björkarnas stad, otäcka hockeylagets hemvist, för fem dagar hos Storasyster i deras radhus. Där bor också hennes man och deras underbara döttrar, tillika mina systerdöttrar. Tvååringen charmade jag genom att gå dubbelvikt i flera dagar för något år sedan när hon skulle lära sig gå. Nu får jag borsta hennes tänder, hennes hår och hon går glatt iväg med sin moster och hänger tvätt, långt från både sin mor och far. Ettåringen däremot, hon är knölig. Kan inte minnas att Tvååringen var så HÄR svår att charma. Ettåringen skriker fortfarande nästan varje gång hon ser mig och på åtta dagar hag jag burit henne tyst i tre minuter. Detta igår.
Igår hände förresten nått riktigt trevligt. På midsommarkvällen gick mor och far över till grannen med hemvändande ungdomar och åt tårta fram till midnatt och då kom en hemvändande ungdom, C, på att vi skulle grilla i grillstugan kommande dag. Sagt och gjort. Igår grillade vi korv och socialiserade i byns allmänna grillstuga. Uj vad trevligt! C och hennes lillasyster U, lekta jag och Storasyster med som barn hela somrarna och när jag och Femåringen efter grillningen gick över till grannen och alla sex barnen sprang i vattenspridaren, kände jag mig som tio år igen.
Hade jag nu inte packat ner USB-kabeln längst ner i väskan, längst in i bilen, hade ni kunnat få se bilder på när min pappa eldade korv eller på hur Femåringen sett ut större delen av tiden här uppe, men det får ni inte just nu. Får se till att göra en bildkavalkad när jag kommer till Storasyster ikväll.
Hjälp! Nän har snott knoppen!
Häromveckan fick jag tillfälle att besöka en del av Världsmetropolens sjukhus där jag aldrig tidigare varit. Först höll jag inte på att hitta dit och sedan höll jag inte på att komma mig därifrån med gott samvete.
Efter det trevliga mötet behövde jag gå på toaletten. Det var bra skyltat ända från entrén och snabbt hade jag slagit mig ner. Problemet dök upp när jag var färdig. Knoppen var borta!
HJÄLP! Nån har snott spolningsknappen! Provar trycka lite försiktigt på plattan där knoppen borde sitta, men inget händer. Tittar mig omkring i taket och tänker tanken att det kan ju faktiskt vara Dolda kameran eller nått som spelar mig ett spratt. Men inget ovanligt syns. Nu börjar jag kallsvettas. Hur kan landstinget ha toaletter UTAN spolningsfunktion?? Hinner börja skriva ett mail i huvudet till nån sjukhusnisse som bestämmer när jag plötsligt råkar titta ner mot mina fötter. Och vad ser jag?
En pinne! Eller spak. En hypermodern toalett med bromspedal, växelspak eller bara en helt ovanlig spolknopp!
HUR är det tänkt att man när man är 190 centimeter lång ska kunna hitta små, små spolspakar lång där nere vid golvet?
I min värld finns liksom inget under knähöjd, speciellt inte de dagar då jag glömt glasögonen hemma.
Funderar på att kanske skriva det där mailet ändå. Eller låna en rödpenna av Muskelkvinnan och klottra toalettspolningsinstruktioner på den där toaletten....
Efter det trevliga mötet behövde jag gå på toaletten. Det var bra skyltat ända från entrén och snabbt hade jag slagit mig ner. Problemet dök upp när jag var färdig. Knoppen var borta!
HJÄLP! Nån har snott spolningsknappen! Provar trycka lite försiktigt på plattan där knoppen borde sitta, men inget händer. Tittar mig omkring i taket och tänker tanken att det kan ju faktiskt vara Dolda kameran eller nått som spelar mig ett spratt. Men inget ovanligt syns. Nu börjar jag kallsvettas. Hur kan landstinget ha toaletter UTAN spolningsfunktion?? Hinner börja skriva ett mail i huvudet till nån sjukhusnisse som bestämmer när jag plötsligt råkar titta ner mot mina fötter. Och vad ser jag?
En pinne! Eller spak. En hypermodern toalett med bromspedal, växelspak eller bara en helt ovanlig spolknopp!
HUR är det tänkt att man när man är 190 centimeter lång ska kunna hitta små, små spolspakar lång där nere vid golvet?
