Going back to my roots

För tre år sedan, då Maken för första gången besökte Petik, sa han om ett hus i byn:

- Det där vill jag ha!

Sedan dess har vi pratat om huset som "det där huset som vi ska köpa".

Inför bröllopet fick vi av en händelse beskedet av min far att huset ska säljas! Oj vad vi är nära nu!
23223-595
Huset är gult, precis som Gula Huset (grannen tillika min mor och far) och ligger bredvid landsvägen. Tre stora sovrum uppe, två vardagsrum och stort kök nere samt helt källare!

23223-596
Längst till höger i bild ser vi det hus vi vill köpa och till vänster om det Gula Huset. Bilden är tagen från bagarstugan där vi bakade mjukkaka häromveckan.

Huset är byggt 1955 och i väldigt gott skick, väldigt lite att fixa med även om det finns lite ditten och datten.

Tapetprover:
23223-597
Svagt randigt djup hysteriskt gul, matchas med knallröd.

23223-598
Rosor i mängder. Sextonåringen tyckte att tapeten var fin om man målade minst tre väggar vita.

Snart husägare...?

Gammal Petik-blogg.

VBK har blitt fru!

Så där ja. Då är man en "ärbar kvinna" som Schäfern uttryckte sig. Numera titulerar jag mig alltså "fru VBK" och har skaffat mig en äkta make.

Efter tio dagar i Petik med diverse fesligheter och otroligt mycket härliga gäster, har jag nu landat och bloggådran pumpar.

Innan vi kommer till själva fesligheternas höjdpunkt, måste jag få berätta om dagen innan. Vi hade bokat byns bagarstuga för att baka lite mjukkaka. Som tur var, fanns pappas kusins fru i byn, så hon kunde hjälpa oss andra som aldrig liksom bagarstugebakat förr. Vilken succé!
23223-592
Raka och pedagogiska instruktioner av Bagerskan själv gjorde att alla fixade saker de aldrig gjort förr!

23223-593
Här ser vi tillexempel Snus-Per grädda två bröd samtidigt i ugnen.

23223-594
Vilken underbar syn! 25 kakor bakades och åts upp inom 48 timmar.

23223-589
Äkta makar utanför kyrkan.

23223-590
Bröllopstårtorna. I bakgrunden syns Treåringen som sedan åt tills hon storknade.

Sedan var det dags igen att doppa fingrarna i bäcken. Någon dag senare tog jag med alla barnen för "doppning".
23223-591
Observera den röda ringen kring mina två ringar på vänster hand. Fru VBK!

Nygift!

image588
Pojkvännen heter numera Mannen! Själv heter jag Frugan. Muskelkvinnan heter Trosvisa, Lilla O heter Tårtkäkarn och Snus-Per heter Öl-Per.

Alla gäster är kvar i husen här i byn. Alla äter mammas hembakta bröd och serveras kaffe av min bullrande pappa. Vädret är vackert och livet underbart.

Tack, alla!

På blixtvisit i Schtaan

Ett par timmar i Schtann med omnejd.

Vi började dagen klockan tio i Lilla O:s stuga 3 mil norrut. Sedan bar det av till Fällfors och laxtrappan i Byskeälven. Jag säger bara: Wow! Tur jag lämnade usb-kabeln i Petik så ni slipper se de bilderna.

Nu ska vi göra diverse inköp i centrum: örhängensploppar,bälten, nagelfil med mera, innan vi åter beger oss till radioskuggan i Paradiset.

Femårigen vägrar följa med till centrum, han ska vara här hemma med Elitidrottsmannen, tillika hans älskade morbror, för att spela lite Wii.

Tre dagar kvar.

Wife in 6 days

Nu brinner det på knutarna! ...skulle man kunna säga. Om endast sex dagar, har jag tänkt gifta mig. Vet inte riktigt hur man gör men ska få lite vägledning på tisdag.

Så imorgonbitti packas Femåringen, Trettonåringen, Sextonåringen, Pojkvännen och jag in i bilen för resa norrut. Beräknad avresa är 07.00 och det ska bli spännande att se hur det går med den saken!

Tolv timmars resa räknar vi med. Risken finns att Femåringen surar ut redan innan motorvägen 2 kilometer bort.

Detta innebär också blogg-skugga. Paradiset saknar internet varför allt spännande kommer i efterhand liksom. Finns chans att Muskelkvinnan kanske kan få sig ut i cyberrymben till helgen men det finns inga garantier.

