Jag, Curre och Ankan

I fredags när jag kom till jobbet var jag helt uppknarkad och lycklig. Jag hade varit på en frukostföreläsning med Curre (Lundmark) och Ankan (Parmström). Min erfarenhet av karlarna i fråga var inte så stor innan, mer än att jag visste att Curre coachade i Lillehammer och att Ankan pratar i tv med Arne (Hegerfors).

Det började bra. Morgongympa med Curre! Väderkvarnar hit och dit, huvudrull och axelmassage!
image654
Nackrullningar.

image655
Armar uppåt sträck!

Varför gjorde vi såna här saker? Jo, för att komma i RMI. Rätt Mental Inställning.

Sedan blir jag påhoppad av Curre. Han säger att han kommer från Skellefteå och att alla där heter Lundmark eller Marklund (så säger Maken också).

- Finns det någon från Skellefteå här?, säger han sedan.

Jag räcker upp handen och får sedan frågan:

- Jaha, heter du Marklund eller Lundmark?

Lite försiktigt svarar jag:

- PW.

- Fel! får jag då till svar.

Gruppen på en miljon kostymnissar, Pappa P, Big Smile och jag, är nu definitivt i RMI.

Sedan följer en timme med otroligt intressanta saker om ledarskap (som denna föreläsning skulle handla om). Upplägget med snabba klipp mellan Curre och Ankan var fenomenalt! Ibland gick bollarna så snabbt att jag höll på att vrida huvudet av mig. Som i tennis ungefär.

Förrutom massa klokt om målsättningar, mentala lårkakor, media med mera, innehöll denna föreläsning det jag gillar allra bäst: ANEKDOTER!

Som när Curre tränade HV och de spelade illa på hemmaplan men bra borta och Curre hyr en buss och åker Småland runt innan två hemmamatcher.

Eller efter 4-4 i första matchen i Lillehammer då Curre ska lämna arnen och tio fotografer står och väntar vid utgången där det finns en "NÖDUTGÅNG"-skylt över. Curre stannar artigt och erbjuder alla fotografer att gå ut innan. Allt för att få en bild på Curre och nödutgången eftersom förbundschefen ställt kravet att de ska vinna guld annars för Curre sparken.

Eller Expressens referat efter 0-0 borta mot Italien i Bratislava. Två svarta sidor.

Efter föreläsningen, trots att jag bara hade 12 minuter på mig att ta mig till jobbet och servera fredagsfikat, var jag tvungen att gå fram till Curre och skaka hand och berätta hur bra föreläsningen var.

Ju närmare jag kom, desto yngre blev jag, och när jag väl var framme, var jag inte mer än tio-tolv år.

- Hej.... det var jättebra och jätteintressant och jättebra. Synd att ni var så korta. Eller att det blev så kort typ.

Nu, vid mina sinnes fulla bruk har jag letat reda på mailadress till Ankan och mailat kloka tankar och inte något fjortisflams.

Fortfarande är jag hög av inspiration och längtar till jobbet!

Kommentarer
Postat av: Ewa

En så'n bra frukostföreläsning vill jag också gå på!

2007-10-22 @ 16:28:07
URL: http://ewas.blogsome.com
Postat av: Ewa

Glömde ju: du har en utmaning som väntar på dig...

2007-10-22 @ 16:53:38
URL: http://ewas.blogsome.com
Postat av: Lotten Bergman

Det här låter fantastiskt! Kan du inte köra en liknande? Men många anekdoter?

2007-10-22 @ 23:23:30
URL: http://www.lotten.se
Postat av: Ewa

Har du sett det här? http://www.inreda.com/produktVisning.asp?ACTION=BRAND&BRANDVALUE=smurfarna

Det finns basketsmurfar igen!

2007-10-24 @ 13:19:08
URL: http://ewas.blogsome.com
Postat av: Kicki

Lotten: Jag kan prata anekdoter. Gör jag på varje organiserad fest.

Ewa: Hade inte sett just den sidan, men den smurfen har jag haft i min ägo ett antal månader.

2007-10-24 @ 18:21:49
Postat av: Cecilia N

Men är det inte så då? Att majoriteten av Skeåborna heter Marklund eller Lundmark? På min korridor var statistiken Marklund: 2, Karlsson: 1 (F ö basketspelare), Persson: 1.

2007-10-24 @ 22:29:14
URL: http://cessistickar.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0