Världens Bästa Kicki

Jag har tandvärk. Uschiamej vad det gör ont. Iallafall numera två gånger om dagen. Så där molande och hopplöst och tröstlöst. Bara att inse att det börjar vara dags att ringa tandläkaren.

Fast så enkelt är det inte. Jag gillar inte spindlar. Jag gillar absolut inte ormar. Och jag avskyr tandläkaren. Inte nån speciell utan alla dras över en endaste liten kam. Jag får ångest vid blotta tanken på att knappa in min tandläkarens telefonnummer och ringa. Han rä snäll och påminner om tomten utan skägg. Men det hjälper inte.

Usch.

Uppdatering.
Mitt i "usch:et" ovan, slet jag åt mig telefonen och knappade kallsvettig in numret. Min tomteliknande tandläkares tandsköterska svarade lika glatt som vanligt och när jag presenterat mig färdigt frågar hon:

- Har du bara lite ont eller är du döende som förra gången du ringde?

Glatt berättar jag att jag "bara" har lite ont och det värker bara en gång om dagen eller så och att jag visst står ut ett par veckor eller månader. Hon litade på att jag klarade mig några dagar men protesterade när jag sa att det går bra efter jul.

Den 23 november kryper jag som en blöt fläck över tröskeln hos min tandläkare.