Äntligen snö!
Igår kväll var det näst intill omöjligt att få Sexåringen i säng. Kvällsfika varvades med att titta på snön som singlade ner i 2 plusgrader. Tandborstningen, toalettbesök, lägga kläder i tvättkorgen tog ungefär en halvtimme eftersom han var tvungen att med jämna mellanrum (14 sekunder) titta på snön.
Och nu har vi alltså snö!
Det är inga mängder och kommer säkert inte ligga kvar hela dagen om vi har otur, men det är snö!
Snö i träden vid soprummet och på de gamla balkongräckena som ligger kvar därunder.
Och snö på lekplatsen. Dock inte under gungorna av någon anledning.
Förra året hade snön ingen brådis. Då bloggade jag om den första snön 19 januari! Och den 21 januari då det fortfarande snöade.
Snön gör mig glad på alla sätt och vis. Jag sopade bilen glatt 06.37 imorse när vi skjutsade Sjuttonåringen till jobbet. jag emottog med glädje de få snöbollar som Sexåringen fick ihop och kastade. Jag bara går omkring med ett stort leende och måste, precis som sonen, titta ut med jämna mellanrum bara för att få njuta av snön!
Snart är det jul! Jippi!
Och nu har vi alltså snö!
Det är inga mängder och kommer säkert inte ligga kvar hela dagen om vi har otur, men det är snö!
Snö i träden vid soprummet och på de gamla balkongräckena som ligger kvar därunder.
Och snö på lekplatsen. Dock inte under gungorna av någon anledning.
Förra året hade snön ingen brådis. Då bloggade jag om den första snön 19 januari! Och den 21 januari då det fortfarande snöade.
Snön gör mig glad på alla sätt och vis. Jag sopade bilen glatt 06.37 imorse när vi skjutsade Sjuttonåringen till jobbet. jag emottog med glädje de få snöbollar som Sexåringen fick ihop och kastade. Jag bara går omkring med ett stort leende och måste, precis som sonen, titta ut med jämna mellanrum bara för att få njuta av snön!
Snart är det jul! Jippi!
Matkreatör och amatörkock
För några veckor sedan inspirerade Lilla O mig att börja laga mer mat. Inte "mer" i mängdtänk, utan mer olika mat. Prova på nya saker. Skriva matlistor för hela veckor och veckohandla och testa saker man knappt visste fanns.
Första ihopkoket kom från Lilla O:s matgurubok just nu. En gryta!
I Lilla O:s kök satt vi och funderade hur man egentligen bär sig åt med en fänkål eller om det kan vara riktigt att hälla en massa balsamvinäger i maten.
Svaret blev ett högljutt: JA! Wow! Vilken grej! Supergott. Barnen åt med glädje allt utom just fänkålen.
Till detta skulle vi i våra förra liv, dricka ett par flaskor rödvin, men inte numera. Så här såg det ut på bordet denna eftermiddag:
Hälsosamma matlagsningstidningar och bubbelvatten i vinglasen.
Sedan denna söndag har jag lagat ditten och datten med olika reslutat. Kan dock rekomendera:
Köttkorv med potatis och dillsås
Fyllda lövbiffar med klyftpotatis och morötter
Pasta med kassler
Tortellini med ost & broccolisås
Pitabröd med kyckling
Zucciniomelett
Fiskgryta med aioli
För att inte tala om laxqueneller med champinjonpuré som jag gav mig på när min mamma var på besök! Som en dröm i munnen!
Såg inte alls ut som på bilden i tidningen när jag lagat det, men oj vad gott det var!
Min version som serverades tillsammans med vitt vin.
Tidningsversionen där man ser en massa ingredienser istället för att bli glatt överraskad när jag hade lagat.
Alla maträtter har inte varit tokhälsosamma men många dagar så somnar jag med en glad mage som innehåller bara en massa nyttigheter som också varit goda.
Nudlarna med sesam och cashew är nog det enda jag gått bet på. Gick att äta men det var ingen höjdare.
Lagar fyra nyheter varje vecka varvat med klassiker som kikärtsplättar, stuvade makaroner och stekt falukorv, fransk fiskgratäng, palt med mera.
Det är riktigt roligt att stå i köket igen!
Sedan måste man ibland återgå till vardagsmaten för barnens skull. Detta serverades senast då Lilla O:s Åttaåring hälsade på:
Bläckfiskkorv på mosbädd!
Första ihopkoket kom från Lilla O:s matgurubok just nu. En gryta!
I Lilla O:s kök satt vi och funderade hur man egentligen bär sig åt med en fänkål eller om det kan vara riktigt att hälla en massa balsamvinäger i maten.
Svaret blev ett högljutt: JA! Wow! Vilken grej! Supergott. Barnen åt med glädje allt utom just fänkålen.
Till detta skulle vi i våra förra liv, dricka ett par flaskor rödvin, men inte numera. Så här såg det ut på bordet denna eftermiddag:
Hälsosamma matlagsningstidningar och bubbelvatten i vinglasen.
Sedan denna söndag har jag lagat ditten och datten med olika reslutat. Kan dock rekomendera:
Köttkorv med potatis och dillsås
Fyllda lövbiffar med klyftpotatis och morötter
Pasta med kassler
Tortellini med ost & broccolisås
Pitabröd med kyckling
Zucciniomelett
Fiskgryta med aioli
För att inte tala om laxqueneller med champinjonpuré som jag gav mig på när min mamma var på besök! Som en dröm i munnen!
Såg inte alls ut som på bilden i tidningen när jag lagat det, men oj vad gott det var!
Min version som serverades tillsammans med vitt vin.
Tidningsversionen där man ser en massa ingredienser istället för att bli glatt överraskad när jag hade lagat.
Alla maträtter har inte varit tokhälsosamma men många dagar så somnar jag med en glad mage som innehåller bara en massa nyttigheter som också varit goda.
Nudlarna med sesam och cashew är nog det enda jag gått bet på. Gick att äta men det var ingen höjdare.
Lagar fyra nyheter varje vecka varvat med klassiker som kikärtsplättar, stuvade makaroner och stekt falukorv, fransk fiskgratäng, palt med mera.
Det är riktigt roligt att stå i köket igen!
Sedan måste man ibland återgå till vardagsmaten för barnens skull. Detta serverades senast då Lilla O:s Åttaåring hälsade på:
Bläckfiskkorv på mosbädd!
"Något saknas mig!"
Ungefär så skrek Mattis i filmen "Ronja Rövardotter" när Ronja hade rymt till skogen med Birk.
Ungefär så känner jag också nu. Något saknas mig!
Ta en ordentlig titt på den här bilden. Finns två fel!
- Jaha? Vad är det med den då?, kanske du tänker.
Vi tar en närmare titt:
Kolla! Animal-muggen har ingen gubbe! Kermit vinkar så glatt till Gonzo, men ingen verkar bry sig om att kompisen Animal saknas.
Två fel pratade vi om ja. Här kommer nästa:
Stackars Fozzie! Det enda han har bakom ryggen är ryggbiffen som ska lagas till middag. Ingen mugg alls.
Vilken katastrof! En o-komplett samling!
Vojne.
Ungefär så känner jag också nu. Något saknas mig!
Ta en ordentlig titt på den här bilden. Finns två fel!
- Jaha? Vad är det med den då?, kanske du tänker.
Vi tar en närmare titt:
Kolla! Animal-muggen har ingen gubbe! Kermit vinkar så glatt till Gonzo, men ingen verkar bry sig om att kompisen Animal saknas.
Två fel pratade vi om ja. Här kommer nästa:
Stackars Fozzie! Det enda han har bakom ryggen är ryggbiffen som ska lagas till middag. Ingen mugg alls.
Vilken katastrof! En o-komplett samling!
Vojne.