Nu måste jag klä på mig och åka med Pojkvännen och köpa kylklampar till den välpackade kylväskan imorgon.

Middag på en flotte (uppdat.)

Igår var vi bjudna hem till Knyppelfrökens nya hus på middag. Eller det finns ju inget hus. Bara tomten med en massa träd och buskar. Och ett utedass.

Iallafall trodde jag att vi skulle sitta och picknicka på gräsmatta och titta ut över sjön (ja, jag lovar, de har gått och köpt sig en strandtomt!) och eventuellt gå på den halvtrasiga bryggan. Tji fick jag! Knyppelfröken har en händig karl som byggt ny brygga och skaffat en flotte med elmotor!
image584

Alle man ombord! Knyppelfröken, hennes man och deras två barn samt Pojkvännen och jag, tuffade alltså runt på sjön i sakta mak och bara njöt. Hur mysig som helst! Kan också tänka mig en standtomt om jag måste....

Dags för mat. Knyppelfröken börjar packa upp. Först det viktigaste.
image585
Vin i plastglas smakar hur bra som helst! Till detta tonfisksallad på plasttallrikar i regnbågens färger. Tror att mat smakar bättre på färgglada tallrikar.

Knyppelfrökens sjuåriga dotter, rensade salladen på diverse och matade fiskarna med paprika och "rumpor" (kikärtor) och hennes son såg till att vi höll farten och inte körde på nått.

Väl i land badades det. Barnen och den händige mannen badade länge och väl medans jag och Knyppelfröken passade på att ringa Anännänäs i utlandet. Första försöker gick bet då samtalet blev borttryckt. Andra försöket gick bättre och första frågan från utlandet till flotten och Knyppelfröken var:

- Är du full eller?

Där ser man vilka höga tankar kollegorna har om Knyppelfröken och VBK.

Längtar redan tillbaka till flotten och knyppelkursen där i augusti.

Uppdatering.
"Middag på en flotte"
utan en bild på flotten, kändes ju lite tapigt. Därför hoppade jag högt när Knyppelfrökens sjuåring ringde vid lunchtid och frågade om jag ville följa med henne och fiska. Sagt och gjort. Fyra abborrar och två mörtar landades på flotten och bryggan i solen sken.
image586
Tjusigt va? På bryggan ser vi de två barnen som snart vaknar upp med denna vy utanför sina sovrum och på flotten står Knyppelfröken själv. Händige Mannen stannade hemma och rensade ogräs istället.


Jaf hryret Ltoten BNernm.l,a

-Nu har VBK blitt galen! Hon skriver rotvälska! Eller är det bara någon form av utrikiska? Eller kanske en hemlig kod?

Inget av ovanstående. Inget spännande alls. Men grymt roligt!

Igår hade jag Muskelkvinnan och hennes två yngsta barn, 4 och 7 år, på lunch och lek. Mallig som jag var över min städning i klockletarsyfte, visade jag glatt upp var jag städat, till exempel hyllan ovanför datorn.
image582
Observera nu att detta är en STÄDAD hylla. Där finner vi numrerat från höger till vänster (borde det inte vara "från vänster till höger?):

1. Fem stycken pins med Chicago Bulls-motiv
2. Min knypplade armband som jag tillverkade under stående ovationer på min andra möhippa.
3. En tom nässpraysflaska.
4. Min kompletta samling med Mupparna-filmisar. Japps! Alla filmstjärnor från nummer 1 till nummer 78.
5. Min dubletter av ovanstående filmstjärnor. Ja. De borde säljas, precis som nässprayen borde slängas.
6. Frimärken med Disneymotiv som ska bli en snygg tavla till sonen. En vacker dag. Nu regnar det.
7. En mugg i plast som jag målat med färg som går bort så fort man rör den.
8. Sumoskruvar att skruva upp min hatthylla med. De skruvar som hatthyllan nu sitter med, och har suttit med i 1,5 år, ska bytas ut.

Oj vad jag städade bra. Och selektivt. Så här fortsatte det på hela hyllan till Muskelkvinnan plötsligt utbrister:

- Wow! De här MÅSTE jag låna!

