Världens Bästa Kicki

Igår, på farsdag, var min egen pappa väldans svår att få tag på. Sent omsider, ringer han iallafall upp mig vid 22-tiden och jag får chansen att gratulera honom på hans egen dag. Sedan följer detta:

- Jag har varit på auktion.
- Ja just det, hittade du något?
- Ja, en ny soffa till dig.
- En vadå??
- En ny soffa. Du gillar ju inte den du har och den är ju väldigt oskön så jag köpte en ny.
- Skojar du?
- Nej, den står i garaget.
- Men, har du koll på att jag bor 80 mil bort?
- Jaja, vi flyger ner den eller skickar med tåg eller nått.
- Hmm. Men är den verkligen bättre än den jag har?
- Självklart, det är en storblommig bäddsoffa!

Så nu ska jag få en ny soffa alltså.

Uppdatering.

Muskelkvinnan undrade i sin kommentar hur det kommer sig att folk "slänger "soffor efter mig. Antalet soffor som blivit slängda efter mig är till antalet numera tre.

Nummer 1 följde med lägenheten när jag flyttade från huset. Soffan kostade 200 kronor och är mer känd som "igelkottesoffan".

Nummer 2 fick jag när jag flyttade från förra lägenheten till denna. Muskelkvinnans man hjälpte till vid flytten och en gammal tant skänkte soffan till deras familj men eftersom de har tillräckligt med möbler fick jag den och den har jag fortfarande: en vinröd, plyschig tresits-soffa från 1950-talet som är vacker men varken går sitta i (om man inte "finsitter") eller ligga i. Dock är den snygg.

Nummer 3 inhandlades igår av min far på en auktion i Skelleftehamn. En blommig bäddsoffa alltså.

Nummer 4 som jag nu innerligen HOPPAS någon inom en snar framtid kommer kasta efter mig är denna:

IKEA:s Ekeskog. Jag har övat på att ligga i den i minst tre år och gör så varje gång jag åker dit. Till saken hör också att Lilla O har TVÅ stycken Ekeskogar hemma. Vilket i mina ögon är väldigt orättvist och helt oförsvarbart.

Svaret på frågan "varför" vet jag tyvärr inte. Visste jag det skulle jag snabbt ändra "soffradarn" till en "husradar".