Foton från telefonen
För en månad sedan ungefär, köpte jag en ny telefon på inrådan av expediten i telefonbutiken. Detta efter att hon utan att lyckas, försökt få sig in i min telefon för att hjälpa mig med att ändra inställningar.
Med denna telefon kan jag, förrutom att ringa och skicka SMS/MMS, även ta finfina foton och spela in filmer. Jag kan också leka viktig med öronsnäcka.
Åter till bilderna. Det är rätt kul att ha en telefon där man kan ta bra bilder och sedan överföra till datorn. Detta kunde jag inte med den gamla, inbrottssäkra telefonen.
Här kommer mina första motiv!
En fisketur på Mälaren. Foten är min egen.
Hälsokost på sjön: Metmask och korvbröd!
Maken och Lilla O letar skatter bakom den sistnämndas tvättmaskin.
Ulf Brunnberg på basket i Täljehallen, iförd finbyxor, skjorta och lysande, röda gympaskor. När jag tog denna bild hade jag inte förstått hur farao jag skulle bära mig åt för att få Zoom-funktionen att fungera. Kände mig lite gammal och oteknisk tills Trettonåringen erkände att hon haft samma problem med sin mobil.
Det var det. Ledig idag. Ska träna basket med Sexåringen och cykla till affären lite längre bort. Känns som lagom ansträngning!
Med denna telefon kan jag, förrutom att ringa och skicka SMS/MMS, även ta finfina foton och spela in filmer. Jag kan också leka viktig med öronsnäcka.
Åter till bilderna. Det är rätt kul att ha en telefon där man kan ta bra bilder och sedan överföra till datorn. Detta kunde jag inte med den gamla, inbrottssäkra telefonen.
Här kommer mina första motiv!
En fisketur på Mälaren. Foten är min egen.
Hälsokost på sjön: Metmask och korvbröd!
Maken och Lilla O letar skatter bakom den sistnämndas tvättmaskin.
Ulf Brunnberg på basket i Täljehallen, iförd finbyxor, skjorta och lysande, röda gympaskor. När jag tog denna bild hade jag inte förstått hur farao jag skulle bära mig åt för att få Zoom-funktionen att fungera. Kände mig lite gammal och oteknisk tills Trettonåringen erkände att hon haft samma problem med sin mobil.
Det var det. Ledig idag. Ska träna basket med Sexåringen och cykla till affären lite längre bort. Känns som lagom ansträngning!
Terapibroderi
Jag har börjat handarbeta. Inte sticka som Motorcykeltanten eller virka som Lilla O. Jag har börjat brodera. Inget avancerat, men tillräckligt för att hålla mig vaken på kvällarna och borta från kvällsarbete och datorhäng.
Här är mitt första alster!
En Super Mario-tavla!
Nästa motiv blir nog Link från första Zelda från tre olika håll.
Länge leve Nintendo 8-bit!
Jag, Curre och Ankan
I fredags när jag kom till jobbet var jag helt uppknarkad och lycklig. Jag hade varit på en frukostföreläsning med Curre (Lundmark) och Ankan (Parmström). Min erfarenhet av karlarna i fråga var inte så stor innan, mer än att jag visste att Curre coachade i Lillehammer och att Ankan pratar i tv med Arne (Hegerfors).
Det började bra. Morgongympa med Curre! Väderkvarnar hit och dit, huvudrull och axelmassage!
Nackrullningar.
Armar uppåt sträck!
Varför gjorde vi såna här saker? Jo, för att komma i RMI. Rätt Mental Inställning.
Sedan blir jag påhoppad av Curre. Han säger att han kommer från Skellefteå och att alla där heter Lundmark eller Marklund (så säger Maken också).
- Finns det någon från Skellefteå här?, säger han sedan.
Jag räcker upp handen och får sedan frågan:
- Jaha, heter du Marklund eller Lundmark?
Lite försiktigt svarar jag:
- PW.
- Fel! får jag då till svar.
Gruppen på en miljon kostymnissar, Pappa P, Big Smile och jag, är nu definitivt i RMI.
Sedan följer en timme med otroligt intressanta saker om ledarskap (som denna föreläsning skulle handla om). Upplägget med snabba klipp mellan Curre och Ankan var fenomenalt! Ibland gick bollarna så snabbt att jag höll på att vrida huvudet av mig. Som i tennis ungefär.
Förrutom massa klokt om målsättningar, mentala lårkakor, media med mera, innehöll denna föreläsning det jag gillar allra bäst: ANEKDOTER!
Som när Curre tränade HV och de spelade illa på hemmaplan men bra borta och Curre hyr en buss och åker Småland runt innan två hemmamatcher.
Eller efter 4-4 i första matchen i Lillehammer då Curre ska lämna arnen och tio fotografer står och väntar vid utgången där det finns en "NÖDUTGÅNG"-skylt över. Curre stannar artigt och erbjuder alla fotografer att gå ut innan. Allt för att få en bild på Curre och nödutgången eftersom förbundschefen ställt kravet att de ska vinna guld annars för Curre sparken.
Eller Expressens referat efter 0-0 borta mot Italien i Bratislava. Två svarta sidor.
Efter föreläsningen, trots att jag bara hade 12 minuter på mig att ta mig till jobbet och servera fredagsfikat, var jag tvungen att gå fram till Curre och skaka hand och berätta hur bra föreläsningen var.
Ju närmare jag kom, desto yngre blev jag, och när jag väl var framme, var jag inte mer än tio-tolv år.
- Hej.... det var jättebra och jätteintressant och jättebra. Synd att ni var så korta. Eller att det blev så kort typ.
Nu, vid mina sinnes fulla bruk har jag letat reda på mailadress till Ankan och mailat kloka tankar och inte något fjortisflams.
Fortfarande är jag hög av inspiration och längtar till jobbet!
Det började bra. Morgongympa med Curre! Väderkvarnar hit och dit, huvudrull och axelmassage!
Nackrullningar.
Armar uppåt sträck!
Varför gjorde vi såna här saker? Jo, för att komma i RMI. Rätt Mental Inställning.
Sedan blir jag påhoppad av Curre. Han säger att han kommer från Skellefteå och att alla där heter Lundmark eller Marklund (så säger Maken också).
- Finns det någon från Skellefteå här?, säger han sedan.
Jag räcker upp handen och får sedan frågan:
- Jaha, heter du Marklund eller Lundmark?
Lite försiktigt svarar jag:
- PW.
- Fel! får jag då till svar.
Gruppen på en miljon kostymnissar, Pappa P, Big Smile och jag, är nu definitivt i RMI.
Sedan följer en timme med otroligt intressanta saker om ledarskap (som denna föreläsning skulle handla om). Upplägget med snabba klipp mellan Curre och Ankan var fenomenalt! Ibland gick bollarna så snabbt att jag höll på att vrida huvudet av mig. Som i tennis ungefär.
Förrutom massa klokt om målsättningar, mentala lårkakor, media med mera, innehöll denna föreläsning det jag gillar allra bäst: ANEKDOTER!
Som när Curre tränade HV och de spelade illa på hemmaplan men bra borta och Curre hyr en buss och åker Småland runt innan två hemmamatcher.
Eller efter 4-4 i första matchen i Lillehammer då Curre ska lämna arnen och tio fotografer står och väntar vid utgången där det finns en "NÖDUTGÅNG"-skylt över. Curre stannar artigt och erbjuder alla fotografer att gå ut innan. Allt för att få en bild på Curre och nödutgången eftersom förbundschefen ställt kravet att de ska vinna guld annars för Curre sparken.
Eller Expressens referat efter 0-0 borta mot Italien i Bratislava. Två svarta sidor.
Efter föreläsningen, trots att jag bara hade 12 minuter på mig att ta mig till jobbet och servera fredagsfikat, var jag tvungen att gå fram till Curre och skaka hand och berätta hur bra föreläsningen var.
Ju närmare jag kom, desto yngre blev jag, och när jag väl var framme, var jag inte mer än tio-tolv år.