Hon hittade mitt andra par dribblingsglasögon (ni vet såna där man har på sig för att man ska lära sig att inte titta på basketbollen när man dribblar). Men inte skulle hon spela basket i dem inte, hon skulle jobba!
image583
Alltså träna på att inte titta på tangenterna när hon skriver på sin dator (nu sitter hon vid min dator, en oMac, dvs en PC, som ger henne dåligt självförtroende).

Så där. Öppna ett nytt dokument. Träna på att skriva "Jag heter...."

Försök nummer 1:

Jaf hryret <Ltoten BNernm.l,a


Haa! Där kom den spännande utrikiskan.

Här följer nu försök nummer 2 till 5:

Jad feter Liotten Bernaman

Lajn hertern Liotten Bermn,an

Jag hetern Ltoiween Nerhman

Jaf jerej Liorewn Bwekdan


Helt klart härstammar Muskelkvinnan från Östeuropa någonstans. Jag skrattade så att jag var tvungen att tackla undan Muskelkvinnan och kasta mig in på toaletten!



Vilket ord är svårast att skriva på dator?
Muskelkvinnan: "basker" det blir alltid "basket" (helt sant faktiskt nu när jag testade)
VBK: "kompis" blir alltid "kopmis" (måste pekfingervalsa detta ord)

Fler förslag?

Jag har hamnat i onåd

Sonen är inte glad på sin mor just nu. Jag har lyckats tappa bort hans armbandsklocka som han fick i julklapp av sin gudmor, Gudmodern alltså, hon som jobbar i klockaffären.

Klockan har legat på hallbyrån i tre månader och samlat damm. Innan förra trippen norrut, städade jag och när jag kom till klockan tänkte jag troligen:

- Nämen oj! Den här behöver ju inte ligga här heller. Det är ju ett väldans opraktiskt ställe. Jag lägger den HÄR istället. Mycket bättre.

Var är HÄR? Där? Jag vet inte. Detta klockletande ledde till att jag nu rensat överallt och under allt. Kring min dator finns bara bra saker numera. Inget skräp, inget damm. Under datorbordet finns bara sladdar. I massor. INga dammråttor i syne. Jag har städat alla sex lådorna i hallbyrån (det tog en timme) och där fanns ingen klocka men 57 pennor, 13 suddgummin och femtielva gem utspridda i alla sex lådorna.

Var är klockan?

Sa, för att trösta sonen:

- Mamma får nog köpa dig en ny klocka, de finns säkert kvar!

Då svarar Gudmodern (som för ovanlighetens skull, sitter på vardagsrumsgolvet och spelar Gamecube):

- Går inte. De svarta är slut.

Kom igen! Backa upp mig!

Sonen tycker nu att jag ska slarva bort min egen klocka istället. Det är tydligen ofint att slarva bort andras saker. Nähä?

Saker jag själv saknar (som jag säkert lånat ut eller lagt på bra ställen):

- Min dubbel-cd med Rod Stewart. Spårlöst borta. Svaga minnen av att nån lånat den. Vem är NÅN?
- Min videofilm "Medan du sov". Troligen utlånad till nån också. Fast det har jag inget minne av.
- Mina Lasse Lindroth-böcker. Fast de vet jag vem som har. SBBK-bitchen.
- Mina nostalgi-tröjor i form av t-shirts. Jordan, Rikslägret, Bulls, student med flera. De ligger i en papp-påse från Lindex, en pastellblå och pastellgrön med vita handtag. Var denna påse ligger, vet jag dock inte.

Nån som sett ovanstående se lite ensamma ut och längta? Det är mig de alla sakerna längtar efter. Eller var det tvärtom?

Varför läser vi det vi läser?

Eskilstuna Kuriren har 66.000 läsare.

Göteborgsposten har 596.000 läsare.

UNT har 166.000 läsare.

Jag har 67 läsare.

Allt detta i snitt per dag.

Varför läser så herrans massa människor Göteborgsposten? Självklart. Större upptagningsområde än Kuriren. Så klart.

Varför läser 67 personer, varav jag troligen knappt känner hälften, min blogg varje dag? Detta fastän jag inte ens skriver varje dag. Vilket är mitt upptagningsområde? Förrutom närmast sörjande, till exempel Pojkvännen, Motorcykelkvinnan, Muskelkvinnan och några till.

Tvång?

Intresse?

För att jag skriver så grymt häpnandsväckande nyheter?

Brist på annan sysselsättning?

Jag har ingen aning. De flesta bloggare har säkert fler läsare än vad jag har varje dag, men oj vad jag är lycklig över mina 67!

