Världens Bästa Kicki

Ungefär så länge behöver jag vid varje hembesök för att bli riktigt nostalgisk. Min hemmahall, där jag fredagkvällar, lördagkvällar och söndagkvällar lade grunden för mitt basketspelande. Det var där jag lärde mig skjuta, det var där jag lärde mig spela försvar, men framför allt, det var där jag lärde mig hur sjukt roligt det är med basket.

Trippen till Nordanå igår, var för att titta på Lillebror träna. Lite hemvändargäng, en salig blandning där Lillebror var den ena ytterligheten och Lill-Peter (som blivit väldans stor sedan han klättrade i dörrposterna på Odalgatan) var den andra. Elitidrottskvinnan var den enda tjejen och vid ett tillfälle gjorde hon mos av en i andra laget och jag bara njöt.

Fyra av mina gamla 80-killar fanns på plats, förrutom Lillebror, även Jimmy, Emil och Emad. Kändes som "back in the old days". De spelar på samma sätt som de gjorde 1994, bara en bredare repertoar, mer muskler och mer skägg. Beckis ramlade också in, dittvingad av Gudmoderns, Elitidrottkvinnans och Fåfängarens Kära Mor. Hon i sin tur hade släpat med sin bror, Bokhandlaren. Bokhandlaren stannade bara en kort stund och efter att hans syster knutit hans skor, avlägsnade han sig. Kära Mor beklagade sig också över Lillebrors skägg och tappade hakan när jag berättade att Morfar har likadant.

Tvättmaskinsbäraren fanns också på plats och visade var skåpet ska stå för sina gamla lagkamrater.

Fler saker jag behöver göra när jag är här uppe är att äta på Frasses. Förhoppningsvis imorgon. Sist jag var där hade jag med mig Femåringen, Lilla O med två barn och deras sommarstugegranne (om det besöket kan du läsa här).

Man behöver också gå en sväng på stan. Gjorde det i fredags men eftersom jag inte träffade en endaste själ som jag kände, måste jag nog gå en sväng till innan vi åker ner.