Boston Celtics World Champions 2008

Precis som jag tippade innan slutspelet började, blev det Celtics mot Lakers i final.

Precis som jag tippade innan finalserien började, vann Celtics med 4-2 i matcher.


17 mästerskapstiteln för Celtics och i morse var det inte match i mer än en quarter i princip. Ledning med 20 i halvlek. Dock har båda lagen tagit ikapp såna underlägen i denna serie.

När slutsignalen ljöd, hade redan coach Doc Rivers fått en dusch av hink med röd Gatorade från Paul Pierce.

Måste dock erkänna att en rysning gick genom kroppen och ett par tårar rullade nedför min kind när Kevin Garnett möter forne storspelaren i Celtics, Bill Russell, på mittplanen och säger:

- I got my own, I got my own! I hope we made you proud!

Och får till svar:

- You sure did!


(Bilden ovan är från 6 mars 2008 då de två möttes för en tv-sänd pratstund).

Direkt när direktsändningen från matchen imorse slutade, börajde reprisen på samma match i samma kanal. Hur ska jag nu kunna åka till jobbet? Har ju chans att se Celtics vinna igen!

3-1!

Pust. Nervpirrande in i det sista. Eller i allafall en nervpirrande sista. Quarter alltså. Boston låg under med 20 poäng i princip i tre perioder och vinner med 96-91. Nu leder de med 3-1 i matcher och har möjlighet att avgöra på måndag morgon.

Jag fick inget sällskap denna morgon som jag hade hoppats på, Maken var hemma hos sig och ingen annan gjorde anspråk på en plats i soffan.

Jag stoppar inte under stolen med att jag verkligen hoppas på att Boston Celtics får vinna denna finalserie och ta sin sjuttonde NBA-titel. Numera ser "The Big Three" ut så här:

I vanliga fall har de inte linnena bak och fram och inte heller varandras linnen (Allen, Garnett och Pierce, i den ordningen).

Och när det senast begav sig (1986) var de dessa spelare som höll i taktpinnen:

Bird, Parish och McHale.

Måndag morgon, klockan 03.00. Någon mer än Maken som vill titta?

Nu måste jag åka till jobbet!

Precis som när jag var ung! (Uppdat.)

Allt är precis som förr. Nästan. Förrutom att jag är ensam framför tv:n. Sonen förbarmade sig dock på måndag morgon och satte sig snällt bredvid sin mor 05.15 och tittade.

Har dock svårt att tro att varken Maken eller Sonen stiger upp med mig imorgon 03.00 och tittar på basket. Imorgon sänds alltså tredje matchen (i bäst av sju) i NBA finalserien. Boston Celtics möter Los Angeles Lakers och de förstnämnda leder med 2-0 i matcher.

Min make påstår att han inte vet någon annans fru som stiger upp fem timmar innan de ska börja jobba för att titta på basket på tv.

Som tur är, behöver jag bara stiga upp 3,5 timmar innan jag börjar jobba på fredag för att se match nummer 4. Då börjar jag nämligen 06.30!

Dags att  sova!

Uppdatering.

Väckaren ringde 03.00. Då sändes fortfarande EM-magasinet på tv. Kvart över tre startade matchen och vid min sida satt Maken, glad och vaken och vi längtade efter en bra match. Som uteblev. Inte matchen i sin helhelt, men braigheten. Möjligen en bit i tredje perioden då Maken duschade, kunde gå in under kategorin "hyffsad iallafall", men annars var det lite för lite lagspel och för mycket fouls och få skott i korgen. Och, till mitt stora förtret, vann Lakers matchen med 87-81. Boston leder nu alltså bara med 2-1 i matcher, istället för 3-0 som jag hade hoppats på.

Match på fredag igen! Nån som vill hålla mig sällskap?

RSS 2.0