- Hej.... det var jättebra och jätteintressant och jättebra. Synd att ni var så korta. Eller att det blev så kort typ.
Nu, vid mina sinnes fulla bruk har jag letat reda på mailadress till Ankan och mailat kloka tankar och inte något fjortisflams.
Fortfarande är jag hög av inspiration och längtar till jobbet!
Hur tänkte du nu?
Den frågeställningen har jag lärt mig att jag ska använda istället för:
- VARFÖR gjorde du så där?
Vilket låter sunt. Den man frågar hamnar inte i försvarsställning och kanske får man ett lite klokare svar.
Detta har jag lärt mig på kurs på jobbet. En kurs vi går på varje vecka med arbetslaget, vi får hemläxor och tankeställare. Otroligt bra för mig personligen eftersom jag lär mig tänka annorlunda och vrida på saker och hamna utanför ramarna.
Denna fråga skulle jag vilja ställa till tre olika personer just nu.
Jag skulle vilja fråga lastbilschauffören som under bästa morgonrusningen på E20, väljer att sakta, sakta, köra om en annan lastbil under de tre kilometer motorväg som finns mellan ena avfarten och andra.
- Hur tänkte du nu?
Jag skulle vilja ställa samma fråga till den äldre dam som utan vidare förvarning släpper in en bil i rondellen, där vi båda befinner oss, med hjälp av högerregeln.
- Hur tänkte du nu lilla vän?
Frågan går också denna morgon till den person i den vita Golfen som försökte bromsa sig ut på motorvägen...
- HUR TÄNKTE DU NU EGENTLIGEN????
Den braiga kursen på jobbet har också fått mig att oftare tänka på att uppskatta allt bra jag har och alla runt mig som får mig att trivas.
Tack arbetslaget för att ni står ut.
Tack andra fritidset för att ni låter mig jobba på cirkus.
Tack Knyppelfröken och Änännänäs för att ni ger mig outtömligt med bloggmaterial.
Tack Lilla O för att du får mig att laga god mat.
Tack Maken för att du är du och för att våra ogemensamma barn är så otroligt rara.
Tack alla byggjobbare som ser till att jag slipper ha tillgång till min balkong i hittills fem veckor.
Tack hundägaren för att du inte plockade upp efter din hund utan lät min sko göra det istället...
- VARFÖR gjorde du så där?
Vilket låter sunt. Den man frågar hamnar inte i försvarsställning och kanske får man ett lite klokare svar.
Detta har jag lärt mig på kurs på jobbet. En kurs vi går på varje vecka med arbetslaget, vi får hemläxor och tankeställare. Otroligt bra för mig personligen eftersom jag lär mig tänka annorlunda och vrida på saker och hamna utanför ramarna.
Denna fråga skulle jag vilja ställa till tre olika personer just nu.
Jag skulle vilja fråga lastbilschauffören som under bästa morgonrusningen på E20, väljer att sakta, sakta, köra om en annan lastbil under de tre kilometer motorväg som finns mellan ena avfarten och andra.
- Hur tänkte du nu?
Jag skulle vilja ställa samma fråga till den äldre dam som utan vidare förvarning släpper in en bil i rondellen, där vi båda befinner oss, med hjälp av högerregeln.
- Hur tänkte du nu lilla vän?
Frågan går också denna morgon till den person i den vita Golfen som försökte bromsa sig ut på motorvägen...
- HUR TÄNKTE DU NU EGENTLIGEN????
Den braiga kursen på jobbet har också fått mig att oftare tänka på att uppskatta allt bra jag har och alla runt mig som får mig att trivas.
Tack arbetslaget för att ni står ut.
Tack andra fritidset för att ni låter mig jobba på cirkus.
Tack Knyppelfröken och Änännänäs för att ni ger mig outtömligt med bloggmaterial.
Tack Lilla O för att du får mig att laga god mat.
Tack Maken för att du är du och för att våra ogemensamma barn är så otroligt rara.
Tack alla byggjobbare som ser till att jag slipper ha tillgång till min balkong i hittills fem veckor.
Tack hundägaren för att du inte plockade upp efter din hund utan lät min sko göra det istället...
My life
Ett gott skratt förlänger livet
Om ett gott skratt förlänger livet, så kommer de nio kollegor som slöt upp på pajkväll hemma hos mig, leva ohyggligt länge.
Jag och Maken värmde upp med en härlig fisketur på Mälaren. Änännänäs ringde och var ännu en gång bekymrad över hur mycket paj jag egentligen hade tänkt att alla skulle laga till kvällen och om hon inte kunde ta med sig något annat. Sagt och gjort, kex och ost till efterrätt.
Jag kommer alltid på mig själv i efterhand när jag bjuder in till fest, att jag bara bor i tre rum och kök. Man kan egentligen inte bjuda in hur mycket folk som helst, speciellt inte på middag. Men finns det hjärterum, finns det stjärterum. Knyppelfröken gjorde det enda rätta, hon tog en ficklampa med sig för att hitta någonstans att sitta.
8 olika pajer, både mat-och efterrättspajer och massor att dricka. Kan det bli bättre?
Asgarvet och Moppetanten (som båda gjort slut med "loggen" respektive "glöggen" ett antal gånger), länsar kylen. Moppetanten har hittat After Shocken som stått på kylning.
Senast den 40%-iga kanellikören var framme, tappade en i sällskapet sin "hunga". Denna gång satt alla tungor fast, men Spikskons kinder försvann mysteriskt. Två i sällskapet spottade panikslaget ut de dyra dropparna i slasken.
Sedan begav sig de flesta in i dimman.
Samtalsämnena spårade ur, skratten ekade och kollegorna turades om att bryta ihop. Asgarvet tog timeout i köket och Änännänäs vek sig dubbel över stolen.
Oj vad mycket roligt alla berättade! Motorcykeltanten berättade när hon.... Eller ja. Det kanske hon får berätta själv. Men EttanEtt berättade om när hon.... Njae. Kanske inte. Ja just det! Änännänäs berättade om en dröm hon haft... Asch. Inte den heller.
Någonstans spårade det ur. EttanEtt får avsluta denna hel-halv-pajkväll. Behöver jag säga något mer?
PS: Sex olika sorters paj till frukost igår satt inte helt fel. Inte heller två sorter till efterrätt. DS
Helkväll, halvkväll eller pajkväll?
Imorgon har jag bjudit hem alla mina kollegor till mig. Pajkväll står det på schemat och vi ska alltså äta olika former av paj. (Här kan ni läsa om den senaste pajkvällen jag besökte).
Det skulle kunna vara väldigt enkelt, men det blir ju aldrig det med mina kollegor. Asgarvet bokar tidigt in sig på tacopaj och ingen annan får laga det! En knapp vecka senare inser hon att hon inte alls kan laga tacopaj och vägrar komma om jag tvingar henne att göra en paj. Hon ska nu ta med sig sallad.
Essesskåaren, som när han har fredagsfikat alltid besöker bageriet och handlar, konstaterar att han har inget annat val än att ta med sig en paj (ohel, trasig) maträtt.
Hans kollega glömmer bort att prata med sin man om hon får gå på denna tillställning men kommer sent ihåg och har nu tänkt komma fast hon anser sig vara "en gammal tant" i sällskapet.
Änännänäs förstår inte hur jag har tänkt med allt paj, "alla kan väl inte äta paj heller hela tiden, hur HAR du tänkt???".
Knyppelfröken längtar efter en cirkus längre än 30 minuter och ser fram emot kvällen. Asgarvet blir troligen lycklig eftersom Knyppelfröken pratar om att laga kycklingpaj där man lätt kan hitta kycklingbitarna.
Och så fortsätter det dagarna i ända.