I min värld finns liksom inget under knähöjd, speciellt inte de dagar då jag glömt glasögonen hemma.
Funderar på att kanske skriva det där mailet ändå. Eller låna en rödpenna av Muskelkvinnan och klottra toalettspolningsinstruktioner på den där toaletten....
Är goda råd dyra? (Tävling!)
Nej, nej. Tycker oftast att jag alltid får goda råd från höger och vänster helt gratis och till och med oefterfrågat. På min andra möhippa, fick mina kollegor chansen att ge mig ett gott råd på vägen och jag fick ett antal, både bra och mindre bra. Ett råd förstod jag först inte (ingen annan heller), Spikskon försökte få det att handla om "händerna på/under täcket" men blev snabbt tillrättavisad av Anännänäs. Men efter en stunds förklarande av rådgivaren så greppade nästan alla. En repetition fick vi på avslutningsdagen av Husbyggarn, hans version blev dock lite större.
Vad var nu detta råd? Jo, Annänänäs rekomenderade att jag skulle "stoppa händerna i bäcken", vilket jag idag gjorde:
Jag tog med min kamera och Storasyster (den vänstra skuggan) och promenerade till Rengårdsbäcken, bara ett stenkast från sommarstugan. Där klättrade jag ner för sluttningen, satte handen mitt på myr-E4:an och slutligen hade jag nått mitt mål: att få stoppa händerna i bäcken.
Nu hade rådet en större undermening än att jag skulle leta bäckar hela mitt liv och tvätta händerna i dem, men jag har bokstavligen iallafall följt ett av råden jag fick!
Vad betyder nu: "Stoppa händerna i bäcken"? Kollegor närvarande vid möhippan får inte alls svara rätt, men gärna fel. Första pris blir ett grogg-glas!
Vad var nu detta råd? Jo, Annänänäs rekomenderade att jag skulle "stoppa händerna i bäcken", vilket jag idag gjorde:
Jag tog med min kamera och Storasyster (den vänstra skuggan) och promenerade till Rengårdsbäcken, bara ett stenkast från sommarstugan. Där klättrade jag ner för sluttningen, satte handen mitt på myr-E4:an och slutligen hade jag nått mitt mål: att få stoppa händerna i bäcken.
Nu hade rådet en större undermening än att jag skulle leta bäckar hela mitt liv och tvätta händerna i dem, men jag har bokstavligen iallafall följt ett av råden jag fick!
Vad betyder nu: "Stoppa händerna i bäcken"? Kollegor närvarande vid möhippan får inte alls svara rätt, men gärna fel. Första pris blir ett grogg-glas!
VBK matbloggar för tredje gången.
Jag har matbloggat förr, både här och här. När är det dags igen.
Här ska lagas köttfärssås, Pojkvännen försöker övertyga sina barn om att han hittat på denna ljuviga köttfärssås, men de är inte så lättlurade som han tror.
Köp hem:
- Köttfärs
- Krossade tomater
- Creme fraiche
- Gul lök
- Champinjoner
- Majs
Bryn köttfärsen.
Hacka löken och öppna alla andra ingredienser.
När köttfärsen är nästan färdigbrynt(d?), häll i löken och låt den stekas med en liten stund.
Sänk sedan värmen på plattan lite, krydda med salt och svartpeppar och häll sedan på resterande ingredienser.
Puttra en stund tills allt gojsat ihop sig.
Färdigt!
Kan man månne tjäna pengar på att vara blogg-kock?
Här ska lagas köttfärssås, Pojkvännen försöker övertyga sina barn om att han hittat på denna ljuviga köttfärssås, men de är inte så lättlurade som han tror.
Köp hem:
- Köttfärs
- Krossade tomater
- Creme fraiche
- Gul lök
- Champinjoner
- Majs
Bryn köttfärsen.
Hacka löken och öppna alla andra ingredienser.
När köttfärsen är nästan färdigbrynt(d?), häll i löken och låt den stekas med en liten stund.
Sänk sedan värmen på plattan lite, krydda med salt och svartpeppar och häll sedan på resterande ingredienser.
Puttra en stund tills allt gojsat ihop sig.
Färdigt!
Kan man månne tjäna pengar på att vara blogg-kock?
IQ fiskmås
De flesta saker jag gör är väldigt väl genomtänkta och ordentligt planerade. Andra saker kör jag lite på känsla, men ändå har koll på läget. Ibland, inte alltför ofta, gör jag saker som inte alls är genomtänkta och faktiskt riktigt korkade.
