Mina senaste 24 timmar
För nästan exakt 24 timmar sedan, skjutsade jag mina föräldrar till en buss som ska ta dem på en fem dagars semester runt i Norge. Förstår inte varför de inte hört av sig på ett dygn. Måste man inte det som förälder?
Sedan började cirkusen: Ettåringen ska få en kindtand och ynklar sig otroligt hela tiden och eftersom hennes pappa jobbar, så får hennes mamma, min storasyster, kånka runt henne. Tvååringen blir då avundsjuk och vill också bli buren av sin mamma. När jag då rycker in för att avlasta genom att ta hand om Tvååringen, blir min Femåring mammig och förstår inte alls varför jag inte kan bära honom också.
9.07 avgår bussen med alla barnen och två vuxna mot stan. Femåringen kämpar tappert för att Ettåringen inte ska trycka på stopp-knappen hela tiden. Tvååringen skäller på bussen när den svänger för det "finns INGEN gubbe som kör!".
Race på stan. Mat på Max. Buss hem. Tjejerna ska sova och jag tar med mig Femåringen på hemlighets-shoppingtur eftersom Ettåringen fyller just ett år på lördag och ska firas tillsammans med sin syster som fyller tre år i september. Vi firar dem redan på fredagen eftersom vi åker söderut på kvällen för att hinna med att fira Strumplösa på lördagkvällen.
En timme i lekparken med alla barnen. Ettåringen accepterar mig med ett leende i tre minuter numera.
Blodpuddingsmiddag. Barnen äter så de spricker, vi vuxna avslutar med mackor. Hur mycket kan små bar näta egentligen?
Barn-tv och nattning. Madicken läses för Femåringen. Själv sätter jag mobilen i laddaren men glömmer sätta laddaren i vägguttaget och går och lägger mig.
Vaknar vid 02.30 av Ettåringen som ska få en kindtand. Efter många om och men hittar jag en kudde att lägga på huvudet. Blir väckt 06.32 av Femåringen som undrar HUUR länge mammor har tänkt sova!
Häpp!
Blodpudding mitt i sommaren? Det är ju som att äta isglass på nyårsafton. Eller senapssill i februari.
Här har jag (under vinterhalvåret) sett fem barn smälla i sig 1 kg blodpudding på fem minuter. Fem--sex skivor var hur lätt som helst och hinkvis med lingon till.
-- Grönsakerna, barn! Ät grönsaker!
-- Nej tack, vi är mätta nu.
Blodpudding är väl ingen säsongsmat heller som till exempel surströmming? Barnen här åt en decimeter gurka också. Och en herrans massa keso, lingonsylt och smör.
Nämen surströmming är väl ingen säsongsmat? Det brukar vi äta mellan jul o nyår, vid påsk och då och då under resten av året...
Blodpudding däremot. Det är mat som inte borde finnas... :-)
Ewa: Håller inte med dig! Tycker blodpudding är gott faktiskt. Och suring ätes i vår familj nog bara på sommarhalvåret. Palt däremot, går äta morgon, middag kväll, året runt. Och det är precis vad som vankas till middag här! 3 kilo nyskalad potatis bara ligger och väntar på att förvandlas till en massa grymt god palt!
När blir vi inbjudna till nästa paltkoma?
Muskelkvinnan: Oj. Nästa vecka kanske?
Igår kväll när jag kom till stugan så hade mamma kokat palt. 35 nykokta paltar fanns i två stora kittlar på spisen. Och det var STORA paltar. Efter en palt funderade jag på att få paltkoma...
När jag passerar mina föräldrar på torsdag igen så utlovades det stekt palt. Mums!
Ewa: Här åts följande mängder stora palt:
Jag: 3
Storasyster: 2,5
Svåger: 2,5
Femåringen: 2
Tvååringen: 1
Ettåringen: 0.75
Och syster fick frysa in resten!
