När man "känner" en kändis

Efter att idag följt sonen till sin skolavslutning i kyrkan, tagit sonen och Bästisen till avslutningsfika på jobbet, åkte vi in till stan för att äta på restaurang. Jag svänger in på den vanliga parkeringen och när jag kliver ur bilen och ska betalat parkeringen ser jag någon bekant. "Det är ju han!, asch, vad heter han nu?". Jag står och funderar på vad människan heter och var jag träffat honom. Inte är det väl en basketpappa? Eller nån jag träffat genom jobbet? Näe. Det måste vara nån bekant till någon kompis som jag bara träffat nån enstaka gång.

Just när jag ska ropa ett högt "HEJ!", inser jag att jag nog inte känner honom alls. Kjell Bergkvist. Njäe. Det gör jag nog inte va?


Nu så här i efterhand, så är det svårt att inte bryta ihop av skratt, när jag inser hur märkligt det är att man tror man känner nån, bara för att man sett honom på tv. Hade ju kunnat bli lite roligt att hälsa och försöka placera honom. Tur man är snabbtänkt.

Är det någon som minns farsen "Är du inte riktigt fisk?" som gick på Chinateatern 1989? Nej. Jag var inte där som 13-åring. Jag såg den på tv och har den på video. Janne Carlsson, Mona Seilitz och Johannes Brost. Grymt bra. Sedan dess har jag nog tyckt allt min kompis Kjell gör är bra.

Vid närmare eftertanke har ju min man sin kompis Pelle och jag min kompis Niklas också. Men det är en helt annan historia.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0