Idag har det varit årets varmaste dag. Både utanför min lägenhet och inne i den. I halva lägenheten har det varit en bastu ungefär, i sovrummen humant så man kunnat få eftermiddagslura lite.
På förmiddagen packades hela familjen in i bilen, Pojkvännen, Femåringen, Trettonåringen, Sextonåringen och jag själv för resa mot båten. All packning ner i båten, bort från den överbefolkade stranden, mot en nästan öde ö för solning, bad, både med och utan flytvästar, fika och lite båtmekk.
Väl hemma, brända och goda, börjar jag laga middag. När det är 30 grader ute och 32 grader inne i köket, vad äter man då? Hämtpizza? Fil och flingor? Rostbiff och potatissallad? Nope. Fel, fel, fel!
Helstekt kyckling med ris, hemmagjord currysås och kokta grönsaker. Temperaturen i köket steg snabbt till fyrahundrasjuttiofem grader ungefär och jag bara konstaterade att Pojkvännen hittat en småkorkad brud att gifta sig med. Svetten rann längs med ryggraden när jag hade kastruller och grytor igång på alla plattor samtidigt som solen snällt tittade rakt in på spektaklet genom köksfönstret.
Man kan trösta sig med att maten blev en succé, Gudmodern ansåg att hon fick äta något hon knappt visste fanns och i fortsättningen ska det lagas två kycklingar: en till Tonåringen och en till oss alla andra!
Gårdagens möhippa. Min andra på fyra dagar.
Ännu en gång har Pojkvännen och Gudmodern hållit hemligheter för mig. Utan att jag anat det minsta. Anade inte heller att mina kära kollegor höll på med något fuffens när de klagade på att jag dök upp precis över allt hela tiden. Eller när alla helt plötsligt ville prata med Pedagogen just när jag skulle gå hem. Fast det var ju fel. Alla ville kidnappa mig.
Efter diverse omvägar och tillbakaåkningar, hamnade vi hemma hos Motorcykeltanten där jag fick nagelvård, ansiktsbehandlig och hårfixning. Fick sedan gå till ett dressing room och dressa om.
Har ni någonsin skådat något vackrare? Observera nu skorna med elva meter hög klack (eller fem centimeter) som jag gick i alldeles för mycket och som snurrades in i trasmattor i tid och otid.
Denna kväll skulle jag genomgå ett lämplighetstest som blivande fru. Jag fick:
- Stryka skjorta (12p)
- Krusa örngott (16p)
- Knyppla ett armband (19,5p)
- Baka sockerkaka (15p + 16p)
- Putsa koppar (12p)
- Duka bord (13,5p)
- Vika servetter (19,5p)
- Golfputta (19p)
Eftersom jag i två och ett halvt år har pratat, pratat, pratat, pratat och åter pratat om mig och alla andra, så fanns det mycket använda. Stryka kan jag inte. Jag har till och med i julklapp önskat mig stryklektioner av min mor, Pojkvännen har försökt lära mig men tror inte att Motorcykeltantens man blev riktigt nöjd ändå.
Krusa örngott visste jag inte ens vad det var. Trodde alltid att farmors örngott hade band som liksom var bortglömde och skrynkliga. Men med lite kreativitet och stil fixade jag detta:
Helt okej med tanke på att jag bara hittade på. Vilket jag insett att jag är rätt bra på, med tanke på att mina elever aldrig klagat.
Knyppelfröken var med på ett hörn, så givetvis skulle jag knyppla.
Dubbla halvslag om vänster knop och till höger var det kast. Ungefär. Förstår inte vem av de fyra domarna som bara gav mig 4,5 poäng?
Baka kaka utan recept är inte lätt, Spikskon kallade den för "Lakritskakan".
Man kan ana "lakritsen" under glasyren. Några kommentarer kring kakan och baket var:
- Fin benföring! (Det låg en matta mitt i vägen mellan bordet och köksbänken, efter femtioelva trassel med klackarna, lyckades jag en gång hoppa över mattkanten)
- Smaka gott behöver det INTE göra!
För övrigt så var min kaka mycket bättre än när EttanTvå fick göra samma procedur, hennes gick tydligen inte äta!