Det skulle kunna vara väldigt enkelt, men det blir ju aldrig det med mina kollegor. Asgarvet bokar tidigt in sig på tacopaj och ingen annan får laga det! En knapp vecka senare inser hon att hon inte alls kan laga tacopaj och vägrar komma om jag tvingar henne att göra en paj. Hon ska nu ta med sig sallad.
Essesskåaren, som när han har fredagsfikat alltid besöker bageriet och handlar, konstaterar att han har inget annat val än att ta med sig en paj (ohel, trasig) maträtt.
Hans kollega glömmer bort att prata med sin man om hon får gå på denna tillställning men kommer sent ihåg och har nu tänkt komma fast hon anser sig vara "en gammal tant" i sällskapet.
Änännänäs förstår inte hur jag har tänkt med allt paj, "alla kan väl inte äta paj heller hela tiden, hur HAR du tänkt???".
Knyppelfröken längtar efter en cirkus längre än 30 minuter och ser fram emot kvällen. Asgarvet blir troligen lycklig eftersom Knyppelfröken pratar om att laga kycklingpaj där man lätt kan hitta kycklingbitarna.
Och så fortsätter det dagarna i ända.
31
Nu är jag 31. Det blev ingen skillnad den här gången heller. Hade nästan glömt bort att jag fyllde, vilket jag brukar ha koll på.
När man blir så här lastgammal och inte har barnkalas längre, så regnar det inte paket över en, men de få man får, ligger det massa tanke bakom.
Sexåringen får jag pussar av och kramar. Han tycker det är riktigt bra presenter. Jag håller med.
Sjuttonåringen överlämnade ögonskugga i perfekta färger så nu ska jag bara lära mig att använda den också. Fick också en pärm att förvara viktiga papper i. Förstår inte alls vad hon menar med det. Jag har väl koll på mina viktiga papper? PIN-koder och sånt. Eller så inte.
Fjortonåringen gav mig den häftigaste äggkopp jag någonsin sett:
Lätt att jag ska äta ägg till frukost imorgon. Minst två.
Maken hade tänkt till som vanligt.
Inte svårt att veta vad jag ska ta på mig på jobbet imorgon. Skönt med tanke på vinsten igår. Synd bara att Essesskåarens lag vann också.
Ett minne från min barndom dök också upp från Maken:
En 8 centimeters Nils Master i papegoj-färger. Min försvann för länge sedan, tror inte ens att Lillebror har sin kvar. Var på tips av Forsan vi båda köpte och måste faktiskt säga att jag har fått mycket fisk på den där. Nu är det alltså dags igen.
Från Storasyster kom ett kuvert med en otroligt fin teckning ritad av systerdöttrarna och en nyckelring tillverkad av Storasyster:
Nu blir jag hipp!
Mamma och pappa skickade ett sms imorse 06.02 från Dubrovnik. Stackare som måste ha semester!
Ikväll är det ledarupptakt på Sportbaren. Kioskar ska få tillbaka den bernaisesås han tjatar om att jag inte betalt när Hjärnorna hade sitt senaste möte.
En mycket trevlig födelsedag!
När man blir så här lastgammal och inte har barnkalas längre, så regnar det inte paket över en, men de få man får, ligger det massa tanke bakom.
Sexåringen får jag pussar av och kramar. Han tycker det är riktigt bra presenter. Jag håller med.
Sjuttonåringen överlämnade ögonskugga i perfekta färger så nu ska jag bara lära mig att använda den också. Fick också en pärm att förvara viktiga papper i. Förstår inte alls vad hon menar med det. Jag har väl koll på mina viktiga papper? PIN-koder och sånt. Eller så inte.
Fjortonåringen gav mig den häftigaste äggkopp jag någonsin sett:
Lätt att jag ska äta ägg till frukost imorgon. Minst två.
Maken hade tänkt till som vanligt.
Inte svårt att veta vad jag ska ta på mig på jobbet imorgon. Skönt med tanke på vinsten igår. Synd bara att Essesskåarens lag vann också.
Ett minne från min barndom dök också upp från Maken:
En 8 centimeters Nils Master i papegoj-färger. Min försvann för länge sedan, tror inte ens att Lillebror har sin kvar. Var på tips av Forsan vi båda köpte och måste faktiskt säga att jag har fått mycket fisk på den där. Nu är det alltså dags igen.
Från Storasyster kom ett kuvert med en otroligt fin teckning ritad av systerdöttrarna och en nyckelring tillverkad av Storasyster:
Nu blir jag hipp!
Mamma och pappa skickade ett sms imorse 06.02 från Dubrovnik. Stackare som måste ha semester!
Ikväll är det ledarupptakt på Sportbaren. Kioskar ska få tillbaka den bernaisesås han tjatar om att jag inte betalt när Hjärnorna hade sitt senaste möte.
En mycket trevlig födelsedag!
En dag på cirkus
Om man har dåligt med idéer och tips och bloggvirke, kan man bara gå till Andra Fritidset:
- Spikskon spelar "You're the one that I want" på högsta volym. Hon har sjungit in den själv.
- Asgarvet (ja, jag vet, hon har gjort slut med "loggen") letar små, gula kycklingar i sin paj men kastar den eftersom det finns bara grönsaker i kycklingpajen.
- Spikskon köper jeans som hon vill ge bort
- Moppetanten erkänner att Lohmanders fungerar till lasagne, chipsdip och man kan till och med smula ner chipsen i Lohmandersburken och äta med sked.
- Asgarvet skiljer inte på korvbröd och korv
- Moppetanten hotar Asgarvet med att elva ton korvbröd ikväll kommer levereras till hemadressen
Sedan tar Asgarvet dramaten och dundrar nedför trappan för att gå och hämta 20 liter mjölk som hon igår stal från Första fritidset.
Jag skrattar så jag får biff i näsan.
Tacka vet jag Biffen och Bananen!
Tack!
- Spikskon spelar "You're the one that I want" på högsta volym. Hon har sjungit in den själv.
- Asgarvet (ja, jag vet, hon har gjort slut med "loggen") letar små, gula kycklingar i sin paj men kastar den eftersom det finns bara grönsaker i kycklingpajen.
- Spikskon köper jeans som hon vill ge bort
- Moppetanten erkänner att Lohmanders fungerar till lasagne, chipsdip och man kan till och med smula ner chipsen i Lohmandersburken och äta med sked.
- Asgarvet skiljer inte på korvbröd och korv
- Moppetanten hotar Asgarvet med att elva ton korvbröd ikväll kommer levereras till hemadressen
Sedan tar Asgarvet dramaten och dundrar nedför trappan för att gå och hämta 20 liter mjölk som hon igår stal från Första fritidset.
Jag skrattar så jag får biff i näsan.
Tacka vet jag Biffen och Bananen!
Tack!
I min lilla värld är vi få
Elva personer på Sportbaren igår. En basketidiot. Jag.
Vi slår oss ner och i väntan på menyerna pratas det hej vilt:
- Jag tyckte det var så konstigt att USA inte skulle spela ikväll.
- Jag hade ingen aning om att det var EM ens.
- Spelar de i Polen? Jo. Klart det är i Polen de spelar.
- Näe. Jag kan inte en enda spelare och tittar nog hellre på fotbollen på den där tv:n bakom huvudet.
Och så fortsatte det. Själv satt jag och hoppade, för i min lilla värld, vet man att USA inte spelar EM, man vet att det är EM, att de spelar i Spanien som vann VM senast och självklart kan man ett gäng spelare. Man känner igen grekernas coach Yannakis som den forne storspelare. Man vet att Pau Gasols lillebror spelar i landslaget också och man har lite koll på hur det har gått tidigare.
I min lilla, lilla värld.
Vi var alltså tio basketspelare och en fotbollsspelare som hade en basebolltröja på sig och ingen öl i skorna.
I min lilla, lilla värld så kan alltså tio av elva allt som jag kan.