Bruce Willis har förföljt mig i flera veckor

I flera veckor har jag haft ögonen på mig, var jag än varit.

image573image573image573image573image573

På stan, i bilen, på tågstationen, till och med på cykelturer, har han förföljt mig.

Jaja. Jag vet att det låter konstigt men det är faktiskt sant! Ungefär. Så här har han sett ut, överallt där han dykt upp för att spionera på mig:
image574

För er som nu är oinvigda, så är Bruce en av min stora favoriter. Han blev min favorit redan för tjugo år sedan, 1987, då såg han ut så här:
image575
Då spelade han tillsammans med Cybill Shepherd i tv-serien "Par i brott", som jag fortfarande gärna ser när den går i repris på 4+.

I torsdags hade jag fått nog! Nu skulle jag allt se till att få reda på varför Bruce varit så smutsig när han förföljt mig och varför han har haft ett sår på kinden. Sagt och gjort, tog med mig Muskelkvinnan 8som här bloggar "Jag är Bruce Willis") och Big Smile på bio. '

Jag säger bara "WOW"! Inte nu bara för att Bruce är Bruce och alltid kommer vara Bruce, men filmen var ritkigt bra tycker jag. Tänkvärd med dataintrång och generationsskillnader mellan Bruce och Justin.

Den stora frågan för mig var hela filmen, var har Justin varit med tidigare?
image576

Och det var ju lätt att ta reda på när jag väl kommit hem till min kära dator. I tv-serien "Ed" såklart!
image577

Nu var det bara en liten parentes. Tillbaka till Bruce.

Frågan är nu, är han snyggare med hår eller utan?
image578image579

Snyggare ren eller smutsig?
image580image581

Skryt-blogg

Nu ska det skrytas så det står härliga till!

Min syster, alltså Storasystern, är grymt duktig. "Grymt duktig" är nästan för lite för att beskriva hur duktig hon är. Sedan vi var små har hon handarbetat på olika sätt: stickat, sytt, virkat, broderat, you name it. Hon har aldrig slutat. När vi var på besök hos henne förra veckan, hade hon stickförbud på grund av värk i handledsmusklerna. Men inte blir man rådlös då inte. Det är bara quilta klart ditten och datten. Här kommer en liten bildkavalkad från Storasysters hem:

image558
En boll.

image559
En stickpåse i bakgrund och en flätad skål framför. Skålen är flätad av reklampapper.

image560
Hungrig? Ät inte dessa äpplen! Jag har pumpor som Storasyster gjort som inte heller bör ätas.

image561
Ha! Den här har jag köpt till henne i födelsedagspresent! Alltså bara mönstret och tygstyckena, resten har hon gjort själv.

image562
Solen skiner alltid i deras vardagsrum.

image563
Snygga påsar att förvara saker i, har hon i massor. Just när vi var där, höll hon på att göra klart tre påsar att förvara stickningar i. Man kan ju liksom inte bara hålla på med en stickning åt gången heller! Juh!

image564
En förvaringsburk kan vara bra att ha saker i också!

image565
Vanliga vetevärmare kan slänga sig i väggen! Här finns en katt att lägga kring nacken!

image566
Den här ihopsydda kub-grejen faschinerar oss alla, stor som liten. Man kan liksom vrida den härs och tvärs och få olika färger hela tiden.

image567
Den här är för mig överkurs. Jag tittade på den morgon som kväll när jag borstade tänderna. Wow säger jag bara!

image569
Hur roligt är det med pärmar? Piffa upp dem för sjuttsingen! Bredvid pärmen ligger två änglar och sover. Ville inte väcka dem och fotade dem således inte.

image570
Eller varför inte sy en skål man kan lägga saker i? Finns en kaffekopp med fat någonstans också men den missade jag.

Det här är ungefär en tredjedel av allt jag fotade, men ni har börjat förstå nu varför jag skryter om min Storasyster!

Vad skryter du om?

Tzatsikipalt med tutt-prat

31 paltar förvandlades snabbt till 12, som nu ligger i frysen.

Förrätten serverades elegant:
23223-555
En tvåkilosbytta med tzatsiki och uppskuret bröd på en slagen skärbräda. Oj vad gott det var!

Palten kokade snällt i grytan som inte alls rymmer så många paltar egentligen.
23223-553

Överkok på överkok. Palt som är så lätt att få bort!

