Världens Bästa Kicki

Att bli omskriven i någon annans blogg kan väcka en massa olika känslor. När Muskelkvinnan skriver om mig jublar jag alltid. Att bli omskriven där leder oftast till iallafall en fördubbling av mina egna bloggläsare.

När jag skriver om andra i min blogg är känslorna tudelade. I mina träningsrapporter dyker diverse basketspelare upp, alla får komplimanger och blir glada. Pojkvännen är nog rätt neutral, men kollegorna på jobbet blir nervösa i min närhet. Tänk om det som de säger hamnar i bloggen? Läskigt!

Fel! Fel! Fel! som Brasse sa. Att bli omskriven i en blogg är ju en ära! Det innebär att det finns någon som lyssnar på vad man säger (även om man nu sagt tokigheter och därför blir ombloggad), det finns nån som ger sig tid att knattra ner och beskriva vad som hänt för att det är just NÅTT SOM HÄNT. Ingen vanlig tristess-dag som lunkar på som alla andra.

Anänännäs till exempel. Hon glömde häromdagen sin mobiltelefon på jobbet och bad mig leta efter den. Hon gav mig sitt mobilnummer så jag skulle kunna ringa till den borttappade mobilen och kunna hitta den snabbare. Problemet var bara att när jag slår numret så svarar någon:

- Ja hej det är Lena!

Jiho. Anännänäs har gett mig någon annans mobilnummer, istället för sitt eget.

Hennes första tanke i detta läge var: "Åhhh nej! Nu kommer det här säääkert att hamna i den där förbaskade bloggen!". Helt rätt. Men inte för att jag tycker om att göra narr av varken Anännänäsar elller Asgarv eller Knyppelfrökar, utan för att det som de gör eller säger, förgyller mina dagar på jobbet och ger mig minst ett gott skratt per dag. Ett gott skratt förlänger livet och fortsätter jag jobba med dessa arbetskamrater kommer jag leva hur länge som helst!