Snart faller allt. Menyn kommer in. Folket börjar bläddra och fundera vad de ska ha. Plötsligt säger den ende killen i sällskapet:
- Larry Bird. Vem är det? Är han känd eller?
Boaaaaahhh!
- Larry Bird! ville jag skrika. VET DU INTE VEM LARRY BIRD ÄR! Han är liksom en av världens bästaste basketspelare genom tiderna! Han spelade i Boston Celtics som är en instutition i NBA. Har en helt grym historia.
Men det där tänkte jag bara. Tänkte bara att jag borde berätta att han vunnit NBA tre gånger, MVP tre gånger, OS-guld i Barcelona med Dream Team 1992. Men det gjorde jag inte.
Däremot berättade jag att jag just nu läser en bok, "The Last Banner":
- Jaha...?
Berättade att den handlar om Celtics 16 NBA-titelsäsong och att de då hade det bästa laget genom tiderna i NBA, med Bird, McHale, Parish, Walton, Danny Ainge med flera.
- Jaha. Så Larry Bird var känd alltså.
VAR? Är! Men det där tänkte jag bara.
Till matcherna då. Första var inte alls bra. Men mitt tips gick nästan in: Litauen vann med 78-69 (jag hade ju tippat dem som vinnare med elva poäng).
Andra matchen var konstig. Spanjorerna skjöt och satt en miljon treor och layups. Ryssarna kastade bara upp bollen lite nonchalant och missade en miljon treor. Spanien borde ledat med 150-7, men ryssarna klängde sig fast. Med 2,37 sekunder kvar drajvar en liten mörkhyad ryss mot korgen och vi alla skriker att han ska passa, för han har ju inte haft ett endaste rätt på hela matchen. Bollen går i. Ryssland leder matchen för första gången. 2,37 sekunder kvar. Spanien tar timeout. Tar in den vid halva plan. Gasol skjuter en tvåa för seger, bollen åker ner i korgen och vänder. Ryssland har vunnit EM för första gången. 60-59.
Wow!
I min lilla värld är det här jättehäftigt.
I min lilla värld kan man längta till en bok som handlar om svettiga karlar säsongen 1985-86.
I min lilla värld är vi inte så många basketidioter, men jag är glad ändå!
Vi slår oss ner och i väntan på menyerna pratas det hej vilt:
- Jag tyckte det var så konstigt att USA inte skulle spela ikväll.
- Jag hade ingen aning om att det var EM ens.
- Spelar de i Polen? Jo. Klart det är i Polen de spelar.
- Näe. Jag kan inte en enda spelare och tittar nog hellre på fotbollen på den där tv:n bakom huvudet.
Och så fortsatte det. Själv satt jag och hoppade, för i min lilla värld, vet man att USA inte spelar EM, man vet att det är EM, att de spelar i Spanien som vann VM senast och självklart kan man ett gäng spelare. Man känner igen grekernas coach Yannakis som den forne storspelare. Man vet att Pau Gasols lillebror spelar i landslaget också och man har lite koll på hur det har gått tidigare.
I min lilla, lilla värld.
Vi var alltså tio basketspelare och en fotbollsspelare som hade en basebolltröja på sig och ingen öl i skorna.
I min lilla, lilla värld så kan alltså tio av elva allt som jag kan.
Snart faller allt. Menyn kommer in. Folket börjar bläddra och fundera vad de ska ha. Plötsligt säger den ende killen i sällskapet:
- Larry Bird. Vem är det? Är han känd eller?
Boaaaaahhh!
- Larry Bird! ville jag skrika. VET DU INTE VEM LARRY BIRD ÄR! Han är liksom en av världens bästaste basketspelare genom tiderna! Han spelade i Boston Celtics som är en instutition i NBA. Har en helt grym historia.
Men det där tänkte jag bara. Tänkte bara att jag borde berätta att han vunnit NBA tre gånger, MVP tre gånger, OS-guld i Barcelona med Dream Team 1992. Men det gjorde jag inte.
Däremot berättade jag att jag just nu läser en bok, "The Last Banner":
- Jaha...?
Berättade att den handlar om Celtics 16 NBA-titelsäsong och att de då hade det bästa laget genom tiderna i NBA, med Bird, McHale, Parish, Walton, Danny Ainge med flera.
- Jaha. Så Larry Bird var känd alltså.
VAR? Är! Men det där tänkte jag bara.
Till matcherna då. Första var inte alls bra. Men mitt tips gick nästan in: Litauen vann med 78-69 (jag hade ju tippat dem som vinnare med elva poäng).
Andra matchen var konstig. Spanjorerna skjöt och satt en miljon treor och layups. Ryssarna kastade bara upp bollen lite nonchalant och missade en miljon treor. Spanien borde ledat med 150-7, men ryssarna klängde sig fast. Med 2,37 sekunder kvar drajvar en liten mörkhyad ryss mot korgen och vi alla skriker att han ska passa, för han har ju inte haft ett endaste rätt på hela matchen. Bollen går i. Ryssland leder matchen för första gången. 2,37 sekunder kvar. Spanien tar timeout. Tar in den vid halva plan. Gasol skjuter en tvåa för seger, bollen åker ner i korgen och vänder. Ryssland har vunnit EM för första gången. 60-59.
Wow!
I min lilla värld är det här jättehäftigt.
I min lilla värld kan man längta till en bok som handlar om svettiga karlar säsongen 1985-86.
I min lilla värld är vi inte så många basketidioter, men jag är glad ändå!
En kväll på sportbaren
Ikväll är det dags igen att besöka Sportbaren. Senast var jag där med Kioskar och Muskelkvinnan på smart-möte. Vi ansåg (och anser nog fortfarande) att vi är bland de klokaste, smartaste och bästa idésprutorna norr om Paris och om man nu har hittat några likasinnade, så är det trevligt att sammanstråla.
Gången innan det var "tack-för-att-du-ställde-upp-på-basketturneringen"-middag.
Gången dessförinnan, var min ena trevliga möhippa (jag blev, för er nytillkomna läsare, möhippad dubbelt upp).
Alla dessa tre gånger har jag ätit samma rätt, burgaren. De två tidigare tillfällena betalade jag inte och den senaste betalade jag tydligen bara väl valda delar av min middag enligt Kioskar.
Hur som helst, ikväll är det alltså finalspel i EM. Vi pratar basket. Vi pratar Grekland mot Litauen i match om tredje pris, vilket kanske låter taffligt, men en OS-plats står på spel!
I finalen möts Spanien och Ryssland. Ett Spanien som vann VM senast och ett Ryssland som kom tvåa 1993 och trea 1997. Spanske Pau Gasol ligger tvåa i poängligan med 19,4 poäng per match, medan ryssen Kirilenko ligger femma på 18,1 poäng. Kirilenko tar 9 returer per match, medans Gasol "bara" tar 6,1.
Tittar vi på poäng per match, borde Spanien vinna mot Ryssland med 85 mot 76,9 och Litauen borde vinna med 82,5 mot Greklands 70,1.
Maken tippar Grekland +8 och Spanien +6.
Jag tror på Litauen +11 och Ryssland +3.
Vad tror du?
Närmast vinner!
Gången innan det var "tack-för-att-du-ställde-upp-på-basketturneringen"-middag.
Gången dessförinnan, var min ena trevliga möhippa (jag blev, för er nytillkomna läsare, möhippad dubbelt upp).
Alla dessa tre gånger har jag ätit samma rätt, burgaren. De två tidigare tillfällena betalade jag inte och den senaste betalade jag tydligen bara väl valda delar av min middag enligt Kioskar.
Hur som helst, ikväll är det alltså finalspel i EM. Vi pratar basket. Vi pratar Grekland mot Litauen i match om tredje pris, vilket kanske låter taffligt, men en OS-plats står på spel!