Golfputtning mitt i baket. 8 av 10 bollar gick rakt i koppen, trots att jag puttade åt fel håll. Vänsterhänt som jag är, borde jag vänsterputta, så Golfaren hade tagit med en västerputter. Men jag högerputtar...
Efter maten blev det fria aktiviteter, handlade mest om att kasta några få vindruvor och att skratta. Anännänäs höll på att trilla av stolen vid ett antal tillfällen och torkade tårarna oavbrutet, både framlänges och baklänges.
Jag har här nu bildbevis på alla de skyldiga och jag vet var deras postlådor bor! Saknas på bilden gör Gymnastikfröken, Knyppelfröken och Nyckeltapparen.
Från höger till vänster: Golfaren, Fnittertippan, Mållgan, Anännänäs, Frilansaren (fd. Asgarvet), Dramapedagogen, Spikskon, Kattälskaren, Motorcykeltanten, Orienteraren och Specialläraren. I förgrunden ser vi Pedagogen som försöker lära sig putta.
Än en gång har jag haft otroligt roligt! Efter den första möhippan tänkte jag att sånt här kan jag göra igen, fast inte i möhippeform eftersom jag bara tänkt gifta mig en gång, men tji fick jag!
Hoppas nu att Motorcykeltanten tar med mina glasögon till jobbet imorgon tillsammans med lite lakritskaka till Schäfern, Husbyggarn och Golfaren.
Tack!
Efter diverse omvägar och tillbakaåkningar, hamnade vi hemma hos Motorcykeltanten där jag fick nagelvård, ansiktsbehandlig och hårfixning. Fick sedan gå till ett dressing room och dressa om.
Har ni någonsin skådat något vackrare? Observera nu skorna med elva meter hög klack (eller fem centimeter) som jag gick i alldeles för mycket och som snurrades in i trasmattor i tid och otid.
Denna kväll skulle jag genomgå ett lämplighetstest som blivande fru. Jag fick:
- Stryka skjorta (12p)
- Krusa örngott (16p)
- Knyppla ett armband (19,5p)
- Baka sockerkaka (15p + 16p)
- Putsa koppar (12p)
- Duka bord (13,5p)
- Vika servetter (19,5p)
- Golfputta (19p)
Eftersom jag i två och ett halvt år har pratat, pratat, pratat, pratat och åter pratat om mig och alla andra, så fanns det mycket använda. Stryka kan jag inte. Jag har till och med i julklapp önskat mig stryklektioner av min mor, Pojkvännen har försökt lära mig men tror inte att Motorcykeltantens man blev riktigt nöjd ändå.
Krusa örngott visste jag inte ens vad det var. Trodde alltid att farmors örngott hade band som liksom var bortglömde och skrynkliga. Men med lite kreativitet och stil fixade jag detta:
Helt okej med tanke på att jag bara hittade på. Vilket jag insett att jag är rätt bra på, med tanke på att mina elever aldrig klagat.
Knyppelfröken var med på ett hörn, så givetvis skulle jag knyppla.
Dubbla halvslag om vänster knop och till höger var det kast. Ungefär. Förstår inte vem av de fyra domarna som bara gav mig 4,5 poäng?
Baka kaka utan recept är inte lätt, Spikskon kallade den för "Lakritskakan".
Man kan ana "lakritsen" under glasyren. Några kommentarer kring kakan och baket var:
- Fin benföring! (Det låg en matta mitt i vägen mellan bordet och köksbänken, efter femtioelva trassel med klackarna, lyckades jag en gång hoppa över mattkanten)
- Smaka gott behöver det INTE göra!
För övrigt så var min kaka mycket bättre än när EttanTvå fick göra samma procedur, hennes gick tydligen inte äta!
Golfputtning mitt i baket. 8 av 10 bollar gick rakt i koppen, trots att jag puttade åt fel håll. Vänsterhänt som jag är, borde jag vänsterputta, så Golfaren hade tagit med en västerputter. Men jag högerputtar...
Efter maten blev det fria aktiviteter, handlade mest om att kasta några få vindruvor och att skratta. Anännänäs höll på att trilla av stolen vid ett antal tillfällen och torkade tårarna oavbrutet, både framlänges och baklänges.
Jag har här nu bildbevis på alla de skyldiga och jag vet var deras postlådor bor! Saknas på bilden gör Gymnastikfröken, Knyppelfröken och Nyckeltapparen.