Det fanns till och med de som försökte stjäla en palt innan den var serverad:
23223-554

Alla moffade i sig minst två paltar, utom Strumplösa som efter en palt gav sig på tzatsikin igen. Tzatsiki med bröd alltså. Jag och Muskelkvinnan testade med tzatsiki och palt.
23223-556
Muskelkvinnan tyckte det blev för kletigt i munnen, medans jag tyckte det var helt okej. Fast med tanke på mitt paltberoende hade jag nog kunnat äta palt med ketshup.

Mätta!
23223-557
När man äter palt ska man inte prata, då hinner man äta fler innan man känner att man är mätt. Big Smile pratade så att det höll på att ta stopp på 1,5 paltar.

På bilden ovanför ser vi Muskelkvinnan till höger gestikulera hur man kastar vatten på hästar och kastar bröd till hönor.

Annat vi pratade om var långa tuttar, stora tuttar, tuttar man häller in i bh:ar, otrevliga bh-försäljare och basket. Tur att Strumplösa ÄLSKAR basket!

Ännu en trevlig kväll alltså. Idag bär det av till Huvudstaden för besök på Livrustkammaren. Sonen är lite tveksam till att åka till Huvudstaden med tanke på att "de inte ens pratar svenska där".

Paltmiddag

Återigen är det dags för paltmiddag i det VBK:iska hemmet. Det är inte första gången här bjuds på palt, här  och här bara för att nämna några gånger.

Idag gästas hemmet av, förrutom mig själv och Femåringen (som för övrigt fått sig en kostym idag), Muskelkvinnan, Big Smile, Kapten och Strumplösa.

Vid dessa middagar, palt och kroppkakor, blir det alltid lite försök till nydaningar. Första kroppkakemiddagen i Uppsala med Barrolainen och Mongoang-Tjo som gäster, dracks det OP till. Märklig mix men oj vad roligt det blev till slut! Förra gången jag hade paltmiddag här, så dracks det rödvin eller lingondricka till. Detta istället för den självklara mjölken.

Idag blir det också nått nytt, förrätt innan palten och paltkomat. Tzatsiki, baugette och oliver ska spisas innan huvudrätten. Blir intressant.

Nu måste jag riva tre kilo potatis. To be continued!

Strumplösas kalas

Nu börjar allt ordna till sig efter helgens slitsamheter. En natt på tåg kombinerat med jättefest kvällen efter tar lite på krafterna. Fast det gjorde inget, det var hur kul som helst! Inte förrän en av gästerna sa att klockan blivit "tjugotio över tjugofem" gick vi hem. Ungefär vid två-snåret körde alltså Big Smile (Snus-Pers fru) hem oss alla.

Vad hände på festen? Vi började med välkomstbål. Ett antal glas. Jag drack tills mitt plastglas sprack. När jag upptäckte sprickan fick jag tömma hela glaset i ett svep. Sedan fick vi leta reda på barnvisekompisar med hjälp av små lappar, jag bidde en spindel. Lagvis gick vi sedan på tipsrunda med fuskfrågor. Vi hade alla rätt egentligen men Strumplösa var enväldig domare och sa att andra svar var rätt. Till exempel tyckte vi att "tillverkar arbetskläder" när man letade efter en typ av godis, skulle vara "Bla Klader" och inte alls "Snickers". Så höll hela tipsrundan på, vi hade bra svar men Strumplösa sa att det var "FEL, FEL, FEL" i värsta Brasse-stil.

Sedan åt vi gott, drack en massa och lite till. Muskelkvinnan skulle till varje pris få Pojkvännen till dansgolvet. Hon misslyckades. Snus-Per hittade en verkstad där det meckades speedway-hoj och en replokal med ett lokat band, dit han tog med sig Orienteraren en lång stund. Big Smile hade en massa konstiga funderingar och med Berkas hjälp fick vi höra hemska historier från deras tonårstid.

Födelsedagsbarnet själv, Strumplösa, envisades med att sjunga sången "Nyckelpiga" som alla påstod att hon måste skrivit själv, men sedan kom det en till som kunde den världsberömda sången.

Sedan drack vi lite till. Och åt tårta. Och chips. Och drack lite mer öl. Och åt lite godis. Och drack lite cider.

Oj vad kul jag hade! Tack Strumplösa och Kapten! Fler såna fester!

RSS 2.0