I finalen möts Spanien och Ryssland. Ett Spanien som vann VM senast och ett Ryssland som kom tvåa 1993 och trea 1997. Spanske Pau Gasol ligger tvåa i poängligan med 19,4 poäng per match, medan ryssen Kirilenko ligger femma på 18,1 poäng. Kirilenko tar 9 returer per match, medans Gasol "bara" tar 6,1.
Tittar vi på poäng per match, borde Spanien vinna mot Ryssland med 85 mot 76,9 och Litauen borde vinna med 82,5 mot Greklands 70,1.
Maken tippar Grekland +8 och Spanien +6.
Jag tror på Litauen +11 och Ryssland +3.
Vad tror du?
Närmast vinner!
This is my hometown
I brist på annan sysselsättning när jag nu är hemma men nästan frisk och ska jobba imorgon, rotade jag igenom mina cd-skivor och gissa vad jag hittade?
Skivan "Skellefteå" med The Wannadies. För er nu som aldrig hört talas om dem, så är de ett rockband från Skellefteå som slog igenom i min ungdom.
Så just nu dundrar just "My hometown" på steron på högsta volym. Man vill ju inte råka låta grannarna sova middag alltför länge!
Skivan "Skellefteå" med The Wannadies. För er nu som aldrig hört talas om dem, så är de ett rockband från Skellefteå som slog igenom i min ungdom.
Så just nu dundrar just "My hometown" på steron på högsta volym. Man vill ju inte råka låta grannarna sova middag alltför länge!
This is my home town song,
a how it's like at home song
spending hours all alone,
waiting by the phone
it's hard to say come closer,
when you're so far away
and sometimes it's hard
to remember that
tomorrow's as close as yesterday
this is my home town
this is my home town
this is my home town
this is my home town
I'm dossing up and down these streets,
where nothing ever seems to change
where wet grass meets dust and dirt,
that's where love no longer hurts
I've never been a loner,
at least I never wanted to be one
so what ever you do,
remember one thing
my home is where my heart is and
this is my home town
this is my home town
this is my home town
this is my home town...
Två kulor och lite sås
Middag hos Lilla O:s. Fortlöper precis som vanligt. Jag och Lilla O dricker vin tills Muskelkvinnan kommer över med barnen och maten och börjar laga. Lilla O och jag dricker vin. Orienteraren pratar och berättar vad vi ska tycka om och inte. Lilla O:s Tioåring steppar på stolen, Muskelkvinnans Femtonåring i målbrottet kallas Berit och sjunger falskt med flit. Muskelkvinnans Tioåring har stukat magen och när jag säger till hennes Fyraåring att jag har jobbat som skolassistent idag, säger han glatt att han har jobbat som "skålassistent".
Kycklingen som Muskelkvinnan grillade, var inte sådär svampig och slemmig, så Lilla O kunde äta den. Femtonåringen påstod att han var född i Skottland och Skotten rapade öl. Orienteraren rapade bara i största allmänhet. Åttaåingen vill inte ha glass för han hade ätit så mycket på kalaset, där han varit med Sjuåringen som glatt äter hur mycket glass som helst med knäna högt över köksbordet.
Muskelkvinnan har stukat foten och blivit förkyld och vill säga ord med bokstaven "N" i och Lilla O tycker hon pratar sexigt. Lilla O har druckit vin och därför plockat bort allt efter oss andra och säger att hon numera ser prickar och vill beställa chokladsås från USA. Orienteraren åkte och köpte glass och glasstrutar och glömde både glassen och strutarna. Han åkte igen.
Lilla O och Muskelkvinnan konverserar men ingen förstår den andra och varför det finns så få bilder. Tioåringen räcker upp handen och vill prata men ingen lyssnar. Fyraåringen klappar kaninen utan skor och blir inte sjuk som Lilla O:s syskonbarn. (Det var verkligen så här. Jag förstår om ni inte förstår.)
Muskelkvinnan är allergisk mot kossor för att hon bott på en bondgård och snart är hon allergisk mot trasselsudd. Fyraåringen vill inte ha glass för det är Tarzan på tv:n. Femtonåringen vill däremot ha glass och en massa tomater till middag. Lilla O dricker vin och är inte alls bitter.
Tioåringen klagar på sin mor Lilla O som stör. Muskelkvinnan sympatiserar med Tioåringen. Femtonåringen vill ha Lilla O:s hand för att hälla kolasås i iden. Lilla O skriker åt Muskelkvinnan:
- DU FÅR INTE BESTÄMMA VAD ANDRA SKA TYCKA OM!
Lilla O:s Tioåringen skriker:
- NÄR FÅR JAG PRATA?
Sextonåringen moffar i sig glass och Lilla O nyper mig i tårna samtidigt som Muskelkvinnan ojjar över sin onda fot.
-HALLÅ!
Ingen lyssnar på Muskelkvinnan och Femtonåringen konstaterar att man bara får dricka sig full en gång per vecka om man är barn ...
Allt är som vanligt och inget är som det borde och Orienteraren berättar vad vi ska lyssna på genom att ställa en stereo med högljudd musik mitt på bordet samtidigt som han ger oss FÖR mycket information.
PS: Alla bokstäver som är fel, är Mac:s fel. DS
Et tu, Brute!
Kycklingen som Muskelkvinnan grillade, var inte sådär svampig och slemmig, så Lilla O kunde äta den. Femtonåringen påstod att han var född i Skottland och Skotten rapade öl. Orienteraren rapade bara i största allmänhet. Åttaåingen vill inte ha glass för han hade ätit så mycket på kalaset, där han varit med Sjuåringen som glatt äter hur mycket glass som helst med knäna högt över köksbordet.
Muskelkvinnan har stukat foten och blivit förkyld och vill säga ord med bokstaven "N" i och Lilla O tycker hon pratar sexigt. Lilla O har druckit vin och därför plockat bort allt efter oss andra och säger att hon numera ser prickar och vill beställa chokladsås från USA. Orienteraren åkte och köpte glass och glasstrutar och glömde både glassen och strutarna. Han åkte igen.
Lilla O och Muskelkvinnan konverserar men ingen förstår den andra och varför det finns så få bilder. Tioåringen räcker upp handen och vill prata men ingen lyssnar. Fyraåringen klappar kaninen utan skor och blir inte sjuk som Lilla O:s syskonbarn. (Det var verkligen så här. Jag förstår om ni inte förstår.)
Muskelkvinnan är allergisk mot kossor för att hon bott på en bondgård och snart är hon allergisk mot trasselsudd. Fyraåringen vill inte ha glass för det är Tarzan på tv:n. Femtonåringen vill däremot ha glass och en massa tomater till middag. Lilla O dricker vin och är inte alls bitter.
Tioåringen klagar på sin mor Lilla O som stör. Muskelkvinnan sympatiserar med Tioåringen. Femtonåringen vill ha Lilla O:s hand för att hälla kolasås i iden. Lilla O skriker åt Muskelkvinnan:
- DU FÅR INTE BESTÄMMA VAD ANDRA SKA TYCKA OM!
Lilla O:s Tioåringen skriker:
- NÄR FÅR JAG PRATA?
Sextonåringen moffar i sig glass och Lilla O nyper mig i tårna samtidigt som Muskelkvinnan ojjar över sin onda fot.
-HALLÅ!
Ingen lyssnar på Muskelkvinnan och Femtonåringen konstaterar att man bara får dricka sig full en gång per vecka om man är barn ...
Allt är som vanligt och inget är som det borde och Orienteraren berättar vad vi ska lyssna på genom att ställa en stereo med högljudd musik mitt på bordet samtidigt som han ger oss FÖR mycket information.
PS: Alla bokstäver som är fel, är Mac:s fel. DS
Et tu, Brute!
Jag är en kastklabb (Uppdat.)