Från höger till vänster: Golfaren, Fnittertippan, Mållgan, Anännänäs, Frilansaren (fd. Asgarvet), Dramapedagogen, Spikskon, Kattälskaren, Motorcykeltanten, Orienteraren och Specialläraren. I förgrunden ser vi Pedagogen som försöker lära sig putta.
Än en gång har jag haft otroligt roligt! Efter den första möhippan tänkte jag att sånt här kan jag göra igen, fast inte i möhippeform eftersom jag bara tänkt gifta mig en gång, men tji fick jag!
Hoppas nu att Motorcykeltanten tar med mina glasögon till jobbet imorgon tillsammans med lite lakritskaka till Schäfern, Husbyggarn och Golfaren.
Tack!
Idag blev jag möhippad igen
Om ni skulle se mig nu skulle ni få slag. Om ni sett mig för en timme sedan hade ni ramlat eller kört i diket. Gudmodern tappade hakan, sonen sov som tur var. Hade inte batteriet till kameran varit helt urladdad och jag helt utmattad, hade jag redan nu bloggat om denna kväll. Får bli imorgon.
Kan bara säga att det innehåller strykning, nagellack, knyppling, glitter, kort-kort, råsmink, krusning av örngott med mera!
Kan bara säga att det innehåller strykning, nagellack, knyppling, glitter, kort-kort, råsmink, krusning av örngott med mera!
Igår blev jag möhippad
Igår trodde jag att jag skulle åka till Surahammar. Jag trodde att jag skulle titta på en fotbollsmatch. Jag hade fel. Jag trodde att Pojkvännen och jag skulle tillbringa en dag tillsammans. Jag hade fel.
Istället ringde det på dörren halv nio på morgonen och en vilt främmande tjej står där och överräcker en videokamera och ett brev och säger:
- Detta är viktigt.
Jiho. Instruktionerna löd ungefär: "Lämna pengar och mobiltelefon hemma. Ta på dig flytoverallen. Ställ dig utanför ditt hus. Le."
Sagt och gjort. Tur att flytoverallen inte alls är tokvarm. Not. Ännu en vilt främmande människa dyker upp, denna gång en ball biker-karl som erbjuder mig skjuts. Upp och hoppa! Efter en tur runt stan blir jag dumpad på ett hotell. Där får jag vidare instruktioner att jag ska sätta mig på ett tåg och bära med mig en rosa resväska. Väl på tåget öppnar jag väskan och hittar, förrutom tågbiljetten, en flaska whiskey, två öl, en chokladbit, en påse mandlar, tjugo kronor, bakis-piller, bestick, en mugg med mera.
"Kliv av på första stoppet och gå under en bro". Fixat! Snart satt jag tillbakalutad i en grym båt tillsammans med ännu en vilt främmande karl och hans vilt främmande son som envisades med att servera mig öl efter öl efter öl. Efter ett stopp på en underbar ö och diverse blomplockning och ny bekantskap i form av hunden Göte, bar det vidare.
Jag lämnas med all min packning på en brygga där det står en cykel. På pakethållaren finns en karta. Iförd flytoverall, som vid det här laget är otroligt varm, resväskan på pakethållaren, öl i ena handen, videokamera i andra, börjar jag cykla. Jag har aldrig varit med om så långa 600 meter.
Väl på plats kliver jag in en sommarstuga som tillhör nån jag aldrig hört talas om. Så här ser jag ut kring tolv mitt på dagen när jag hittat de skyldiga: Muskelkvinnan, Lilla O, Lissen, Ringklockan, Hildur, Elitidrottskvinnan, Gudmodern, Snus-Pers fru, Biggo, Sporren, Kapten, och Strumplösa.
Jag rekomenderar INTE att cykla i flytoverall i gassande sol och 23 plusgrader.
Mat tack!
Mängden tzatziki var hysterisk men allt tog slut. Tror aldrig mat smakat så gott.
Efter maten fick jag sova 40 minuter. Somnade nog innan jag lagt huvudet på kudden. Man gör troligen det om man druckit fem öl innan klockan 12. Utvilad fick jag gå en tipsrunda där jag blivit förvirrat ihopblandad med min bror, där Snus-Pers fru plötsligt hetat nått helt annat och Gudmoderns tandställningsgom varit grön med en krokodil.