Imorse när jag åkte till jobbet, klädde jag mig som idrottslärare, snygg Muskelkvinne-tshirt i rött och urblekta gympabrallor. Efter två lektioner gick jag raka vägen in på andra fritidset (inte det där jag jobbar oftast, utan det där jag jobbar bara varje fredag) för att tillaga äppelpaj till barnens mellanmål. Med äppelpajskal på tröjan gick jag sedan vidare till expeditionen och tog över som Lohmanders-Kajsa och såg till att betala lite fakturor.
"Kastklabb" myntades av Husbyggaren om en kollega han hade som gjorde som jag, kastades fram och tillbaka mellan alla möjliga olika verksamheter och gjorde allt och kunde allt. Ungefär. Idag har jag fått lära mig ännu en ny sak, detta av Asgarvet (jag vet, hon har gjort slut med denna blogg flera gånger, men det hjälper inte), att faxa matbeställningar. Sedan fick jag i min tur lära Asgarvet att man kan lista ut vad kungens farfar hette genom att titta på gamla enkronor.
Numera är jag ibland mig själv, ibland jobbar jag i olika skepnader på förskolan, titt som tätt är jag Lohmanders-Kajsa, dvs "skolassistent" och ibland idrottslärare eller nått annat. Det enda som jag nu inte provat på är nog skolsköterska och textilslöjdslärare.
Snart är det en ny spännande vecka för Kastklabben!
Uppdatering.
Ryktet säger att Lohmanders-Kajsa på över TVÅ VECKOR inte ätit någon endaste gnutta Lohmanders. Vilket förfall. Vilken misär. Vilket ohyggligt tillstånd kroppen då måste finna sig i. Stackare. Vi måste nog se till att ställa saker och ting till rätta igen.
"Kastklabb" myntades av Husbyggaren om en kollega han hade som gjorde som jag, kastades fram och tillbaka mellan alla möjliga olika verksamheter och gjorde allt och kunde allt. Ungefär. Idag har jag fått lära mig ännu en ny sak, detta av Asgarvet (jag vet, hon har gjort slut med denna blogg flera gånger, men det hjälper inte), att faxa matbeställningar. Sedan fick jag i min tur lära Asgarvet att man kan lista ut vad kungens farfar hette genom att titta på gamla enkronor.
Numera är jag ibland mig själv, ibland jobbar jag i olika skepnader på förskolan, titt som tätt är jag Lohmanders-Kajsa, dvs "skolassistent" och ibland idrottslärare eller nått annat. Det enda som jag nu inte provat på är nog skolsköterska och textilslöjdslärare.
Snart är det en ny spännande vecka för Kastklabben!
Uppdatering.
Ryktet säger att Lohmanders-Kajsa på över TVÅ VECKOR inte ätit någon endaste gnutta Lohmanders. Vilket förfall. Vilken misär. Vilket ohyggligt tillstånd kroppen då måste finna sig i. Stackare. Vi måste nog se till att ställa saker och ting till rätta igen.
Ont, det gör ont, men det går....
Jag har ont i kroppen. Det gör ont här. Och här. Och här. Och här. Och här. För att inte tala om här!
Ligger jag stilla i min sköna säng, så känner jag inget alls. Betyder det att jag borde ligga kvar? Jag känner väldigt mycket att jag har fötter, vader, lår, mage, axlar och otroligt mycket rygg. Igårkväll redan infanns sig denna ömhet när jag skar middagpizzan.
Vad tusingen har jag gjort? Slagsmål? Överkörd? Sprungit från bovar? Japp. Alltihopa. Jag har slagits, blivit överkörd (påsprungen) och försökte springa ifrån såna däringar som vill ha fast mig.
Kort sagt så har jag tränat med damlaget. Inte alls mitt kära damer B som spelar i division 3 utan det där damlaget som spelar i ligan.
Vid ett svagt ögonblick i somras lovade jag Snus-Per att komma till någon träning och sparra lite mot min landsmaninna, det vill säga, Centern från norr. Helt plötsligt kommer de på att nu är det dags och vi bokar in ett lämpligt datum då jag ska "spela lite försvar" på Centern.
Jo just det. Först säger Maken att jag ska se till att vara ordentligt uppvärmd, så jag är med på uppvärmningen, iallafall första övningen. Sen kan jag säga att jag var väldigt nöjd och skulle kunna gå hem.
Sedan kommer Headcoach och säger att jag behöver vara med på tre mot två (niomanna) eftersom annars kan de inte köra övningen. Direkt på det skjuter vi tio straffkast. Jag missar första och sätter sedan tio raka. Fast den sista räknas ju inte.
Sedan ÄNTLIGEN! Nu ska jag få spela försvar. Och anfall. 1-1 i rotering på tre. Så jag får stångas (bokstavligt) med Centern och min försvarare är en snabb och ettrig sak. Vid ett par tillfällen påstod Snus-Per att det såg ut som slagsmål.
Nu ska vi spela 5-5. Om jag inte är med så blir det ju bara 4-5 och det blir ju tokigt. Men vi ska ju bara köra på en korg. Fast försvaret ska breaka på andra korgen. Jag som 5:a ska alltid ta in bollen.
Tur att det bara är 20 minuter kvar och vi spelar hela tiden.
Kan säga att det tog ett tag innan benen bar igen och händerna slutade skaka och jag kom mig in i duschen...
Det värsta är, att det var sjukt roligt! Tror jag ska träna på torsdag igen!
För övrigt så gjorde Big Smile en Clyde Drexler igår på träningen efter, hon hade på sig två högerskor precis som Clyde hade två vänsterskor på en shoot around i Barcelona 1992.
Ligger jag stilla i min sköna säng, så känner jag inget alls. Betyder det att jag borde ligga kvar? Jag känner väldigt mycket att jag har fötter, vader, lår, mage, axlar och otroligt mycket rygg. Igårkväll redan infanns sig denna ömhet när jag skar middagpizzan.
Vad tusingen har jag gjort? Slagsmål? Överkörd? Sprungit från bovar? Japp. Alltihopa. Jag har slagits, blivit överkörd (påsprungen) och försökte springa ifrån såna däringar som vill ha fast mig.
Kort sagt så har jag tränat med damlaget. Inte alls mitt kära damer B som spelar i division 3 utan det där damlaget som spelar i ligan.
Vid ett svagt ögonblick i somras lovade jag Snus-Per att komma till någon träning och sparra lite mot min landsmaninna, det vill säga, Centern från norr. Helt plötsligt kommer de på att nu är det dags och vi bokar in ett lämpligt datum då jag ska "spela lite försvar" på Centern.
Jo just det. Först säger Maken att jag ska se till att vara ordentligt uppvärmd, så jag är med på uppvärmningen, iallafall första övningen. Sen kan jag säga att jag var väldigt nöjd och skulle kunna gå hem.
Sedan kommer Headcoach och säger att jag behöver vara med på tre mot två (niomanna) eftersom annars kan de inte köra övningen. Direkt på det skjuter vi tio straffkast. Jag missar första och sätter sedan tio raka. Fast den sista räknas ju inte.
Sedan ÄNTLIGEN! Nu ska jag få spela försvar. Och anfall. 1-1 i rotering på tre. Så jag får stångas (bokstavligt) med Centern och min försvarare är en snabb och ettrig sak. Vid ett par tillfällen påstod Snus-Per att det såg ut som slagsmål.
Nu ska vi spela 5-5. Om jag inte är med så blir det ju bara 4-5 och det blir ju tokigt. Men vi ska ju bara köra på en korg. Fast försvaret ska breaka på andra korgen. Jag som 5:a ska alltid ta in bollen.
Tur att det bara är 20 minuter kvar och vi spelar hela tiden.
Kan säga att det tog ett tag innan benen bar igen och händerna slutade skaka och jag kom mig in i duschen...
Det värsta är, att det var sjukt roligt! Tror jag ska träna på torsdag igen!