Hela gänget:
De grymt snygga mössorna har Strumplösa stickat, alla hade blå med gula flaggor på utom jag som hade gul med blå flaggor. Snygga t-shirts fick alla också, gula med min autograf på. Autografen blev jag avlurad på av Gudmodern som försökte få mig att tro att jag inte kunde skriva mitt blivande dubbelefternamn snyggt. Skapligt lättlurad!
Efter att jag sedan gjort konstverket "Fiskarkärlek" av naturmaterial som Lilla O trodde skulle ruttna, bar det av ner på stan för att se Danmark möta Sverige. Oj vilken tokig match det blev! Och oj vad Ica blev lite rikare på sitt kloka tips!
Stort tack till er alla! Möhippa mig gärna fler gånger om det är så här trevligt varje gång!
Här kan man läsa mer om detta spektakel.
Här kan man också läsa. Speciellt om den danske spektaklaren!
Istället ringde det på dörren halv nio på morgonen och en vilt främmande tjej står där och överräcker en videokamera och ett brev och säger:
- Detta är viktigt.
Jiho. Instruktionerna löd ungefär: "Lämna pengar och mobiltelefon hemma. Ta på dig flytoverallen. Ställ dig utanför ditt hus. Le."
Sagt och gjort. Tur att flytoverallen inte alls är tokvarm. Not. Ännu en vilt främmande människa dyker upp, denna gång en ball biker-karl som erbjuder mig skjuts. Upp och hoppa! Efter en tur runt stan blir jag dumpad på ett hotell. Där får jag vidare instruktioner att jag ska sätta mig på ett tåg och bära med mig en rosa resväska. Väl på tåget öppnar jag väskan och hittar, förrutom tågbiljetten, en flaska whiskey, två öl, en chokladbit, en påse mandlar, tjugo kronor, bakis-piller, bestick, en mugg med mera.
"Kliv av på första stoppet och gå under en bro". Fixat! Snart satt jag tillbakalutad i en grym båt tillsammans med ännu en vilt främmande karl och hans vilt främmande son som envisades med att servera mig öl efter öl efter öl. Efter ett stopp på en underbar ö och diverse blomplockning och ny bekantskap i form av hunden Göte, bar det vidare.
Jag lämnas med all min packning på en brygga där det står en cykel. På pakethållaren finns en karta. Iförd flytoverall, som vid det här laget är otroligt varm, resväskan på pakethållaren, öl i ena handen, videokamera i andra, börjar jag cykla. Jag har aldrig varit med om så långa 600 meter.
Väl på plats kliver jag in en sommarstuga som tillhör nån jag aldrig hört talas om. Så här ser jag ut kring tolv mitt på dagen när jag hittat de skyldiga: Muskelkvinnan, Lilla O, Lissen, Ringklockan, Hildur, Elitidrottskvinnan, Gudmodern, Snus-Pers fru, Biggo, Sporren, Kapten, och Strumplösa.
Jag rekomenderar INTE att cykla i flytoverall i gassande sol och 23 plusgrader.
Mat tack!
Mängden tzatziki var hysterisk men allt tog slut. Tror aldrig mat smakat så gott.
Efter maten fick jag sova 40 minuter. Somnade nog innan jag lagt huvudet på kudden. Man gör troligen det om man druckit fem öl innan klockan 12. Utvilad fick jag gå en tipsrunda där jag blivit förvirrat ihopblandad med min bror, där Snus-Pers fru plötsligt hetat nått helt annat och Gudmoderns tandställningsgom varit grön med en krokodil.
Hela gänget:
De grymt snygga mössorna har Strumplösa stickat, alla hade blå med gula flaggor på utom jag som hade gul med blå flaggor. Snygga t-shirts fick alla också, gula med min autograf på. Autografen blev jag avlurad på av Gudmodern som försökte få mig att tro att jag inte kunde skriva mitt blivande dubbelefternamn snyggt. Skapligt lättlurad!
Efter att jag sedan gjort konstverket "Fiskarkärlek" av naturmaterial som Lilla O trodde skulle ruttna, bar det av ner på stan för att se Danmark möta Sverige. Oj vilken tokig match det blev! Och oj vad Ica blev lite rikare på sitt kloka tips!
Stort tack till er alla! Möhippa mig gärna fler gånger om det är så här trevligt varje gång!
Här kan man läsa mer om detta spektakel.
Här kan man också läsa. Speciellt om den danske spektaklaren!