För övrigt så gjorde Big Smile en Clyde Drexler igår på träningen efter, hon hade på sig två högerskor precis som Clyde hade två vänsterskor på en shoot around i Barcelona 1992.
Mitt möte med Franz Jaeger
Helt sant. Igår mötte jag Franz Jaeger. Eller ETT Franz Jaeger, med Franz Jaeger på fötterna. "Krasch. bom, pang!" som min systerdotter skulle sagt.
Franz Jaeger i egen hög person. Ni minns väl Franz Jaeger? Kassaskåpet som Jönssonligan alltid råkar ut för.
För att ta det hela från början så var det på träningen igår och Muskelkvinnan hade, ve och fasa, glömt basketskorna. Eller henens dotter hade lånat dem och själv hittade hon inget att ersätta dem med. Inte hemma iallafall. Men i hallens upphittarlåda finner hon ett par makalöst häftiga dojjor som hon snörar på fötterna. Det är snören och remmar och rep och kardborre och fnuffs och grejs. Efter många om och men så sitter de i allafall där. Inbrottssäkra.
(Nej, vi spelar inte på sånt där fint parkettgolv, alla hade, konstigt nog, glömt digitalkamerorna hemma så bilden är efterarrangerad).
Tre varianter av kardborre, en flaschig rem till ingen nytta över vristen och en galet mönster mitt över.
- Men hallå! Sa du inte alldeles nyss att det var Franz Jaeger som hade Franz Jaeger på fötterna och inte Muskelkvinnan heller?
Jo. Men igår, och nästan alltid och jämt, får jag spela mot just Muskelkvinnan på träningarna. Vilket jag tycker är väldans roligt. Dock är hon vass. Supervass. Alltså hård i kanterna. Armbågarna. Höfterna. Armbågarna. Axlarna. Knäna. Precis såna där vassa hörn som man springer in i på kassaskåp, till exempel av Franz Jaeger-typ, som står överallt och är i vägen.
Jag har herrans massa blåmärken idag. Och fler ska det bli. Ska knuffa på en landsmaninna ikväll. Snus-Per hoppas jag orkar två minuter. Jag vägrar ge mig innan femton minuter gått.
För övrigt så var träningen riktigt rolig. Vi har fått ordning och reda på spelet och så länge vi inte är för trötta (första 20 minuterna) så spelar vi riktigt bra. Lilla O börjar styra spelet som värsta 1:an och Pippen är fortfarande lika lik Pippen i rörelserna. Tokhäftigt!
Sen finns det ju alltid mer att önska från min egen insats. Ska försöka komma ihåg Makens råd (även när jag är trött och slut) att jag måste hoppa/lätta när jag skjuter, annars tappar jag rytmen.
Franz Jaeger i egen hög person. Ni minns väl Franz Jaeger? Kassaskåpet som Jönssonligan alltid råkar ut för.
För att ta det hela från början så var det på träningen igår och Muskelkvinnan hade, ve och fasa, glömt basketskorna. Eller henens dotter hade lånat dem och själv hittade hon inget att ersätta dem med. Inte hemma iallafall. Men i hallens upphittarlåda finner hon ett par makalöst häftiga dojjor som hon snörar på fötterna. Det är snören och remmar och rep och kardborre och fnuffs och grejs. Efter många om och men så sitter de i allafall där. Inbrottssäkra.
(Nej, vi spelar inte på sånt där fint parkettgolv, alla hade, konstigt nog, glömt digitalkamerorna hemma så bilden är efterarrangerad).
Tre varianter av kardborre, en flaschig rem till ingen nytta över vristen och en galet mönster mitt över.
- Men hallå! Sa du inte alldeles nyss att det var Franz Jaeger som hade Franz Jaeger på fötterna och inte Muskelkvinnan heller?
Jo. Men igår, och nästan alltid och jämt, får jag spela mot just Muskelkvinnan på träningarna. Vilket jag tycker är väldans roligt. Dock är hon vass. Supervass. Alltså hård i kanterna. Armbågarna. Höfterna. Armbågarna. Axlarna. Knäna. Precis såna där vassa hörn som man springer in i på kassaskåp, till exempel av Franz Jaeger-typ, som står överallt och är i vägen.
Jag har herrans massa blåmärken idag. Och fler ska det bli. Ska knuffa på en landsmaninna ikväll. Snus-Per hoppas jag orkar två minuter. Jag vägrar ge mig innan femton minuter gått.
För övrigt så var träningen riktigt rolig. Vi har fått ordning och reda på spelet och så länge vi inte är för trötta (första 20 minuterna) så spelar vi riktigt bra. Lilla O börjar styra spelet som värsta 1:an och Pippen är fortfarande lika lik Pippen i rörelserna. Tokhäftigt!
Sen finns det ju alltid mer att önska från min egen insats. Ska försöka komma ihåg Makens råd (även när jag är trött och slut) att jag måste hoppa/lätta när jag skjuter, annars tappar jag rytmen.
Små gubbar har invaderat mitt vardagsrum!
Eller som sonen så fint uttryckte det vid frukostbordet:
- Mamma, jag tycker att det är väldigt mycket soffor och bord i mitt legorum.
Jag kan inte annat än att hålla med. Vårt fd. vardagsrum har tappat sin funktion och numera bor där ett hundratal små gubbar som sköter om sin lilla stad. Där har de brandstation, polisstation, vårdcentral, café, dykcenter, semesterparadis, bostadshus, basketplan, zoo och bank. För att inte tala om alla vägar, väghållningsfordon, bilar, traktorer mer mera.
Det senaste tillskottet som Sexåringen byggde klart i morse var ett passagerarflygplan som är 58 centimeter långt.
Han har själv samlat ihop alla femhundra kronorna, så nu ekar det tomt i sparbössan så när som på 50 öre. Det eländiga med att han nu blivit stor och samlar ihop egna pengar och köper lego, är att han nu inte längre behöver min hjälp. Jag får liksom inte vara med och bygga...
Det stora passagerarplanet har just landat säger ryktena från legorummet, men det är tydligen kö till flygplatsen. Ett annat plan har också just landat och det verkar som om det varit jordbävning i den lilla staden eftersom planen har svårt att ta sig hela vägen fram.
Jag har just fått anställning i den räddningsstyrka som ska röja upp i röran och se till att båda planen tar sig hela vägen fram med passagerarna.
Ja. Det är väl bara att börja att jobba. Undrar om jag får OB-tillägg med tanke på att klockan bara är 08.50 denna söndagsmorgon?
- Mamma, jag tycker att det är väldigt mycket soffor och bord i mitt legorum.
Jag kan inte annat än att hålla med. Vårt fd. vardagsrum har tappat sin funktion och numera bor där ett hundratal små gubbar som sköter om sin lilla stad. Där har de brandstation, polisstation, vårdcentral, café, dykcenter, semesterparadis, bostadshus, basketplan, zoo och bank. För att inte tala om alla vägar, väghållningsfordon, bilar, traktorer mer mera.
Det senaste tillskottet som Sexåringen byggde klart i morse var ett passagerarflygplan som är 58 centimeter långt.
Han har själv samlat ihop alla femhundra kronorna, så nu ekar det tomt i sparbössan så när som på 50 öre. Det eländiga med att han nu blivit stor och samlar ihop egna pengar och köper lego, är att han nu inte längre behöver min hjälp. Jag får liksom inte vara med och bygga...
Det stora passagerarplanet har just landat säger ryktena från legorummet, men det är tydligen kö till flygplatsen. Ett annat plan har också just landat och det verkar som om det varit jordbävning i den lilla staden eftersom planen har svårt att ta sig hela vägen fram.
Jag har just fått anställning i den räddningsstyrka som ska röja upp i röran och se till att båda planen tar sig hela vägen fram med passagerarna.
Ja. Det är väl bara att börja att jobba. Undrar om jag får OB-tillägg med tanke på att klockan bara är 08.50 denna söndagsmorgon?
